Piennolotomaten Vesuvio Giallo

trollet

-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Wexthuset

Med åren har jag hunnit odla mig igenom flera olika sorters lagringstomater och just Vesuvio Giallo är en återkommande favorit.

Visst finns det många olika sorters lagringstomater i många olika färger (gröna, röda, randiga, orange osv) men såvitt jag vet finns det bara en enda klargul sort och det är just Vesuvio Giallo. Ordet giallo betyder gul på italienska och det är den verkligen! Jag är mycket förtjust i den och odlar den varje år dels för den vackra färgen men framförallt för att den är lika god färsk som lagrad. Ofta är lagringstomater av mindre storlek lite godare än de större, runda sorterna tycker jag. De lite större sorterna (som Reverend Morrows Longkeeper, Ponderosa och Hållbare Peter mfl) går ofta att lagra längre, men den egenskapen har tagits fram på bekostnad av smak.

Vesuvio Giallo är en högväxande sort med potatisblad som ger gula päronformade/droppformade tomater med en liten spets. Hyfsat produktiv sort som ger ganska många små tomater, en tomat väger ca 20-30 g. Har en utvecklingstid på ca 75-80 dagar enligt grekisk fröfirma. Skörda vid torrt väder när ca halva klasen är mogen, knipsa av hela grenen (men ta bort bladen, annars blir det skräpigt inomhus) och häng de små klasarna av skördade grenar omlott så att det blir en enda stor klase. Förvara svalt (ej i närheten av äpplen), håller i ca 6 månader (eller mer) vid optimala lagringsförhållanden.

Blommor på Vesuvio Giallo.

Från Vesuvius sluttningar

Vesuvio Giallo har många olika namn hos olika återförsäljare; den kallas bl a för Vesuviano Giallo, Piennolo giallo del Vesuvio, Giallo da Serbo del Vesuvio, Pomodorino Giallo del Piennolo, nella zona del Vesuvio mm och precis som namnet antyder så har den odlats mycket länge på Vesuvius sluttningar i Italien. De gula piennolotomaterna har blivit enormt populära på senare år och numera finns det tillochmed odlare som specialiserat sig på just gula piennolotomater. Jättekul tycker jag, eftersom de gula piennolotomaterna är ett så fint komplement till de röda.

Italienare är extremt duktiga på marknadsföring och älskar att lyfta fram olika maträtter och råvaror som genuint ur-italienska fastän de ibland först har importerats/kommit till Italien från andra länder (i Sverige gör vi tvärtom; kallar senapskål för ruccola så att den ska sälja bättre;) ). Med tanke på att den även säljs som Giallo da Serbo del Vesuvio (da serbo = från serbiska) så är det ju lätt att tro att den importerats/invandrat till Italien från serbisktalande områden. Det trodde jag tidigare, men nu har jag fått reda på att uttrycket pomodoro da serbo snarare syftar på ett verb än ett land. Enligt Anna Åkermans blogg på Gourmetgarage ”/…/kommer uttrycket ifrån det italienska verbet ”serbare”. Det betyder ”att bevara” och substantivet ”serbo” kommer från själva verbet. Det innebär helt enkelt att en tomat som är ”da serbo” är ”lämplig för lagring”.” 🙂

Köp Vesuvio Giallo hos Wexthuset

Omogna tomater av Vesuvio Giallo har en mer distinkt pärondroppform, som mogna ”rundar” de till sig lite mer i formen.
Skördeklar gren, dags att knipsa av och förvara inomhus.

Vinterns Tomater

Vesuvio Giallo är en ganska liten lagringstomat, men det finns ännu mindre (Grappoli d’Inverno t ex).

Lagringstomater är ju inte på något sätt unikt för Italien utan förekommer i många andra länder också (Ryssland, Spanien, USA mfl) men italienska företag har varit väldigt duktiga på att marknadsföra dem något superunikt italienskt. Just ordet piennolo har i svensk folkmun blivit ett samlingsnamn för italienska långlagringstomater men traditionellt så kommer just piennolo specifikt från Kampanien och Neapel, och vintertomater från Apulien. För att slippa onödig begreppsförvirring så jag jag valt att använda samlingsnamnet Vinterns Tomater för alla lagringssorter, oavsett varifrån i världen de kommer. Vesuvio Giallo är dock egentligen specifikt en piennolotomat, eftersom den (iallafall enligt flera återförsäljare) kommer från området runt Vesuvio som ju ligger sydöst om Neapel, men sorten verkar odlas även  i Kampanien.

Man kan ju fråga sig vad det spelar för roll att hålla på och tjafsa om det där med namn, är det så noga egentligen? Ja, strikt definitionsmässigt så spelar det roll, iallafall ekonomiskt. Italien har länge varit mycket duktiga på att certifiera och reglera sina exportprodukter för att på så vis både säkerställa högre kvalitet, hög smak och ett högre pris. Det är helt enkelt jordbrukspolitik det handlar om. Pengar, kort och gott. Flera piennolotomater som säljs dyrt i matbutikerna är DOP-märkta (bland annat Re Umberto, Principe Borghese och Lampadina) vilket är en förkortning för Denominazione d’ Origine Protetta på italienska, vilket direktöversatt till svenska betyder skyddad urspungsbeteckning. Italien har skyddat och vårdat sitt nationella varumärke vad gäller mat mycket länge vilket gör att de är duktiga på att ta plats i råvarudebatten och regleringen kring mat. Men det betyder inte att de som nation är ensamma om eller har monopol på att odla lagringstomater! Det betyder bara att de är bäst i klassen på marknadsföring. 😉

Riktigt mogna Vesuvio Giallo är klargula, nästan på gränsen till orange.
Inte världens snyggaste planta direkt, men de godaste tomaterna sitter ju ofta på just såna. 😉

Fördelar, nackdelar och hållbarhet

Jag är väldigt förtjust i den här sorten och tycker att fördelarna är fler än nackdelarna. 🙂 Vesuvio Giallo är god både som färsk och som lagrad och plantan är måhända inte den snyggaste i världen men den är hyfsat produktiv för att vara en piennolotomat! Den kommer inte i närheten av klassiska superproduktiva ”vanliga sommarsorter” som Ildi eller Bajaja men den är produktiv inom kategorin lagringstomater (men inte fullt lika produktiv som Gitas Piennolo). Det är dessutom en snygg tomat, om än på fulspretig planta. Den största nackdelen är faktiskt att det finns så få återförsäljare, det kan vara lite småknepigt att få tag på frö eftersom den snabbt säljer slut men den är väl värd jakten (nej, jag säljer inte frö tyvärr).

Enligt vissa återförsäljare är hållbarheten på gula piennolotomater lite sämre än röda, men den generaliseringen håller jag verkligen inte med om: det finns så väldigt MÅNGA olika röda sorters långlagringssorter, och vissa (som t ex Fiaschetto) har sämre hållbarhet än Vesuvio Giallo, medan andra har bättre. Jag tycker ändå att ca 6 månader är en helt ok lagringstid, oftast hinner jag ändå äta upp dem eftersom de är så väldigt goda. 😉

Köp Vesuvio Giallo hos Wexthuset

Jämför: förra årets och årets skörd. De rynkiga tre tomaterna är ett år gamla. Går fortfarande att äta (även om de tappat mkt smak) när det är dags att skörda nya.
Knipsa av grenen när bara ca 50-70% av klasen är mogen för bättre hållbarhet. Den här klasen behöver mogna lite till.

Källor i urval:

Anna Åkermans blogg på Gourmetgarage

Croatian Seed Store

Danska Tomatdatabasen

Meraki Seeds

Parco Nazionale del Vesuvio

Tomatklubbens Medlemsblad år 2020

Sensory and functional quality characterization of protected designation of origin ‘Piennolo del Vesuvio’ cherry tomato landraces from Campania-Italy

Läs också Sortguide: Piennolo & Vintertomater
Ännu fler inlägg om tomater

Annons

2 Comments

  1. Hej! Har sett sorten ”Vesuviano Giallo” säljas på några ställen. Bilden och beskrivningen är mycket lik Vesuvio Giallo. Har du någon tanke? Samma sort och namnet har ändrats av misstag eller är det två olika sorter?

    1. Såvitt jag vet är det samma sort. 🙂
      Den kallas bl a för Vesuvio Giallo, Vesuviano Giallo, Piennolo giallo del Vesuvio, Giallo da Serbo del Vesuvio, Pomodorino Giallo del Piennolo, nella zona del Vesuvio mm Kärt barn har många namn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.