Sortguide: Piennolo & Vintertomater

trollet

-Inlägget innehåller reklam för Meraki Seeds och reklam genom annonslänkar för Wexthuset-

Piennolotomater, vintertomater, lagringstomater, långlagringstomater, evighetstomater…
Kärt barn har många namn.

Att odla vanliga tomatsorter vintertid tycker jag är ganska trist eftersom de behöver energikrävande tilläggsbelysning, ofta har sämre näringsvärde och ändå inte blir särskilt goda. Bättre då att sommartid odla speciella tomatsorter som tål att lagras länge i rumstemperatur efter skörd. De blir godare än om du försökt odla en vanlig tomatsort på fönsterbrädan vintertid (men smaken skiljer sig åt mycket beroende på sort och odlingsteknik). Prova själv så får du se. 🙂

Piennolotomaten Vesuvio Giallo, den allra godaste långlagringssorten jag smakat hitills.

Tjockt skal

Gemensamt för de här tomaterna är att de har tjockt skal och går att lagra länge. De odlas på sommaren precis som vanliga tomater, skördas sensommar/tidig höst men kan sparas färska många månader, en del ända till i vår. De mindre, spetsformade italienska sorterna brukar traditionellt hängas upp i en klase (piennolo på italienska) inomhus i köket efter skörd, och där får de hänga tills de blivit uppätna.

Större sorter (som Ponderosa, Peter Den Hållbare mfl) brukar få mogna klart inomhus i en skål eller på en bricka, de blir ibland så stora och tunga att de kan bli svåra att hänga upp. Helst ska de förvaras mörkt och svalt. Det handlar alltså inte om soltorkade tomater eller vinterförvarade tomatplantor utan det här är sommarskördade tomater som håller sig färska länge i rumstemperatur.

Pendolino F1, en tomatsort med extremt bra hållbarhet.
Det kan vara ordentlig storleksskillnad på sort och sort.

Optimal förvaring

Allra bäst är att förvara långlagringstomaterna mörkt och svalt i ca 15-18 plusgrader. Den som odlar tomater som går att lagra länge kan alltså äta färska tomater hela vintern. Perfekt för dig som vill bli självförsörjande på grönsaker eller gärna vill äta efter säsong men har saknat tomaterna.

Smak

Långlagringstomater har väldigt olika smak… Smaken kan bli tristare ju längre de har lagrats hos vissa sorter och bli godare och mer intensiv efter lagring hos andra sorter. Många sorter är tjockskaliga från början, en del blir tjockskaliga ju längre de lagras. Långlagringstomater gör sig generellt bättre i matlagning än i sallad. Jag skulle inte vilja kalla dem för gourmettomater ”som grupp” (ingen av dem som jag har smakat kan mäta sig med smaken från en färsk Brandywine Black eller supersöt Mei Wei), men smaken av en egenodlad långlagringstomat trumfar ändå ofta smaken av köpta tomater från matbutiken vintertid så de är helt klart värda att odla.

Långlagringstomater är inte allmänt kända som gourmetsorter, men det finns ”sötare”/mer smakrika undantag… Några namnsorter som återkommande ofta beskrivs som goda (av flera olika källor, och inte bara återförsäljare eller enstaka privatpersoner) är Ampolla, Bombeta, Grappoli d’Inverno, ”Kenneths” Piennolo, Khokhloma, Sweet Cream, Tjuchloma, Vesuvio Giallo mfl… Tänk på att smaken (och i synnerhet sötma) påverkas av värme och kaliumgödsling. Prova dig fram tills du hittar din favorit. 🙂

Stor skillnad på sort och sort: röda Khokhloma, orange Tjuchloma och Vesuvio Giallo.

Långlagringstomater (piennolo/vintertomater) i sorter:

Piennolo är i folkmun ett samlingsnamn för italienska långlagringstomater men de förekommer även i andra länder, ofta har de fått sitt namn efter orten de kommer ifrån. Traditionellt så kommer just piennolo från Kampanien och Neapel, och vintertomater från Apulien, men tomater som går att långlagra odlas även i andra länder än Italien. Jag har valt samlingsnamnet långlagringstomater.

Piennoloklasar på Lottas lantställe.

Generellt brukar de godaste sorterna ha sämre lagringsduglighet, medan de med lite tristare smak går att lagra mycket länge (men det finns undantag). Ingen enskild sort är bäst på allt, så odla gärna flera olika sorter som kompletterar varandra. T ex en sort som är väldigt god, en som är väldigt produktiv och en som är väldigt hållbar. 🙂

De sorter jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil.
De sorter som går att lagra länge är markerade med ***.
Med reservation för eventuella felskrivningar.

A

Ampolla – Hög och kraftigväxande sort från Ampolla, Tarragona i Spanien som kan bli 2 m hög eller mer. Ger röda dadelformade körsbärstomater (ibland med gulare nacke) med söt god smak som har tjockt skal och går att lagra länge, i ca 3-6 månader. Har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar enligt grekisk fröfirma. Köp Ampolla hos Meraki Seeds

B

Bombeta*** – Högväxande spansk sort på ca 2 m som ger röda, söta tomater med en liten spets som kan lagras länge, håller i ca 6 månader eller mer (som längst 9 månader). Från Franqueses del Vallès, Katalonien. Har en utvecklingstid på 75-80 dagar enligt grekisk fröfirma. Namnet betyder glödlampa på katalanska. Köp Bombeta hos Meraki Seeds

Spanska lagringstomaten Bombeta.

Borgo Celano / Borgo Cellano – Gammal italiensk kulturarvssort från byn Borgo Celano, som ligger i närheten av Puglia. Beskrivs av kroatisk förfrima som en av de allra äldsta italienska kulturarvssorterna, lär ha odlats i över 500 år i byn den kommer ifrån. Ger röda, ovala, små till mellanstora köttiga tomater med spets som sitter i fina klasar med 7-10 tomater i varje. En tomat väger ca 50-80 g, plantan blir ca 1,5 m hög och ger skörd i mitten av säsongen. Något så pass ovanligt som en produktiv kulturarvssort! Smaken beskrivs som koncentrerad, med gammeldags tomatsmak. Tomaterna lär vara utmärkta att torka. Lagringstid okänd. Köp Borgo Celano hos Meraki Seeds

C

Can Bogunya*** – Högväxande sort som ger ljust rödorange, väldigt tjockväggiga tomater med en liten spets. Blir godare av att ligga till sig, trist smak som nyskördad men kan bli kanongod när den lagrats ett tag. Håller i ca 6 månader eller mer. Har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Från en farm i Can Bogunyà i Castellar del Vallès, Katalonien. Köp Can Bogunya hos Meraki Seeds

Casas Barones – sePiennolo del Vesuvio Casas Barones Longkeeper Tomato

Cereja di Inverno*** – Ny sort på svenska marknaden våren 2024! Högväxande sort som blir ca 2 m hög (eller mer) och ger saftiga körsbärstomater i klasar med tjockare skal. En tomat väger ca 20 g och har ett orangegrått med djuprött fruktkött på insidan. Kan hängas upp al piennolo, dvs i avbladade klasar för inomhusförvaring vintertid. Sorten beskrivs bli godare efter lagring. Har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt svensk fröfirma. Lagringstid okänd. Namnet betyder vinterkörsbär på portugisiska. Köp Cereja di Inverno hos Wexthuset

Chochloma – se Khokhloma

Chuloma/ Chuhloma /Chukhloma – se Tjuchloma

Christmassy – Busksort! Plantan blir ungefär meterhög och ger stora, ljusröda runda tomater på ca 100-150 g, i varje klase sitter 3-5 tomater. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Tomaterna beskrivs som fasta i fruktköttet med tjockt skal, går att lagra länge (oklart hur länge). Köp Christmassy hos Meraki Seeds

Ciliegia Regina / Chiliegia Regina – se Regina

D

Date Fruit Yellow – Nästan busksort, plantan blir ca 120-150 cm hög odlad i stor kruka men kan bli högre om den får ännu mer jordvolym. Ger ganska små, ovala mildgula tomater i stora kluster. Produktiv sort som inte spricker så lätt, inte en enda tomat sprack här hos mig den regniga sommaren (med översvämningar) sommaren 2023. Då odlad utomhus i stor kruka, utan tak. Smaken är imponerande god för att vara lagringstomat, det närmsta man smakmässigt kommer en ”vanlig sommarsalladskörsbärstomat” inom kategorin lagringstomater. Jag rekommenderar den varmt! En återkommande favorit här hemma… Jag brukar lite skämtsamt säga att den är det närmaste en Sungold F1 man kommer inom kategorin lagringstomater, och det betyder inte att de smakar likadant utan bara att Date Fruit Yellow är den godaste lagringstomaten jag smakat hittills, som mest påminner om ”vanliga sommartomater” fastän den går att lagra. Godast färsk men helt ok även som lagrad. Går att lagra i ca 5 månader och har en utvecklingstid på 75-80 dagar. Köp Date Fruit Yellow hos Meraki Seeds

Date Fruit Yellow lagrar i ungefär 5 månader.

De Pera Rosado /de Pera Rosada – Gammal spansk kulturarvssort eller lokalsort, oklart hur pass hög den blir, beskrivs som halvhög, nånstans runt 150 cm hög. Direktöversatt betyder namnet ungefär rosa päron; lite underligt tycker jag eftersom tomaten är röd och snarare rund än klassiskt päronformad… Kanske bleknar den vid lagring? Går att lagra i ca 4 månader och har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Köp De Pera Rosado hos Meraki Seeds

Domingo /Tomate de Colgar Domingo /Domingo Longkeeper – Spansk busksort som blir ungefär meterhög och ger röda, rundovala mellanstora tomater på ca 60-80 g med tjockt skal. Smaken beskrivs som ganska söt. Har en uvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma.

E

Espalda Verde – Högväxande sort från Sadurní Playà, Manresa i Spanien. Ger stora, röda köttiga bifftomater med grönare nacke (namnet betyder just grön nacke på spanska), tjockare skal och kryddigare tomatsmak. Tomaterna är rätt stora, de kan bli upp till 200 g ungefär. Det är inte en klassisk lagringstomat men den går att lagra i 4 månader eller mer. En av få biffsorter som går att lagra en viss tid iallafall. Har en utvecklingstid på 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Köp Espalda Verde hos Meraki Seeds

F

Fiaschetto/Napoli Fiaschetto /Napoli a Fiaschetto /Napoli VF Fiaschetto – Busksort! Plantan blir ca 1 m hög och ger mellanstora röda, avlånga tomater med en trubbig, svag spets. Har en utvecklingstid på ca 70 dagar. Italiensk, köttig sort som ger stora tomater (för att vara vintersort) som passar extra bra att använda till soltorkade tomater och sås. Använd den som pastatomat, mognar tidigare än klassiska pasta-tomater och är dessutom mycket produktiv. Vete sjutton om den funkar att använda som piennolo, tomaterna har inte gått att lagra längre än ca 2 mån i klase här hemma hos mig. Personligen tycker jag att Fiaschetto är en utmärkt pasta-tomat (bra alternativ till San Marzano eller Roma) men sämre som långlagringstomat, dock ändå mycket odlingsvärd. 🙂 Namnet betyder ’liten flaska’ på italienska. Efersom förkortningen VF finns med i ett av synonym-namnen för den här sorten så gissar jag att det betyder att den är motståndskraftig mot flera olika skadliga svampar, Fusarium och Verticillium  som kan orsaka vissnesjuka på tomatplantorna. Enligt EUs sortlista är den tillochmed listad som en F1-hybrid (registrerad i Nederländerna) men jag har bara sett den säljas som icke-hybrid hobbyodlare emellan… Sannolikt var den en hybridsort från början som sedan stabiliserats av hobbyodlare i 7 säsonger eller mer. Smaken som färsk är ingen sensation men helt ok, påminner mycket om den torra, lite ointressanta smaken hos klassiska pastatomater men den är toppen i matlagningen. Smaken är ok både som färsk och som lagrad (men allra bäst i matlagning). Det finns också en tomat som heter Fiaschetto di Mandura, den beskrivs av vissa källor som högväxande men av andra källor som lågväxande. Osäkert om det är samma sort som den ”klassiska” meterhöga Fiaschetto. Köp Fiaschetto hos Meraki Seeds

Omogna Fiaschetto (och ett trädgårdstroll).
Nyskördade Fiaschetto, praktisk busksort.

Fiaschetto di Mandura – se Fiaschetto ovan

G

Galatino Piennolo – Högväxande sort som ger röda tomater utan spets med tjock skal, fast kött och söt smak. Piennolotomat från Italien med en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Köp Galatino Piennolo hos Meraki Seeds

Gialletto Brindisino – Ganska sen italiensk sort som ger rosagula, köttiga tomater med sötsyrlig smak. I juli är tomaterna mer gula i färgen, för att senare övergå till mer rosa/ljusröd. Tomaterna har rund form med liten spets, oklart hur stora tomaterna blir men brukar ingå i körsbärstomat-sortimentet hos återförsäljarna så sannolikt är de ganska små och smakrika. Beskrivs som högväxande av kroatisk fröfirma, oklart hur hög. Lagringstid okänd.

Giagiu – Högväxande sort med potatisblad som beskrivs ha italienskt ursprung. Ger små varmgula (på gränsen till orange) tomater med halvrund form och liten spets. Beskrivs som saftiga med söt smak, och intressant nog så verkar den också vara produktiv! Sorten uppstod genom spontankorsning i en storplantering av Piennolo del Vesuvio enligt kroatisk fröfirma (kanske menar de sorten Vesuvio Giallo? Oklart.) och döptes av dottern till den odlare som upptäckte plantan. Beskrivs kunna lagras mycket länge, men oklart hur länge exakt. Kanske samma sort som Vesuvio Giallo en gång i tiden, kan ha utvecklats till ”en egen” sort under tidens gång.

Giraff /Giraffe /Жираф – Blekt orange rysk sort som ger hållbara tomater med klassisk form på högväxande planta som blir 160-200 cm hög. Beskrivs som mycket sen, med en utvecklingstid på 130-140 dagar. Tomatklubbens medlemsblad 2005 beskriver den som en framavlad, genmanipulerad sort på 90 g men enligt ukrainsk återförsäljare som fokuserar på kulturarvssorter så är det en rysk kulturarvssort som ger tomater på upp till 110 g… Oklart vad som faktiskt gäller. Går att lagra i ca 6 månader. Smaken beskrivs inte, så sannolikt inte särskilt god (men det är en ren gissning från min sida när jag ”läser mellan raderna” på beskrivningar av den…).

Gitas Piennolo

”Gitas” Piennolo*** – Gitas Piennolo är en högväxande sort som ger röda tomater med en tydlig spets. Tomatfrukten är större än Kenneths Piennolo och är inte potatisbladig (så det är inte en och samma tomat som många tycks tro) men det verkar förekomma även plantor med potatisblad i omlopp. Gita T fick frö av en italiensk man som bor i Finland, som i sin tur fått fröna skickade till sig av en kusin i Italien. Går att lagra i ca 5 månader. God och hyfsat produktiv, jag tycker mycket om den. En trevlig nybörjarsort, nästan lika god som KP. Har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Köp Gitas Piennolo hos Meraki Seeds

”Gunillas” Piennolo – Vet jag i princip ingenting om, har du odlat den någon gång? Berätta gärna!

Grappoli d’Inverno får ganska små tomater jämf med många andra lagringssorter.

Grappoli d’Inverno /Grappoli d’Invierno (Inverno = vinter, grappoli = klasar) – Röd halvhögväxande sort som ger söta piennolotomater, typisk för södra Italien men den odlas faktiskt över hela Italien eftersom den tydligen anpassar sig bra efter olika klimat utomhus. Kanske därför extra bra för svenska odlare? God att ätas färsk eller i sallad. Sorten är hyfsat produktiv och tomaterna kommer i rejäla klasar, en enda klase kan bestå av så många som 25 st tomater. Beskrivs som semi-determinate (dvs inte jättehög planta) med en utvecklingstid på 60-70 dagar, vilket är hyfsat tidigt för att vara en långlagringssort. Går att lagra i minst 5 månader men det gäller verkligen att skörda den i tid för den eftermognar liiite snabbare än andra sorter. Eller testa att så den lite senare, så att den inte mognar för tidigt på hösten. Plantan blir ju inte superhög iallafall, så kanske senare sådd och odling i kruka, som kan lyftas in nattetid vid tidig frost, är att föredra….? Köp Grappoli d’Invierno hos Meraki Seeds

Grön Vinter /Green Winter – Rejält högväxande produktiv sort som ger ganska stora, gröna tomater med fast fruktkött. Inte så söt smak, passar bäst till matlagning. Går att lagra i ca 4 månader. Har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Köp Green Winter hos Meraki Seeds

 

H

Heeb /”Tittis Heeb” – Högväxande sort som mognar hyfsat tidigt och ger orange, ovala tomater på ca 4-5 cm (utseendemässigt är den väldigt lik sorten Santorange). Tomaterna kan sitta kvar länge på plantan, verkar ha bra lagringsegenskaper. En vidareodling av en kommersiell, okänd sort. Går att lagra i ca 5 månader eller mer.

Hohloma se Khokhloma

Hållbare Peter /Peter den hållbare /Peter the durable*** – Gröngul även som mogen, men verkar också finnas en mer helgul (ljust gul) version. Enligt vissa källor inte särskilt god att ätas färsk men funkar fint i grytor och såser, enligt andra källor har den en frisk, grön smak och är saftig och god att ha i vintersallad. Kanske rör det sig om två helt olika tomatsorter med samma namn? Ganska stor för att vara evighetstomat. Den tristaste sorten rent smakmässigt jag personligen provat hittills av lagringstomater… Fadd smak, inte särskilt söt tyckte jag, men andra har mer positiva (sötare) erfarenheter. Mognar mycket långsamt och har ett ovanligt fast, lite krispigt och krasigt fruktkött. Plantan blir ca 1,7 – 2 m hög och tomaterna kan hålla mycket länge, ca 10 månader. Köp Hållbare Peter hos Meraki Seeds

Kenneths Piennolo på väg att mogna.

K

”Kenneths” Piennolo /KP*** – se rubriken längre ner i inlägget. Högväxande sort med potatisblad, går att lagra i ca 9 månader och har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. En av de godare sorterna av riktigt hållbara långlagringstomater. En trevlig nybörjarsort. Köp Kenneths Piennolo hos Meraki Seeds

”Kerstins” Piennolo – se rubriken längre ner i inlägget

Khokhloma /Chochloma /Hohloma – En systersort till den orange tomaten Tjuchloma. Mogen Tjuchloma är klarorange, mogen Khokhloma är klarröd. Inte en klassisk piennolotomat men enligt rysk fröfirma ska den tåla att lagras till nyår. Mellanhög rysk sort, plantan blir ca 1, 5 m hög som krukodlad men kan bli 2 m eller mer odlad på friland. Ger röda, lite avlånga glansiga plommontomater med spets. En tomat väger ca 100-120 g och är 8-12 cm lång. Tomaterna sitter i klasar med 10 -15 tomater i varje klase. Smaken beskrivs som mycket god, söt men ändå med lite syra. Den sägs också vara motståndskraftig mot sjukdomar, bla tobaksmosaikvirus. Sorten är mycket produktiv, en enda planta sägs kunna ge hela 5 kg tomater. Se till att du matar den ordentligt så att den orkar producera bra.

King Humbert – se Re Umberto

L

Lampadina – Ger röda, ganska små plommontomater som mognar sent på säsongen och vanligen används i pastasås men är trista att äta färska. Beskrivs som kompaktväxande. Namnet betyder glödlampa på italienska och syftar på tomatens form. En av de fem tomaterna som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio (DOP).

Largo de Gironella*** – Ger orangeröda, avlånga tomater av medelstorlek med tjockare skal och fast kött. Funkar fint att lagra hängades under lång tid, håller i ca 6-9 månader eller mer. Har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Från Gironella, Katalonien. Köp Largo de Gironella hos Meraki Seeds

Lolek – Busksort som blir ca 60 cm hög. Ger gula-blektorange tomater med rödrosa inre på ca 80-100 g, formen är rundoval med vaga ribbor. Beskrivs som fasta och köttiga med bra hållbarhet (oklart hur länge). Har en utvecklingstid på ca 80-85 dagar (vilket är sent för att vara en busksort). Verkar ha bra motståndskraft mot vissnesjuka. Köp Lolek hos Meraki Seeds

Longkeeper /Long Keeper – Plantan blir ca 100-150 cm hög och ger mellanstora, ovalrunda rödorange tomater med tjockt skal och fast kött, sägs vara resistent mot tobaksmosaikvirus (klart om det stämmer). Trist smak säger de flesta som provat men bra till matlagning. Går att lagra i ca 5 månader, har en utvecklingstid på ca 80 dagar. Köp Longkeeper hos Meraki Seeds

Long Store – Busksort som blir ungefär meterhög och ger rödorange, runda tomater med vackert röd insida som väger ca 100 g. Skalet är tjockt och tomaten är ganska fast, helt ok smak men bäst i matlagningen. En av de största vintertomatsorterna. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar.  Helena Rutström misstänker att Winter Wonder/ Zminye Chudo kan vara samma sort som Long Store eftersom de är så pass lika, utvärdering pågår… Köp Long Store hos Meraki Seeds

M

Mala Cara – Rejält högväxande sort som kan bli hela 2 m hög eller mer. Ger smakrika gulorangerosa, matta tomater med en vackert frostig skimrande yta. Tomaterna är tjockväggiga, plantan har potatisblad. En ovanligt vacker vintertomat med hållbarhet i ca 3-4 månader. Från Torá, Katalonien. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Köp Mala Cara hos Meraki Seeds

Mallorquín*** – Högväxande sort som kan bli 2 m hög, ibland ännu högre. Ger rödorange, runda tomater med spets, får ofta många mellanstora tomater per klase. Mycket produktiv sort som håller i ca 6 månader eller mer (ofta  9 månader). Kommer från en marknad i Solsona, Katalonien. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Köp Mallorquín hos Meraki Seeds

Marinda F1 – En rejäl, vackert ribbad vintertomat från Sicilien med krispigt tjockt skal. Tomaten säljs ibland som grön i matbutiken, men är godast som röd med grön nacke. Smaken beskrivs som salt och aromatisk. Fruktvikt ca 180 g. En rätt ny, modern sort som är resistent, eller åtminstone motståndskraftig, mot flera trista sjukdomar (bl a tomatmosaikvirus, verticillum dahliae, verticillum albo-atrum och fusarium). Ovanlig hos svenska fröfirmor, men finns på den svenska marknaden numera även för hobbyodlare då och då. Eftersom Marinda F1 är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman exakt likadan… Men jag anar att Marinda finns både som F1-hybrid och icke-hybrid. Ifall icke-hybriden är föregångaren, dvs en av föräldrarna till F1hybriden, eller en stabiliserad F1hybrid som odlats längre än sju år vet jag dock inte. Inte helt lätt att få tag på frö.

Mas Calceran / Mas Galceran – Högväxande, produktiv sort som ger mellanstora rödorange tomater med tjockt skal, fast kött och hyfsad smak, ganska söt. Går att lagra i minst 5 månader. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Köp Mas Calceran hos Meraki Seeds

Montgrí*** – Ger mellanstora rödorange tomater med spets, tjockt skal och ganska söt smak. Håller i ca 6 månader eller mer (som längst 9 månader). Har en utvecklingstid på ca 80 dagar. Från Can Bosc del Baró, Foixà, Baix Empordà, i Katalonien. Köp Montgrí hos Meraki Seeds

Moscow Long – Rysk kulturarvssort som ger röda tomater på 60-75 g med liten spets. Tomaterna är fasta och köttiga men också saftiga och smaken beskrivs som god. Plantan blir ca 1,8-2 m hög och ger skörd ganska sent på säsongen. Sorten har spridits via Luc Fichots samling.

N

Napoletana Galatino – Högväxande sort som kan bli 2 m hög eller mer. Ger röda tomater med tydlig spets på 30-40 g ungefär med bra hållbarhet, ca 6 månader. Klassisk italiensk piennolotomat till pastasås. Har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar enligt grekisk fröfirma. Köp Napoletana Galatino hos Meraki Seeds

Tyska lagringstomaten Pantelli.

P

Pantelli*** – Ny spännande sort som ger röda, klassiskt piennololiknande röda små tomater med tydlig spets. Plantans höjd anges inte av återförsäljare men den beskrivs som medelkraftig. Tomaterna är inte så stora men smakrika och många, de sitter ca 10 st i en klase så det är med andra ord en rätt produktiv sort. Glädjande nog marknadsförs denna sort ha bra motståndskraft mot bladmögel och fungera även på friland. Verkar ha tagits fram i Tyskland. Återförsäljarna lovordar lagringsegenskaperna men hur länge tomaterna går att lagra anges inte… Den funkade fint odlad stor kruka (snittblomshink modell större) i skyddat, soligt läge utomhus hos mig i zon 4. Plantan blev ca 1,8 m hög och stod emot hyfsat länge mot potatismögelangrepp som uppstod pga det eviga regnandet i juli, plantorna lever iaf ännu med fler friska blad än sjuka i september (vilket är riktigt bra med tanke på att potatisbladmögel annars har ett ganska snabbt förlopp). Återstår att se hur pass bra tomatfrukterna klarar lagring pga potatisbladmöglet.

Piennolotomaten Patanara får intensivt röd färg.

Patanara – Högväxande sort som ger klarröda, ganska stora och blanka tomater med en tydlig spets. En av de fem tomaterna som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio (DOP). Går att lagra i minst 5 månader, sannolikt mer. (Kanske eventuellt möjligtvis samma sort som ”Kenneths” piennolo men helt övertygad är jag inte) Beskrivs ofta som mycket god, iallafall när den odlats i växthus eller under växthuslika förhållanden. Ganska skarp tomatsmak, jag gillar den mycket! Köp Patanara hos Meraki Seeds

Pendolino F1*** – Röd högväxande tomat med liten spets, väldigt produktiv och extremt hållbar. Framtagen i Kampanien, Italien. Den marknadsförs som motståndskraftig mot sjukdomar, jag upplevde den som köldtåligare än många andra sorter när höstfrosten hälsat på. Eftersom Pendolino F1 är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman exakt likadan.

Pequeno del Ramallet.

Pequeño del Ramallet*** – Ger ganska små, halvrunda/hjärtformade varmorange hållbara tomater men de första tomaterna blir ofta lite större/mer mellanstora i storleken. Tomaterna har en liten pigg spets och hållbarheten brukar beskrivas som ca 6 månader eller mer (som längst 9 månader) men hos mig har de som kortast hållit sig fräscha i 4 månader, som längst till slutet av mars, dvs ca 6 mån. Trevlig sort, har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Från Can Bosc del Baró, Foixà, Baix Empordà, Katalonien. Köp Pequeño del Ramallet hos Meraki Seeds

Peter Den Hållbare – se Hållbare Peter

Piennolo del Vesuvio Casas Barones  – Högväxande sort som ger klassiska röda piennolotomater med liten spets. Tomatena har tjockt skal och fast kött, smaken beskrivs som söt. Tomaterna kan lagras rätt länge, 6-8 månader eller mer men blir lite skrynkliga med tiden. Har en utvecklingstid på 75-80 dagar. Köp Piennolo del Vesuvio Casas Barones hos Meraki Seeds

Pink Grapefruit – Vacker sort! Högväxande planta med en utvecklingstid på ca 75-80 dagar som ger rätt stora, runda tomater med en diameter på 6 cm ungefär. Tomaterna har ganska fast fruktkött och gulorange tjockt skal med rödare mitt (påminner litegrann visuellt om Bleeding Heart när du delar den på mitten). Kan bli ganska söt under rätt odlingsförhållanden, lagrar bra (oklart hur pass länge). Köp Pink Grapefruit hos Meraki Seeds

Pomodorino del Piennolo del Vesuvio – Röd, högväxande klassisk piennolotomat med spets från Italien. Tjockt skal, fast kött och rätt söt smak. Kan lagras i ca 6 mån eller mer och kan då bli lite skrynklig i skalet, har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar. Köp Pomodorino del Piennolo del Vesuvio från Meraki Seeds

Ponderosa*** /Pomodoro Ponderosa – Halvhög/högväxande lagringstomat med tjockare skal som odlats länge i södra Italien (både Apulien och Kampanien, bevarad av munkar) men sannolikt kom dit från Serbien. Ger runda tomater med apelsingulorange utsida och rödgul insida, mognar sent men håller också extremt länge, i vissa fall ett år eller mer. Tomaterna blir stora som golfbollar ungefär. Kan bli både trist och smaklös eller smakrik och syrligt god, beroende på odlingsteknik och hur pass varm sommaren blir. En av de vackraste vintertomaterna tycker jag. OBS! Det finns många olika sorters tomater med namnet Ponderosa och inte alla är lagringssorter… (Golden Ponderosa, Golden Ponderosa Railroad Strain, Ponderosa Crimson och Henderson’s Ponderosa verkar inte vara lagringssorter). Enligt Danska TomatDatabasen finns det även en betydligt mer ovanlig amerikansk, högväxande biffsortsPonderosa. Se nästa punkt nedan. Köp lagringstomaten Ponderosa hos Meraki Seeds

Halvhög Ponderosa med rödare inre. Smakrik och syrligt god.

Ponderosa – Högväxande sen sort från USA som ger rosa, lagringsbara tomater på 170-400 g. Tomaterna är runda eller plattrunda, smaken beskrivs som sötmild. Oklart hur länge de går att lagra.

Ponderosa sel Larosa – Högväxande lagringssort som ger runda, gula tomater (gula både på utsidan och insidan) med sötmild smak. Går att lagra och beskrivs som såpass goda att de funkar i en sallad.

Principe Borghese – Halvbuskig, ”typ” högväxande sort som mognar i mitten av säsongen men oftast brukar stanna på ca 150 cm i höjd. Röd plommontomat, klassisk italiensk piennolotomat i Napoli, god både i sås och sallad, väldigt god färsk. Fast egentligen skulle jag snarare vilja kalla den för en höst-tomat, för av alla så kallade långlagringstomater jag odlat så har den haft absolut sämst hållbarhet (trots extra mineralgödsel). Personligen tycker jag inte att den här sorten är en lagringstomat riktigt, men jag inkluderar den ändå eftersom många återförsäljare definierar den som en sådan. Jag är väldigt förtjust i Principe Borghese som ”vanlig” sommartomat, men som långlagringstomat tycker jag inte att den håller måttet eftersom den har så kort hållbarhet (jämf med andra sorter)… Under optimala förhållanden kan den lagra 4-5 månader men själv har jag aldrig lyckats lagra den så länge. Väldigt vanlig sort som det är lätt att få tag på frö till. En av de fem tomaterna som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio (DOP). Köp Principe Borghese hos Meraki Seeds

Principe Borghese.

R

Rama de Mallorca – Lokalsort från Spanien. Beskrivs av vissa som typ busksort, eller halvhög sort… Enligt Meraki Seeds blir plantan ca 180 cm hög. Ger rosagula/mildorange ganska runda tomater (ibland med grön nacke) och vackert rödare insida som går att lagra i ca 6 månader. Skalet är tjockt, köttet fast och smaken rätt söt. Har en utvecklingstid på 75-80 dagar. Köp Rama de Mallorca hos Meraki Seeds

Regina /Ciliegia Regina /Regina Cilegia /Chiliegia Regina  – Röd rund tomat från italienska Apulien, väldigt produktiv sort från Fasano, Apulien i Italien. Tomaterna kan skifta i storlek men medelvikten på en klassisk Regina-tomat är ca 20 g. Namnet Ciliegia/ Cilegia betyder körsbär på italienska. En del källor beskriver Regina som rund, andra att Regina har en liten spets, men de lite mer pålitliga källorna är överens om att det är en rund körsbärstomat. Det finns fler tomatsorter med liknande namn; Ciliegia Nano och Pomodoro Ciliegia men dessa är inte långlagringstomater, endast Regina Ciliegia går att lagra länge (ibland upp till 6 månader). (Ska icke förväxlas med lilla dvärgbusksorten Rejina Red). Bra smak. Har en utvecklingstid på ca 75 dagar. Köp Regina hos Meraki Seeds

Re Umberto / Reumberto /Re Fiascone / Kung Umberto / King Humbert /Roi Humbert – Ganska stor, lätt avlång tomat utan spets med svaga åsar. Produktiv, högväxande piennolosort från Amalfikusten i Italien. En av de fem tomaterna som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio (DOP). Har inte hittat några uppgifter om hur länge den faktiskt går att lagra… Enligt en belgisk fröfirma (som fått frö från Luc Fichots samling) så är det en amerikansk kulturarvssort med anor från 1800-talet, som döptes efter den italienske kung Umberto, sannolikt en ursprungshistoria som de många italienare inte alls uppskattar, de menar snarare att den är en italiensk kulturarvssort och inget annat. 😉

Reverend Morrow’s Longkeeper i februari.

Reverend Morrow’s Longkeeper – Amerikansk orangeröd kulturarvssort, inte särskilt jättegod men funkar i matlagningen. Skalet är orange, insidan mer rödaktig. Praktisk busksort som inte tar så mycket plats, blir ungefär en meter hög och har en utvecklingstid på ca 78 dagar. Kan ge rätt stora tomater, lite mindre än en tennisboll ungefär. Går att lagra i 5 månader eller mer (jag har lagrat den i ca 7 månader), smaken efter lagring är inte mycket att hurra för (smakar mest vattnig tomat) men konsistensen är förvånansvärt bra. Den funkar bra i matlagning, typ i en lasagne, men sämre att ha på mackan eller i sallad. Köp Reverend Morrow’s Longkeeper hos Meraki Seeds

Rosso Cremlin F1 – Ny italiensk hybridsort från Kampanien som ger röda piennolotomat med liten spets och bra hållbarhet (men hur lång hållbarheten är framgår inte). Plantan är högväxande och tomatsmaken beskrivs som mustig av svensk fröfirma.

S

Serendipity – Högväxande, mycket gammal sort som ger ganska små, orangegula tomater som växer i rejäla klasar. Har en utvecklingstid på ca 75 dagar, smaken beskrivs som bra. Går att lagra i 7 månader eller mer. OBS! Det finns en amerikansk biffsort med samma namn (finns även som Serendipity Striped), men den är inte en lagringssort. Köp lagringssorten Serendipity hos Meraki Seeds

Sibirische Appeltomaat. Förvånande god för att vara lagringssort!

Sibirische Appeltomaat – Högväxande sort som ger ganska stora vackra ljusröda tomater med orange smala ränder. Tomaterna är runda, ibland vagt ovala med röd insida. har en utvecklingstid på ca 80-85 dagar. Beskrivs av vissa källor som en busksort, så den kanske är nåt kompaktväxande mittemellan? Mina plantor här hemma blev ca 120-160 cm höga. Inte så produktiv men rätt god faktiskt, går att lagra i ca 3 månader. Köp Sibirische Appeltomaat hos Meraki Seeds

Son Gil – Högväxande sort som ger ganska stora (för att vara lagringssort) rosaröda tomater med runt- plattrund form, fast kött och tjockt skal. Från Xisco, Sant Joan, Mallorca. Går att lagra i ca 5 månader. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar. Köp Son Gil hos Meraki Seeds

Son Gil i november.

Spugnillo dei Monti Lattari / Kerstins piennolo– En högväxande, röd piennolotomat som har lite längre spets än vad klassiska piennolosorter brukar ha. Tomaterna har tjockt skal, fast kött och rätt söt smak. Kommer från bergsområdet Monti Lattari i närheten av Sorrento i Italien. En del läsare tror att Kerstins och Kenneths piennolo kan vara en och samma sort, eftersom plantorna har liknande växtsätt. Tomaterna kan lagras i ca 6 månader, sorten har en utvecklingstid på ca 80 dagar. Köp Spugnillo dei Monti Lattari hos Meraki Seeds

S:t Jaume de Sesoliveres – Ger runda, röda tomater med mörk nacke och söt smak. En av de största vintertomatsorterna. Plantan har ett kraftigt växtsätt, potatisblad och beskrivs som torktålig. Kommer från orten S:t Jaume de Sesoliverse, Anoia i Katalonien. Hållbarhet ca 4 månader. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar. Köp S:t Jaume de Sesoliveres hos Meraki Seeds

Sweet Cream – En väldigt ny tomatsort utvecklad av Brad Gates i USA, som är resultatet av en korsning av Candy Sweet Icicle + okänd tomatsort. Sorten beskrivs som mycket produktiv med god hållbarhet och ger avlånga, orangegula tomater med spets på ca 30-90 g som skiftar till rosa när de mognat. Högväxande planta, tomaterna verkar hålla formen bra och spricker inte så lätt. Beskrivs som söt och god. Okänt hur länge den kan lagras.

T

”Tittis” Heeb – se Heeb

Tjuchloma /Chuloma/ Chuhloma /Chukhloma/ Xoxloma /Чухлома – Inte en klassisk piennolotomat men enligt rysk fröfirma ska den tåla att lagras till nyår. Mellanhög rysk sort, plantan blir ca 1, 5 m hög som krukodlad men kan bli 2 m eller mer odlad på friland. Ger orange, lite avlånga glansiga plommontomater med spets. En tomat väger ca 100-120 g och är 8-12 cm lång. Tomaterna sitter i klasar med 10 -15 tomater i varje klase. Smaken är mycket god, söt men ändå med lite syra. Den sägs också vara motståndskraftig mot sjukdomar, bla tobaksmosaikvirus. Sorten är mycket produktiv, en enda planta sägs kunna ge hela 5 kg tomater. Se till att du matar den ordentligt så att den orkar producera bra. Tjuchloma är en systersort till den röda tomaten Khokhloma /Chochloma /Hohloma (som i princip är likadan, fast röd och ger liiiite större tomater). Mogen Tjuchloma är klarorange, mogen Khokhloma är klarröd.

Mogen Tjuchloma.

True Love /Vernaya Ljubov /Верная любовь – Busksort som ger ganska stora, hjärtformade gulgröna tomater på ca 200-300 g styck. Enligt kroatisk fröfirma blir plantan ca 60-80 cm hög och tomaterna beskrivs som tjockväggiga och fasta i fruktköttet, mer som ett äpple i konsistensen än som en klassisk tomat. Sägs lagra bra men oklart hur pass länge. Smaken beskrivs överhuvudtaget inte (så sannolikt ingen gourmetsort). Rätt sen att ge skörd, har en utvecklingstid på ca 85 dagar. Å andra sidan är ju inte plantan så stor, så om du odlar i kruka kan du ju lyfta in den och odla vidare sista tiden inomhus. (Det verkar också finnas en rosa tomatsort med liknande namn, Pervaya Ljubov = First love, men den verkar inte vara en lagringstomat.) Köp True Love hos Meraki Seeds

V W

Vesuvio Giallo / Vesuviano Giallo /Giallo da Serbo del Vesuvio /Yellow di Serbia /Pomodorino Giallo del Piennolo, nella zona del Vesuvio ***– Gul högväxande pärondroppformad piennolotomat med minispets från Vesuvious sluttningar i Italien, fruktig och god. Sägs passa väldigt bra till fisk. En av de lite mer köldtåliga sorterna när höstfrosten hälsat på här hos mig i zon 4 på friland. God både som färsk nyskördad och lagrad över tid. Den absolut godaste långlagringstomaten jag smakat hittills. Plantan har potatisblad och är hyfsat produktiv. En nackdel är dock att plantan lätt och snabbt blir ganska ful i bladen, så det estetiska värdet är inte mycket att hurra för. Håller i ca 6 månader eller mer. har en utvecklingstid på 75-80 dagar. Kanske samma sort som Giagiu. Köp Vesuviano Giallo hos Meraki Seeds

Vesuvio Giallo. Rätt produktiv för att vara piennolotomat.

Winter Heart /Winter Sertse – sannolikt samma sort som Winter Wonder /Zimnye Chudo. Översättningen från det ryska, kyrilliska alfabetet till det svenska/engelska/latinska alfabetet lämnar ofta en del övrigt att önska…

Winter Wonder / Zimnye Chudo  – Busksort som ger rödorange, runda tomater med vackert röd insida som väger ca 100 g. En av de största vintertomatsorterna, hållbarhet ca 4 månader. Helena Rutström misstänker att Winter Wonder/ Zminye Chudo kan vara samma sort som Long Store eftersom de är så pass lika, utvärdering pågår. Köp Winter Wonder hos Meraki Seeds

X

Xoxloma – se Chuloma

Y

Yellow Out Red In – Kompaktväxande planta på ca 1 m med mellanstora tomater på ca 100 g med gulorangerött skal och klart morotsröd färg på insidan. Skalet är tjockt och köttet fast. Vacker sort som sägs ha tropisk, fruktig smak. Lär gå att lagra länge, men hur länge? Kontakta mig gärna och berätta! Köp Yellow Out Red In hos Meraki Seeds

Jag har hittat långt fler namn än de i listan ovan… Casa di Baron, Giallo Pizzuto mfl men jag har hittat på tok för lite information om dem. Kan du fler sorter och något om dess egenskaper?
Tipsa mig gärna på info@tradgardstrollet.se så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Busksorten Fiaschetto.

Och så Kenneth och Kerstin…

Om jag förstått historien rätt så är Kenneths Piennolo en piennolotomat som Kenneth N köpte utan angivet namn på NK i Stockholm på 90-talet. Han sparade frön från sina köpetomater, odlade upp plantor och sedan spreds fröna vidare bland entusiaster. Plantan beskrivs som högväxande och gänglig med potatisblad, tomaterna är röda med god smak och bra hållbarhet. Egentligen finns det ingen tomat som heter Kenneths Piennolo eftersom den såvitt jag vet är en befintlig gammal tomatsort som bara getts nytt namn, dvs det är inte någon ny korsning eller officiell registrering. Men i folkmun finns den, och därför vill jag ändå inkludera den i det här inlägget. 🙂

Om Kerstins piennolo står det såhär på Rabarber Trädgårds hemsida: ”Kerstin har odlat dem i många år, och det är numera många som odlar vad de kallar för ”Kerstins piennolo”. Det är fröer som en gång stammar från den tomatsort Kerstin själv odlar. Men observera, Kerstin själv har inte spridit dem vidare och hon förmedlar heller inga frön.” Sannolikt är detta samma sort som Spugnillo dei Monti Lattari. Enligt vissa källor är den potatisbladig, enligt andra källor är den inte det… Vad Kenneths Piennolo egenligen heter är det ännu ingen som verkar veta säkert (kanske Patanara?).

Och så Gitas Piennolo

Gitas Piennolo är en högväxande sort som ger röda tomater med en tydlig spets. Den är större än Kenneths Piennolo och är inte potatisbladig (så det är inte en och samma tomat som många tycks tro). Gita fick frö av en italiensk man som bor i Finland, som i sin tur fått fröna skickade till sig av en kusin i Italien. Gitas Piennolo är mycket omtyckt bland tomatentusiaster eftersom smaken beskrivs som god och plantan som hyfsat produktiv. Sorten är inte en ny korsning utan sannolikt en befintlig gammal sort men vad den egentligen heter spekuleras det fortfarande om i tomatforum.

Tomat Mallorquín. Copyright Helena Rutström.

Ordlista

Det är inte så lätt att hänga med i alla namn alla gånger, särskilt inte vad gäller långlagringstomater… Ofta smyger det sig in ord i namnen som syftar på hur de ska användas eller hängas upp. Här kommer därför en liten ordlista:

al piennolo = lagringstekniken att hänga upp tomaterna med snöre i en klase, traditionellt från Kampanien och Neapel (italienska)
da appendere = att hänga (italienska)
de colgar = att hänga upp (spanska)
grappolo = klase (italienska)
il pizzo = spetsen (italienska)
penjar = hänga upp (katalanska)
pomodoro = guldäpple/ tomat (italienska)
pomodorino = liten tomat (italienska)
pomodoro d’inverno = vintertomater, traditionellt från Apulien (italienska)
ramal = gren (katalanska)
ramasole /rami di sole = solgren (italienska)
spugnillo = svamp, syftar ofta på formen på klasen så egentligen ett annat ord för klase (italienska)

Odling

Långlagringstomater odlas som vanliga tomater under sommaren. Ju större tomaterna är desto längre tid brukar det ta innan de mognar. Tomatsorten Ponderosa är känd för att mogna väldigt väldigt sent, nästan under hösten. Plommonstora tomater mognar tidigare och funkar att odla på friland eller i kruka i soligt varmt läge. De storfruktiga sorterna, som Ponderosa och Napoletana Galatino odlas bäst i växthus. Det går att eftermogna omogna gröna långlagringstomater men de får sämre smak och lägre näringsinnehåll om hela klasen är grön vid skörd, helst ska 50-70% av klasen vara mogen när den klipps av plantan.

Traditionellt odlas de i ganska torr, vulkanisk mineralrik jord. Det kan du efterlikna genom att tillsätta extra mineralgödsel och vattna tomatplantorna lite mer sparsamt än ”vanliga” tomater. Och du, snåla inte med kaliumet (för kalium gödslar smaken).

Skörda

När ungefär 70 % av klasen har mognat (eller iaf fler än hälften) kan du skörda. Om du väntar tills alla tomaterna på grenen är mogna när du skördar blir hållbarheten sämre och tomaterna kommer att ruttna ihop på grenen inomhus en efter en, så det gäller att skörda i tid. Ska helst skördas vid torrt väder.

Fortfarande lite omogna Sibirische Appeltomaat (i bakgrunden th Gitas Piennolo och tv Pendolino F1).
Om du kombinerar högväxande sommartomater med dvärgbusksorter (som lyfts in före frost och odlas vidare inomhus) och vinter/långlagringstomater så kan du äta egna, färska tomater året runt.

Hängande förvaring

Knipsa av en hel avbladad gren med tomaterna kvar och knyt ihop med snöre, eller gör som i italien och lägg de avknipsade grenarna omlott så att det ser ut som en jättestor vindruvsklase. Häng upp i taket och plocka tomater vid behov till matlagningen under vintern. De tomater som trillat av sin gren kan du ha i en låg, bred skål eller på ett fat eller en bricka. Håll lite extra koll på dem, ibland kan de ha spruckit i skalfästet vid plockning och då kan det bli invasion av fruktflugor om du inte hinner rensa bort dem i tid. De tomater som sitter kvar på sin gren brukar inte drabbas av sånt.

Helst ska man hänga upp dem på en mörk och sval plats. Det går att ha i vanlig rumstemperatur också, men då blir hållbarheten sämre. Skadade tomater ska du äta upp så fort som det går, eller frys in dem. Jag brukar frysa in skadade vintertomater hela om de är små, eller dela dem i fyra delar om de är av större modell. De använder jag sen som krossade tomater i grytor eller såser.

Och så några ovanligt hållbara ”vanliga sommartomater”…

Det finns också vanliga ”sommartomater” som lagrar hyfsat bra. Kanske inte LIKA bra som lagringstomaterna, men ovanligt bra för att vara ”vanliga”. Såna gillar jag skarpt och de kan man äta långt in på hösten: Bananchik, Lucid Gem, Moonglow, Riesentraube och Yellow Submarine.

Tack

Jättestort tack till Helena Rutström i Grekland som så generöst bidragit med flera foton och mycket av informationen till den här listan. Hennes foton, namn och länk till hennes hemsida och Facebooksida är publicerat med hennes godkännande.

Tomat Long Store. Copyright Helena Rutström.
Läs också: Vinterns Tomater (en definitionsfråga)
Fler inlägg om tomater

Annons

22 Comments

  1. Jag skulle gärna prova odla någon vintertomat. Jag har har sökt efter frön till Vesuvio Giallo och Ponderosa men hittar inte vart man kan köpa dem. Tips?

    1. Hej!

      Ponderosa är det flera olika fröfirmor som säljer, googla sortnamnet så hittar du. Vesuvio Giallo är svårare att få tag på, den är det nog bara en eller två fröfirmor som säljer. Jag mailar dig info. 🙂

  2. Hej, det va en fin hemsida du har. Jag var uppe på Plantagen i dag och fick addressen till din hemsida, Förra året fick jag en mailadress av dig tror jag till en man som säljer fröer, han mail var nåt i stil med svensk tomat eller någonting, men jag hittar inte den nu, skulle du vilja skicka den till mig det vore jättesnällt.

  3. Hej!
    Är ny med tomatodling, endast haft någon enstaka på altanen innan. Har nu utökat odlingen till flera olika sorter. Väldigt intressant och informativ läsning här. Att vinterförvara tomater har gått mig helt förbi. Nu började jag leta febrilt efter de tomater du tipsade om här men var hitta man fröerna? Hittade bara 2 sorter vilken bara den ena som du rekommenderade. Finns det någon som vet och kan tipsa? En sak till om jag får tag i några frön är det för sent att sätta dem nu?

    1. Hej Annika!

      Vad roligt att du vill odla mer tomater, det ger både härliga smakupplevelser och ökad livskvalité tycker jag. 🙂
      Huruvida det är för sent att så tomatfrö eller inte beror lite på var i landet du bor, och om det är sena tomatsorter (alltså sådana som ger skörd sent på säsongen) eller tidiga sorter men om du odlar i växthus eller i kruka så är det bara att köra, då kan du ju skydda plantorna mot höstfrost om det skulle behövas (krukorna kan du ju lyfta in vid behov).

      Jag mailar dig information, vad bra att du angav mail. 🙂

    1. Hej Anna Karin!

      Jag säljer varken plantor eller frö, men om du googlar sortnamnet vesuvio giallo + köpa så får du upp svensk återförsäljare.
      Lycka till. 🙂

  4. Oj vilken uppsats! Hittade hit när jag hört radioprogram där du sa att KP inte är god. Häpnade – har odlat (och troligen namngett?) KP sen jag fått frö från ursprunget och odlar fortfarande. Vill säga att den är otroligt god, den och vesuvio giallo (köpta frön från xxxxxxxxxxxxx). Högväxande och potatisbladiga båda. Blev som sagt förvånad när du sa att de var tråkiga mattomater. Beror förstås på plats, jord, gödning, väder, vatten. Kerstins piennolo är inte potatisbladig har jag för mig.
    Nå – ska nu studera din genomgång och lära mig mer.
    Tack!

    1. Hej Kerstin!

      Jag namngav inga specifika namnsorter i radioprogrammet, så att ”Kenneths” Piennolo inte skulle vara god stämmer inte.
      I programmet pratade jag om piennolotomater (och vintertomater och långlagringstomater) i allmänhet, och piennolotomater används traditionellt inte som salladstomater även om de såklart KAN användas så också. Jag var också väldigt tydlig med att smak varierar mycket beroende på sort. Personligen tycker jag att många (men verkligen inte alla) långlagringstomater är goda både som färska och som lagrade, bl a just Vesuvio Giallo och KP, men diskussionen gällde piennolo, vintertomater och långlagringstomater i allmänhet. 🙂 ”Kenneths” Piennolo har jag tillochmed markerat i fetstil, som extra odlingsvärd, i sortguiden. 😉

      Tack, vad roligt att du lyssnade på programmet och vill läsa mer. 🙂

  5. Hej. Såg länk till din sida i vår tomatgrupp på fb. Gick in och läste din mycket omfattande genomgång av tomater för långlagring. Mycket intressant. Har inte läst någon så omfattande genomgång tidigare.
    Tänkte bara nämna att det är jag som är Titti i Tittis Heeb. Började odla den från en tomat som delades ut vid en disputation på SLU 2006.Vi skulle karaktärisera smaken på några av tomaterna hon hade med i sitt arbete. Den var så god så jag sparade kärnor från den. Jag kallade den Heeb efter henne som disputerade.
    Är väldigt glad att den nu kallas Tittis Heeb.
    Hälsningar Tiiu ’Titti’ Jerkeman

    1. Hej Titti!

      Vad roligt att du hittade hit! 🙂 Ditt namn dök upp i beskrivningen av sorten i flera forum men jag vill inte skriva ut folks hela namn utan deras medgivande i bloggen, så därför utelämnade jag det. Tack snälla för att du delar med dig av historien bakom tomaten. 😀 😀 😀

      1. Ser att du efterlyser hållbarheten på Tittis Heeb. Jag har haft den kvar till januari och oftast hängande kvar på dom intorkade plantorna i uterummet men även nerplockad i en bunke.

  6. Hej!

    Tack för en jättebra genomgång!

    Jag har fått tag i frön till fyra olika vintertomater – Peter den hållbare, Principle Borghese, Kenneths och Ponderosa.

    Jag läste under ditt odlingskapitel att du rekommenderar att de större odlas som vanligt i växthus och att de mindre går att odla ute. Jag läste även att du i odlar zon 4.

    Jag funderar på om du vet hur det är i zon 5, och om det är bättre att odla allt i växthus? Och om det är okej att odla det ute, är det krukor som gäller då, eller funkar det i pallkragar eller tom på friland?

    Vänligen,
    Hanna

    1. Hej Hanna!

      Vad roligt att du gillade sortguiden! 🙂

      Det beror på vad du menar med ”de större”… Högväxande tomater har generellt längre utvecklingstid än busksorter, dvs busksorterna ger oftast skörd snabbare. Om man väljer att odla högväxande sorter med lång utvecklingstid så kan det vara bra att odla dem i växthus om man har möjlighet, eller under växthusliknande förhållanden ( tex en jättesolig, varm vägg i lä), iallafall om man odlar i växtzon 4 eller högre zon. Så att man kan vara säker på att de verkligen hinner utvecklas, annars blir det lite chansning beroende på hur sommaren blir… En bra, varm sommar = skörd även utan växthus, men en kall, trist sommar = kanske ingen skörd alls.

      Du kan odla även utan växthus i zon 5, men satsa då i såna fall hellre på busksorter (t ex Date Fruit Yellow/Fiaschetto), eller sorter med kort utvecklingstid (Grappoli d Inverno). Högväxande sorter med lång utvecklingstid skulle jag absolut odla i växthus om jag bodde i zon 5 för att kunna vara riktigt säker på att hinna få skörd.

      Här i zon 4 odlar jag högväxande i kruka, i skyddat läge utomhus. Så i värsta fall kan jag lyfta in plantorna om det blir enstaka frostknäppar… Busksorterna odlar jag i pallkrage, det går säkert på friland också men där har jag hellre riktigt snabba tomatsorter med kort utvecklingstid som är tåligare mot kyla och dåligt väder.

      Prova dig fram! Av de sorterna du nämnt (Peter den hållbare, Principle Borghese, Kenneths och Ponderosa) så hade jag odlat samtliga i växthus i zon 5 om du har möjlighet till det. Lycka till! 🙂

  7. Hej! Vilken fin blogg! Idag bjöd en jobbarkompis på de godaste tomater jag smakat som hennesItaluenska pappa skickat med i ett paket. Hon sa att de heter Sicilian Marinda så jag undrar om du vet något företag som säljer fröer? Hittar inget när jag googlar.
    Vänliga hälsningar Maria

    1. Hej Maria!

      Tack snälla, vad roligt att du gillar bloggen! 🙂
      Tomaten Marinda F1 fotade jag i Åke Truedssons monter på Nordiska Trädgårdar (trädgårdsmässan i Älvsjö) för några år sedan… Om han odlat den själv eller inte vet jag inte. Du kan ju testa att kontakta honom via tomatklubben.se och fråga var han fick tag på sitt frö. Den säljs ibland i vanliga mataffärer, men eftersom det är en F1-hybrid så ger ju inte fröna du sparar från en sådan tomat likadana tomater om du sår dem… Vissa sorters F1hybrider (t ex Sweet Marmande F1) säljs bara till yrkesodlare, inte till privatpersoner så det är inte alltid så lätt att få tag på. De kan vara belagda med licenser och andra restriktioner. Men jag anar att Marinda finns både som F1-hybrid och icke-hybrid. Ifall icke-hybriden är föregångaren, dvs en av föräldrarna till F1hybriden, eller en stabiliserad F1hybrid som odlats längre än sju år vet jag dock inte. Inte helt lätt att få tag på frö… Men testa att fråga Åke. Lycka till i jakten! 🙂

  8. Tack för informativ sida som jag hittade när jag surfade. Jag fick en planta Serendipity i våras som jag nu förstår varför inte tomaterna mognat ordentligt på – känns fortfarande hårda, men har blivit gul-gröna nu. Så dags att ta in och ha till vintern! Spännande!

    1. Vad roligt att du fick prova Serendipity, den sorten är inte helt lätt att få tag på. 😉
      Just det där med mognad och timing är lite lurigt med lagringstomater… En del menar att lagringstomater mognar så sent/långsamt och därför bör sås tidigast/först av alla tomatsorter på våren för att de ska hinna mogna, andra menar att de snarare ska sås senast/sist på våren just för att de ska eftermogna inomhus och hålla längre. Jag tycker att det är väldigt olika från sort till sort, men de flesta eftermognar fint inomhus (även om hållbarheten varierar mycket).

      En del lagringstomater är alltid lite hårda och krasiga, även som mogna (Hållbare Peter och Reverend Morrows Longkeeper tex) så man får prova sig fram även där. 🙂

  9. Åhhh, så redigt beskrivet. – Och historien om KP (Min Piennolo”) är precis så som du skriver. Köpt på NK till dyra pengar. Men köpte två tomater och tog frön.
    KP har nått ända till privatodlare i Kalifornien, och jag får pinsamma frågor om hur jag ”odlat fram den”…

    1. Jag tycker det är jättehärligt att du gjorde det, tänk vad många tomatodlare som upptäckt lagringstomater tack vare dig! Supertack för det! Och det är ju jätteroligt att leka lite tomatsortdetektiv och försöka gissa vilken namnsort det är egentligen, samma med de andra (gitas piennolo osv) Vad tror du själv, vilken namnsort av piennolo är KP mest lik? Ibland tror jag Patanara, ibland inte…

      😀 😀 😀 Och dina tomatpålar är toppen, brukar ofta berätta om dem när jag är ute och föreläser. 😉
      Så tack för dem också! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.