Sortguide: Piennolo & Vintertomater

trollet

Piennolotomater, vintertomater, långlagringstomater, evighetstomater…
Kärt barn har många namn.

Att odla vanliga tomatsorter vintertid tycker jag är ganska trist eftersom de behöver energikrävande tilläggsbelysning, har sämre näringsvärde och ändå inte blir särskilt goda. Bättre då att sommartid odla speciella tomatsorter som tål att lagras länge i rumstemperatur efter skörd. De blir mycket godare än om du försökt odla en vanlig tomatsort på fönsterbrädan vintertid. Prova själv så får du se. 🙂

Piennolotomaten Vesuvio Giallo, den allra godaste långlagringssorten jag smakat hitills.

Tjockt skal

Gemensamt för de här tomaterna är att de har tjockt skal och går att lagra länge. De odlas på sommaren precis som vanliga tomater, skördas sensommar/tidig höst men kan sparas färska många månader, en del ända till i vår. De mindre, spetsformade italienska sorterna brukar traditionellt hängas upp i en klase (piennolo på italienska) inomhus i köket efter skörd, och där får de hänga tills de blivit uppätna.

Större sorter (som Ponderosa, Peter Den Hållbare mfl) brukar få mogna klart inomhus i en skål eller på en bricka, de blir ibland så stora och tunga att de kan bli svåra att hänga upp. Helst ska de förvaras mörkt och svalt. Det handlar alltså inte om soltorkade tomater eller vinterförvarade tomatplantor utan det här är sommarskördade tomater som håller sig färska länge i rumstemperatur.

Pendolino F1, en tomatsort med extremt bra hållbarhet.

Optimal förvaring

Allra bäst är att förvara vintertomaterna mörkt och svalt i ca 15-18 plusgrader. Den som odlar tomater som går att lagra länge kan alltså äta färska tomater hela vintern. Perfekt för dig som vill bli självförsörjande på grönsaker eller gärna vill äta efter säsong men har saknat tomaterna.

Vintertomater i sorter:

Piennolo är i folkmun ett samlingsnamn för italienska långlagringstomater men de förekommer även i andra länder, ofta har de fått sitt namn efter orten de kommer ifrån. De sorter jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil.

  • Bombeta – Ger röda, söta tomater med en liten spets som kan lagras länge. Från Franqueses del Vallès, Katalonien.
  • Can Bogunya – Ger ljust rödorange, väldigt tjockväggiga tomater med en liten spets. Blir godare av att ligga till sig, trist smak som nyskördad men kanongod när den lagrats ett tag. Från en farm i Can Bogunyà i Castellar del Vallès, Katalonien.
  • Date Fruit Yellow – Busksort som ger ganska små, ovala mildgula tomater i stora kluster. Produktiv sort som inte spricker så lätt.
  • Fiaschetto – Plantan blir ca 1 m hög och ger röda, avlånga tomater med en spets. Italiensk, köttig sort som passar extra bra att till soltorkade tomater och sås.
  • Galatino Piennolo – Högväxande sort som ger röda tomater utan spets. Piennolotomat från Italien.
  • Grappoli d’Inverno (Inverno = vinter, grappoli = klasar) – Röd högväxande sort som ger söta piennolotomater, typisk för södra italien men den odlas faktiskt över hela Italien eftersom den tydligen anpassar sig bra efter olika klimat utomhus. Kanske därför extra bra för svenska odlare? God att ätas färsk eller i sallad. Sorten är hyfsat produktiv och tomaterna kommer i rejäla klasar, en enda klase kan bestå av så många som 25 st tomater.
  • Grön Vinter – Rejält högväxande produktiv sort som ger ganska stora, gröna tomater med fast fruktkött.
  • Hållbare Peter / Peter den hållbare -Ljusröd tomat, inte särskilt god att ätas färsk men funkar fint i grytor och såser. Ovanligt stor för att vara evighetstomat. Den tristaste sorten rent smakmässigt jag provat hittills av vintertomater… Fadd smak, inte särskilt söt.
  • Largo de Gironella – Ger orangeröda, avlånga tomater av medelstorlek. Funkar fint att lagra hängades under lång tid. Från Gironella, Katalonien.
  • Longkeeper – Plantan blir ca 150 cm hög och ger mellanstora rödorange tomater, sägs vara resistent mot tobaksmosaikvirus. Trist smak säger de flesta som provat.
  • Long Store – Busksort som ger rödorange, runda tomater med vackert röd insida som väger ca 100 g. En av de största vintertomatsorterna. Helena Rutström misstänker att Winter Wonder/ Zminye Chudo kan vara samma sort som Long Store eftersom de är så pass lika, utvärdering pågår..
  • Mala Cara – Rejält högväxande sort som kan bli hela 2 m hög eller mer. Ger smakrika gulorangerosa, matta tomater med en vackert frostig skimrande yta. Tomaterna är tjockväggiga, plantan har potatisblad. En ovanligt vacker vintertomat. Från Torá, Katalonien.
  • Mallorquín – Högväxande sort som kan bli 2 m hög, ibland ännu högre. Ger rödorange, runda tomater med spets, får ofta många mellanstora tomater per klase. Mycket produktiv sort. Kommer från en marknad i Solsona, Katalonien.
  • Marinda F1 – En rejäl, vackert ribbad vintertomat från Sicilien med krispigt tjockt skal. Tomaten säljs ibland som grön i matbutiken, men är godast som röd med grön nacke. Smaken beskrivs som salt och aromatisk. Fruktvikt ca 180 g. En rätt ny, modern sort som är resistent, eller åtminstone motståndskraftig, mot flera trista sjukdomar (bl a tomatmosaikvirus, verticillum dahliae, verticillum albo-atrum och fusarium). Ovanlig hos svenska fröfirmor, men finns på den svenska marknaden numera även för hobbyodlare.
  • Mas Calceran / Mas Galceran – Högväxande, produktiv sort som ger rödorange tomater.
  • Montgrí – Ger mellanstora rödorange tomater med spets. Från Can Bosc del Baró, Foixà, Baix Empordà, i Katalonien.
  • Napoletana Galatino – Stora, röda lite spetsiga tomater, klassisk italiensk piennolotomat till pastasås.
  • Pendolino F1 – Röd högväxande tomat med liten spets, väldigt produktiv och extremt hållbar. Framtagen i Kampanien, Italien. Den marknadsförs som motståndskraftig mot sjukdomar, jag upplevde den som köldtåligare än många andra sorter när höstfrosten hälsat på. Eftersom Pendolino F1 är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman exakt likadan.
  • Pequeño del Ramallet – Ger ganska små, orange hållbara tomater. Från Can Bosc del Baró, Foixà, Baix Empordà, Katalonien.
  • Pomodorino del Piennolo del Vesuvio – Röd, klassisk piennolotomat med spets från Italien. Högväxande sort.
  • Ponderosa – Tjockskalig sort som ger runda tomater med apelsingulorange utsida och rödgul insida, mognar sent men håller också extremt länge. Behöver ligga till sig ett tag innan den smakar ok, mycket gammal syditaliensk sort bevarad av munkar. En av de vackraste vintertomaterna tycker jag. (Det finns också en rosa version av Ponderosa som heter Ponderosa Pink /Henderson´s Pink Ponderosa men just den rosa är i n t e en långlagringstomat.)
  • Principe Borghese – Halvbuskig sort som mognar i mitten av säsongen. Röd plommontomat, klassisk italiensk piennolotomat i Napoli, god både i sås och sallad, väldigt god färsk. Fast egentligen skulle jag snarare vilja kalla den för en höst-tomat, för av alla så kallade vintertomater jag odlat så har den haft absolut sämst hållbarhet (trots extra mineralgödsel). Personligen tycker jag inte att den här sorten är en vintertomat överhuvudtaget, men jag inkluderar den ändå eftersom många återförsäljare tyvärr definierar den som en sådan.Väldigt vanlig sort som det är lätt att få tag på frö till.
  • Regina – Röd rund tomat från italienska Apulien, väldigt produktiv sort. Ger lite större tomater än många andra långlagringssorter. (En del källor beskriver Regina som rund, andra att Regna har en liten spets, osäkert vad som egentligen gäller eftersom jag aldrig odlat den själv).
  • Re Umberto / Reumberto /Re Fiascone / Kung Umberto / King Humbert – Ganska stor, lätt avlång tomat utan spets med svaga åsar. Produktiv, högväxande sort från Amalfikusten i Italien.
  • Reverend Morrow’s Longkeeper – Amerikansk orangeröd kulturarvssort, inte särskilt jättegod men funkar i matlagningen. Praktisk busksort som inte tar så mycket plats.
  • Serendipity – Mycket gammal sort som ger ganska små, orange tomater som växer i rejäla klasar.
  • Siberische Appeltomaat – Högväxande sort som ger ganska stora vackra röda tomater med orange smala ränder. Tomaterna är ovala med röd insida. Beskrivs av vissa källor som en busksort, så den kanske är nåt kompaktväxande mittemellan?
  • Spugnillo dei Monti Lattari / Kerstins piennolo- En röd piennolotomat som har lite längre spets än vad klassiska piennolosorter brukar ha. Kommer från bergsområdet Monti Lattari i närheten av Sorrento i Italien.
  • Son Gil – Kompaktväxande sort som inte behöver tjyvas, ger rosa tomater med plattrund form. Från Xisco, Sant Joan, Mallorca.
  • S:t Jaume de Sesoliveres – Ger runda, röda tomater med mörk nacke. En av de största vintertomatsorterna. Plantan har ett kraftigt växtsätt, potatisblad och beskrivs som torktålig. Kommer från orten S:t Jaume de Sesoliverse, Anoia i Katalonien.
  • Vesuvio Giallo / Vesuviano Giallo- Gul högväxande pärondroppformad piennolotomat från Vesuvious sluttningar i Italien, fruktig och god. Sägs passa väldigt bra till fisk. En av de lite mer köldtåliga sorterna när höstfrosten hälsat på här hos mig i zon 4 på friland. God både som färsk nyskördad och lagrad över tid. Den absolut godaste långlagringstomaten jag smakat hittills.
  • Winter Wonder / Zimnye Chudo – Busksort som ger rödorange, runda tomater med vackert röd insida som väger ca 100 g. En av de största vintertomatsorterna. Helena Rutström misstänker att Winter Wonder/ Zminye Chudo kan vara samma sort som Long Store eftersom de är så pass lika, utvärdering pågår..
  • Yellow Out Red In – Kompakt växande planta med mellanstora gulorange tomater som är klarröda på insidan. Vacker sort som sägs ha tropisk, fruktig smak.

Jag har hittat långt fler namn än de i listan ovan… Casa di Baron, Patanara, Giallo Pizzuto mfl men jag har hittat på tok för lite information om dem. Kan du fler sorter och något om dess egenskaper?
Tipsa mig gärna på info@tradgardstrollet.se så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Tomat Mallorquín. Copyright Helena Rutström.

Och så Kenneth och Kerstin…

Om jag förstått historien rätt så är Kenneths Piennolo en piennolotomat som Kenneth N köpte utan angivet namn på NK i Stockholm på 90-talet. Han sparade frön från sina köpetomater, odlade upp plantor och sedan spreds fröna vidare bland entusiaster. Plantan beskrivs som högväxande och gänglig med potatisblad, tomaterna är röda med god smak och bra hållbarhet. Egentligen finns det ingen tomat som heter Kenneths Piennolo eftersom den såvitt jag vet är en befintlig gammal tomatsort som bara getts nytt namn, dvs det är inte någon ny korsning eller officiell registrering. Men i folkmun finns den, och därför vill jag ändå inkludera den i det här inlägget. 🙂

Om Kerstins piennolo står det såhär på Rabarber Trädgårds hemsida: ”Kerstin har odlat dem i många år, och det är numera många som odlar vad de kallar för ”Kerstins piennolo”. Det är fröer som en gång stammar från den tomatsort Kerstin själv odlar. Men observera, Kerstin själv har inte spridit dem vidare och hon förmedlar heller inga frön.” Sannolikt är detta samma sort som Spugnillo dei Monti Lattari. Vad Kenneths Piennolo egenligen heter är det ännu ingen som verkar veta säkert.

Ordlista

Det är inte så lätt att hänga med i alla namn alla gånger, särskilt inte vad gäller vintertomater… Ofta smyger det sig in ord i namnen som syftar på hur de ska användas eller hängas upp. Här kommer därför en liten ordlista:

al piennolo = lagringstekniken att hänga upp tomaterna med snöre i en klase, traditionellt från Kampanien och Neapel (italienska)
da appendere = att hänga (italienska)
de colgar = att hänga upp (spanska)
grappolo = klase (italienska)
il pizzo = spetsen (italienska)
penjar = hänga upp (katalanska)
pomodoro = guldäpple/ tomat (italienska)
pomodorino = liten tomat (italienska)
pomodoro d’inverno = vintertomater, traditionellt från Apulien (italienska)
ramal = gren (katalanska)
ramasole /rami di sole = solgren (italienska)

Smak

Vintertomater har väldigt olika smak… Smaken kan bli tristare ju längre de har lagrats hos vissa sorter och bli godare och mer intensiv efter lagring hos andra sorter. Många sorter är tjockskaliga från början, en del blir tjockskaliga ju längre de lagras. Vintertomater gör sig bättre i matlagning än i sallad. Jag skulle inte vilja kalla dem för gourmettomater, ingen av dem som jag har smakat kan mäta sig med smaken från en färsk Brandywine Black, men smaken av en egenodlad vintertomat trumfar ändå smaken av köpta tomater från matbutiken vintertid så de är helt klart värda att odla.

Tomat S:t Jaume de Sesoliveres. Copyright Helena Rutström.

Odling

Vintertomater odlas som vanliga tomater under sommaren. Ju större tomaterna är desto längre tid brukar det ta innan de mognar. Vinteromaten Ponderosa är känd för att mogna väldigt väldigt sent, nästan under hösten. Plommonstora tomater mognar tidigare och funkar att odla på friland eller i kruka i soligt varmt läge. De storfruktiga sorterna, som Ponderosa och Napoletana Galatino odlas bäst i växthus. Det går att eftermogna omogna gröna vintertomater men de får sämre smak och lägre näringsinnehåll om hela klasen är grön vid skörd, helst ska 50-70% av klasen vara mogen när den klipps av plantan.

Traditionellt odlas de i ganska torr, vulkanisk mineralrik jord. Det kan du efterlikna genom att tillsätta extra mineralgödsel och vattna vintertomatplantorna lite mer sparsamt än ”vanliga” tomater. Och du, snåla inte med kaliumet (för kalium gödslar smaken).

Skörda

När ungefär 70 % av klasen har mognat (eller iaf fler än hälften) kan du skörda. Om du väntar tills alla tomaterna på grenen är mogna när du skördar blir hållbarheten sämre och tomaterna kommer att ruttna ihop på grenen inomhus en efter en, så det gäller att skörda i tid. Ska helst skördas vid torrt väder.

Vesuvio Giallo och Principe Borghese.
Om du kombinerar högväxande sommartomater med dvärgbusksorter (som lyfts in före frost och odlas vidare inomhus) och vinter/långlagringstomater så kan du äta egna, färska tomater året runt.

Hängande förvaring

Knipsa av en hel avbladad gren med tomaterna kvar och knyt ihop med snöre, eller gör som i italien och lägg de avknipsade grenarna omlott så att det ser ut som en jättestor vindruvsklase. Häng upp i taket och plocka tomater vid behov till matlagningen under vintern. De tomater som trillat av sin gren kan du ha i en låg, bred skål eller på ett fat eller en bricka. Håll lite extra koll på dem, ibland kan de ha spruckit i skalfästet vid plockning och då kan det bli invasion av fruktflugor om du inte hinner rensa bort dem i tid. De tomater som sitter kvar på sin gren brukar inte drabbas av sånt.

Skadade tomater ska du äta upp så fort som det går, eller frys in dem. Jag brukar frysa in skadade vintertomater hela om de är små, eller dela dem i fyra delar om de är av större modell. De använder jag sen som krossade tomater i grytor eller såser.

Mersmak?

Om du vill lära dig mer om den strikta definitionen och regelverket kring piennolotomater så kan jag varmt rekommendera Gröna Raders välskrivna inlägg om Piennolotomater – Kampaniens röda guld.

Tack

Jättestort tack till Helena Rutström i Grekland som så generöst bidragit med flera foton och mycket av informationen till den här listan. Hennes foton, namn och länk till hennes Facebooksida är publicerat med hennes godkännande.

Tomat Long Store. Copyright Helena Rutström.
Läs också Sortguide: Dvärgbusktomater

4 Comments

  1. Jag skulle gärna prova odla någon vintertomat. Jag har har sökt efter frön till Vesuvio Giallo och Ponderosa men hittar inte vart man kan köpa dem. Tips?

    1. Hej!

      Ponderosa är det flera olika fröfirmor som säljer, googla sortnamnet så hittar du. Vesuvio Giallo är svårare att få tag på, den är det nog bara en eller två fröfirmor som säljer. Jag mailar dig info. 🙂

  2. Hej, det va en fin hemsida du har. Jag var uppe på Plantagen i dag och fick addressen till din hemsida, Förra året fick jag en mailadress av dig tror jag till en man som säljer fröer, han mail var nåt i stil med svensk tomat eller någonting, men jag hittar inte den nu, skulle du vilja skicka den till mig det vore jättesnällt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.