Sortguide: Fleråriga grönsaker (inkl härdighet)

trollet

-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cramers Blommor och Wexthuset
Det luriga med fleråriga grönsaker är att många av dem kanske inte känns som grönsaker riktigt…

Vissa (som funkia, daglilja, knölvial och kärleksört) är vi mer vana vid att betrakta som fina blommor i perennrabatten medan andra växter kanske inte känns sådär värst ”matiga”, mer som kryddor eller sallat. Nåja. Oavsett vad du själv har för föreställningar eller fördomar om fleråriga grönsaker så finns det en hel värld av spännande växter att upptäcka.😃😃😃

Och du, du måste ju inte BARA äta sådana. Du måste inte välja antingen eller; jag betraktar dem som ett fint komplement till de ettåriga grönsakerna, fast betydligt mindre arbetskrävande.🙂

Fördelar med fleråriga grönsaker

  • Ofta tidiga vårprimörer som går att skörda långt innan de ettåriga kommer igång, dvs bra komplementväxter till de ettåriga.
  • Många fleråriga grönsaker trivs i halvskugga eller skugga, det gör inte många ettåriga grönsaker.
  • Mycket mat för liten arbetsinsats. (Kräver få arbetstimmar jämfört med ettåriga)
  • Innehåller mycket näring.
  • Bra växter för pollinerare.
  • Bra budgetodling, dvs kostar i engångs-inköp men kommer sen tillbaka år efter år.
  • Bra beredskapsväxter! En kris behöver inte nödvändigtvis vara storskalig på ett samhälleligt plan; ur ett individperspektiv så kan en kris t ex vara en tillfällig oförmåga att orka/kunna odla eller arbeta (pga sjukdom, skilsmässa, vård av anhörig, arbetslöshet mm) och då är det skönt att det finns mat som dyker upp ”automatiskt” av sig självt i grönsakslandet utan att du behöver skaffa frö, förså inomhus, omplantera, avhärda, plantera ut osv.

Nackdelar med fleråriga grönsaker

  • Fleråriga växter är trögare i starten, dvs de behöver ett par år på sig att etablera sig och växa till sig innan du kan börja skörda.
  • Ät inte för mycket av samma! Vissa fleråriga grönsaker innehåller ämnen som t ex oxalsyra eller inulin som man inte ska äta för mycket av.
  • Smaken varierar kraftigt över säsongen (särskilt ätliga bladväxter är ofta godast på våren eller hösten).
  • Kan vara luriga att hitta i handeln.

Att jämföra fleråriga grönsaker med ettåriga grönsaker blir lite som att jämföra äpplen och päron tycker jag; de är helt enkelt olika. De fleråriga tar tid att få igång, du får skörda varsamt i början och visst smakar de annorlunda. Många sorter har en syrligare, skarpare, beskare eller mer intensiv smak än vad vi är vana vid. De kan också innehålla ex oxalsyra, vilket innebär att man inte ska äta så stora mängder. Andra kan innehålla inulin (jordärtskocka mfl) vilket innebär att man kan bli väldigt pruttig i magen av dem i början innan man vant sig, så det gäller att börja med små mängder och se hur kroppen svarar. Jag tycker ändå att fleråriga grönsaker är toppen, just som ett komplement till de ettåriga.

Personligen tycker jag att den största nackdelen med fleråriga grönsaker är just att många kan vara luriga att få tag på! Men sammantaget så är fördelarna långt fler än nackdelarna och den kanske viktigaste fördelen med de fleråriga grönsakerna enligt mig är att många av dem trivs i skugga eller halvskugga vilket innebär att du verkligen kan maximera din odlingsyta i trädgården med ätbart. Om du vill. Och många har dessutom väldigt vackra blommor, så du kan tillochmed göra en helt ätbar perennrabatt. Om du vill. 😉

Daglilja är en trevlig ätbar perenn som dessutom blommar vackert. Just den här heter Frans Hals. Knopparna kan wokas och strösslas över en sallad.
Jordärtskocka kan också blomma vackert, blir rejält höga och passar bättre i grönsakslandet än i entrérabatten. Odlas för sina ätbara rotknölar som kan användas som potatis.

Sortguide: Fleråriga grönsaker

OBS! Växterna är ätliga men prova dem alltid försiktigt i liten mängd första gångerna för att vara säker på att du tål dem, en del växter behöver magen vänja sig vid över tid. Egentligen är väl alla växterna odlingsvärda på sitt sätt just för att de är perenna men de som jag personligen bedömer som allra mest odlingsvärda är de som har bra härdighet och därför är lättare att lyckas med; de är markerade i fetstil. De växter som vanligen är hyfsat lätta att få tag på och brukar finnas även i vanliga trädgårdsbutiker är markerade med***. (Sortguiden är långt ifrån färdig, mer att betrakta som en introduktion.) Med reservation för eventuella felskrivningar.

Babingtonlök Allium ampeloprasum var babingtonii – Härdighet oklar, sannolikt C* dvs övervintrar ibland i väldränerat läge. Verkar klara ca 20 minusgrader (och tycks stortrivas i Skåne). En del kallar den för flerårig purjolök. Babingtonlök kan bli ganska hög, ca 150 cm men enligt vissa kan den bli ännu större; upp till 180 cm eller mer. Blommar i rosa under sensommaren. Trivs bäst i sol till halvskugga i väldränerat läge och sprider sig med sidolökar och bulbiller. Den odlas framförallt för sina blads skull som har en fin, mild vitlökssmak (är släkt med elefantvitlök). Ha inte för bråttom med att skörda, låt den växa till sig de första åren men gödsla och vattna. Så småningom kan du skörda stjälken på försommaren innan blomstängel hunnit bildas (som purjolök). Du kan också gräva upp hela tuvan med spaden och ta den största löken till matlagningen och sätta tillbaka de mindre i jorden, med ca 20-25 cm mellanrum. Babingtonlök går att odla på friland i gynnsamma lägen men verkar trivas extra bra i upphöjd bädd som odlingsbänk eller dubbel pallkrage.

Babingtonlök.

Bitterkrassing Lepidium latifolium – Härdighet C. Bladväxt som är fridlyst i det vilda. Trivs fuktigt men behöver samtidigt ha det väldränerat om den ska klara vintern. Unga blad beskrivs som godast, enligt vissa blir den även godare och mildare med större blad som odlad i halvskugga. Blommar i juli-augusti och förökar sig med frö och utlöpare. Bitterkrassing har ett imponerande rotsystem med en tjock, rikt förgrenad jordstam. Roten kan ätas och användas på samma sätt som wasabi och bladen kan användas och ätas på samma sätt som ruccola. Bladen har en pepprigt söt smak som är svår att beskriva, prova själv så får du se.

Björnrot Meum athamanticum – Härdighet A-C (olika källor anger olika härdighet). Exakt hur pass härdig björnrot är råder det sannerligen delade meningar om… Den växer iallafall vilt i södra och mellersta Sverige, även om den inte är särskilt vanlig. Plantan växer i tuvor och blir ca 35-60 cm hög och har ett dill-liknande bladverk som nästan liknar fluffigt sjögräs på avstånd. Blommorna är vita, ibland lite rosa och kommer i juni till augusti. Björnrot växer långsamt och har en rejäl pålrot som förgrenar sig med tiden. Man kan äta både bladen och roten; bladen påminner om libbsticka (fast mycket mildare), roten kan skördas till hösten. Kan förökas genom delning på våren eller frösådd. Ska helst höstsås eftersom fröna har rätt kort hållbarhet. Bladen är goda i potatis, fisk- och äggrätter men är också fina som utfyllnad i blombuketter. Björnrot brukar vara rätt lätt att få tag på som frö, kan vara svårare att få tag på som planta.

Rödådrad syra i vänster hörn (i framkant vitlöksblast och trädgårdsmålla Rubra).

Blodskräppa /Rödådrad syra*** Rumex sanguineus – Härdighet B. Snygg bladväxt med rödbetsröd mittnerv och rödådriga gröna blad och gles blomställning av rödbruna blommor. Klipp bort blomställningarna så kan du skörda goda blad längre tid. Plantan blir ca 35 cm hög och växer i tuvor. De späda, unga bladen är godast. Bladen har en syrlig smak och används i sallad, då ej som ensam primadonna (det vore alldeles för surt!) utan som uppblandad med andra bladväxter. Mittnerven blir snabbt så pass kraftig att den bör tas bort innan du river ner resten av bladet i en sallad. Kallas för Bloody Dock och Sorrel på engelska. Brukar vara lätt att få tag på i svenska trädgårdsbutiker, både som planta och som frö. Har en utvecklingstid på ca 50 dagar enligt svensk fröfirma. Hos mig brukar plantorna klara sig i ungefär två år, sen sår jag nya om de inte redan har självsått sig. De brukar övervintra fint utan täckning i dubbel pallkrage här i zon 4. En av vårens godingar att längta efter, ett trevligt inslag i vårens primörer.

Bredbladig kantlök Allium senescens – Härdighet A-C. Det finns lite olika versioner av kantlök men vanligen är den rätt härdig och brukar övervintra pålitligt. Den växer i tuvor och brukar med tiden bilda bestånd, blir ca 30-40 cm hög, 10-40 cm bred och blommar juli-augusti. Kantlöken får rosalila, runda bolliga blommor som älskas av bin och bladen är milda och goda med en fin, rund smak av vitlök. Det fina med just kantlök är att bladen inte vissnar ner sommartid utan den är fin och snygg hela säsongen. Beskrivs vanligen som lättodlad och torktålig. Finns även som namnsort Alba, då med ljusare blomfärg.

Broccoli/Perenn broccoli Brassica oleracea var. botrytis – Härdighet oklar, kanske C* dvs övervintrar ibland i väldränerat läge (det verkar framförallt vara elak vårsol som ställer till det vid övervintring, plantor i halvskugga verkar övervintra bättre än de i full sol). Det finns en himla massa olika sorter och versioner av perenn kål som ibland blandas ihop med perenn broccoli (som ju också är en kålväxt) men en namnsort som finns på marknaden är Nine Star Perennial, som får många vita små blomknoppar (en sk multi-head). Smaken beskrivs som en skarp blandning mellan broccoli och blomkål. Skörda blomknopparna hela tiden, annars går den i blom och brukar då dö inom kort. Plantan blir ungefär meterhög och beskrivs kunna leva i upp till 3 år eller mer under rätt förutsättningar (med det verkar krävas en hel del arbetstimmar för att hinna fortsätta skörda knopparna så att den inte dör…). Trivs i näringsrik och välgödslad jord, säljs vanligen som frö. Läs mer om dess historia här.

Bronsfänkål*** Foeniculum vulgare – Härdighet C*, dvs övervintrar ibland i väldränerat läge. Kallas ettårig av vissa fröfirmor, flerårig av andra fröfirmor… Kanske inte den mest härdiga och tåliga växt att övervintra, men i övrigt hyfsat kraftigväxande. Plantan blir ca 50-140 cm hög och får vackert finflikiga blad med brons-rödaktig färg som syns fint i grönsakslandet. Brukar vara lätt att få tag på som frö, har en utvecklingstid på ca 60 dagar enligt svensk fröfirma. (Finns även som extra röd namnsort Smokey, fin att fylla ut snittblomsbuketten med.) Blommar i augusti-september ungefär. Det är framförallt bladen och fröna som brukar användas som smaksättning i bröd och grytor.

Hemerocallis spp (ofta är det Hemerocallis citrina och Hemerocallis fulva som odlas för konsumtion men det finns 80.000 namnsorter av daglilja att välja bland. I bild Frans Hals.

Daglilja*** Hemerocallis spp (ofta är det Hemerocallis citrina och Hemerocallis fulva som odlas för konsumtion men det finns 80.000 namnsorter av daglilja att välja bland…) – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Daglilja brukar generellt beskrivas som lättodlade, härdiga och långlivade (men visst finns det udda namnsorter som är lite kinkigare). En klassiker i perennrabatten som finns att köpa i extremt många olika färger och höjder. Plantan växer i tuvor med platta blad och lilje-liknande blommor. Det är just blommorna och blomknopparna man äter; som wokade, färska eller mjölksyrade (det går att äta fler delar av växten men det brukar vara blommorna som uppskattas för sin smaks skull). Om du tycker att det känns för konstigt med en jätteblomma på gaffeln så välj hellre lite mer småblommiga sorter. Smaken är söt och frisk. Daglilja blommar juli-augusti och plantan behöver delas ungefär var femte år.

Daggfunkia*** Hosta sieboldii – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt (enligt vissa källor B, lite olika beroende på sort). Klassisk perenn för läge i skugga-halvskugga (men den trivs egentligen även i soligt läge bara den får tillräckligt med fukt) som odlas för sina blads skull. Lättodlad och långlivad. Det finns många olika namnsorter med varierande höjd och utseende, men vanligen blir plantan ca 40-90 cm hög och ungefär lika bred som hög. Man kan äta både blad, skott och blommor på funkia men vanligen är det de ihoprullade bladen som tittar upp tidigt på våren runt april-maj man vill skörda, de äts och tillagas som sparris. Funkia förökas vanligen via delning (vid frösådd uppstår en ny sort). Såvitt jag vet går alla varianter av funkia att äta, men just daggfunkian och doftfunkian brukar ofta lovordas just för sin goda smak och beskrivs av vissa källor som delikatesser (t ex namnsorterna Elegans, Cherry Berry, Blue Umbrellas och Fire & Ice nämns i boken Fleråriga grönsaker, upptäck, odla, njut av Weiss, Sjöberg & Larsson).

Fjällsyra Oxyria digyna – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Lågväxande, tuvbildande bladväxt som blir ganska låg men bred. Plantan blir 10-20 cm hög och ca 40 cm bred och blommar i juni till augusti. Bladen har en syrlig, krispig smak och plantan går att skörda från maj till oktober. Den är inte igång sådär tidigt på våren som många andra fleråriga bladväxter är, men å andra sidan går den att skörda hela säsongen stället. Tänk på placeringen så att den inte trängs undan av andra växter som vaknar snabbare på våren. Bäst trivs den i näringsrik, fuktig jord men den går att odla även i sol. Sägs bli godast odlad i halvskugga med jämn fuktighet, då blir bladen större och mildare i smaken. Blad, stjälkar och blommor kan ätas men vanligen är det bladen man äter råa blandad i sallad eller stuvade. Fjällsyra är rik på C-vitamin och mineraler, innehåller oxalsyra så ät inte i för stora mängder. Jag har aldrig sett fjällsyra säljas som frö i handeln, bara som planta. Så länge den har tillgång till jämn fuktighet så verkar fjällsyra vara en rätt snäll och lättodlad växt som långsamt bildar täta, låga tuvor.

Även gräslöksblommor går att äta. Jag brukar fräsa dem i pannan med olja och vitlök eller dekorera dem som färska i potatissallad.

Gräslök*** Allium schoenoprasum – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Blir ca 25 cm hög och får ganska tunna gröna gräslika strån med ljuslila blommor i juni-augusti. Pålitlig klassiker i svenska trädgårdar. Både blommor, knoppar och blad kan ätas. Trivs i sol till halvskugga och funkar bra på de flesta jordar men föredrar väldränerat. Fin som kantväxt. Rek planteringsavstånd 30 cm. Köp gräslök hos Wexthuset

Jordärtskocka*** Helianthus tuberosus – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Lättodlad, produktiv växt som odlas för sina järn- och kolhydratrika rotknölars skull. Plantan kan bli 2-3 m hög och ca 40 cm bred, kan blomma med gula blommor under gynnsamma förhållanden. Bildar bestånd och sprider sig med underjordiska utlöpare. Knölarna kan ätas råa men brukar vanligen kokas som potatis. Måttlig konsumtion rekommenderas i början pga inulinet som kan uppröra ovana magar. Detta är dock en vanesak, med tiden kan man äta mer. Jordärtskocka smakar ganska sött och nötigt, används som potatis eller blandas med potatis i gratäng eller mos. Kan också mjölksyras mm. (Tycker du att jordärtskockan är jobbig att skala? Testa strävsolros istället, det är en släkting med lite slätare knölar.) Jordärtskockan är en toppenväxt ur preppingperspektiv eftersom den ger stora mängder och nästan sköter sig själv. En pålitlig, lättodlad självhushållarklassiker. Finns namnsorter i handeln, bl a vitskaliga Bianca som ofta odlas för sina blommors skull, rödskaliga Fransk Röd. Waldspindel, Sugarball, Henriette, Dwarf Sunray mfl.  Köp jordärtskocka hos Cramers Blommor

Kaukasusbeta Beta trigyna – Härdighet C, dvs övervintrar ibland. Sitt namn till trots så odlas den främst för sina blads skull, jag tänker på den ungefär som en flerårig mangold. Plantan blir ungefär meterhög och ca 30-50 cm bred. Eftersom den har en djup pålrot så är den (som etablerad) torktålig, kan behöva stöttas så att plantan inte viker sig på sensommaren. Lättast att föröka genom delning, om du vill testa frösådd så verkar det vara enklast att så fröna så snabbt som möjligt när de mognar i augusti-september (dvs höstsådd, ej på våren).

Kinesisk gräslök, inköpt i höstas (nu nedgrävd i dubbel pallkrage i väntan på våren).

Kinesisk gräslök Allium tuberosum – A* – Övervintrar pålitligt i väldränerat läge enligt vissa källor, enligt andra är den betydligt mindre härdig och klarar sig bara i upp till zon 3. Blir ca 40 cm hög, har ganska späda gröna blad med svag smak av vitlök. God i vegetariska rätter, gärna ihop med svamp i en risotto. Får vita blommor i juli-augusti. Funkar i sol till halvskugga, gärna i väldränerad lucker jord. Rek planteringsavstånd 30 cm. Köp kinesisk gräslök hos Cramers Blommor

Knölvial*** Lathyrus tuberosus – Härdighet B, dvs övervintrar vanligtvis (verkar kunna klara sig upp till zon 4-5 ungefär). Gillar du luktärter? Testa knölvial! Rätt så lik, doftar gott men är flerårig med ätliga rotknölar. Vackert rosablommande klängväxt som kan bli rätt hög, 30-150 cm och behöver något att klänga mot som en spaljé eller varför inte ett levande växtstöd som korogi eller jordärtskocka. Knölvial är en baljväxt som kan binda kväve från luften (med hjälp av bakterier) i jorden så den kan absolut funka fint i en polykultur eftersom den hjälper sina växtgrannar med näring. Den odlas för sina ätliga rotknölars skull, dessa innehåller både mineraler och protein och kan kokas, stekas eller rostas och sägs då smaka rätt likt kastanj. Att få tag på knölvial brukade inte vara så svårt (men de har blivit mer ovanliga på senare tid), ofta finns de att köpa både som planta eller frö. Om du ska så frö så kom ihåg att de först behöver ruggas upp med t ex sandpapper och blötläggas. Kanske inte den mest hyperproduktiva fleråiga grönsaken, mer att betrakta som ett komplement på tallriken än en ensam primadonna.

Korogi Stachys affinis – Härdighet C. Asiatisk köksväxt som odlas för sina ätbara rotknölars skull. Rotknölarna har ett väldigt speciellt och säreget utseende; de ser ut som ljusa, knubbiga larver eller små michelingubbar. Plantan blir ca 50 cm hög och beskrivs som en starkväxande och lättodlad perenn som verkar passa bra som undervegetation i en skogsträdgård. Den är känslig för konkurrens i början  när den ska etablera sig och gillar inte att torka ut. Sommartid får plantan lilarosa blommor som uppskattas av insekter, knölarna utvecklas under senhösten. Knölarna kan ätas färska eller tillagade men ät varsamma mängder i början eftersom de innehåller inulin. Om du kokar dem i salt vatten behåller de sin krispighet, att woka dem och ha som krispig topping på sallad verkar också vara populärt. Korogiknölarna behöver inte skalas men kan ta lite tid att borsta ordentligt rena… Men de verkar vara värda besväret, beskrivs av många som en krispig delikatess. Köp korogi hos Wexthuset

Det finns extremt många olika sorters kärleksört… Vanligen är det de späda, unga skotten och bladen man äter. Klassikern blommar i rosa, Herbstfreude.

Kärleksört*** – Härdighet A -C. Det finns en himla massa olika sorter att välja bland och vilken sort som är godast finns det många olika åsikter om… Dock verkar det som att de rödbladiga sorterna är något mindre goda (dvs beskare/bittrare) och att det framförallt är de unga, späda skotten som rekommenderas att lägga på tallriken. Trivs bäst i soligt, väldränerat läge. Älskad av fjärilar och bin.

Libbsticka*** Levisticum officinale – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt (enligt enstaka källor är den känsligare men går ändå att odla långt upp i norr). Klassisk gammeldags kryddväxt som odlas för bladens kraftiga buljongsmak, bara liiitegranna räcker för att smaksätta en hel gryta. Plantan blir ungefär meterhög (kan bli ännu högre i blom) och blommar i juli-augusti med gulvita, ganska intetsägande blommor. Det är vanligen bladen man använder som krydda men det går också att äta fröna och riva roten. En del brukar bleka tidiga vårskott och äta som grönsak, som blekta får de lite mildare smak sägs det. Libbsticka kan vara lite långsam i starten men när den väl etablerat sig kan den bli riktigt rejäl. Rötterna kan bli riktigt köttiga och breda (som en knippe kraftiga morötter ungefär) och plantan kan bli ca 80 cm bred med tiden. Förökas via frö eller delning. Libbsticka brukar vara lätt att få tag på och säljs vanligen som både frö och planta även hos de stora trädgårdskedjorna. Trivs i både sol och halvskugga. Jag brukar skära ner halva plantan i juli ungefär för att få tillgång till nya, fräscha blad. Frys gärna in några kvistar till vinterns alla grytkok (ett fåtal kvistar brukar räcka hela vintern eftersom den är så dryg). Köp libbsticka hos Cramers Blommor

Luftlök (och squash) i dubbel pallkrage, zon 4.

Luftlök Allium x proliferum – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt (enstaka källor anger härdighet B). En av mina stora favoriter, jag odlar den både i pallkrage och på friland här i zon 4. Kallas ibland för egyptisk luftlök men enligt SKUD är det namnet luftlök som gäller. Är resultatet av en korsning av gul lök och piplök. En lättodlad trotjänare som är en av de allra tidigaste att titta upp ur snön på våren i mina odlingar. Plantan blir ca 50-100 cm hög och trivs bäst i sol till halvskugga, blir imponerande stor och maffig i grönsakslandet. I början är stråna små och nätta men under sommarens gång blir de köttiga och stora. I toppen tronar ett kluster av små lökar som sitter ihop, när de utvecklats klart och blivit tunga så lossnar de eller så lägger sig bladen ner så att klustret av lökar får jordkontakt och börjar utveckla rötter så att växten kan sprida sig. Luftlök är lätt att föröka och topplökarna är tacksamma att dela med sig av till odlarvänner. Du kan äta både stjälk, topplökarna och själva löken nere i marken. Om du tycker att topplökarna är jobbiga att skala så kör dem i en vitlökspress. Om du är nyfiken på fleråriga perenner så är detta en utmärkt nybörjarväxt. Säljs vanligen som lök men ibland även som planta. Oftast säljs den som namnlös men det finns även namnsorter i omlopp; Fru Alstad, Fölsbyn, Åsaka Nilsgård mfl.

Lungrot. En produktiv perenn grönsak.

Lungrot /Gode Henriks Målla /henriksmålla /lungmålla /vild spenat /tofsmäll /henriksmäll  Blitum bonus-henricus (tidigare Chenopodium bonus-henricus) – Lungrot. En perenn bladväxt med härdighet B* (dvs övervintrar vanligtvis i väldränerat läge) enligt vissa källor, enligt andra källor kan man förvänta sig ännu sämre härdighet C, dvs övervintrar ibland. Lungrot blir ca 70-100 cm hög och blommar i juni-augusti med ganska täta, gröngula plymer. Fröna behöver stratifieras för att kunna gro. Bladen bör tillagas eller förvällas, eftersom de innehåller saponiner så ska de helst inte ätas råa. Späda blomstjälkar kan ätas som sparris. Planeras i väldränerat läge för att underlätta övervintring. Mycket odlingsvärd växt men detta är alltså INTE en trädgårdsmålla. Det vedertagna namnet på svenska är lungrot enligt SKUD men kärt barn har sannerligen många namn… Den har odlats mycket mycket länge och har hunnit få helt sanslöst många lokala synonyma namn som använts genom historien, bl a kallas lungrot också för tofsmäll, Good King Henry, Gode Kung Henriks målla, god Henrik, god Hindrich, god stolz Hindrich, henriksmålla, henriksmäll, hunde målle, hundemålla, lungmålla, läkieblad, mjölkrot, stolt Henric, stolt Henrik, stolt Henriks mell, mjölkmålla, wild spinat. De synonyma namnen förvirrar enormt eftersom Blitum bonus-henricus ju varken är en målla eller spenat egentligen. (Ibland har lungrot även kallats för swine målle vilket ju inte heller stämmer; svinmålla heter ju Chenopodium album och är en annan växt, så jo, det där med lokala namn är ett elände som verkligen har gjort folk förvirrade vad gäller denna växt.) Håll dig till helst till namnet lungrot för att undvika onödig begreppsförvirring.

Löparfetblad Sedum samentosum – Härdighet C, dvs övervintrar ibland. Brukar funka upp till zon 3 ungefär i väldränerat och skyddat läge. Löparfetblad är en kypande mattbildande med piggt gröna små blad som bildar fyller ut brer ut sig med utlöpare och får gula små stjärnformade blommor i juli-augusti (även blommorna går att äta). Beskrivs generellt som både lättodlad och lättförökad, torktålig och trivs i soligt läge men bladen kan bli beska i smaken vid torka. Lätt att föröka, köps vanligen som planta. Smaken beskrivs som frisk och lite syrlig. En vanlig ingrediens i kimchi, koreansk surkål.

Norrlandslök Allium angolsum x nutans – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. En tålig korsning mellan Allium senescens, Allium nutans och kanske en tredje okänd som med breda, platta blad som kommer igång tidigt på våren, verkar producera fler blad och har kraftigare tillväxt än andra kantlökar. Blir ca 50-60 cm hög och får ljusrosa blommor i juli.augusti. Bladen beskrivs smaka milt av vitlök, goda att använda som klippgrönt i matlagningen. Har glädjande nog blivit lättare att få tag på numera även om den fortfarande inte brukar säljas hos de stora trädgårdskedjorna. Läs gärna Erik de Vahls kandidatuppsats ”Norrlandslök – Nordlig raritet, mellansvensk torparväxt eller återfunnen skånsk spetsforskning?” om du vill veta mer. Köp Norrlandslök hos Cramers Blommor

Pepparrot*** Armoracia rusticana – Härdighet B, dvs övervintrar vanligtvis. Gammal kulturväxt som växer vild i större delen av Europa och ännu är en klassiker gamla, svenska trädgårdar. Plantan blir ca meterhög och får rejäla, stora blad och en kraftig rot med skarp smak. Traditionellt används pepparrotens rot och späda, finhackade blad som krydda. Eftersom pepparroten är en perenn kålväxt så drabbas den ofta av de skadedjur som förknippas med kål som t ex jordloppor så det kan vara klokt att odla den en bit bort från den ettåriga kålodlingen… Den är dessutom kraftigväxande och har en tendens att sprida sig, så tänk till ordentligt och placera den på rätt ställe från början. Pepparrot som odlas på friland är ett riktigt elände att bli av med om du skulle tröttna på den eller vilja flytta den, så odla gärna i stor djup kruka eller liknande. Köp pepparrot hos Cramers Blommor

Piplök som jag köpte hos Svartbäckens Trädgård i höstas.

Piplök*** Allium fistulosum – Härdighet A-B (enstaka källor anger härdighet C). Snabbväxande lök med kraftiga ihåliga stjälkar och stadig vit blomma i toppen, har fått sitt namn efter de uppblåsta, pip-lika bladens form. Blir ca 50-80 cm hög och blommar i juni-juli. Bladrören är godast i början på säsongen, men även blommorna och själva löken går att äta. Trivs bäst i soligt läge och älskas av bin, det är en bra nektarväxt. Generellt rätt snäll och lättodlad men kan drabbas av vissa svampsjukdomar. Finns vanligen att köpa som frö, har en utvecklingstid på ca 65 dagar enligt svensk fröfirma. Kan också förökas via delning. Piplök har funnits länge i Sverige och var populär under 1700-1800-talet, den har en ganska mild lök smak som fortfarande uppskattas av många (särskilt de späda bladen). Köp piplök hos Cramers Blommor

Potatisböna Apios americana – Härdighet C, dvs övervintrar ibland. Intressant ärtväxt som odlas för sina ätbara, vitköttiga rotknölars skull. Potatisböna är en slingerväxt som blir 1-2 m hög och ca 30 cm bred, blommar med rosa-rödbruna blommor i klasar till hösten som doftar litegrann som viol. Knölarna bör tillagas  före konsumtion (men behöver inte skalas) och äts som potatis: kokade, som mos mm. Smaken sägs påminna om potatis, fast lite mer mjölig, nötig och torr. Plantan kan odlas i både sol och halvskugga men trivs allra bäst i varmt läge med jämn tillgång till fukt, den älskar helt enkelt vatten och värme. I teorin kan knölarna skördas under hela säsongen men i praktiken verkar höstskörd vara att föredra men det gäller att du odlar ditt tålamod, det dröjer 2-4 år innan plantorna kommer igång och ger skörd. Knölarna verkar inte bli så stora i vårt nordliga klimat, bara ca 4-6 cm i diameter. Enstaka namnsorter finns: Nutty och Hudson. Förökas vanligen via rotknölar, blommornas frö verkar inte hinna mogna i vårt svenska klimat.

Rabarber brukar finnas i de flesta, äldre trädgårdar. Om du inte vet vilken sort du har så är sannolikheten stor att det är Victoria du har.

Rabarber***  – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Här i Sverige kanske vi snarare förknippar rabarber med plantskolornas frukt och bär-sortiment än grönsaker men historiskt har den odlats som medicinalväxt (laxerande, mot magsjukdomar mm) och grönsak. En av vårens tidigaste primörer som inte bara kan ätas med socker i formatet paj och saft utan även funkar fint som picklad eller smaksättare i drinkar eller som sylt och marmelad. Det finns många olika sorter i handeln, vissa innehåller mer oxalsyra än andra men oavsett vilken sort du köper så är det viktigt att inte äta för mycket (kan ge njurskador vid stora intag, och rot och blad är giftig). Rabarber är lättodlad och långlivad, plantan blir ca 1,5 m hög (ännu högre i blom) och lika bred. Trivs bäst i soligt läge på friland och vill gärna ha välgödslad jord. Det tar ett tag för plantan att etablera sig så börja inte skörda för tidigt, helst ska du vänta i 3-4 år innan du börjar skörda. Tillochmed i de mest bortglömda, övervuxna trädgårdar brukar det gå att hitta rabarber, för så länge det inte skördas så klarar den sig ganska bra på egen hand. De blad och stjälkar som åker upp vissnar ju också ner igen och näringen går tillbaka till rotsystemet. Den som däremot vill skörda gör också klokt i att gödsla, för rabarber är hungriga. Den allra vanligaste sorten i handeln är Victoria som är känd för sin produktivitet men det finns mååånga andra sorter att välja bland… Olika sorter har olika egenskaper; vissa sorter har en mildare, sötare smak. Andra tål mer kyla, har rödare stjälkar eller kan skördas under lång tid. Vissa sorter har tagits fram för sin vackra röda färgs skull, andra för sin smak osv Det finns även sk höstrabarber, dvs sorter som man kan skörda av över en längre tid, se Sortguide: Rabarber för namnsorter. Rabarber säljs ofta både som frö och planta men det bästa sättet att föröka rabarber på är genom delning. Vid frösådd blir det mer osäkert vad det egentligen blir för sort, vill du ha sortäkta rabarber så köp planta.

Ramslöks-lökar för höstsättning.

Ramslök*** Allium ursinum – Härdighet C, dvs övervintrar ibland (funkar fint här hos mig i zon 4 i ett skogsbryn i trädgården). Ramslök är en klassiker bland vårens primörer! God att finstrimla och ha i sallader, dressing, kryddsmör, ramslökspesto mm.Får vitlöksdoftande breda gröna blad och vita stjärnlika blommor i juni. Den blir ca 25 cm hög och trivs i full sol på våren, men halvskugga under sommaren så plantera den gärna under bärbuskar eller lövträd. Den har svårt att konkurrera med gräs men när den väl trivs brukar den sprida sig fint och självså sig. Om du placerar dem i klungor så brukar de stå emot ogräs lite bättre än om du sätter dem glest en och en. Att så ramslök kan vara knepigt eftersom fröna snabbt tappar sin grobarhet, att köpa en planta och låta den fröa av sig brukar vara lättare. Själv har jag lyckats bäst med höstsättning av ramslöks-lökar som jag satte i ett skogsbryn i utkanten av ett äppelträd. Om du  ändå vill så ramslök så verkar höstsådd vara lättast att lyckas med. Finns att köpa både som frö, lök och planta.

Rankspenat Hablitzia tamnoides – Härdighet B, dvs övervintrar vanligtvis. Tuvbildande klängväxt som kan bli upp till 3 m hög (ibland ännu högre!) och håller sig fast genom att vrida sina bladfästen runt stödet, som bör vara av tunnare modell, för annars får rankspenaten det svårt att hålla sig fast. Trivs bäst i fuktigt men väldränerat läge och odlas för sina ätliga blads skull. Bladen kan ätas färska eller tillagas som spenat. Med tiden får den ett kraftigt rotsystem och kan då förökas genom delning. Brukar gå att köpa både som planta och frö (även om den inte brukar finnas i sortimentet hos de stora trädgårdskedjorna). Det kan vara lite pilligt att lyckas med sådd av rankspenat eftersom den är både ljusgroende och behöver stratifieras så det enklaste sättet att lyckas med frösådd verkar vara att imitera naturen, dvs höstsådd utomhus. Rankspenat är en av de tidigaste vårprimörerna som brukar gå fint att skörda fram till midsommar ungefär, smaken kan bli sämre och beskare vid torka. Den blommar i augusti-september med grönvita blommor. En produktiv och tacksam växt som verkligen kan ge stora mängder mat. Den kom till Sverige redan på 1800-talet och används än idag ofta som prydnadsväxt men den går alldeles utmärkt att äta även om den är godast från april till slutet av juni ungefär. Om du regelbundet skär ner skotten går det att fortsätta skörda goda blad under ännu längre tid.

Ryssgubbe Burias orientalis – Härdighet B, dvs övervintrar vanligtvis. Torktålig kålväxt som ger skörd från tidig vår. Den växer i de flesta jordar och både i sol och skugga, frösår sig lätt och kan sprida sig och bli ett besvärligt ogräs om du inte håller efter den (så tänk till och välj odlingsplats med omsorg, i Norge är den listad som invasiv). Roten kan bli imponerande 1,6 m lång och plantan blir ca 60-100 cm hög. Får gula blommor i juni-juli. Odlas vanligen för sina blad och blomknoppars skull; bladen äts ungefär som flerårig ruccola och blomknopparna som broccoli. Smaken är riktigt skarp och pepprig men kan variera stort mellan olika plantindivider. Går att mildra genom plantselektion, eller genom att tillaga den (den är beskast rå). Ryssgubben kom sannolikt till Sverige i samband med rysshärjningarna på 1700-talet och växer fortfarande vild i Uppland. Betraktas av många som ett besvärligt åkerogräs, andra menar att den smakar väldigt likt broccilirybs, cime di rapa. Den är väldigt livskraftig och brukar inte drabbas av de skadedjur som kålväxter annars ofta får, kanske pga sin skarpa smak. Om du gillar skarpa smaker så kan ryssgubbe absolut vara nåt för dig, om du föredrar mildare smaker så satsa hellre på nåt annat.

Sandsenap Diplotaxis tenuifolia – Härdighet C, dvs övervintrar ibland. Kålväxt som ofta kallas för vild ruccola eller fleråriga ruccola i handeln, men den har en skarpare smak än ruccola så ha den inte som ensam primadonna i salladsskålen utan blanda hellre ut den med annat bladgrönt. Både blad, skott och blommor går att äta men vanligen är det bladen man vill åt. Plantan blir 30-60 cm hög och ca 20-30 cm bred. Blommar i juli till november och växer i tuvor och sprider sig med frö, kan bilda riktigt fina bestånd med tiden. Plantan lever ofta bara i 3-4 år men eftersom den brukar fröså sig själv så brukar beståndet ändå bli långlivat. Trivs bäst i soligt läge i mullrik sandjord. Kan drabbas av jordloppor men brukar klara sig från de andra skadedjuren som annars brukar drabba kålväxter. Dessutom går den att skörda över väldigt lång tid; hela sommaren, hösten och om den odlas i de mildare delarna av landet är den ofta vintergrön. Smaken verkar heller inte påverkas negativt av att den går i blom, men fortsätt gärna skörda bladen när de är ca 5-7 cm långa för jämnare bladproduktion och fördröjd blomning. Populär växt som brukar vara lätt att få tag på i handeln som frö, finns lite olika namnsorter; Wildfire, Venetia, Grazia, Tricia mfl. Köp sandsenap hos Cramers Blommor

Smällglim Silene vulgaris – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Vacker, produktiv perenn som ofta odlas som snittblomma för sina vackra lilaådrade blommors skull. En av de första vårprimörerna som tittar fram, bladens smak påminner om ärtskott. Både blommor och blad går att äta. Plantan blir ca 30-50 cm hög och växer i stabila tuvor, eftersom den är så pass produktiv så räcker det med ett fåtal plantor. Funkar fint att äta både färsk i sallad och som stekt tillbehör till annat. Den trivs i sol till halvskugga och brukar vara godast på våren, senare på säsongen kan den bli något bittrare i smaken. Säljs vanligen som frö i trädgårdshandeln.

Spansk körvel***Myrrhis odorata – Härdighet C, dvs övervintrar ibland. Selleriväxt med anissmak som vanligen odlas för sina stora, ormbunksliknande aromatiska blad men även frön, blommor, skott och rot går att äta. Plantan blir ganska stor och kraftig, ca 60-200 cm hög och ca 40 cm bred. Den växer i tuvor och brukar ofta självså sig så ge den gott om utrymme. Skörda kan du göra från vår till höst och den behåller sin arom även som torkad. God till omeletter, soppor, stuvningar men även god att kombinera med syrligare frukter och bär som krusbär eller rabarber. Spansk körvel innehåller bl a kalium, järn och kalcium och sägs vara bra för matsmältningen och odlas både som medicinalväxt och grönsak. Finns vanligen att köpa både som frö och planta i handeln, den är inte jättevanlig som planta men det förekommer. Fröna tappar grobarhet rätt snabbt och ska helst sås höst eller tidig vår eftersom de behöver utsättas för köld för att gro (stratifieras).

Sparris*** Asparagus officinalis – Härdighet B-C, dvs övervintrar vanligtvis eller ibland. Härdigheten varierar från sort till sort, själv odlar jag Gijnlim i zon 4 med gott resultat. Sparris är en riktig vårprimörklassiker! En av de tidigaste grönsakerna som tittar fram på våren, det är skotten man skördar och tillagar hastigt. Eftersom sparris har en pålrot så trivs den inte i kruka, bättre på friland eller i pallkragar utan botten. Plantan blir ca 100-200 cm hög och ca 80 cm bred och trivs bäst i soligt, väldränerat läge (gärna i  upphöjd bädd). Ibland kan de behöva stöttas. De fjäderliga, mjuka fluffiga bladen är fina som utfyllnad i snittblomsbuketter. Sparris säljs både som frö och planta i handeln, själv har jag fått bäst resultat när jag köpt och planterat barrotade sparrisplantor på våren. Det finns en salig blandning av sorter (och färger), se Sortguide: Sparris.

Sockerrot Sium sisarum – Härdighet C, dvs övervintrar ibland. Gammal lättodlad kulturväxt som du kan äta både skott, blad och rot av. Smakar lite som en blandning av morot och palsternacka, och nåt mer som är svårt att sätta ord på. Rötterna kan ätas råa eller tillagas, innehåller inulin så ät inte för mycket.  Plantan kan bli ca 40-120 cm hög och 30-40 cm bred och trivs i soligt läge i lätt, mullrik jord. Skotten kan blekas genom att du lägger över en uppochnedvänd hink, då blir de riktigt mjälla och goda, skördas när de är ca 15-30 cm långa. Varje planta ger ett knippe fingertjocka, spretiga rötter som kan skördas från tidig höst (och ännu längre, om du slipper tjäle). Sockerrot är inte helt lätt att få tag på i handeln men lätt att föröka genom delning eller frö.

Stor ormrot*** Bistorta officinalis – Härdighet A/B, dvs övervintrar pålitligt/vanligtvis. Lättodlad växt med som vanligen används som prydnadsväxt i stenpartier eller slänter. De ovala gröna bladen är godast att äta på våren, men mitt i sommaren är de inte alls lika goda. Till hösten behöver de tillagas. Även frö och rot går att äta men är mindre goda, kräver en del tillagning pga tanniner. Plantan blir ca 70 cm hög och blommar vackert med vitrosa blommor i juli-augusti. Stor ormrot är lätt att föröka med sticklingar eller delning. Plantan är rätt starkväxande, ge den utrymme att bre ut sig. Köp Stor ormrot hos Cramers Blommor

Strandkål i dubbel pallkrage, zon 4. Jag har ungefär 6 plantor i en dubbel pallkrage, men plantorna är rätt små så det hade nog fått plats fler.
Strandkål med blomknoppar.

Strandkål  Crambe maritima – Härdighet brukar ofta anges som C/D, dvs övervintrar ibland eller inte alls men har funkat fint i flera år här hos mig i zon 4 odlad i dubbel pallkrage (enstaka återförsäljare klassar den som B, dvs övervintrar vanligtvis men det förutsätter ett väldränerat läge). Strandkål är en salttålig kålväxt med blågrå blad som blir ca 50-80 cm hög och 60 cm bred. Blommar i juni-juli med vita, honungsdoftande blommor. Odlas vanligen för sina ätliga blads skull (men du kan också äta rot, skott, blommor och de ärtliknande frukterna till hösten). En riktig delikatess med nötig, umami-aktig smak. Inte helt lättodlad och kan vara lite kinkig ibland, som vild växer den vid havet och just det där med väldränerat verkar vara viktigt för att den ska överleva vintern. Det tar några år för plantorna att etablera sig så skörda inte första året, ha lite is i magen och vänta iallafall 2-3 år. Bladen är godast på våren tycker jag, en del brukar bleka primörskörden för att få riktigt mjälla knoppar genom att t ex lägga över en hink eller annat täckmaterial (men det har jag inte provat själv än). Förökas med frö, delning eller genom att ta sticklingar. Själv har jag lyckats bäst med kallsådd, kanske för att fröna så snabbt tappar grobarhet. Om du vill testa att ta rotsticklingar så verkar det ge bäst resultat om det görs på våren. Fröna har ett rätt hårt skal groningen tar tid, en del brukar rugga fröna för att skynda på processen. Det finns namnsorter i handeln som Lilywhite och Angers, men vanligen säljs den bara som strandkål i handeln. Köp strandkål hos Cramers Blommor 

Strutbräken*** Matteuccia struthiopteris – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Mycket gammal ormbunksväxt som hängt med ända sen dinosauriernas tid, den enda ätliga ormbunken vi har i Sverige (så var riktigt noga med sortbestämningen innan du smakar!). Plantan blir 40-180 cm hög, 60 cm bred och trivs i halv-helskuggigt läge med god tillgång till fukt. Den sprider sig med rotutlöpare och kan med tiden bilda rätt stora bestånd. Strutbräken är en rätt vanlig perenn i svenska trädgårdar som är lätt att känna igen med sin glatta, glansiga stjälk och avsaknad av sporsäckar på bladens undersida. Om du bryter av stjälken bildar den ett V med en liten ränna på stjälken. Det är de unga, ihoprullade skotten man skördar tidigt på våren för konsumtion, testa att skörda som sparris (dvs där stjälken lätt knäcks) och tillagas genom kokning i 7-10 min. Tänk på att inte skörda för många skott per planta, skörda varsamt så att plantan orkar leva vidare i många år till. Strutbräken är lättast att föröka genom att gräva upp rotutlöpare, går också att dela äldre plantor. Man kan också så sporerna på hösten men de behöver stratifieras för att gro. Fin att samplantera med funkia om du vill ha en ätbar perennrabatt i halvskuggigt läge. Köp strutbräken hos Cramers Blommor

Knölar av strävsolros.

Strävsolros (kallas även rotsolros) Helianthus strumosus – Härdighet oklar men verkar trivas i stora delar av landet så sannolikt B. Strävsolros är släkt med både jordärtskocka och solros men det är inte alltid den hinner visa upp sina gula blommor i oktober, bara om det blir en tillräckligt lång och varm höst. Blommorna är inte så särskilt stora, men fina. Plantan blir ca 2 m hög (eller mer i lätt sandjord) och odlas för sina ätbara rotknölars skull. Knölarna smakar som jordärtskocka men är ofta slätare så de är lättare att rensa från jord. Skördas i i slutet av oktober, om du slipper tjäle kan du fortsätta skörda hela vintern. Beskrivs generellt som en snäll och lättodlad växt. Några potentiella sortnamn är Aurora, Chinese, Gunnilse, Herman, och Lusthof men strävsolros är inte helt lätt att få tag på och säljs oftast utan sortnamn. Innehåller inulin så ät i mindre mängder.

Stäppkål Crambe cordifolia – Härdighet A-C, åsikterna går isär hos olika källor (verkar iallafall klara sig upp till zon 6). Kallas även för buskkål hos vissa återförsäljare. Pampig solitär som blir ca 175 cm hög och ca 120 m bred, blommar i juni-augusti med en sky av små vita blommor som påminner om brudslöja till utseendet. Rek planteringsavstånd 1 m. Odlas främst för sina stora hjärtformade blads skull, men även rot, skott och blommor går att äta. Beskrivs generellt som en tåligare, tuffare och större släkting till strandkål. Stäppkål får en djup pålrot och trivs bäst i soligt läge men klarar även halvskugga och tunnare jordlager men blir mycket godare i djup jord med jämn vattning. Det här är en stor växt som kräver sin plats så snåla inte med utrymmet, den kan också behöva stöd. Kan förökas via delning men förökas vanligen via frön och då verkar höstsådd vara bäst. Frösår sig själv ibland. Tycks vara godast på våren, innan skadedjuren och torkan kommit igång men kan i teorin skördas från vår till höst. Brukar vara lättare att hitta frö i handeln än planta. Köp stäppkål hos Cramers Blommor

Trädgårdssyra Rumex rugosus – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. En ganska oansenlig grön bladväxt som odlas för sina syrliga, krispiga blads skull. Kanske inte så gott att äta en hel sallad med bara trädgårdssyra, den gör sig bäst som uppblandad ihop med annat bladgrönt. Blir 40-100 cm hög och går att skörda under lång tid, tål också viss frost. Beskrivs generellt som lättodlad, med djupa rötter som samlar upp mineraler bra och brukar konkurrera bra mot  ogräs. Vissa använder den som spärrväxt/barriärväxt mot ogräs, krossade blad verkar också lindra om man bränt sig på nässlor. Funkar att odla i både sol och halvskugga och går att föröka via frö eller delning, brukar vara hyfsat lätt att få tag på som frö online. Har ca 50 dagars utvecklingstid enligt svensk fröfirma. Innehåller C-vitamin, mineraler och oxalsyra så ät måttliga mängder.

Ullungloka Dystaenia takesimana – Härdighet oklar men verkar trivas upp till zon 4 iallafall så sannolikt B. Kallas även Koreansk selleri, sannolikt för att bladen smakar ungefär som en blandning mellan persilja och selleri (fast om plantan utsatts för torka kan smaken bli starkare, nästan som libbsticka).  Ullungloka är släkt med kvanne och strandloka och beskrivs som en lättodlad växt som odlas för de smakrika bladens skull men är också en älskad växt av bin och fjärilar. Plantan blir ca 50 cm hög och växer i tuvor, trivs i soligt läge. Blomstjälkarna kan bli nästan 2 meter om den trivs, blommorna kommer slutet av juli; 20 cm vita flockar av blommor. Går lika bra att odla som prydnadsväxt som grönsak. Det fina med ullungloka, förutom att den är just fin, är att den har lång skördetid och producerar en hel del bladmassa, och du kan äta både stjälk och blad. Dessutom håller den stilen och är grön och fin länge. Den brukar inte självså sig och det kan vara lite lurigt att få tag på ullungloka men både plantor och frö brukar bytas trädgårdsentusiaster emellan.

Wasabi Eutrema japonicum – Härdighet oklar, men verkar trivas upp tillochmed zon 2 så sannolikt att betrakta som härdighet C/D, dvs övervintrar ibland eller inte alls. Fuktälskande växt som odlas för sin peppriga smaks skull, både för roten och bladen. Den rivna roten används traditionellt som tillbehör till sushi (men i praktiken är det ofta riven pepparrot som används istället när du köper sushi i Sverige). Plantan blir ca 90 cm hög och blommar i vitt i juni-juli. Trivs bäst i halvskugga, odlad i grus med rinnande vatten eller åtminstone i näringsrik jord med jämn tillgång till fukt. Om de trivs brer de ut sig med sidoskott. Säljs vanligen som sticklingar eller plantor i handeln. Köp wasabi hos Cramers Blommor

Och så ännu fler…

I skogsträdgårdslitteratur inkluderas ofta ÄNNU fler växter än de jag listat här, ofta brukar även träd och buskar nämnas (som skogsalm, kinesisk toon mfl) men jag har valt att främst fokusera på de örtartade, fleråriga växterna här… Sortguiden är långt ifrån färdig, mer att betrakta som en introduktion. Men visst finns det många fler, den här listan kommer säkerligen växa med tiden, både med text och bild! 😃

Luftlöken börjar bilda kluster i toppen.
Luftlök i dubbel pallkrage, zon 4. Det var startskottet för mitt intresse av fleråriga grönsaker. Oerhört lättodlad, pålitlig och tacksam för nybörjare.

Källor i urval:

Bok: Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut – Annevi Sjöberg, Daniel Larsson och Philipp Weiss (2016)

Bok: Skogsträdgården: odla ätbart överallt – Philipp Weiss och Annevi Sjöberg (2018)

perennagronsaker.se

perenner.se om kinesisk gräslök

Ätliga Trädgården om Babington

https://perennagronsaker.se/wp-content/uploads/2023/12/Rapport-med-odlingsbeskrivningar-web.pdf

https://www.odlargladjen.se/flerariga-gronsaker-lite-tips-om-anvandning

http://hannajonsson.com/skogstradgardensvaxter.html

https://mansfeld.ipk-gatersleben.de/apex/f?p=257:1:9137617828384:::::

https://pfaf.org/user/

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/epok/fou2021/eva-johansson-fou-2021-odlingsvarda-flerariga-gronsaker_compressed.pdf

https://www.tradgardsamatorerna.se/wp-content/uploads/2018/12/Dystaenia_takesimana_TA-4_2018.pdf

 

Läs också: Vilka 5 grödor skulle du odla i en kris?
Alla sortguider
Fler inlägg om grönsaker
Fler inlägg om perenner

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.