Lucka 4: Jordärtskocka

trollet
Jordärtskocka. Foto: MaryAnn Fargo

Gästbloggare: MaryAnn Fargo @marre_pa_asen

Jordärtskocka – Helianthus tuberosus

-Den optimala självhushållargrödan?

För något år sen fick jag frågan: Om du bara fick rekommendera en grönsak till någon som vill bli självförsörjande, vad skulle du rekommendera då? Det är verkligen en sån där tiotusenkronors fråga. Hur ska man välja? Smak? Avkastning? Hur den är lätt att odla?

Mitt svar blev den perenna grönsaken jordärtskocka (Helianthus tuberosus)!

Fördelarna med jordärtskockor

Resonemanget i mitt huvud utgick ifrån att det är kris, deprimerande utgångspunkt kanske, men inte så förvånande med hänsyn till allt som pågått i världen de senaste åren. Nåväl, det är kris och jag får bara odla en sak, vad skulle jag odla då? Tankarna gick direkt till potatis, det är en bra kolhydratkälla. Det äter vi rätt mycket av. Men sen kom jag att tänka på att odla potatis inte är vår paradgren. Skörden blir sällan maffig. Därtill är det en del pyssel med potatis, det måste rensas ogräs, den måste kupas. Sen måste allt skördas på hösten och förvaras någonstans. Vi har förvisso en jordkällare, men den är trasig. Så nä, potatis går bort.

Morötter eller palsternackor då? Kräver förvisso fortfarande ogräsrensning, men de kan stå kvar i jorden över vintern och behöver därmed inte skördas och lagras på annan plats. Kruxet är bara hur gör jag för att så nya nästa år? Både morötter och palsternackor är tvååriga, vilket innebär att jag måste vänta två år innan jag kan få frön för att kunna så igen. Inte helt optimalt i en krissituation.

Det var då jordärtskockor pluppade upp i mitt huvud! En enda skocka ger ju mängder med mat! Vår rekordskörd från en jordärtskocka är 4 kilo. Så mycket skörd får man nog aldrig från en sättpotatis. Jordärtskockor kräver dessutom ingen ogräsrensning då de är otroligt konkurrenskraftiga. De behöver inte heller kupas och det är ingen enorm skörd som måste tas upp på hösten och förvaras på annan plats. Skockorna kan glatt stå kvar i odlingen hela vintern utan att ta stryk, om något ska de tydligen bli bättre av att frysa. Man behöver bara skörda det man behöver och resten kan stå kvar. År efter år. Vill man dock ha så stor skörd som möjligt från en planta finns det säkert en fördel med att göra en slutskörd på våren, eventuellt jordförbättra något och sedan välja ett antal skockor att återplantera.

En annan fördel med jordärtskockor är att det inte alls verkar särskilt kräsna utan växer glatt oavsett var vi odlar dem. Vi bor på en liten gård i Sörmland som heter Oasen på Åsen (zon 3 enligt kartan). Här odlar våra jordärtskockor på friland. Vi har odlat dem i halvnedbruten ensilage samt och genom att bara gräva ett litet hål i den gamla vallen, plutta ner skockorna och sen lagt på ett par decimeter obrunnen hästgödsel. Vi har även odlat dem i kompakt lerjord på kolonistugan när vi bodde i Nyköping. Alla sätt har gett en fin skörd.

Jordärtskocka i blom. Foto: Jasmine Waara.

Nackdelen med jordärtskockor?

Så fort man nämner jordärtskockor så är det någon som säger att deras mage inte tål dem. Får man ont i magen av att äta något så är man givetvis inte så sugen på att äta den igen. Men problemet ligger nog oftast i att man inte har rätt bakterieflora i magen och det är därför man får ont. Saker bryts inte ner som det ska. Jordärtskockor innehåller något som heter inulin, en kolhydrat som räknas som en kostfiber då den inte bryts ner i mag- och tarmkanalen. Däremot så älskar de nyttiga tarmbakterierna inulin. Har man en känslig mage så finns det en uppsjö av kostrådgivare som rekommenderar att man äter mera inulin (som då bland annat finns i jordärtskockor) eftersom det gynnar tillväxten av nyttiga tarmbakterier. Ju fler nyttiga tarmbakterier desto gladare mage. Så summan av råden man kan hitta på nätet är mer eller mindre att du som har problem med magen när du äter jordärtskockor bör äta mera jordärtskockor.

Det enda jag kan säga är att första gången på hösten vi äter jordärtskockor så är både min och min mans mage lite gasiga. Men då vi bägge älskar jordärtskocks- och potatismos så fortsätter vi glatt äta det och när vinterkylan tvingar oss att vara inomhus mera är det ingen som besväras av gaserna, för de produceras inte längre.

Myten om jordärtskockorna

Någon gång var det någon som sa att man alltid ska återplantera de absolut minst knöliga skockorna för att på så vis avla fram slätare och slätare skockor. Något som jag vill påstå är en myt. Jag sätter de absolut knöligaste skockorna. Varje ”knöl” har minst ett öga varifrån den kan bilda fler skockor. Ju knöligare skockorna desto mer skörd. Det är min teori i alla fall.

Vi brukar få någonstans mellan 2-4 kg skockor per planta (en planterad skocka = en planta). Jag kan inte påstå att vi skulle ha fått knöligare skockor genom åren. Men den stora anledningen till varje jag är ganska övertygad om att det är en myt är att jordärtskockor funkar som potatis. Det vill säga att potatisen/skockorna du får en planta är genetiskt identisk med den du satte. Något avelsarbete är därmed svår att genomföra skulle jag vilja påstå. Rätta mig hemskt gärna om jag har fel.

Jordärtskockor. Foto: MaryAnn Fargo

Slätare jordärtskockor?

Det finns många som tycker att de får slätare och slätare jordärtskockor genom att endast sätta de slätaste. Frågan som jag tycker är intressant att ställa sig är varför blir skockorna slätare? Är det för att man sätter en slät skocka eller beror det på något annat? Kanske är det för att jorden blir bättre och luftigare för varje år? Man behöver man jämförande studier, titta på flera faktorer, för att kunna dra några slutsatser.

Någon forskare i jordärtskockor har jag inte tänkt att bli. Men jag tänker tjata vidare på mitt mantra:

”Experimenterar man i trädgården kan man aldrig misslyckas,
man kan bara lära sig något nytt!”

Så oavsett om jag har rätt eller fel så skulle jag vilja rekommendera att ni testar att även sätta några av de knöligaste skockorna ni har och jämföra skörden mot en planta som kommer från en slät fin skocka. Bara som ett roligt experiment.

Om MaryAnn Fargo

MaryAnn Fargo är självhushållare, certifierad permakulturdesigner och fröodlare åt Nordfrö. Startade 2020 en småskalig grönsaksodling för att fler ska få uppleva hur grönsaker egentligen ska smaka. Säljer bl.a. grönsaker och förädlat från odlingarna via rekoring.

MaryAnns hemsida: oasen-pa-asen.se

Facebook: www.facebook.com/oasen.pa.asen/

Instagram: @marre_pa_asen

Läs också Lucka 3: Babingtonlök
Lucka 2: Bitterkrassing
Lucka 1: Rankspenat

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.