Sortguide: Päron

trollet

Fint ska det vara…

Det finns mycket sagt om päron genom historien men nån folklig allmogefrukt för pöbeln kan man knappast kalla det vid första anblicken… En av de första sakerna som slår mig när jag samlat sortnamn till päron är just hur snofsiga, överklassigt glassiga namn de ofta fått; det är gott om grevar, grevinnor, doktorer, generaler, kejsarinnor och Napoleon (!) som smyger sig in i sortnamnen (med vissa undantag förstås, men jag ser ändå ett tydligt mönster).

Eftersom päron är en mer värmekrävande frukt än t ex äpple så är det ingen tillfällighet att många sorter har namn på franska och tyska med ursprung i dessa och kringliggande länder (särskilt Belgien, Frankrike, Tyskland och England). En stor del av päronförädlingen har varit koncentrerad där, även om det också finns många intressanta sorter från USA, Ryssland, Lettland och Finland. Särskilt härdigheten är något man jobbat på att förbättra med tiden, och motståndskraften mot skorv. Att ett päron är jättegott hjälper ju föga om det alltid drabbas av sjukdom eller inte klarar svensk vinter… Många av de gamla sorterna är därför ofta mindre lämpliga för hobbyodlares moderna hemträdgårdar, men för en sann päronentusiast så är de förstås intressanta ändå. 😉

Päron då och nu

Historiskt har päron varit väldigt värmekrävande, haft dålig härdighet och varit känsliga för skorv. De modernare sorterna tål ofta mer kyla, är mer motståndskraftiga och har ofta ett fastare, krasigare fruktkött. Numera använder vi päron mer ensidigt som bordsfrukt, dvs vi äter det ofta rakt av. Förr användes päron på betydligt fler sätt som hushållsfrukt som förädlades på olika sätt: kokpäron, torkpäron osv så gamla päronsorters fruktkött kan både vara hårdare/beskare eller mjukare med annorlunda skal än vad vi idag är vana vid.

Conference, numera en modern klassiker från slutet av 1800-talet.

Pärongrupper och knepig kategorisering

Att kategorisera päron och tvinga in dem i olika grupper är verkligen inte lätt… Frågan är om det ens låter sig göras? Man kan kategorisera päron på flera olika sätt, efter mognad/hållbarhet, utseende eller fruktens smakmässiga egenskaper eller användningsområden: man kan läsa om sommarpäron, höstpäron och vinterpäron (plockas i oktober men blir ätmogna runt december), eller om kategorier som kokpäron, torkpäron eller grupper som smörpäron, svanhalsar, bunkakängor/”bonchrétienner” eller bergamotter osv.

Höstbergamott.

Olika pomologer har kategoriserat päron lite olika. Själv tycker jag nog att beskrivande kategorier är mest intressanta. Det här är några av de vanligaste:

Bergamotter – Ganska små, nästan helt runda päron med matt, ofta lite smårostig yta, tjockare skal och väldigt speciell smak. Ordet bergamott syftar egentligen på en citrusfrukt (typ en slags hybrid mellan suckacitron och pomerans) men ordet bergamott vad gäller just päron syftar sannolikt på det turkiska ordet beg-armudi eller beg armoud som betyder nåt i stil med ”furstepäron”. Romarna verkar ha fått (eller erövrat) bergamotterna från Mysien i Mindre Asien och kanske spreds de till England med Julius Caesar. Höstbergamott är nog den mest kända men det finns många fler: Lübeckerbergamott, Gansels Bergamott, Älebypäron mfl

Bon Chrétienner /”bunkakängor” /bunkatiner – Lite bumliga mellanstora-större päron, med ett lite klumpigt, grovt utseende och knölig yta. Fruktköttet är grövre och betraktades vanligen som hushållsfrukt (dvs den behövde förädlas). Vinner kanske inga skönhetstävlingar direkt men var ofta mycket uppskattade förr som hushållsfrukt (kokning, torkning mm). Ett av de allra äldsta päronnamnen man känner till, namnet har spårats så långt bak som till 1400-talet och det finns både sommar- höst- och vinterbonchretienner. Ordet ”bon chrétien” betyder ordagrant översatt från franska ’god kristen’. Olof Eneroth försökte reda ut de olika sorterna och fick iallafall fram bra beskrivningar av två sorter: Lundströms Bonchrétien och Toppig Bonchrétien (men det finns långt fler sorter som verkar passa in i kategorin egentligen, Williams mfl)

Kanelpäron – Smakrika päron med kryddig smak men mycket kort hållbarhet, t ex Vingåkers Kanelpäron, Litet Kanelpäron, Långt Kanelpäron mfl.

Smörpäron /Beurrégruppen – Ofta goda päron med smältande fruktkött. Beurre = smör på franska, så de päron med beurre i sitt namn kan klassas som smörpäron och har sådana, liknande egenskaper. Många av våra moderna, kommersiella päronsorter verkar tillhöra den här kategorin. De kan ha olika storlek och färg men har ofta regelbunden form och jämn yta. T ex Beurré d’Amanlis, Beurré d’Anjou, Beurré Hardy, Liegel (även kallat Liegel’s Winterbutterbirne) mfl.

En av de bästa böckerna om päron på svenska för dig som vill försöka dig på att sortbestämma päron.
De riktiga päronentusiasterna sparar inte bara på foton av frukter, de sparar på päronkärnor också. Ett myntsamlaralbum är perfekt för ändamålet, det här tillhör Sven Plasgård. (namn och bild är publicerat med hans godkännande)

Grundstammar till päron

Päron kan, precis som äpple, ympas på olika sorters grundstammar (vanligen pratar man om mer eller mindre starkväxande eller svagväxande) men till skillnad från äpple så är inte alla päronsorter kompatibla med alla grundstammar. Det kompabilitetsproblemet kan man lösa med en sk mellanledsymp, som används som en slags transformator. Så innan du väljer grundstam så gäller det att du tagit reda på vilka grundstammar som just den ädelsorten du vill ympa faktiskt är kompatibel med.

Det finns alla möjliga olika sorters grundstammar till päron: olika sorters Pyrus (bl a Pyrus communis, Pyrus communis ’Kirchensaller’, Pyrus communis ’Pyrodwarf’, Pyrus caucasica, Pyrus ussuriensis mfl), kvitten är också vanligt men man kan också använda sig av lite mer ovanligt grundstamsmaterial som Amelanchier eller Crataegus. Mer om de olika grundstammarna och deras egenskaper kan du läsa på Skogsträdgårdsbloggen: Grundstammar del 2 – Päron där Philipp Weiss har gjort en jättefin sammanställning.

Clapp’s Röda Favorit.
Det helröda, mumsiga päronet Röd Clapp’s Favorit till salu i gårdsbutiken Gröna Butiken på Orelund, Kivik.

Allt jag inte gjort

Jag vill vara väldigt tydlig med att jag själv varken har odlat eller smakat alla dessa päronsorter i listan. Jag har väldigt begränsad erfarenhet av päron (men ett stort intresse) och har heller inte gjort all research själv; varför uppfinna hjulet när det redan finns? Vad jag gjort är att förenklat sammanställa den information som redan finns om päron, som andra före mig skrivit om i böcker, tidskrifter, på nätet osv. Mycket av den informationen har jag fått eller hittat tack vare medlemmar i Päronkommittén i Sveriges Pomologiska Sällskap. För dig som vill se bilder, kunna sortbestämma och läsa mer ingående om sorterna så rekommenderar jag varmt boken Våra päron-, plommon- och körsbärssorter av Anton Nilsson, och boktipsen och listan med källor i slutet av inlägget. 🙂

Sortguide: Päron

De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda för hobbyodlare i hemträdgården är markerade i fetstil (men om du är en sann päronentusiast så är väl alla sorter odlingsvärda egentligen, av historisk nostalgi/kulturellt mervärde om inte annat). De sorter som brukar vara hyfsat lätta att få tag på i trädgårdsbutik är markerade med ***. Sortguiden avser främst Pyrus communis. Med reservation för eventuella felskrivningar.

Abdonspäron – se Skånskt Sockerpäron

Alexander Lukas*** /Beurré Alexandre Lucas /Lukasowka – Zon I-II. En sort som upptäcktes som vildväxande i en skog vid Blois i Frankrike på 1870-talet och döptes efter han som upptäckte moderträdet (enligt Anton Nilssons bok) men enligt andra källor var det munkar i västra delen av Tyskland som upptäckte det, enligt annan källa var det en tysk plantskoledirektör som upptäckte sorten i Loire-dalen… Oklart vad som gäller. Att det är ett mycket gott dessertpäron med lite tjockare skal verkar dock alla vara överens om. Sorten spreds i Frankrike och Tyskland och kom till Sverige runt 1910. Spreds inte längre än till Mälardalen pga begränsad härdighet. Alexander Lucas är ett mycket älskat päron som säljs än i dag, både som frukt och som träd. Det faller inom kategorin smörpäron och är en triploid sort som ger ganska stora päron med gröngult, matt och lite fett skal. Som mogen övergår färgen till ljusgul med skalpunkter med grön omkrets, ibland har frukten lite rodnande solsida. Skaftet har förtjockad ände och bas och kärnorna är ofta outbildade. Frukten kan ha skorvfläckar men päronen har en god, klar doft och smaken beskrivs som söt och aromatisk; en bra dessertfrukt helt enkelt. Fruktköttet är vitt och kan vara lite grynigare närmast kärnhuset. Frukten mognar i slutet av november och ska helst plockas så sent som möjligt, i bästa fall kan de lagras nån månad. Trädet beskrivs som kraftigväxande med hängande grenar, det blommar tidigt på våren och ska ha en varm och skyddad växtplats. Pollineras av bl a André Desportes, Bonne Louise, Clapp’s Favorit, Comte de Chambord, Conference, Esperens Herre, Julipäron och Williams.

Amanlis /Beurré d’Amanlis –  Zon I-II. Mycket gammal fransk sort med ursprung i en trädgård i byn Amanlis, nära Rennes i Bretagne som spreds i början av 1800-talet (då under flera olika namn). Amanlis är en ganska god och produktiv sort som kom till England runt 1826 och senare till Sverige nån gång på 1850-talet men verkar inte ha blivit särskilt vida spridd här. Kanske för att den är triploid och det där med pollinering varit lite knepigt. Frukten mognar i slutet av september och ska plockas omogen, har en ganska kort hållbarhet på nån vecka eller så. Beskrivs av Anton Nilsson som ganska god. Ger ganska stora gröna päron med lite ojämn, sned form. Ibland kan den få rödare täckfärg, nästan alltid finns brunare rost vid fodret. Fruktköttet beskrivs som vitt, smältande, grynigt, saftigt och sött med svag syra. Färgen på frukten ser ungefär likadan ut både som mogen och omogen så det är lite lurigt att skörda den i exakt rätt tid. Själva trädet beskrivs som kraftigväxande med bred krona och lite hängande grenar. Tyvärr rätt skorvkänslig. Säljs fortfarande än i dag av enstaka plantskola i England och av enstaka plantskola i Sverige (se första länken under rubriken Källor i urval nedan). Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Amanlis direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollinatörer okända.

Americana – Zon I-IV (V). Ger väldigt stora, saftiga päron enligt Blomqvist Plantskolas hemsida. De har provodlat sorten som verkar ha klarat sig hyfsat bra fastän vintrarna varit stränga.

André Desportes – Zon I-II. Gammal, god sort! Ger mellanstora päron med litet kärnhus. Verkar vara resultatet av en kärnsådd av Williams, framtagen av franske pomologen André Leroy 1854 som döpte den efter sonen till en av sina medhjälpare. Sorten kom till Alnarp i Sverige 1896. Ger mellanstora, avlånga päron med snett kort skaft och ojämnt, tunt gröngult skal med prickar. Ibland syns rost eller en ljusare brunröd täckfärg. Ett mattvackert päron! Köttet beskrivs som gulvitt, saftigt och smältande med god smak som både är sött och lagom syrligt. Smaken beskrivs överlag som god, en dessertfrukt. Mognar i augusti eller senare. (och har bra hållbarhet för att vara sommarfrukt, men dålig hållbarhet i allmänhet). Trädet blommar ganska sent, kan angripas av skorv. Svårt att få tag på idag. Pollineras bl a av Bonne Louise, Comte de Chambord, Conference, Esperens Herre, Lübeckerbergamott och Williams.

Anjou /Beurré d’Anjou*** – Zon I. Belgisk päronsort som togs fram av Mons 1822, även om det är en gammal sort så förekommer den fortfarande i storskalig kommersiell odling än idag. Anjou är en lite småkinkig sort som vill ha en varm odlingsplats för att frukten ska bli bra. Päronen verkar ha hyfsat bra hållbarhet, men oklart hur lång. Ger ganska stora päron med stympad konisk form och kort, tjockt skaft. Skalet är ojämnt och grundfärgen är ljust grön-gulgrön med många täta grå skalpunkter med gröna ringar. Ibland med rödbrun rodnad på solsidan, ofta finns lite rost vid fodret. Fruktköttet beskrivs som saftigt, fast och vitt med lite grynighet och söt smak. Päronen mognar ganska sent, i slutet av oktober-november. Pollineras av Colorée de Juillet.

Aspa Hushållspäron /Aspapäron /Jakobsfår – (zon okänd, men har odlats i Närke och Finland) Har döpts efter Aspa Gård i Närke (samma gård som Aspa-äpplet) där man också kallade den för Jakobsfår, men det är inte samma sort som Stockholms Jakobsfår. Populär sort vid sekelskiftet, användes bl a till torkning. Ger ganska små, blekgröna päron med gröna skalpunkter som ger det ett lite prickigt utseende. Kärnhuset är rätt stort och köttet beskrivs som vitt, fast saftigt och både sötsyrligt och smaklöst på en och samma gång. Verkar ha låg smakvolym. Trädet beskrivs som medelstarkt i tillväxt och ger pålitligt skörd varje år. Sorten säljs inte kommersiellt men det verkar fortfarande finnas träd som odlas vidare här och där i landet. Finns i klonarkivet Alntorps Ö i Närke.

Augustipäron – se Experimentalfältets Augustipäron, Trogsta Augustipäron mfl Finns i klonarkivet vid Bergianska Trädgården i Stockholm.

Aune /Aunen Päärynä /Aunes Päron – Zon I-V (VI) Finsk lokalsort som provodlats av Blomqvist Plantskola i finsk zon IV sen 1998 med gott resultat. För att översätta finsk växtzon till svensk växtzon så plussar man på 1-2 zoner, så finsk zon IV blir alltså svensk zon V eller VI. En mycket härdig päronsort alltså! Ger ganska stora, rundade gulgröna päron med rodnad på solsidan. Verkar vara en av de numera mest odlade sorterna i Finland, mognar tidigt på säsongen. Poliineras av bl a Pepi, Olga och Experimentalfältets Augustipäron.

Bergamott – se Lübeckerbergamott, Gansels Bergamott mfl.

Bessemjanka – Zon I-V. Intressant sort från Ryssland som ger mellanstora kvittenformade, nästan runda päron med kort hållbarhet. Skalet är gulgrönt med skalpunkter och rodnande solsida. Fruktköttet beskrivs som grovt och gulgrönt, löst, sött och saftigt. Päronen mognar i september och har fin smak och trevlig arom som fullmogna men de boknar snabbt. Trädet beskrivs som kraftigväxande med tät pyramidformad krona som trivs bäst på varm och näringsrik jord. Blommar medeltidigt och pollineras av bl a Hovsta, Olga och Experimentalfältets Augustipäron.

Beurré Blanc – se Södermanlandspäron

Beurré Gris – se Södermanlandspäron

Blodpäron – Zon I-III. Ganska spektakulär frukt! Det är svårt att inte haja till när man ser ett uppskuret blodpäron: på utsidan ser det ut som ett vanligt litet grönt päron men köttet är rosarött. Det verkar finnas flera olika sorters blodpäron men Anton Nilsson beskriver bara en sort i sin bok från 1989. Historien kring sorten/sorterna vet man inte så mycket om, mer än att de funnits länge iallafall redan sen 1500-talet i Tyskland och de nämns 1610 i Frankrike, där de anses ha härkomst från den grå forntiden. Kanske kommer de från Schweiz. Kring 1900 såldes den i Uppsalaområdet i Sverige. Ger mycket små päron med piggt rakt skaft i givakt och grönbrunrött skal och rödrosa fruktkött som är mörkare vid vid kärnhuset. Köttet är ganska löst i konsistensen och Anton Nilsson beskriver det som ”sött med egendomlig smak” (1989:75). Jag håller med honom, som moget tycker jag att det är helt ok med en speciell svagt parfymig smak men som övermoget är det helt vedervärdigt och verkligen inget man vill svälja. Päronen mognar i september och har kort hållbarhet. Framförallt något man odlar för prydnadsvärdet, jag dekorerar hellre uppläggningsfat, kakor och tårtor med delade halva frukter än äter dem. De går att äta, men kan knappast kallas för dessertfrukt. En kul kuriositet. Finns i klonarkivet vid Brunstorps Gård, Småland.

Bonchrétien /Bunkakängor – se Lundströms Bonchrétien, Toppig Bonchrétien mfl

Bonne Louise /Bonne Louise d’Avranches /Louise Bonne de Jersey – Zon I-II. Gammal fransk, produktiv sort från en trädgård i Avranches, Normandie som gav frukt första gången runt år 1780. Spreds från Frankrike till England och Tyskland, senare också till Sverige där den blev en rätt vanlig sort runt 1850-talet. En av många päronsorter som givits namn efter en framstående mans fru: abbé le Berriays hustru Louise (som enligt abbén själv var välkänd för sin godhet och välgörenhet). Så fick det bli, därav namnet Bonne Louise d’Avranches. Eftersom det vid den tiden fanns en annan päronsort med ett förvillande likt namn, Louise Bonne, så var det viktigt att skriva ut hela sortnamnet för att undvika förväxlingar. Så småningom försvann sorten Louise Bonne från Sverige, så då kallade CG Dahl Bonne Louise d’Avranches framöver för bara Bonne Louise. Till England kom Bonne Louise d’Avranches först till Jersey, och sen spreds sorten vidare därifrån och har därför fått det engelska namnet Louise Bonne de Jersey.
Bonne Louise ger mellanstora päron i första halvan av oktober med några veckors hållbarhet. Päronen har klassisk, utdragen päronform, ofta med ett lite snett utseende, att ena sidan är högre än den andra och skaftet lutar åt ena sidan. Skalet är matt gulgrönt med vackert klarröd täckfärg och tydliga skalpunkter, ibland med skorvfläckar. Jag tycker att det här är ett riktigt dundersnyggt päron som ser ut att höra hemma på en sån där oljemålning med klassiskt stilleben av frukt, från Holland i typ perioden när tavlan Flicka med pärlörhänge målades. Kärnhuset är litet och köttet beskrivs som gulvitt, smältande, litegranna grynigt och sött med lite syra. Bra somrar är Bonne Louise att betrakta som bordsfrukt, sämre somrar kan smaken bli kärv. Trädet beskrivs som friskt, kraftigväxande med smal pyramidformad krona. En av få, gamla sorter som fortfarande är populärt och går att få tag på (även om det är betydligt lättare i England än i Sverige). Säljs av flera stora engelska återförsäljare än idag, populär sort som också använts inom förädlingen när man vill ta fram nya, bra sorter. Säljs av enstaka plantskolor i Sverige, se källorna nedan. Bonne Louise är t ex ena föräldern till päronsorten Ingeborg. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Bonne Louise direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras av bl a Clapp’s Favorit, Conference, Göteborgs Diamant, Herzogin Elsa, Julipäron, Kongresspäron och Lübeckerbergamott. Finns i klonarkivet vid Vadstena Pomerium, Östergötland.

Borgmästarepäron – se Charneu

Carola E*** – Zon I-II (III) Hyfsat vanlig sort i trädgårdsbutikerna som brukar vara lätt att få tag på, den allra första päronsorten som släpptes från Balsgård. Carola är resultatet av en korsning av Johantorp och Doyenné du Comice som gjordes redan 1946, man ville ha bördigheten och hållbarheten från Johantorp och den goda smaken från DdC. Fröplantan man då fick fram fick beteckningen BP1037 gav inte frukt förrän 1958 men den var god och hade bra storlek så den fortsatte man förädla. Anton Nilsson skriver att ”Det tog lång tid innan den karaktäristiska tornigheten hos fröplantans ungdomsstadium försvann.” (Nilsson 1989:154). Började provodlas mer på 1970-talet och registrerades 1983 hos växtsortnämnden som Carola.

Päron Carola.

Carola är en frisk sort som har bra motståndskraft mot skorv och ger ganska stora gulgröna konformade päron med rödbrun, rostigare täckfärg (nästan helt täckta av rost). Smaken beskrivs som sötsyrligt och fruktköttet fast. Jag tycker att det är ett gott päron, men inte så vackert. Ska helst plockas i början av oktober, men ätmogen i slutet av oktober/början av november i Skånetrakten (verkar kunna lagras till jul i kyl) men enligt Hilde Nybom mognardet i slutet av september. Frukten verkar vara som godast i slutet av november/början av december. Carola är direktkompatibel på kvitten och växer både på kvitten och på fröstam, men på fröstam blir träden väldigt stora och du får vänta längre innan den börjar ge frukt. Blommar tidigt, ibland mycket tidigt på säsongen. Finns som E-planta och märkt som Grönt Kulturarv. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Carola är också en PBR-märkt sort vilket är en förkortning för Plant Breeders Rights vilket innebär att den är belagd med royaltyavgift (dvs kan ibland vara snäppet dyrare än andra sorter i handeln). På fröstam kan träden bli stora, och det dröjer några år innan de börjar ge skörd. Pollineras av bl a Bonne Louise, Clara Frijs, Conference, Esperens herre och Herzogin Elsa. (Om du vill läsa mer om Carola så läs gärna tidningen Frukt. och bärodlaren årgång 1985 nr 1, av försöksledamoten Per-Olof Bergendal på Balsgård. Finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm.)

Cecilia /Ceciliapäron från Eka – Zon III-IV. Sött litet päron med okänt ursprung, det äldsta kända trädet verkar funnits i Enköpingstrakten vid Eka Gård. Cecilia har också kallats för Ceciliapäron från Eka och Ekaätten verkar ha ägt Eka Gård på 1400-talet (men dog sen ut på 1500-talet) men intressant nog så verkar Gustav Vasas mor Cecilia Månsdotter ha hört till Ekaätten så vem vet, kanske har päronet en gång i tiden döpts efter henne? C J Wallin spred sorten från Uppsala via Hushållningssällskapets plantskola eftersom han värderade härdigheten. Ceciliapäron är små och brett äggformade med tjockt blekgrönt skal. Smaken beskrivs som söt med toner av kanel efter en bra sommar, men smaken blir kärvare efter en kall sommar. Kärnorna är tjocka och skaftet kort med bredare bas. Fruktköttet beskrivs som gulvitt, grovt och lite stenigt (särskilt vid kärnhuset) men saftigt och rätt sött. Päronen mognar i mitten av september och har kort hållbarhet. Trädet beskrivs som friskt och kraftigväxande med hög krona och blommar tidigt på våren. Produktivt men ger ofta skörd bara vartannat år. Kan få litegranna skorv. Finns i klonarkivet vid Julita, Mälardalen. Pollinatörer okända.

Charneu /Köstliche von Charneu /Merveille de Charneu /Légipont /Borgmästarepäron- Zon I-II. Gammal starkväxande och senblommande sort från 1800-talet, Belgien. Belgaren Légipont upptäckte ett rotäkta träd med goda, stora frukter och flyttade det till en trädgård i byn Charneu. Ett tag spreds päronsorten under ägarens namn, men fick sen namnet efter byn. Spreds och blev med tiden ganska vanlig i norden, kom till Alnarp 1862. Har mest odlats i södra Sverige. I början av 1900-talet importerades själva frukten och såldes då som Borgmästarepäron.
Päronen beskrivs som hyfsat stora och har klassisk päronform med smalt, långt skaft. Skalet är tjockt, matt och gröngult med små skalpunkter som har en grön ring. Ibland är det lite rostigt, särskilt i foderhålan. Kärnhuset är smalt och kärnorna är stora, långa och tjocka. Köttet beskrivs som gott och gulvitt, fint, fast och svagt syrligt med fin arom. Ibland skorvfläckigt. Frukten ska plockas före mognad i oktober, efter ca 2 veckor har frukten mognat. Kan lagras till slutet av november ungefär. Trädet är rätt starkväxande och det kan dröja innan fruktsättningen kommer igång. Det trivs bäst i lyxigt, varmt läge och pollineras av bl a Colorée de Juillet, Conference, Esperens Herre, Göteborgs Diamant, Herzogin Elsa, Liegel, Nouvaeu Poiteau, Pierre Corneille, Williams mfl. Charneu säljs fortfarande kommersiellt än idag, både som frukt och som träd av större återförsäljare.

Clapp’s Favorit E*** – Zon I-II. Ger stora, vackra päron med brunröd rodnad. Fruktköttet beskrivs som vitt, litegranna grovt men härligt sötsyrligt. Frukten mognar i mitten av september och går att skörda några veckor framåt men som skördad har den ganska kort hållbarhet. Träden har ett kraftigt växtsätt och kan få ganska långa grenar som riskerar att knäckas av den tunga fruktvikten så det gäller att korta in grenarna i tid. Ger inte frukt så snabbt, man kan få vänta ett bra tag. En verkligen MYCKET älskad och uppskattad päronsort som bl a förevigats som bronsstaty av Laura Baring-Guold på Edward Everett Square i Dorchester, Boston i Massachussetts, USA. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Märkt som Grönt Kulturarv. Blommar ganska sent på våren och pollineras av Clara Frijs, Conference, Williams och Esperens Herre.

Clapp’s Röda Favorit (har många synonyma namn, bl a Kalle, Starkcrimson (eller den vanliga felstavningen Starcrimson).

Clapp’s Favorit Röd /Clapp’s Röda Favorit /Clapp’s Lila / Clapp’s Rödlila /Kalle /Starkcrimson – Zon I-II (III i gynnsamt läge) Röd mutant av det klassiska gröna päronet Clapp’s Favorit. Upptäcktes 1939 i Van Buren County, South Haven i Michigan, USA. Ett synonymt namn för Clapp’s Röda Favorit är Kalle, som en hyllning till personen Adrian Kalle som upptäckte den. Adrian Kalle sålde rättigheterna 1952 till Stark Bros Nursery i Missouri USA, som senare släppte den kommersiellt som Starkcrimson 1956 (ibland stavat starkrimson, sannolikt en felstavning som kommer av att man försökt imitera/förenkla det lite krångliga uttalet av namnet). Ger ganska stora träd med smal pyramidform. Frukten mognar i mitten-slutet av september (beroende på väder) och håller i några veckor. Frukten ser till formen likadan ut som Clapp’s Favorit, men istället för grön grundfärg med rödare rodnad så är hela frukten täckt av en dovt brunrödlila färg. Mycket god frukt! Tyvärr är det betydligt lättare att köpa själva frukten, att få tag på växtmaterial (alltså träd eller ympris) är betydligt svårare. Pollineras av bl a Clara Frijs, Conference, Esperens Herre, och Williams (men också av lite mer ovanliga sorter som Bonne Louise, Seckel och Soldat Laboureur).

Päron Clara Frijs.

Clara Frijs E*** – Zon I-III. Trevligt höstpäron som ger skörd i mitten/slutet av september enligt vissa källor, men enligt Hilde Nybom mognar den tidigare, i första halvan av september. Frukten har en hållbarhet på ca 2 veckor. Ger runda, vackert knubbiga och nästan runda klargröna saftiga päron med fast fruktkött och god söt smak. Päronen är mellanstora med rätt litet kärnhus och tunt skal. Kanske har den danskt ursprung, hovjägmästare Carlsen lär ha funnit några gamla träd på Själland på 1850-talet och sen fick sorten så småningom namnet efter hans hustru vid en utställning. Sorten kom till Alnarp i Sverige på 1860-talet. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. De är också märkt som Grönt Kulturarv. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Clara Frijs direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras av bl a Lübeckerbergamott, Bonne Louise, Esperens Herre, Conference, Göteborgs Diamant och Williams. Finns i klonarkivet vid Capellagården, Öland.

Colorée de Juillet E***– Zon I-II (kanske III i gynnsamt läge) Tidig sommarsort från Frankrike som togs fram på 1850-talet. Ger mellanstora gröngula,lite prickiga päron med rodnande solsida. Formen är äggrund och den har ett kort, tjockt och lite snett skaft. Fruktköttet är gulvitt, saftigt sött med svag syra (ibland kan det bli lite grynigt närmast kärnhuset). Beskrivs som ”mycket välsmakande” och som ”en av de förnämsta bordsfrukterna” av Anton Nilsson (Nilsson 1989:64). Frukterna mognar i slutet av augusti ungefär och frukten har ca en veckas hållbarhet. Trädet blommar tidigt och är ganska svagväxande med börjar ge frukt tidigt och ger jämna och bra skördar. Frisk sort som sällan får skorv. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Pollineras bl a av Esperens Herre, Skånskt Sockerpäron, Julipäron, Lübeckerbergamott, Williams, Conference och Experimentalfältets Augustipäron.

Comice – se Doyenné du Comice

Comte de Chambord – Zon I-II. Comte betyder ’grevskap’ på franska och det finns dessutom en gammeldags doftande buskros med samma namn som verkligen inte gör det lätt för en modern googlare… Päronsorten Comte de Chambord verkar vara svår att få tag på numera. Den släpptes 1871 och verkar ha upptäckts av Eugène Des Nouhes i Nantes, västra Frankrike. Ger mellanstora gröngula päron med matt skal och kort, grovt skaft. Rost kan finnas vid skaftet och lite här och där på frukten och själva frukten verkar tåla rätt brysk behandling eftersom skalet är tåligt. Viss brun täckfärg kan finnas på solsidan. Kärnhuset är avlångt och fruktköttet beskrivs som vitt, fint, saftigt och nästan alltid smältande med rätt bra smak. Päronen mognar i slutet av september eller början av oktober och kan lagras några veckor, ibland längre. Efter en bra sommar klassas päronen som dessertfrukt (men då krävs mycket värme och en optimal odlingsplats). Trädet blommar tidigt på våren och beskrivs som rätt starkväxande men det dröjer innan det sätter frukt, men sen ger det bra skördar iallafall vartannat år. En frisk sort som sällan får skorv, sannolikt partenokarp. Pollineras av Bonne Louise, Colorée de Juillet, Lübeckerbergamott och Skånskt Sockerpäron.

Concorde – Zon okänd. Ger mellanstora, söta och saftiga frukter med fast fruktkött som är rätt lika Conference. Dessertfrukt. Frukten brukar säljas i oktober i Sverige och går att lagra länge. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Concorde direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin.

Conference

Conference E*** /Konferencja – Zon I-II. En av de allra vanligaste sorterna i svensk handel, både i plantskolorna och i mataffären. Conference är en engelsk sort som dragits upp av en firma som heter Rivers, den döptes på en päronkonferens i London 1885 (därav dess namn) men sorten dök upp i handeln först 1894. Så småningom spreds den i Skandinavien, till Alnarp i Sverige kom den 1896. Ganska vanlig sort i södra delen av Sverige numera. Conference ger ganska stora päron med flasklik, smal hals och ofta har frukten ett lite snett utseende. Skalet är tjockt och gröngult men ofta nästan helt täckt av brun rost. Kärnhuset är smalt och köttet är vitgult och nästan svagt laxfärgat med söt god smak som nästan påminner lite om melon. Päronen mognar i början av november och kan lagras ca 1 månad. Trädet växer bra på fröstam och får en pyramidformad krona med hängande grenar, det är en produktiv sort som ger skörd i rätt ung ålder. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Märkt som Grönt Kulturarv. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Conference direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras av många vanliga sorter bl a Lybeckerbergamott, Esperens Herre, Bonne Louise, Williams, Colorée de Juillet, Herzogin Elsa, Comte de Chambord mfl.

Detskaja – Zon I-V (VI). Tidig, hyfsat produktiv rysk sort från Moskva som ger gula söta och saftiga päron med ganska mjukt fruktkött på ca 70-80 g som kan lagras i ca 3 veckor. Beskrivs som härdig och motståndskraftig mot skorv. Själva trädet verkar kunna bli ganska stort men beskrivs ändå bli bördigt i rätt ung ålder.

Diel /Beurré Diel /Diels Smörpäron – Zon I. Gammal triploid sort från Chateau of Perck, Vilvoorde, nånstans mellan Brysseln och Mecheln (vilket verkar vara nuvarande Belgien).Där upptäcktes det av van Mons överträdgårdsmästare Meuris 1805. Spreds till Tyskland och senare även till Sverige på 1840-talet och uppförökades i rätt stor skala vid Alnarp 1865. Sorten verkar ha döpts efter den tyska pomologen A F A Diel (men han döpte det inte efter sig själv, utan sorten hade redan fått sitt namn när det väl nådde honom). Ger stora päron, ibland är frukerna tillochmed väldigt stora med lite bredare midja och gulgrönt skal med rostfläckar. Skalet är tjockt och lite ojämnt med bruna skalpunkter med gröna ringar. Skaftet är grovt och kärnorna är ibland tomma och små. Doften beskrivs som stark och speciell, smaken är söt och god efter en bra sommar men kan bli kärv efter en dålig säsong. Sorten kräver verkligen en varm odlingsplats och en solig, varm sommar för att smaken ska utvecklas bra. Fruktköttet beskrivs som gulvitt, fast och saftigt. Päronen mognar i slutet av november och håller i 2-3 veckor. Trädet beskrivs som kraftigväxande och blommar sent på våren. Ger skörd i rätt ung ålder och är fortsatt produktiv. Spaljéring verkar föredras före friväxande träd. Diel är en gammal sort som kan vara svår att få tag på numera, men enstaka plantskola i England säljer den fortfarande. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Diel direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Enligt engelsk återförsäljare pollineras Diel bl a av Anjou, Hardy och Conference.

Docteur Jules Guyot – Zon I-II (härdigheten verkar lite osäker). Gammal sort som drogs upp från kärna av Ernest Baltet vid 1860 som döpte den efter en fransk forskare, den släpptes senare på marknaden 1873. Till Sverige kom den i slutet av 1600-talet. Ger stora päron med klassiskt avlång päronform med ojämnt, tunt och glansigt skal med gulgrön färg och orangegul solsida. Som mogen är päronet mer vackert gulrött. Skaftet är kort, tjockt och snett och fruktköttet beskrivs som gulvitt, lite grovt med sötsyrlig smak. Mognar i mitten av september med rätt kort hållbarhet. Trädet har medelmåttig tillväxt och blommar sent på våren men ger bra skörd i ung ålder. Kan få lite skorv, men inte farligt mycket. Svår att få tag på i Sverige men betydligt vanligare hos engelska plantskolor. Pollineras av Esperens Herre.

Doktorns Päron – Zon I-V. En av de godare, härdigare sorterna från Finland. Ger gulgröna frukter med lätt rödare rodnad och beskrivs som sött och gott. Fruktköttet är grovt och fast, hållbarheten bara en vecka. Pollinatörer okända, sannolikt självfertil.

Doyenné de Comice E*** /Doyenné du Comice /Comice  – Zon I-(II). Ordet doyenné betyder direktöversatt från franska till svenska dekanat, dvs prosteri (en slags enhet inom den katolska kyrkan). Intressant, mycket uppskattad och spridd sort som av många anses vara världens finaste och godaste päron (men sannerligen inte det enklaste att odla). Comice är resultatet av en kärnsådd som gjordes av (och döptes efter) den franska trädgårdsföreningen Comice horticole d’Angers. Sorten verkar ha gett frukt för första gången 1849 och spreds snabbt. 1852 spreds och uppförökades den i Amerika och den spreds också i England, Tyskland och (kanske lite mer förvånande) i Ryssland. Comice kom till Alnarp i Sverige 1874. Ger ganska stora, breda kägelformade päron med bred midja som ser ut litegranna som om de blivit lätt tilltryckta uppifrån. Skalet är gröngult och köttet gulvitt, saftigt och smältande. Smaken beskrivs som mycket god; söt med lite syra. Smaken verkar vara främsta skälet till att man odlar den här sorten, för trädet ger frukt i ganska sen ålder och verkar heller inte vara särskilt produktivt… Kan också drabbas hårt av skorv. Det här är snarare en sort för dig som uppskattar kvalitet före kvantitet. Päronen ska plockas i slutet av oktober och håller nån månad. Trädet blommar rätt sent på våren och trädet är lite småkinkigt och föredrar både skyddat läge och näringsrik, bra jord. Växer medelstarkt. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Märkt som Grönt Kulturarv. Doyenné du Comice är inte så lättodlat men används ändå inom växtförädlingen för sin goda smaks skull när man vill ta fram nya sorter, är t ex den ena föräldern till den i Sverige kända storsäljarsorten Carola E. Finns i klonarkivet vid Fredriksdal, Skåne. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Doyenné du Comice direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras av bl a Clara Frijs, Conference, Esperens Herre, Williams, Seckel, Bonne Louise, Nouveau Poiteau, Charneu mfl.

Doyenné de Juillet – se Julipäron

Dubbelbergamott från Vollsjö – Svensk lokalsort. Finns i klonarkivet vid Fredriksdal, Skåne.

Dubbel Philip – Ger gulgröna päron med fast fruktkött och tjockt skal med grå skalpunkter och lite rödstrimmig solsida. Formen på frukten är nästan rund, eller stympat konisk. Smaken beskrivs som söt med svag syra. Frukten säljs i september-oktober i Sverige. Sannolikt samma sort som Filip, se längre ned i listan.

Duchesse d’Angoulême – se Pitmaston

Enhörningspäron – se Södermanlandspäron

Esperens Herre*** /Belle Lucrative – Zon I-III (IV). En av våra vanligaste och mest odlade päron i Sverige idag. Sortens ursprung och historia är, milt sagt, oklar men gissningsvis är det en kärnsådd gjord av och döpt efter major Esperen i Belgien. Enligt vissa källor kommer den från Frankrike, men enligt Anton Nilsson beror det förmodlingen på att den förväxlats med nån annan päronsort (1989:95). Esperens Herre är en sort som verkar ha odlats i England sen 1820-talet, i Sverige dök den upp i mitten på 1800-talet och har blivit en mycket älskad och vanlig sort. Ger oftast rätt små (ibland mellanstora) gröngula päron med lite rost som kan ha varierande form; ibland är de kägelformade och ibland mer runda. Grundfärgen är grön (ofta så vi är vana vid att se dem i mataffären) och övergår till mer gröngul som fullmogen. Skaftet är kort och tjockt och skalet är tunt och slätt med lite rostfläckar, ofta vid fodret. Fruktköttet är vitt (vitgrönt närmast skalet) och är fint, sött och saftigt. Päronen mognar i september-oktober och går att lagra i 2-3 veckor ungefär. Ett bra allroundpäron som både funkar fint att ätas rakt av precis som det är och i matlagning, till inkokning, till paj mm. Trädet beskrivs omväxlande som svagväxande eller medelstarkt i tillväxt med smalare pyramidformad krona. Kan få skorv men verkar i övrigt vara rätt frisk sort. Kanske partenokarp. Eftersom det inte tar å stor plats så är det ett rätt lättplacerat träd i hemträdgården, men eftersom den ger så riklig skörd så kan det behöva kartgallras (om du vill ha större päron). Gillar inte bistra vintrar, så ett skyddat läge i väldränerad jord är att rekommendera. Många återförsäljare anger växtzon IV och även om själva trädet kanske klarar det så blir frukten betydligt bättre utvecklad i zon III. En av de allra vanligaste sorterna vi har i svensk handel, brukar vara väldigt lätt att få tag på både hos de stora trädgårdskedjorna och hos privata handelsträdgårdar. Märkt som Grönt Kulturarv. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Esperens Herre direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Finns i klonarkivet vid Vadstena Pomerium, Östergötland. Pollineras av bl a Clara Frijs, Colorée de Juillet, Experimentalfältets Augustipäron, Göteborgs Diamant, Herzogin Elsa, Hovsta pch Pierre Corneille.

Experimentalfältets Augustipäron*** – Zon III-IV ( kanske V) Namnet Augustipäron har förvirrande nog många sorter kallats för, men den sort som specifikt går under namnet Experimentalfältets Augustipäron är resultatet av en kärnsådd vid Experimentalfältet i Stockholm och har spridits av Erik Lindgren. En av de härdigare svenska päronsorterna som spridits även till Finland och Norge. Ger ganska små, ibland mellanstora gulgröna päron med små små bruna prickar. Skalet beskrivs som tunt och fett. Skaftet är långt och ofta lite snett. Köttet beskrivs som grovt och sött. Frukten mognar i slutet av augusti-början av september och var väldigt kort hållbarhet. Trädet brukar bli stort och kraftigt, kan angripas av skorv. Bra sort eftersom den funkar att odla även i kallare klimat och på lite sämre jordar men frukten lämnar en del övrigt att önska… Det är lätt att förstå att den var lite av en superstar på sin tid, men för moderna hobbyodlare finns många andra, godare sorter tycker jag men den är ju ändå odlingsvärd på sitt sätt. Märkt som Grönt Kulturarv. Pollineras av bl a Esperens Herre, Hovsta, Julipäron och Colorée de Juillet.

Filip /Strömstadspäron /Dubbel Filip /Dubbel Philip /Doyenné Boussoch – Zon I-II. Sortens historia och ursprung är okänt men den verkar ha dykt upp för första gången i handeln 1819 i en plantskola i Bryssel och spreds sen vidare under många olika namn. På 1850-talet kom den till Sverige. Ger stora vackra päron som doftar honung med rundat konisk eller ovalt äggrund form med kort, tjockt skaft. Skalet beskrivs som tjockt, lite glänsande med gröngul grundfärg som när den mognar blir mer klargul med gröna partier och rödare strimmig täckfärg. Frukten är ofta täckt av stora rostfläckar. Fruktköttet beskrivs som vitt, fast och grovt med lite sötma och lite syra. Själva smakvolymen beskrivs av Anton Nilsson som rätt låg men som konserveringsfrukt verkar den varit bra. Päronen mognar i slutet av oktober och har dålig hållbarhet, boknar snabbt. Trädet verkar vara stort, friskt och kraftigväxande, men ger ändå bra skörd i rätt ung ålder och får sällan skorv. Finns som mandatsort på klonarkivet vid Brunstorps Gård. Pollineras av bl a Lybeckerbergamott, Esperens Herre, Pierre Corneille, Conference och Göteborgs Diamant.

Flemish Beauty – Zon I-III. Mycket gammal sort som lär ha hittats runt 1810 i dåvarande Ostflandern (sannolikt nuvarande Belgien) i byn Deftinghem av belgiske pomologen J B Mons. Fick ganska stor spridning i södra Sverige och planterades från Skåne till Uppland men minskade med tiden i popularitet eftersom sorten tyvärr är väldigt skorvkänslig. Ger väldigt vackra, mellanstora päron med blankt skal. Färgen är gröngul med lite rost och gröna skalpunkter med en mörkare rödbrun rodnad på solsidan. Frukten har få, stora kärnor och köttet beskrivs som ”dunkelt vitt, löst, sötsyrligt, nästan smältande och vid god utveckling en egendomlig, god arom.” av Anton Nilsson (Nilsson 1989:142). Päronen mognar i oktober ungefär och har rätt bra hållbarhet på ca en månad. Jag tycker att den här sorten gör skäl för sitt namn: väluvecklade frukter en bra sommar är jättevackra, men visst blir de fulare som skorvskadade… Trädet beskrivs som kraftigväxande med spensliga grenar och verkar inte vara lika kinkigt med bra jordmån som många andra päronsorter kan vara. Synd att det är känsligt för skorv, annars en av de mer intressanta gamla päronsorterna tycker jag. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Flemish Beauty direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollinatörer okända.

Forssin – Zon I-V. Finskt höstpäron som beskrivs som självfertilt och en bra pollengivare till andra päronsorter. Ger mellanstora grönbruna päron med rödare solsida och fast fruktkött. Päronen beskrivs som saftiga och aromatiska. Trädet har medelstark tillväxt och kronan blir bred och pyramidformad.

Fritjof E*** – Zon I-III. Ganska bumligt päron med ojämn yta men bra smak och trädet har många fina egenskaper. Päronen har tunt, gröngult skal med rodnande solsida och fruktköttet beskrivs som sött och gott utan grynighet. En av de bästa moderna sorterna som finns att få tag på i handeln eftersom det är en frisk, produktiv sort som ger goda, söta päron med rätt bra hållbarhet. Päronen skördas i oktober och klarar lagring till januari. Sorten ger bra skörd, och det redan i unga år. Fritjof är resultatet av en korsning av Conference och Clapp’s Favorit som gjordes i samarbete mellan svenska Balsgård och norska lantbrukshögskolan på 1980-talet. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Fritjof är också en PBR-märkt sort vilket är en förkortning för Plant Breeders Rights vilket innebär att den är belagd med royaltyavgift (dvs kan ibland vara snäppet dyrare än andra sorter i handeln). Märkt som Grönt Kulturarv. Pollineras av vanliga sorter som Conference, Clara Frijs, Esperens Herre mfl.

Fulleröpäron /Sockerdamer – Zon II-III. Mycket gammal sort vars namn förekommer i äldst förteckningen över kända fruktträd vid Fullerö gods på 1700-talet, men när och hur sorten kom dit är höljt i dunkel. Kanske är det en svensk sort. Sorten spreds i mälardalen och var periodvis ganska vanlig där. I Stockholm kallades den Sockerdamer, sannolikt för att päronen har så väldigt söt smak med grovt kött. Päronen är mellanstora med lite klumpig kvittenliknande form med ojämn yta och litet kärnhus. Skalet är gröngult, glatt och lite brunstrimmigt på solsidan. Köttet beskrivs som saftigt, söt, vitt och grovt. Päronen mognar i slutet av september ungefär och kan lagras några veckor, en bra sort att torka. Trädet beskrivs som ganska stora och kraftigväxande. De grågröna årsskotten får stora hjärtformade blad. Sorten kan angripas av skorv. Pollinatörer okända. Finns i klonarkivet vid Linnés Hammarby, Uppland + Stenbrohult.

Furstligt Grönt Taffelpäron /Fürstliche Tafelbirne – Zon I-III. (ordet taffel = gammeldags ord som betyder bord eller en formell middag) Gammal vacker päronsort som kanske har tyskt ursprung och sannolikt har odlats i Sverige sen 1800-talet. Sitt pretentiösa namn har det sannolikt fått för att det både är ett vackert och gott päron, även om hållbarheten inte är den bästa… Undebart är kort som det brukar heta. Ger mellanstora vackra och saftiga gröna päron med klassisk päronform och jämnt skal med vackert kraftig röd rodnad på solsidan. Skaftet är långt och grovt, ofta finns rost vid både skaftet och fodret. Fruktköttet beskrivs som gråvitt gult och grynigt med oftast bra söt smak och viss kryddighet. Frukten är så vacker att den nästan ser konstgjord ut på foton. Päronen mognar ca 10 september med rätt kort hållbarhet. Trädet beskrivs som kraftigväxande och produktivt men yngre träd verkar vara mer känsliga för kyla. Finns i klonarkivet vid Fredriksdal, Skåne. Inte helt lätt att få tag på men sorten finns fortfarande att köpa (se första länken under rubriken Källor i urval nedan). Pollineras av bl a Seckel, Soldat Laboureur och Williams.

Gansels Bergamott – Zon I-II. Gammal sort som verkar ha franskt ursprung och har döpts efter General Gansel. Generalen sägs gjort sått kärnor av Höstbergamott runt 1768 på sitt gods i närheten av Colchester. I Danmark kallades sorten Diamantpäron (pga fruktens form?). Kanske kan vara samma sort som Knoops Diamantpäron, Duahmels Bergamote Rouge eller Rote Herbstbutterbirn. I Sverige har den mest odlats i de södra delarna av landet, bl a vid Stensberg i Kalmartrakten. Finns i klonarkivet vid Fredriksdal, Skåne. Gansels Bergamott ger mellanstora päron med en lite lustig plattrund form, de liknar nästan ett uppochnedvänt äpple i genomskärning. Foderbladen är breda, skaftet är kort och grovt och skalet är tjockt och matt. Päronen har ett matt utseende, ofta med tunn rost och gulgrön färg och brunröd solsida med skalpunkter. Kärnhuset är litet med små kärnor och fruktköttet beskrivs som gulvitt, smältande,  lite grynigt, saftigt och sött med fin arom efter en bra sommar. En dålig sommar blir smaken sämre med trist, fränare bismak. Frukten mognar i november och kan lagras till december ungefär. Det dröjer innan det ger skörd, och skörden är inte så stor. Trädet beskrivs som kraftigväxande och friskt med lite utbredd krona, blommar sent på våren. Svårt att få tag på den här sorten kommersiellt idag, men det finns fortfarande träd som växer på olika ställen i landet. Att kontakta ett klonarkiv är sannolikt enklaste sättet att få tag på ympris för den som är intresserad. Pollinatörer okänt.

General Totleben – Zon I. Mycket gammal sort som drogs upp 1839 av Fontaine de Ghéling i Mons, Belgien. Han var fruktodlare och fick vänta ända till 1855 på att moderträdet gav nån frukt, förökningen av sorten överlät han till en plantskoleman som döpte sorten efter general Totleben som då var känd för att ha försvarat Svestopol under Krimkriget. En slags hyllning alltså. (Ordet ’totleben’ betyder direktöversatt från tyska ’dött liv’ vilket ju kanske inte låter så muntert men nog så talande vad gäller generalens effektivitet i krig.) Päronen beskrivs som stora men sorten har inte fått nån större spridning i Sverige, utöver skånetrakten. Själva frukten vinner rent visuellt inga skönhetstävlingar direkt, skalet är tunt, gröngult med många små skalpunkter och är ofta rostfläckig. Formen är trubbigt kägellik, ibland med utdragen hals och kärnrummet är litet med klumpiga, korta kärnor. Fruktköttet beskrivs som gulvitt och saftigt med mild smak, sött men med svag syra. Ibland kan det vara lite mer laxfärgat närmast kärnhuset. Smaken kan verkligen påverkas av en bra eller dålig odlingssäsong, en dålig sommar verkar ge päronen en direkt dålig, kärv smak.Päronen mognar i november och kan lagras i 2-3 veckor. Efter en bra päronsäsong så duger den som hyfsad bordsfrukt, men sämre säsonger är den bättre som kokfrukt. Trädet är friskt och motståndskraftigt mot skorv men behöver en varm odlingsplats och ger skörd ganska snabbt på dvärgträd men senare på stamträd. Blommar ganska sent på våren. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är General Totleben direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollinatörer okända.

Gernandtspäron – Lokalsort. Finns i klonarkivet vid Vadstena Pomerium, Östergötland.

Päron Greve Moltke.

Giffard /Beurré Giffard – Zon I. Döpt efter franske trädskoleägaren Nicholas Giffard som hittade den vid en skog i Angers, 1825. Sorten kom till Sverige via Olof Eneroth 1860. Ger mellanstora svagt glänsande, goda sommarpäron med klassisk konisk, avlång päronform. Skalet beskrivs som gråbrunprickigt, gulgrönt med grönare fläckar. Ibland har frukterna en tegelröd rodnad i strimmor mot skaftet. I den rödare täckfärgen har skalpunkterna rödringlade. Köttet beskrivs som gulvitt, saftigt, smältande sött med svag syra. Päronen mognar i slutet av augusti-början av september och håller i max en vecka. Frukten kan drabbas hårt av skorv. Trädet verkar växa oregelbundet med ett lite hängande växtsätt och kräver varm plats för att frukten ska bli bra. Äldre träd ger bra skörd, men det kan dröja innan produktiviteten kommer igång. Pollineras bl a av Conference och Esperens Herre.

Greve Moltke*** /Moltke /Greve A. W. Moltke /Grev Moltke /Moltkespäron – Zon I-II. Dansk sort som upptäcktes 1850 på Thurebyholms trädgård på Själland (vid lilla sommarvillan Iskällaren) av trädgårdsmästaren P J Galthen. Han tyckte smaken var utsökt och senare ställdes frukten ut på en fruktutställning i Köpenhamn 1860 där fler verkade tycka likadant eftersom den då blev prisbelönt. Sorten är döpt efter Adam Wilhelm Moltke den dåvarande ägaren till Thurebyholmsgodset, han var också Danmarks statsminister mellan 1848-1852. Päronsorten blev rätt populär i Danmark, men också i Sverige, Norge och Tyskland. Ger stora gulgröna päron med rätt rund, kvitten- eller äggformat utseende och fin smak. Solsidan kan få rödare eller violettliknande partier på skalet. Päronen är ofta rostiga vid fodret och skaftet, ibland täcks nästan hela frukten. Päronen är väldigt saftiga och goda, fruktköttet beskrivs som gulvitt, smältande och sötsyrligt. Verkligen ett jättegott päron efter en bra sommar, tycker jag. Ska plockas i början av oktober ungefär, mognar ca 1-2 veckor efter och går att lagra lite längre. Trädet är kraftigväxande och du får vänta och ha lite tålamod innan skördarna kommer, men sen verkar den vara produktiv när den väl kommit igång. Verkar vara hyfsat frisk sort, träden går ofta fortfarande att få tag på hos större trädgårdskedjor. Märkt som Grönt Kulturarv.  En populär sort som fortfarande odlas i södra delarna av Sverige. Finns i klonarkivet vid Fredriksdal, Skåne. Pollineras av bl a Esperens Herre, André Desportes, Bonne Louise, Williams, Conference, Lybeckerbergamott och Hovsta.

Gråpäron*** /Jut – Zon I-IV. Kanske det allra vanligaste päronet i Sverige, iallafall är det väldigt spritt och mycket omtyckt, säkert delvis pga sin härdighet. Det är nog många som har starka barndomsminnen till just gråpäron… Ger ganska små, grågröna päron med med tjockt och lite strävt skal. Ofta är hela päronet täckt av en gråbrun rost. Köttet är gulvitt, kornigt och saftigt och lite sött. Päronen är små men många och mognar nån gång i slutet av september och kan lagras i några veckor. Helst ska skörden plockas i omgångar innan de är riktigt mogna. Funkar som bordsfrukt, förr var den vanlig till inkokning med lingon. En del trädgårdspersonligheter brukar kalla sorten för en delikatess men så långt vill jag inte sträcka mig, det finns absolut andra sorter med bättre smak men visst är de helt ok att gå runt och småsnaska på en sketen tisdag i trädgårdslandet. Trädet kan bli mycket stort och gammalt på kärnstam så ge trädet ordentligt med plats i trädgården… Planteringsavstånd till andra träd tycker jag ska vara minst 7 meter (gärna mer). Men det dröjer innan de ger skörd, först efter 12-15 år är skörden nåt att tala om så det gäller att du har tålamod och äldre träd ger dessutom ofta skörd bara vartannat år. På kvittengrundstam växer det opålitligt, så det verkar inte vara ett bra alternativ heller… Sorten kan få skorv, blommar ganska sent på våren och anses vara triploid (dvs pollinerar inte sig själv och är dålig pollenlämnare åt andra sorter). Märkt som Grönt Kulturarv. Varför Gråpäron ibland kallas för ”en självklarhet i svenska trädgårdar” ställer jag mig personligen lätt frågande till, men Tomas Kruger formulerar min skepsis långt bättre i sitt underhållande blogginlägg Päronets päronträd. Gråpäron pollineras bl a av Höstbergamott, Göteborgs Diamant, Bonne Louise, Nouveau Poiteau, Clara Frijs, Herzogin Elsa (och kanske Esperens Herre). Historien kring den här sorten är rörig och olika källor anger olika ursprung. Anton Nilsson menar att den sannolikt har franskt ursprung och det fanns i Holland och Danmark runt 1750 men när det kom till Sverige vet man inte, vissa moderna svenska återförsäljare menar att den kommer från Turkiet/Kaukasus. (Kanske har båda rätt samtidigt?) Finns i klonarkivet vid Krusenstiernska Gården i Kalmar län.

Grännapäron /Gränna Rödpäron – Zon I-III. Gammal lokalsort som odlats länge i Sverige, kanske kom det från Tyskland via greven Per Brahe. Ett potentiellt moderträd i Gränna var redan 350 år gammalt på 40-talet, men finns inte längre kvar tyvärr. Det trädets ursprung vet vi inget om. Ger mellanstora-stora päron som har en lite utdragen form, skaftet sitter ofta lite snett och kärnorna är ofta långa, smala och vassa. Färgen är gröngul med med rödbrun eller tegelröd täckfärg , ibland syns rostfläckar. Köttet beskrivs som vitgult och fast, svagt grynigt med en lite underlig smak. Smaken beskrivs som hyfsad på välutvecklade frukter, men en dålig sommar verkar den kunna bli frän, kärv eller rentav äcklig. Ansågs vara en rätt bra sort förr, men numera finns många andra, härdigare och godare sorter med mer pålitlig smak. Päronen mognar i början av november och har kort hållbarhet. Trädet beskrivs höga och smala i formen, och som kraftigväxande i början, men det växer lugnare när det väl har börjat ge frukt. Blommar sent på våren, kan ibland drabbas av kräfta. Pollineras av bl a Eperens Herre och Bonne Louise. Finns i klonarkivet vid Brunstorps Gård, Småland.

Göteborgs Diamant E*** /Diamantpäron, Åkerspäron, Östadspäron – Zon II-IV. (en del återförsäljare anger zon I-IV men den verkar bli godare i zon II och uppåt) Gammal sort med okänd historia, kanske kommer den från Tyskland. Dök upp i Bohuslän i Sverige på 1850-talet, har också odlats i Västergötland under många olika namn (bl a Östadspäron, Åkerspäron och Diamantpäron) och har historiskt blivit förväxlad med andra päronsorter, bl a med Gansels Bergamott som också kallats för Diamantpäron i Danmark.
Göteborgs Diamant ger mellanstora mattgröna brett koniska päron med rödare strimmor på solsidan och litet kärnhus. Om du kartgallrar kan päronen bli väldigt stora. Som mogen övergår färgen till mer gult. Skaftet är kort och tjockt, ofta omgiven av lite rost. Fruktköttet beskrivs som saftigt, halvsmältande, sött vitt och ganska grovkornigt med bra smak. Päronen mognar i slutet av september och har kort hållbarhet. Trädet beskrivs som ganska starkväxande med bred, pyramidformad krona, ibland med lite rundare form. Ger skörd efter ca 8 år men ger sen mycket frukt regelbundet. En rätt härdig och frisk sort som blommar medeltidigt. Finns som E-planta och märkt som grönt kulturarv. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. En av våra allra vanligaste päronsorter i svenska trädgårdsbutiker idag. Pollineras av bl a Bonne Louise, Clara Frijs, Colorée de Juillet, Conference, Esperens Herre, Julipäron, Lübeckerbergamott och Williams.

Päron Herzogin Elsa.

Hardy /Beurré Hardy /Bera Hardy /Gellerts Butterbirne /Gellerts Smörpäron – Zon I-II. Fransk sort från 1820 som drogs upp av pomologen M Bonnet i Boulogne-sur-Mer. Släpptes i handeln 1830 av plantskoleägaren Jamin som döpte sorten till Hardy efter en parisisk professor. I Tyskland döptes den istället efter den tyska skalden Gellert, därav namnet Gellerts Smörpäron. Ger mellanstora gröngula päron med tunt skal och kort tjockt skaft på snedden och långa spetsiga foderblad. Formen på frukten kan variera från äggrund till rundat konisk, ofta har de strimmig brun rodnad på solsidan och lite tunn rost vid fodret (päronen ser nästan spraymålade ut med rost, på ett snyggt sätt). Fruktköttet beskrivs som saftigt och fint, sött smältande och härligt aromatiskt. Päronen mognar i oktober. Hardy är en sort som är svår att få tag på, men det går. Den säljs fortfarande av engelska plantskolor och av enstaka svensk plantskola (se första länken under rubriken Källor i urval nedan). Trädet beskrivs som kraftigväxande med hög smal krona med pyramidform. Det dröjer innan de ger frukt men gamla träd brukar ge bra skörd men det gäller att plocka i tid för frukten sitter inte fast särskilt bra på träden och blåser snabbt ner. En frisk sort som blommar medeltidigt och länge. Om du gärna vill odla just en gammal historisk sort så verkar Hardy vara en rätt snäll och beskedlig sort att testa (iallafall jämf med många andra gammelsorter som generellt är betydligt mer sjukdomsbenägna med sämre smakoch tjockare skal). Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Hardy direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Finns även som ännu mer ovanlig rödskalig mutant: Hardy Red eller Röd Hardy. Pollineras av bl a Conference och Esperens Herre.

Herzogin Elsa /Herz Elsogina*** – Zon I-III. Ordet herzogin betyder hertiginna på tyska. Gammal sort som är resultatet av en kärnsådd gjord av trädgårdsmästare Müller vid lustslottet Wilhelma i södra Tyskland runt 1879. Även om många av de päronsorter som dominerar idag har franskt ursprung och snofsiga namn på franska så är detta uppfriskande nog ett tyskt päron som faktiskt odlas även kommersiellt än idag (även i Sverige). Sorten kom till Sverige på 1890-talet tack vare grosshandlare Örtengren. Den odlas mest i södra delarna av Sverige och upp tillochmed Mälardalen. Ger ganska stora päron med konisk form och vagt avsmalnande hals och långt skaft med förtjockade ändar. Skalet är tjockt och med gröngul grundfärg som övergår till gulare ton som fullmogen. Kan få karminröd täckfärg på solsidan, men ofta saknar frukterna täckfärg men har ett fint nät av kanelbrun rost. Kärnhuset är stort och fruktköttet är gulvitt, och smältande med en fin söt smak. Ett jättetrevligt päron med god smak, en av mina smakfavoriter. En riktigt finfin dessertfrukt! Ska plockas ungefär i mitten av oktober i Mälardalen (tidigare i södra Sverige). Går att lagra 2-3 veckor. Trädet beskrivs som ganska starkväxande med veka grenaroch pyramidformad krona som kan angripas av skorv. Helst ska träden placeras soligt i skyddat, varmt läge för blomknopparnas skull (trots att den blommar hyfsat sent på våren). Tyvärr känsligt för päronpest, enligt Hilde Nybom. Säljs som träd även hos större trädgårdskedjor, brukar inte vara särskilt svårt att få tag på. Finns i klonarkivet vid Capellagården, Öland. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Herzogin Elsa direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras bl a av André Desportes, Conference, Göteborgs Diamant, Williams, Bonne Louise, Esperens Herre och Clara Frijs.

Holländskt Fikonpäron /Calbas Musque – Zon I-III. Gammal sort, förmodligen från 1700-talet. Verkar komma från Holland, har också odlats och spritts i Danmark 1795 och sannolikt även i Sverige från 1800-talets början. Ger mellanstora, vackert dovt gröna päron med matt skal och grovt, lite snett skaft. Ibland har den lite strimmig brunröd täckfärg på solsidan. Fruktköttet beskrivs om fast, vitt eller vitgrönt med svag smak. Päronen mognar i början av oktober och har kort hållbarhet. Som bordsfrukt är den väl smakmässigt inte mycket att hurra över, men förr ansågs den vara en finfin kokfrukt. Trädet beskrivs som kraftigväxande, stort och hög och hyfsat härdigt. Kan få skorv, pollinatörer okända. Finns i klonarkivet vid Brunstorps Gård, Småland.

Hovrådspäron /Maréchal de Cour – Zon I-II. Belgisk sort framtagen av van Mons i mitten av 1800-talet som döptes efter hans son som var rådherre i Bryssel. Ger mellanstora-stora saftiga gröngula päron med snett skaft och tjockt ojämnt skal med många tätt sittande skalpunkter. Ibland med brunare täckfärg på solsidan, och ofta med rost. Fruktköttet beskrivs som gulvitt, grovt och sött med god men svag arom. Päronen ska plockas i mitten av oktober och mognar nån vecka senare, kan lagras ca en månad. Halvdan bordsfrukt, bättre som hushållsfrukt. Trädet beskrivs som kraftigväxande och produktivt i ung ålder. Frisk sort som blommar tidigt på våren, frukten sitter kvar bra på trädet. Hovrådspäron är svårt att få tag på numera men odlas fortfarande i södra delen av Sverige, bl a på Capellagården och som mandatsort på Alntorps Ö. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Hovrådspäron direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras av Bonne Louise, Charneu, Conference, Colorée de Juillet, Esperens Herre och Williams.

Hovsta /Sockerpäron /Saftpäron /Taffelpäron (ordet taffel = gammeldags ord som betyder bord eller en formell middag) – Zon II-IV. Gammal sort som hade många olika namn under 1800-talet men Olof Eneroth valde att döpa den efter Hovsta Gård vid sjön Yngaren. Sorten spreds bl a vi trädgårdsmästare Rydström vid Sävstaholm. Folk verkar ha tyckt lite olika bra om den här sorten, men att den funkar som hushållsfrukt verkar iallafall de flesta vara överens om. Ger mellanstora päron som ibland är lite mer päronformat äggrunda, ibland ännu mer runda eller lite buckliga. Skalet beskrivs som gulgrönt med lite mer orange solsida och många runda rostprickar. Fruktköttet är fast och väldigt grovt med svag sötma (som iallafall Anton Nilsson inte verkar tycka är särskilt god). Päronen kan ha skorvfläckar och mognar i mitten av september med kort hållbarhet, om den ska användas till inkokning ska den plockas innan den mogat. Trädet beskrivs som mellanstort och friskt. Ger frukt i tidig ålder och verkar vara väldigt produktivt. Finns i klonarkivet vid Julita, Mälardalen. Pollineras av bl a Esperens Herre och Rörstrandspäron.

Höstbergamott /Bergamotte Ronde d’Autumn – Zon II-IV. Själva ordet bergamott vad gäller just päron syftar sannolikt på det turkiska ordet beg-armudi/beg armoud som betyder nåt i stil med ”furstepäron”. Romarna verkar ha fått (eller erövrat) bergamotterna från Mysien i Mindre Asien och kanske spreds de till England med Julius Caesar. Exakt hur gammal sorten är vet man inte, bara att den är mycket mycket gammal och att den har spritts över stora delar av världen och varit väldigt populär. Höstbergamott ger små, plattrunda-nästan runda tjockskaliga päron med dovt, matt grönbrunt skal. Skaftet är kort, rakt och grovt och kärnhuset är litet, omgivet av stenskikt. Fruktköttet beskrivs som gulvitt, lite smältande, saftigt och sött med svag syra med lite speciell men god arom. Mognar i oktober och håller i ca 2 veckor. Trädet beskrivs som friskt,  mellanstort och långsamväxande, krondiametern på gamla träd brukar bli bara ca 5 meter. Tyvärr dröjer det lång tid innan det börjar ge skörd, att man får vänta i 15 år på sina första päron är inte ovanligt men sen verkar skörden vara pålitlig framöver. Blommar medeltidigt. Frukten kan få skorv men trädet brukar klara sig. Svår att få tag på numera, men sorten odlas fortfarande i Kalmartrakten och säljs av enstaka svensk plantskola. Pollineras av bl a Nouveau Poiteau.

Ingeborg E*** – Zon I-III. Ingeborg är resultatet av en korsning av Conference och Bonne Louise som gjordes i svenskt-norskt samarbete; korsningen gjordes i Sverige på Balsgård 1980 och selektionen och testningen gjordes i Norge. Sorten registrerades och började marknadsföras 1994. Ger stora, klassiskt päronformade gröna frukter som är nästan helt täckta av rost. Päronen är kända för att vara stora och saftiga med mjukt, lite grynigt sött fruktkött, smaken påminner om Conference och mognar i oktober. Vid optimala lagringsförhållanden så håller päronen i några månader. Frisk sort som inte är särskilt känslig för vare sig skorv eller kräfta. Finns som E-planta. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Märkt som Grönt Kulturarv. Ingeborg är också en PBR-märkt sort vilket är en förkortning för Plant Breeders Rights vilket innebär att den är belagd med royaltyavgift (dvs kan ibland vara snäppet dyrare än andra sorter i handeln).

Johantorp (kanske samma sort som Jaminette) –  Zon I-II (III). Kom till Ramlösa plantskola i Helsingborgstrakten från Lübeck i början av 1800-talet nån gång, döpt efter gården Johantorp i Helsingborg. Har också odlats i Örebrotrakten, Onsala i Halland och vid Ramnäs i Västmanland. Finns fortfarande träd kvar i Kalmartrakten. Ger mellanstora kvittenformade/äggrunda päron med gröngula päron med rödare solsida och rostfläckar. Päronen har en svag doft och fruktköttet beskrivs som fast och gulvitt med söt, svagt aromatiskt smak. Kanske något grynigt. Päronen mognar i början av januari med varierande hållbarhet, från 1-3 månader. Ska helst plockas så sent som möjligt för bästa smak. Trädet beskrivs som starkväxande och ger frukt efter ca 10 år men då blir det bra skördar så den verkar vara värd att väntas på. Verkar vara en frisk, tidigblommande sort vars frukt inte skadas av skorv. Johantorp är den ena föräldern till kända sorten Carola E. Johantorp är ganska svår att få tag på numera men det finns fortfarande enstaka plantskola som säljer, (se första länken under rubriken Källor i urval nedan). Finns i klonarkivet vid Krusenstiernska Gården i Kalmar län. Pollinatörer okända.

Joséphine de Malines /Josephine från Mecheln – Zon I. Gammal, produktiv belgisk sort som verkar vara en av många kärnsådder som gjordes runt 1830 av major Esperens i Malines, Belgien, som döpte den efter sin fru Joséphine. Sorten kom till Sverige runt 1900 men är inte så härdig, kräver verkligen en varm och skyddad odlingsplats. Brukar avbildas liksom knubbigt konformad, med bredare bas och grovt skaft. Ett grönt päron som vid mognad övergår i gult med viss rost (ibland med svagt orangefärgad rodnad) och mörkare partier, särskilt vid skaftet. Inte sådär supersnyggt direkt… Ofta när päron har getts kvinnonamn så är frukten ganska vacker men i detta fall så verkar det snarare vara den starka doften, lagringsdugligheten och fruktköttet /smaken som gjort sorten så uppskattad. Fruktköttet beskrivs som gulvitt, lite grynigt, sött och smältande med lite syra och härlig arom. Päronen mognar i början av december, kan drabbas av skorv och kan förvaras nån månad. Trädet blommar sent, beskrivs som svagväxande med gles krona och lite hängande växtsätt. Frukten sitter placerad ganska långt ut på grenen (sk tip-bearer på engelska). Sorten kan vara svår att få tag på i Sverige men i England är den fortfarande ganska vanlig och säljs av många plantskolor. En av få äldre päronsorter som fortfarande säljs rätt storskaligt (iaf i England). Pollineras av bl a Esperens Herre, Williams, Anjou och Soldat Laboureur.

Jukka – Zon I-IV (V) Lokalsort från Finland, från trakten kring Jyväskylä, Elimäki. Ger mellanstora, saftiga och söta päron på senhösten.

Julipäron /Doyenné de Juillet – Zon I-II. Tidig sort som kanske tagits fram i Belgien av van Mons, men den kan vara äldre än så. Kom till Sverige nån gång på 1800-talet. Gammal sort som var vanlig förr just för att den gav skörd så tidigt på säsongen. Ger små, blekgula päron medgröna prickar och rödbrun rodnad med vitt/gulvitt smältande kött. Frukterna är lite runda eller rundat koniska med grovt skaft och tunt skal. Ibland är skaftet lite snett. Smaken beskrivs som angenäm, mest söt med lite syra. Pollineras av bl a Lübeckerbergamott, Esperens Herre, Williams, Colorée de Juillet och Comte de Chambord.

Kafedralnaja – Zon I-VI(VII). Intressant, frisk och mycket härdig sort som ger sommarpäron på ca 100-130 g med ett vackert och lite ”stadigt” utseende. Päronen har gul grundfärg och rödare täckfärg, fruktköttet beskrivs som ljust, fast, finkornigt och saftigt med sötsyrlig god smak. Frukten mognar när augusti övergår i september och håller i några veckor. Sorten beskrivs som produktiv och ger skörd hyfsat snabbt, dvs man behöver inte vänta i flera år på päron. Dessutom verkar frukten vara vacker! Stamtavlan är något rörig, men kryllar av kända namn: ([Olga x Flemish Beauty] x [Djushes Bedro x Flemish Beauty]).

Kalle – se Clapp’s Favorit Röd

Kanelpäron – se Litet Kanelpäron, Långt Kanelpäron, Vingåkers Kanelpäron mfl

Karamelnaja – Zon I-IV (V). En sen höstsort som enligt Blomqvist Plantskolas hemsida ”/…/förenar mellan Europas päronsosrters sötma med ussuriensispäronens hädrighet, friskhet och bördighet.”. Päronen beskrivs som gula och saftiga på 80-110 g och är goda att äta i oktober-november men kan lagras ända till jul.

Kejsarinnepäron /Epargne /Gergonell /Franska saftpäron – Zon I-III. Gammal sort som haft många olika namn på olika platser… Det omnämns redan 1628 på franska, i Sverige omnämns det i Greve Bondes anteckningar och har odlats i Uppsala, Närke och Gotland.  Finns i klonarkivet vid Brunstorps Gård, Småland. Ger mellanstora ganska smala, utdragna avlånga päron med långt skaft och smala foderblad. Skalet är gröngult med mattröd strimmig täckfärg och grå skalpunkter med gröna ringar. Fruktköttet beskrivs som lite grovt, dovt vitt eller gulgrönt och saftigt med god sötsyrlig smak efter en bra sommar. Smaken blir kärvare efter en sämre sommar. Päronen mognar i september och har dålig hållbarhet, historiskt verkar den därför mest ha använts som hushållsfrukt trots att smaken är bra. Trädet beskrivs som kraftigväxande i ung ålder, sen lugnar det sig. Skörden får man vänta på men när det väl kommer igång så är den produktiv. Tyvärr är sorten känslig för både skorv och kräfta. Kejsarinnepäron är mycket svårt att få tag på växtmateral av idag, men det verkar finnas bevarat på Balsgård. Pollineras av bl a André Desportes, Conference och Esperens Herre.

Klockhammarspäron – Svensk lokalsort. Finns i klonarkivet vid Julita, Mälardalen.

Kongresspäron /Souvenir du Congrés – Zon I. Ett fascinerande stort päron, tyvärr inte särskilt härdigt. Sorten är resultatet av en kärnsådd gjord 1852 av Morel i Lyon, Frankrike. Elva år senare visades några frukter från trädet upp för en kommitté ur ett trädgårdssällskap och ställdes ut vid industriutställningen i Paris 1867 och då döptes den efter en pomologisk kongress som hölls vid samma tid. Ger rejäla, stora gulgröna päron med ett klumpigt, koniskt utseende med ett väldigt snett, nästan vinkelrätt placerat skaft. Täckfärgen är lite strimmigt tegelröd eller starkt klarröd med ljusbruna skalpunkter. Ofta sitter det lite glänsande rost vid skaft och foder. Fruktköttet beskrivs som saftigt, gulvitt med medelmåttig eller ointressant smakvolym; det är svag sötma och svag syra. Efter en dålig sommar blir även smaken sämre. Päronen ska plockas i slutet av september och mognar några veckor senare. Tyvärr lossnar frukten ofta från trädet innan den hunnit bli mogen. Inte nån vidare bordsfrukt, den verkar behöva förädlas i köket för att bli intressant i munnen. Trädet beskrivs som friskt men härdigheten är dålig. Ett uppskattat päron förr i tiden, trots sin ointressanta smak, eftersom trädet gav skörd i ganska ung ålder och var rätt produktivt. Pollineras bl a av Esperens Herre, Williams och Bonne Louise.

Larsmässpäron – Zon II-III. Gammal sort med okänd historia som har hängt med sen före 1709 (det var en av få päronsorter som klarade den kalla svåra vintern i Sverige 1709 då många andra päronsorter inte klarade kylan). Olof Eneroth trodde att den kanske var samma sort som Sapin. Larsmässpäron har ibland kallas för Augustipäron i vissa delar av Sverige, Larsmässpäron är det namn som senare kom att dominera (och användes i stockholmstrakten). Frukten har kort hållbarhet på bara några dagar, men beskrivs då som söta och goda. Ger små päron med kägellik form med gröngul färg med lite mer gulbrun/röd på solsidan. Köttet är gult och grovt, mognar i augusti. Trädet kan drabbas av skorv, beskrivs växa medelstarkt. Okänt vilka sorter som den pollineras av.

Leabo Långpäron – Lokalsort.  Finns i klonarkivet vid Brunstorps Gård, Småland.

Liegel /Liegel’s Winterbutterbirne – Zon I. Sent dessertpäron med rörig historia och anor från 1700-talet. Enligt Anton Nilsson finns det flera olika versioner om Liegels ursprung: den kan ha kommit från Böhmen,från moderträdet i byn Kopertsch eller som uppdragen från kyrkoherden Langeker i Luschitz, eller från Belgien där den dragits upp av greven Coloma… Sorten kom hursomhelst till Sverige på 1850-talet och har mest odlats i Skåne och Östergötland. Direktöversatt från tyska till svenska så betyder ordet ”liggande”, brukar avbildas som ett knubbigt, brett ljusgrönt päron med liksom mycket midja. Färgen är gulgrön med små skalpunkter, mer gul som mogen men det dröjer innan färgskiftningen sker. Päronen är mellanstora och äggrunda med jämnt, glänsande skal som inte brukar ha vare sig täckfärg eller rost (men små små skalpunkter har det). Skaftet sitter liksom lite intryckt. Fruktköttet beskrivs som ljust gult eller grönvitt och saftigt sött med svag syra. Efter en bra sommar är päronen smältande med härlig arom, ett riktigt fint dessertpäron. Liegel mognar i mitten av december (men ska såklart plockas långt tidigare) och kan lagras till januari. Du kan ta fram päronen ur lagret vid första advent ungefär. Trädet beskrivs som kraftigväxande men både frukt och blad kan få skorv. Äldre träd brukar ge bra skörd. Det blommar sent och länge på våren, pollineras av bl a Charneu, Conference, Doyenné du Comice, Esperens Herre och Joséphine de Malines. Att få tag på Liegel nuförtiden är verkligen inte helt lätt, men det säljs av enstaka plantskola i Sverige, se källor nedan. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Liegel direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin.

Lindhultspäron – Svensk lokalsort. Finns i klonarkivet vid Munkagårdsgymnasiet, Västsverige.

Litet Kanelpäron – Zon I-III. Det finns många päron som kallas för kanelpäron, vanligen har de starkt kryddig smak eller just kanelsmak. Sorten Litet Kanelpäron ger, precis som namnet skvallrar om, små äggrunda frukter med just sådan smak. har slätt gult skal med rödare solsida. Köttet beskrivs som fast, gult och lite grynigt med en starkt kryddig söt kanelsmak. Päronen mognar i september och har extremt dålig hållbarhet, Anton Nilsson beskrev den som ”Mycket kort eller ingen hållbarhet.” (Nilsson 1989:70). Trädet beskrivs som upprätt starkväxande och produktivt. Sorten går att spåra till 1800-talet.

Louise Bonne – Inte samma sort som Bonne Louise d’Avranches. Men mer information än så har jag inte lyckats få reda på. Vet du mer? Tipsa mig gärna, kommentera inlägget så kompletterar jag med mer information efterhand.

Lundströms Bonchrétien – Zon okänd, men verkar klara av att växa både i Uppland och Gästrikland. Lundströms Bonchrétien är döpt efter trägårdsmästare (och trädgårdsbokförfattaren) Lundström som spridit sorten. I Uppsalatrakten vid Södra Norby Gård sägs det finnas ett 200-årigt träd bevarat, även i klonarkivet vid Linnés Hammarby, Uppland + Stenbrohult. Ger mellanstora, bumliga päron med torrt och ojämnt skal och stort kärnhus. Midjan på frukten är hög och bred. Skalet är vitgult i grundfärgen som moget mer flammigt grönt med gröna skalpunkter. Fruktköttet beskrivs som vitgult och fast med en lite underlig sötsyrlig smak. Lundströms Bonchrétien mognar ungefär i början av oktober och kan lagras i ca 2 veckor. Trädet beskrivs som friskt och härdigt med vid krona som börjar ge skörd först efter 10-15 år men sen är den rätt produktiv. Pollinatörer okända. Se även Toppig Bonchrétien längre ner i listan, de verkar inte vara en och samma sort men påminner mycket om varandra.

Lübeckerbergamott /Lybeckerbergamott /Lübecker Sommerbergamotte – Zon II-IV. Gammal sort från tyska Lübeck där den odlades på 1860-talet, till Sverige kom den på slutet av 1800-talet och blev rätt populär. Den odlades bl a i Jönköping, Ramlösa och Uppsala. Ger små, ganska runda men ojämna tjockskaliga päron med rakt skaft som nästan mer påminner om ett äpple i formen vid genomskärning. Färgen beskrivs som gråaktigt gröngul med rödare täckfärg på solsidan. Lite gråbrun rost brukar ofta finnas vid både skaftet och fodret (och ibland fläckvis över frukten). Kärnorna är flata i formen och kan vara lite felslagna. Fruktköttet är vitgult med söt smak med svag syra. Päronen mognar i slutet av september med rätt dålig hållbarhet, de håller nån vecka bara. Trädet beskrivs som starkväxande i början men sen lugnar det ner sig, blommar rätt tidigt på våren. Finns i klonarkivet vid Linnés Hammarby, Uppland + Stenbrohult. Ganska ovanlig sort numera, men finns fortfarande att köpa av enstaka plantskola. Pollineras av bl a André Desportes, Comte de Chambord, Esperens Herre och Williams.

Långt Kanelpäron /Avlångt Kanelpäron /Sommarprinsesspäron – Zon I-III. Gammal sort som kallades för Sommarprinsesspäron på 1800-taet (men det kallades även andra sorter för, förvirrande nog). Ger ganska små päron med en avlång, utdragen form på frukten. Sorten har långt skaft och skalet beskrivs som gult med rödare täckfärg. Precis som namnet skvallrar som så smakar det kanel och köttet beskrivs som gult, löst och pyttelite grynigt. Päronen mognar i mitten av september och har kort hållbarhet.

Madame Treyve – Zon I-II. Gammal sort som togs fram genom kärnsådd 1848 i Frankrike av plantskolemannen Treyve vid Trévoux, som döpte sorten efter sin fru. Sorten kom till Sverige runt 1880 och fick inte nån större spridning. Verkar mest ha odlats i södra Sverige i historisk tid. Ger mellanstora, gulgröna päron (ibland lite intryckt med en ring runt basen) och svag rodnad med skalpunkter. Päronet har ett ganska käckt, lite kaxigt utseende på nåt vis. Skalet är tunt och lite glänsande, ibland syns lite rost vid fodret. Köttet beskrivs som gulvitt, lite grönare närmast skalet och saft, sött och fint. Päronen mognar i slutet av september och håller en bit in i oktober. Trädets krona är pyramidformat och det blommar rätt tidigt. Inte så skorvkänsligt, beskrivs som friskt. Flera träd klarade den stränga vintrarna 1939-42 i Uppland (då många andra päronträd dukade under) så kanske är sorten härdigare än angivet. Pollineras av Esperens Herre.

Magdalenapäron /Madeleine – Zon I-III. Mycket gammal sort vars namn man kan hitta i fransk skrift redan 1628, i Sverige uppförökades sorten 1865 i Alnarp. Ger ganska små, äggrunda päron med grönt, matt skal som mognar i början av september. Frukten har väldigt kort hållbarhet men smaken beskrivs som god om den plockas vid rätt tid (frukten ruttnar ibland på grenen så det gäller att vara framme i tid). Köttet är gulvitt, saftigt, sött med liiite syra. Trädet beskrivs som kraftigväxande men med sköra grenar. Produktiviteten är bra, men främst vartannat år. Väldigt skorvkänsligt. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Magdalenapäron direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollinatörer okända.

Marguérite Marillat – Zon I. Fransk päronsort från Lyon som togs fram runt 1870 av fruktodlaren Marillat som döpte den efter sin fru. Till Sverige kom den runt 1900 och har mest odlats i Skåne (men den spreds i stora delar av mellersta Europa). Ger stora tjockskaliga ljusgula päron med rosenröd täckfärg och sned topp och skaft. Formen varierar men de verkar ofta avbildas som kägellika. Hela päronet har ett ganska käckt, lite kavat utseende (om det var en poserande fotomodell hade den haft handen på höften och huvudet på sned). Skalet är glänsande och lite gropigt med skalpunkter som har tunna gröna ringar. Fruktköttet beskrivs som gulvitt, saftigt och sött med svag syra. Päronen mognar i slutet av september med kort hållbarhet. Spaljéring rekommenderas om du vill ha riktigt stora frukter. Trädet blommr tidigt på våren och beskrivs som starkväxande i början men sen lugnar det sig, ger få päron i början och ojämna skördar med tiden. Rätt känslig sort som kan få skorv och är både frostkänslig och köldkänslig… Skyddad, varm och optimal odlingsplats krävs för att få päron med bra smak. Pollineras av bl a Esperens Herre och Lübeckerbergamott.

Merveille de Charneu – se Charneu

Moltke – se Greve Moltke

Moskovskaja /Moskvapäron*** – Zon I-V. Rysk självfertil sort med nästan äggrunda och droppformade frukter. Skalet är tunt med grön grundfärg som övergår i gult vid mognad och svagt rödare solsida. Ofta finns rostprickar. Päronen beskrivs som mellanstora- stora med mjukt och saftigt fruktkött och mognar i augusti-september och håller i ca 3 veckor. Trädet växer medelstarkt med bredare krona, blommar ganska tidigt på våren. Man brukar inte behöva vänta så länge på första skörden. Ganska lätt att få tag på den här sorten numera, säljs även av iallafall en av de större trädgårdskedjorna.

Munkpäron – Lokalsort. Finns i klonarkivet vid Vadstena Pomerium, Östergötland.

Munvätepäron – Zon I-III (verkar funka upp tillochmed Mälardalen ungefär). Gammal sort från 1600-1700-talet, kanske kommer den från herresätet la Beuverière (vilket direktöversatt från franska betyder typ ’drickaren’) i Anjou, Frankrike. Eventuellt samma sort som Greve Bonde kallade för Coule-Soif (’törstsläckaren’ på franska), en sort som spreds i södra delen av Sverige och då också kallades för Muskateller. Vanlig sort i svenska plantskolor i början på 1900-talet, numera ovanlig i handeln. Ger mellanstora-mindre kvittenformade päron som är nästan runda. Foderbladen är långa, skaftet kort och skalet är grönt med rödare solsida och många små grågröna skalpunkter. Kärnhuset är litet och fruktköttet beskrivs som vitt, saftigt och svagt sötsyrligt. Päronen mognar i september och och håller i 1-2 veckor, Anton Nilsson definierade kvalitén som ”Bordsfrukt av andra rang.”(Nilsson 1989:102) Trädets tillväxt beskrivs som medelmåttigt, det verkar inte bli så stort men ger bra och jämna skördar. Vilka sorter den pollineras av exakt vet jag inte, men det verkar vara vanliga sorter.

Napoleon /Beurré Napoleon /Médaille – Zon I-II. Gammal belgisk, produktiv sort från 1808, uppdragen av trädgårdsmästaren Liard i staden Mons. Sorten fick medalj av det belgiska trädgårdssällskapet och kallades därför först för Médaille, men när sorten såldes så valde den nya ägaren att istället döpa om den till Neurré Napoleon. Spreds till Tyskland och senare till Sverige runt 1840-talet. Ger mellanstora, lite klumpiga gröngula päron som blir mer gula vid mognad. Kan ha skorvfläckar. Frukten har stort kärnhus och fruktköttet beskrivs som ganska grovt, smältande, sött och saftigt med fin arom (efter en bra sommar). Päronen mognar ganska sent, i november eller början av december och kan lagras nån månad. Trädet beskrivs som starkväxande i början, men det avtar och träden verkar inte bli så stora. Pollinatörer okända. Verkar vara väldigt svårt att få tag på den här sorten numera, inte bara i Sverige utan även utomlands. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Napoleon direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. (Kul sidofakta: det finns många andra frukter som också heter Napoelon, bl a ett sötkörsbär.)

Nélis /Bonne Malinois – Zon I. Nélis är en rätt populär vintersort som fortfarande går att få tag på hos engelska (och australiensiska!) återförsäljare än idag. Kärnsådd uppdragen av Jean Charles Nélis i Mecheln, Belgien i början av 1800-talet. Den spreds vidare av Greve Coloma och fick på så vis också namn efter denne greve… Sorten kom till Sverige på 1850-talet och det verkar som om Olof Eneroth uppskattade den mycket. Ger mellanstora gröna päron med nästan rund form och rostfläckar. Skalet är tjockt och skaftet lite intryckt. Smaken beskrivs som bra/dessertfrukt men sorten är mycket värmekrävande och beroende av en bra sommar, annars blir den smaklös. Köttet är finkornigt, saftigt och sött med fin arom efter en bra sommar. Ska helst sitta kvar på trädet så länge som möjligt, blir ätmogen i december men kan lagras till januari ungefär. Trädet verkar vara medelstarkväxande, blommar sent och är tyvärr skorvkänsligt. Bördigheten verkar variera väldigt. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Nélis direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Enligt australisk återförsäljare pollineras Nélis av bl a Comice, Doyenné du Comice, Diel och Williams.

Nouvaeu Poiteau – Zon I-III. Gammal sort från 1827 som är resultatet av en kärnsådd gjord av pomologen van Mons i Belgien. Moderträdet gav frukt först 1843 och döptes efter den franske pomologen Pierre-Antoine Poiteau men eftersom det redan fanns en päronsort som hette Poiteau så valde man att kalla sorten Nouvaeu Poiteau. Den kom till Sverige nån gång i slutet på 1850-talet och har odlats i Kalmartrakten, Skåne, Halland, Östergötland och i Älvsborgs län. Ger stora päron med oregelbunden form och snett skaft. Skalet är ojämnt och matt mörkgrönt (bland med brunröd täckfärg) med många små tättsittande skalpunkter, ofta finns rost vid fodret. Kärnhuset är smalt med med små smalt trubbiga kärnor och fruktköttet beskrivs som grönvitt och saftigt smältande, sött med lite syra. Päronen ska plockas i slutet av oktober och mognar i november eller lite senare, hållbarheten varierar. Trädet bekrivs som ”i hög grad partenokarp” av Anton Nilsson, starkväxande och senblommande ger skörd tidigt med äldre träd ger större skördar (Nilsson 1989:169). Ska helst odlas i varm och skyddad plats för optimal smak på frukten. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Nouveau Poiteau direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras av bl a André Desportes, Bonne Louise, och Esperens Herre.

Obelisk*** – Zon I-II. Inte jättevanlig i svensk handel men säljs av minst en av de största trädgårdskedjorna. Ett smalväxande päronträd som enligt återförsäljaren stannar i ca 3 m höjd. Ser ut litegrann som en an avlång buske i växtsättet, plantan blir ca 1 m i bredd (men grenarna kan behöva kortas in för att inte knäckas av fruktvikten, särskilt vassa grenvinklar gäller det att hålla efter). Päronen beskrivs som goda, sötmilda och krispiga, gulgröna med rödare täckfärg. Säljs vanligen på grundstam Kwee C, men även andra grundstammar förekommer. Enligt återförsäljaren är Obelisk självfertil men det vete sjutton om jag tror på…

Olga – Zon I-V. Rikblommande höstpäron som beskrivs som självfertilt och en bra pollenlämnare till andra sorter. Beskrivs ibland som ryskt men verkar vara en finsk korsning av Pyrus ussuriensis x Yleinen suomalainen päärynä (direktöversatt från finska: ”vanligt finskt päron”, vad sjutton nu det ska betyda…). Ger mellanstora matta päron med fast och saftigt fruktkött med aromatisk smak. Går att äta som de är men är kanske bättre till sylt och saft. Trädet beskrivs som starkväxande med fin höstfärg.

Packham /Packham’s Triumph – Zon I. Ett av få päron från Australien. Ett ganska ojämnt, knöggligt päron med fast fruktkött och underligt utseende med ofta lite böjt skaft som sitter placerat liksom vid sidan av toppen. Det har ett hårt utseende ochh ser ut litegrann som en ballong som pumpats med för mycket luft. Lär vara uppdragen från kärna i New Southwales i Australien, sannolikt runt 1896 (av Charles Packham enligt vissa källor, av Henry Packham enligt andra källor). Numera odlas den i bl a Chile, Argentina, Nya Zeeland och Sydafrika (frukten brukar gå att köpa i vanliga matbutiker på vintern i Sverige) men själva träden verkar vara svårare att få tag på. Förväxlas ibland med sorten Autumn Bartlett (men det verkar inte vara samma sort). En väldigt värmekrävande sort som blir väldigt god under rätt odlingsförhållanden men det verkar vara svårt att erbjuda den det i Sverige… Päronen är gröngula och ganska stora med tunt skal utan rodnad och stark, god doft. Beskrivs som sött och gott med fast vitgult, lite grynigt fruktkött.  Pollinatörer okända.

Pamjat Zhegalova – Zon I-V (VI). Väldigt härdig och frisk päronsort som kan lagras i flera månader. Är resultatet av en korsning av Olga x Lesnaja Krasavitsa gjord vid Moskvas Universitet. Ger päron på 120-130 g med vaxartad yta och sötsyrlig smak och mjukt, saftigt fruktkött. Trädet beskrivs ge skörd tidigt.

Pelarpäron – se Obelisk

Pepi – Zon I-V (VI). Tidig och produktiv sort från Lettland som ger saftiga grönbruna päron med bra smak tidigt på säsongen. Beskrivs som självfertil av svensk återförsäljare och verkar ha bra motståndskraft mot både skorv och rost, och den verkar dessutom ge bra skördar rätt snabbt. Storleken på frukten varierar; enligt finsk återförsäljare är päronen rätt stora, enligt svensk återförsäljare är de ganska små-mellanstora. Oklart vad som gäller.

Pierre Corneille – Zon I (men härdigheten är lite osäker). Rätt gammal päronsort, döpt efter franske diktaren och dramatikern med samma namn (han levde lite efter Shakespeare ungefär och är känd för skapandet av den klassiska franska tragedin, med verk som Le Cid, Horace och Cinna). Sorten sägs vara resultatet av en korsning av Doyenné du Comice och Diel som gjordes nån gång före 1895. Ger mellanstora päron med päronlik/kägelliknande form och kort, snett skaft. Skalet är tunt, glansigt med med ganska mörkt olivgrön grundfärg som övergår i gulare toner som moget med ett ljusare inre. Ofta rostfläckigt, ibland med svag täckfärg på solsidan. Fruktköttet beskrivs som vitt eller nästan grönvitt, saftigt, fint och gott med lite sötma. En rätt god päronsort som beskrivs som dessert- eller bordsfrukt när den utvecklats bra, sämre somrar kan päronen få en konstig lite bittrare bismak. Mognar i slutet av november eller ännu senare, kan lagras i några veckor. Trädet beskrivs som kraftigväxande men börjar ändå ge skörd tidigt. Hyfsat motståndskraftig mot svampsjukdomar förutom skorv. Sorten säljs fortfarande av engelska plantskolor och ibland dyker den också upp på svenska marknaden (om än i försvinnande liten skala). Värmekrävande sort som sannolikt blir bäst spalérad mot en skyddad södervägg i södra delarna av Sverige. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Pierre Corneille direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras bl a av Charneu, Comte de Chambord, Conference, Bonne Louise och Esperens Herre.

Pitmaston /Pitmaston Duchesse d’Angoulême – Zon I. Engelsk sort som togs fram genom kärnsådd 1841 av John Williams vid Pitmaston, nära Worcester. Blev med tiden en rätt vanlig sort i England och Tyskland, i Sverige har den mest odlats i Skåne. Ger riktigt stora, bumliga kägelformade saftiga päron med snett skaft och tunt lite glänsande skal. Grundfärgen är grön men övergår till citrongult som mogen med lite brun rost fläckvis, ofta vid skaftet. Ingen täckfärg. Fruktköttet beskrivs som gulvitt och med svag sötma och lite syra. Kan bli nästan smältande med god smake efter en bra sommar. Päronen mognar i oktober och kan, vid optimala lagringsförhållanden, hålla till november. Trädet beskrivs som starkväxande och senblommande men börjar ge skörd ganska sent, och ger sen vartannat år. Får sällan skorv, pollineras av bl a Bonne Louise, Esperens Herre, Herzogin Elsa och Williams. Pitmaston är fortfarande en hyfsat vanlig sort som verkar vara rätt lätt att få tag på i engelska plantskolor. I Sverige är den vanligare som importerad frukt än som träd. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Pitmaston direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin.

Påskpäron /Beurré Easter Pear /Easter Beurré /Pastorale de Louvain  – Zon I. Gammal sort som kan lagras mycket länge. Sägs vara från 1700-talet, lär ha upptäckts av belgaren van Mons i kapucinträdgården i Louvain. I Frankrike har den haft annat namn men i Sverige, England och Skandinavien är det namnet Påspäron som använts. Sorten kom till Sverige runt 1840, såldes runt 1900 i större skala men rekommenderas då som spaljéträd. Enstaka friväxande träd lär ha funnits förr i Uppland. Ger mellanstora-stora äggformade päron med lite klumpigt utseende och ganska hög, lite kantig midja och kort, grovt skaft. Skalet är tjockt och glatt med grön grundfärg som övergår i gult som moget, ibland med rödare solsida och lite rost här och där. Fruktköttet beskrivs som smältande, sött, saftigt med lite syra och god arom. Blir ätmoget i januari och ibland lyckas lagringen ända till påsk (därav dess namn). Kanske det päron som kan lagras längst av alla, iallafall av de sorterna jag hittat hittills. Trädet beskrivs som rätt svagväxande och litet, blommar sent på våren. Ger skörd i ung ålder och verkar ge jämna skördar men kräver verkligen en riktigt lyxig och solig odlingsplats med optimala jordförhållanden för att frukten ska bli bra. Spaljéring i skyddat söderläge i fuktig jord verkar krävas för att man ska få nåt annat än små patetiskt förkrympta frukter… Partenocarp sort som pollineras av bl a Joséphine de Malines, Diel, Comice och Williams. Finns i klonarkivet vid Fredriksdal, Skåne. Verkar vara mycket svår att få tag på kommersiellt i Sverige men i England finns fortfarande träd hos flera återförsäljare.

Ranja /Melevkaja Rannja /Miljevskaja Rannaji – Zon I-IV (V). Intressant, härdig päronsort från Ukraina. Ger ganska stora äggrunda, gulgröna päron med trubbig spets och gulvitt, saftigt och fast fruktkött med söt smak och lite syra. Skaftet är kort och tjockt och ibland en svag rodnad på solsidan. Har ca 3-4 veckors hållbarhet. Trädet beskrivs oftast som medelstarkt i tillväxt med pyramidal krona och ger snabbt bra och pålitliga skördar. Säljs inte av de större trädgårdskedjorna (än) men av flera privata plantskolor och återförsäljare med webshop. Päronen mognar i september, pollineras av bl a Esperens Herre och Augustipäron.

Rumnaja Letnaja /Rumnaya Letney– Zon I-IV (V). (namnet verkar betyda ’romsk/rumänsk sommar’, ungefär) Sommarpäron framtagen av Universitetet i Moskva (gissningsvis är ena föräldern i korsningen en lettisk sort) som ger gulröda frukter på 100-120 g. Päronen mognar i augusti-september och har rätt kort hållbarhet på ungefär en vecka. Trädet beskrivs som härdigt och motståndskraftigt mot skorv. Ovanlig sort som jag än så länge bara hittat hos finsk plantskola.

Rörstrandspäron /Ygbergspäron – Zon III-IV. Produktiv och härdig sort som upptäcktes i början av 1880-talet av direktör Lindström på Rörstrands Trädgård vid Stockholm. Spriddes senare från Bergianska Trädgården som Rörstrandspäron, men samma frukt har kallats Ygbergspäron i Östergötland. Ger mellanstora päron med lite ojämn och klumpig form med gulgrön färg och rödare solsida. Köttet beskrivs som vitgrönt, sött och saftigt med kanelsmak. Mognar i augusti och håller i en vecka. Anton Nilsson beskriver den som ”medelmåttig bordsfrukt” (Nilsson 1989:59). Trädet ger ofta frukt bara vartannat år, men ger stor skörd i unga år. Pollineras av bl a Hovsta och Experimentalfältets Augustipäron. Finns i klonarkivet vid Bergianska Trädgården i Stockholm.

Sapin – se Larsmässpäron (ordet sapin betyder gran på franska)

Seckel /Seckle –  (se även Worden Seckel, en kärnsådd av Seckel) Zon I-II. Intressant, mycket gammal päronsort med amerikanskt urspung. Enligt Anton Nilsson så var det boskapshandlaren och jägaren Jakob Weiss (även känd som ”Dutch-Jakob”) som hittade moderträdet till sorten på en äng i närheten av floden Delaware i Philadelphiatrakten på 1700-talet. Moderträdet fanns kvar 1845 och beskrevs då som 10 m högt (Nilsson 1989:150). Han tog med sig dessa goda päron hem från sina jaktresor men ville inte avslöja för folk var trädet stod, med tiden köpte han marken där päronsorten växte men arrenderade ut den till en man som hette Seckel, som spred sorten under sitt eget namn. 1819 kom päronsorten Seckel till England och kom så småningom till Vibyholm och Adelsnäs i Sverige. Päronet beskrivs som litet och rostigt men mycket gott! Formen är nästan rund/tjockt kägellik och färgen är gröngul med rodnande rödbrun solsida. Ibland är frukten nästan helt täckt av rost och ser då snarare olivgrön ut. Beskrivs som en förstklassig dessertfrukt! Köttet är gulvitt, saftigt, fint och sött med svag syra. Aromen beskrivs som särdeles god. Päronen mognar ungefär två veckor efter plockningen, som vanligen sker i mitten av oktober eller lite senare. Tyvärr verkar sorten vara känslig för skorv, både skott och frukt kan angripas. Träden beskrivs som svagväxande. Pollineras av bl a Conference, Herzogin Elsa, Lybeckerbergamott, Worden Seckel och Comice. Kanske är sorten partenokarp, den verkar iallafall ha vissa anlag för det.

Skånskt Sockerpäron /Tidigt Gult Päron /Abdonspäron – Zon I-II. Mycket gammal sort som omtalas redan 1768 i Frankrike. Olof Eneroth kallade sorten för Tidigt Gult Päron och i Skåne kallades den för Abdonspäron men senare källor verkar ha enats om namnet Skånskt Sockerpäron (sorten har också kallats för Augustipäron och har historiskt ibland förväxlats med Larsmässpäron). Ger små päron med klassisk form med långt skaft och svagt glänsande skal. Som omogen är frukten grön, som mogen blir den gulare. Ganska fast fruktkött, sött med låg syra och svag arom. Pollineras av bl a Lübeckerbergamott, Colorée de Juillet och Comte de Chambord. Finns i klonarkivet vid Fredriksdal, Skåne. Finns fortfarande att köpa i Sverige, se källorna nedan.

Sockerdamer- se Fulleröpäron

Soldat Laboureur /Blumenbachs Butterbirne – Zon I-(II). Gammal sort från ca 1820-tal som drogs upp i Belgien av pomologen major Esperen. Enligt Anton Nilsson så döpte han sorten ”/…/med tanke på sin egen livsgärning först som soldat och officer och sedan som trädgårdsodlare.”(Nilsson 1989:166). Ordet laboureur betyder bonde på franska. Med tiden spreds sorten till Frankrike och England under namnet Soldat Laboureur, när den sen kom till Tyskland kallades den istället för Blumenbachs Butterbirne. Den kom till Alnarp i Sverige på 1860-talet men det dröjde till 1900 innan den spreds i södra delarna av Sverige och upp till mälardalen. Päronen har rätt klassiskt päronformat utseende och sannolikt var sorten populär förr för att de hade bra hållbarhet och gav bra skörd. Ger mellanstora, hållbara päron med öppet, ofta oregelbundet torrt foder som liksom sitter fästade på en liten ring. Skalet är buckligt, tjockt och hårt och skaftet är grovt, ofta finns lite rost både vid skaftet och fodret. Skalet har gott om små bruna skalpunkter som sitter rätt tätt. Päronen brukar inte ha nån täckfärg men grundfärgen är gröngul och övergår till mer halmgul färg som mogen. Kärnhuset är ganska stort och smaken på köttet beskrivs som saftigt och sött med lite syra. Kan bli kanongoda, verkar ha en lite underlig men mycket god smak efter en bra sommar, men dåligt utvecklade frukter blir kärva och direkt äckliga. Päronen ska plockas i oktober och mognar i november, kan lagras till jul eller ännu längre. Trädet är tyvärr väldgt känsligt för skorv (men verkar vara rätt friskt i övrigt) och blommar sent på våren. Växer medelstarkt med en smal pyramidal krona och ger bra skörd ganska tidigt. Sorten säljs fortfarande utomlands i franska och tyska plantskolor, i Sverige är sorten svårare att få tag på men finns fortfarande att köpa (se första länken under rubriken Källor i urval nedan). Fortfarande en mycket vanlig sort i trädgårdar kring Kalmartrakten. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Soldat Laboureur direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin. Pollineras av bl a Clapp’s Favorit, Göteborgs Diamant, Seckel, Bonne Louise, Charneu, Comice och Herzogin Elsa.

Solleröpäron – Svensk lokalsort. Finns i klonarkivet vid Gamla Staberg, Dalarna.

Sommarbergamott – (sannolikt zon II-IV) se Höstbergamott. De är inte en och samma sort, men utseendet är väldigt likt förutom att sommarbergamotten ger lite större, lite gulare päron med vitare fruktköttsom mognar mycket tidigare (ofta redan i september). Tyvärr har frukten mycket kort hållbarhet. Trädet beskrivs också som mer starkväxande och större än Höstbergamott.

Stolischnaja /Stolichnaya – Zon I-V. Ryskt höstpäron framtaget vid Universitet i Moskva. Get stora vackra frukter på ca 200 g som kan bli nästan helröda i täckfärgen. Smaken beskrivs som god. Ovanlig sort som jag än så länge bara sett hos finsk plantskola.

Superfin /Beurré Superfin /Conseiller de la Cour /Hochfeine Butterbirne – Zon I-III. Senmognande sort som ger ganska fula, men goda päron med fin arom. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Superfin direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin.

Suvenirs – Zon I-V (VI) Intressant lettisk sort som (med rätta) blivit hypat och poppis i Österbotten för sina imponerande stora frukters skull. Enligt Blomqvist hemsida kan frukten väga så pass mycket som 400-500 g, och päronen beskrivs som sötmilda och saftiga med knappt märkbar grynighet i köttet. Sorten har många fördelar: självfertil, mognar tidigt på säsongen, god och kan lagras i några veckor iallafall. Själva trädet är hyfsat starkväxande och får en ganska rund krona.

Svenskt höstsmörpäron – se Södermanlandspäron

Södermanlandspäron /Beurré Blanc /Beurré Gris /Trystorpspäron /Enhörningspäron /Svenskt höstsmörpäron – Zon II-III. Olof Eneroth gav sorten namnet Södermanlandspäron just för att den var så pass spridd i just Södermanland i början och mitten av 1800-talet, men då hade den många andra lokala namn. Om ursprunget vet vi mycket lite. Ger mellanstora päron, lite rostiga päron med gulgrön grundfärg och rodnade solsida, sorten har ganska klassiskt utseende med liiite utdragen hals och ofta kort skaft. Skalet är slätt och tunt och smaken beskrivs som ganska söt. Frukten mognar i slutet av oktober och kan förvaras ca en månad. En bra hushållsfrukt, hyfsad bordsfrukt. Okänt vilka sorter den pollineras av. Träden beskrivs som ganska kraftigväxande med breda, glesa kronor. Årsskotten är gulbruna och finprickiga. Sorten tar tid på sig att ge skörd men när den väl kommit igång verkar den vara rätt produktiv. Finns i klonarkivet vid Julita, Mälardalen. Om du får tag på ympris och vill ympa själv så är Beurre Blanc direkt kompatibel med kvitten som grundstam enligt den preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin.

Tidigt Gult Päron – se Skånskt Sockerpäron

Tonkonvjatka – Zon I-V. Vet du mer om sorten? Kommentera gärna inlägget så uppdaterar jag efterhand.

Toppig Bonchrétien – se även Lundströms Bonchrétien, de verkar inte vara en och samma sort men de har många liknande egenskaper. En skillnad är dock att Toppig Bonchrétien har gulare färg och mer tydlig avsmalnande form på frukten mot fodret, den har liksom ÄNNU mer kantig och tydlig midja… Den ser nästan ut som ett päron som lekt boaorm och svalt ett helt äpple, med det fortfarande kvar i magen. Päronet är också ännu mer ojämnt och knöligt, men smaken verkar vara godare. Annars verkar päronen mogna typ samtidigt och gå att lagra lika länge fast trädet har en lite tätare krona och ger skörd bara vartannat år. Finns fortfarande träd bevarat i Enköpingstrakten. Pollinatörer okända.

Trogsta Augustipäron – Zon okänd men har odlats länge i Enköpingstrakten. Namngiven av fröhandlaren Wilhelm Karlsson som visade upp sorten 1902 vid Sveriges Pomologiska Förenings allmänna möte i Västerås. Beskrivs som en päronsort av kärnstam (dvs kärnsådd?) som verkar vara hyfsat härdig. Moderträdet står kanske kvar i Trogsta, i närheten av Enköping. Sorten såldes fortfarande i Enköping framt ill 1940-tal, och den fanns kvar på Julita Gård fram till 1985. Ger frukter som är väldigt lika Experimentalfältets Augustipäron dvs päronen är ganska små till mellanstora, gulgröna med små små bruna prickar (men kan få kraftigare färg på solsidan). Frukten har kort hållbarhet och trädet är kraftigväxande men skorvkänsligt. Okänt vilka sorter den pollineras av. Finns i klonarkivet vid Julita, Mälardalen.

Trystorpspäron – se Södermanlandspäron

Wennströmspäron /Gelbe Sommerbutterbirne – Zon II-III. Gammal sort från 1800-talet (som kanske har tyskt ursprung) med lite rörig namnhistoria… Har tidigare felaktigt kallats för Carmeliterpäron av Olof Eneroth, men döptes senare till Wennströmspäron av J P Wennström i Stockholm som både odlade och spred den under det namnet. Ger små, äggformade päron med långa kärnor och långt hårt och svagt snett skaft. Skalet beskrivs som tunt och gulgrönt med rödare täckfärg på solsidan, grundfärgen övergår senare till en gulare ton som mogen. Päronen mognar i september och håller i nån vecka, fruktköttet beskrivs som vitt och fint smältande med en god lite kryddig smak. Trädet beskrivs som medelmåttigt i tillväxt med ger bra skörd redan i ung ålder. Kronan har pyramidal form, glansiga blad och tunna skott. Wennströmspäron verkar inte säljas kommersiellt idag, men det finns bevarat i klonarkivet vid Linnés Hammarby, Uppland + Stenbrohult. Pollinatörer okända.

Williams E /Williams Bon Chrétien*** – Zon I-II. Ger ganska stora, bumliga gulgröna päron med strimmig täckfärg och svag rodnad med mjukt, sött och saftigt fruktkött med mycket lite syra. Frukten mognar i september ungefär och har kort hållbarhet. Om du vill koka in päronen så ska det göras när de fortfarande är lite omogna. Det fina med den här sorten är att den är produktiv, och det ganska snabbt. Den pollineras också av rätt vanliga sorter som Conference, Göteborgs Diamant och Colorée de Juillet. Själva trädet brukar bli mellanstort. Bon chrétien betyder ordagrant översatt ’god kristen’, och är en pärongrupp (som Williams platsar i, det finns många olika sorters ”bon chrétienner”, eller bunkakängor som man ofta sa förr). Williams finns som E-planta. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.

Windsor /Visbypäron /Hängpäron /Jungfrulår /Höstbonchrétien /Klockpäron – Zon I-III. Verkligen jättegammal päronsort som verkar ha odlats sen 1500-talet i England, men kanske har den franskt ursprung. När sorten kom till Sverige vet vi inte men den har odlats i bl a Kalmar och Visby och verkar ha varit rätt vanlig i södra Sverige men verkar inte ha spritts norr om Kolmården. Ger ståra, avlånga päron med gröngult skal och långt, lite snett skaft. Skalet är lite ojämnt, glatt med gröna skalpunkter och vackert rödare solsida med skalpunkter som där har gulgröna ringar.Kärnhuset är smakt och spetsigt, fruktköttet är gulvitt, saftigt och sötsyrligt men smaken närmast skalet kan vara lite trist så den här sorten ska man nog helst äta utan skal. Päronen mognar i slutet av september med kort hållbarhet på ca en vecka. Trädet blir högt med pyramidal krona och blommar sent på våren. Blir produktivt först på äldre dar… Windsor är svårt att få tag på i Sverige men enstaka engelska plantskolor verkar fortfarande ha den i sitt sortiment, iallafall periodvis. Finns i klonarkivet vid Krusenstiernska Gården i Kalmar län. Pollinatörer okända.

Vinter-Williams – Zon I-II. Fransk kärnsådd, moderträdet gav frukt 1862 och sorten spreds senare till Tyskland och USA. ”Den bör inte förväxlas med en i England framkommen korsning William-Hardenpont, som även blivit kallad Winter-Williams.” enligt Anton Nilsson (1989:183). Ger stora gulgröna päron med rödare solsida och ett skaft som ofta sitter lite snett. Har en lite långsträckt konisk form och småknöligt, lite glänsande skal med svaga skalpunkter. Kan ha rostfläckar. Päronen har svag doft och fruktköttet beskrivs som gulvitt, ganska fast och mycket sött med bra arom. Frukten ska helst sitta kvar så länge som möjligt på träden och frukten blir ätmogen först i början av december. Kan förvaras lite längre än en månad. Trädet växer medelstarkt med smak krona. Det dröjer innan fruktsättningen kommer igång men den verkar vara värd att vänta på. Verkar vara en rätt frisk sort som inte får skorv så lätt. Blommar tidigt på säsongen och pollineras av bl a Williams, Comte de Chambord, Conference och Esperens Herre. Ovanlig sort som är svår att få tag på numera… Den ”vanliga” Williams säljs även av större trädgårdskedjor, men Vinter-Williams hittar jag inte till försäljning

Vingåkers Kanelpäron – Zon okänd men lär ha odlats i bl a Sörmland och Västmanland. En svensk lokalsort med lite rörig historia som ibland tycks ha blandats ihop med Litet Kanelpäron av pomologer. Ger små päron som i mångt och mycket liknar Litet Kanelpäron, fast med starkare färger, glattare skal, kortare skaft längre foderblad och fruktköttet beskrivs som lösare i konsistensen. Päronen har en lustigt runt form och ser inte alls ut som ett klassiskt päron… Dålig hållbarhet på frukten. Finns i klonarkivet vid Julita, Mälardalen.

Worden Seckel – Zon I. Worden Seckel är en kärnsådd av Seckel som gjordes 1881 av Sylvester Worden, i Minetto, Oswego County i New York State, USA. 1890 sålde han sorten till en plantskola som spred den vidare i USA. Kom till Alnarp i Sverige 1930. Ger liiite större frukter än Seckel, typ mellanstora päron med avrundat konisk form och lite svängd hals. Ofta sitter skaftet vid en knöl. Skalet beskrivs som ganska vaxartat, fett och glänsande med ljusgul färg och små gröna punkter och rödare täckfärg med små gula skalpunkter. Stark och fin doft. Kärnhuset är litet och köttet är saftigt, mycket sött och väldigt aromatiskt. Anton Nilsson beskriver sorten som ”En mycket vacker och ypperlig dessertfrukt.”(Nilsson 1989:153). Ska plockas i slutet av oktober eller senare, hållbarhet ca två veckor. Träden verkar varken vara stark- eller svagväxande utan nånting mittemellan, ger skörd i ganska ung ålder men skörden är rent mängdmässigt medelmåttig men kan vissa år behöva kartgallras. Pollineras bl a av Esperens Herre, Comte de Chambord, Seckel, Williams och Pierre Corneille.

Ygbergspäron – se Rörstrandspäron

Älebypäron – Zon okänd, men har odlats i Sörmland och beskrivs som härdigt. Finns i klonarkivet vid Julita, Mälardalen där den klarat även stränga vintrar bra. Älebypäron är en ovanlig, tidig bergamottsort som inte fått nån större spridning i Sverige. Sorten har döpts efter Äleby Gård i Sörmland. Ger små, nästan runda lite rostiga päron med bred midja och långt, ltie snett skaft. Skalet är tjockt och segt med gulgrön grundfärg och brunröd täckfärg med ljusgrå punkter. Fruktköttet beskrivs som sött, grovt och saftigt. Älebypäron har klassisk bergamottform och bergamottsmak och mognar i mitten av september med kort hållbarhet. Trädets tillväxt beskrivs som medelmåttigt, men det verkar tåla en del kyla och vara mycket produktivt. Pollinatörer okända.

Ängöpäron – Lokalsort från Kalmar som beskrivs ge mellanstora utsökta päron med gulgrön grundfärg och rödare solsida men mycket fin komplex aromatisk smak och smältande saftigt fruktkött. Päronen mognar i september och trädet  kan bli väldigt stort.

Och så ännu fler…

Visst finns det ÄNNU fler päronsorter än de här… Anna (direktkompatibel med kvitten), Black Worcester, Bosc, Comtesse de Paris (direktkompatibel med kvitten), Curé (direktkompatibel med kvitten), Esperine (direktkompatibel med kvitten), Eyewood, Hardenpont (direktkompatibel med kvitten), Hodge, Idaho, Jeanne d’Arc (direktkompatibel med kvitten), Juli Deckan, Lada, Le Brun (direktkompatibel med kvitten), Le Lectier (direktkompatibel med kvitten), Lucius (direktkompatibel med kvitten), Madame Bonnefon (direktkomaptibel med kvitten), Madame Verté (direktkomaptibel med kvitten, Olivier de Serres (direktkompatibel med kvitten), Qtee, Six (direktkompatibel med kvitten), Sylvester, Tonkonvjatka, Triomphe de Vienne (direktkompatibel med kvitten), Tschizovskaja, Öresundspäron och en miljon till. Kan du ännu fler sorter? Har jag missat din favorit? Eller vill du komplettera en befintlig sort med mer information?

Tipsa mig gärna så uppdaterar jag inlägget efterhand. 🙂

Päronallén på Kiviks Musteri hann jag inte med i somras, men ser fram emot att kika närmare på den vid nästa besök.

Om du vill läsa mer ingående om päron…

För dig som vill se bilder, kunna sortbestämma och läsa mer ingående om sorterna så rekommenderar jag varmt boken Våra päron-, plommon- och körsbärssorter av Anton Nilsson, Niklas Medins många och utmärkta Päronporträtt och Fler Päronporträtt (Pomologen-pomologi 3-4, finns att beställa hos svepom). Det finns också många fina utländska böcker om päron, bl a Herbert Petzolds Pear varieties från 1989, Kesslers Birnensorten der Schweiz och Deutsche Pomologie Birnen av Wilhelm Lauche från 1882.

Källor i urval:

boken Våra päron- plommon och körsbärssorter – Anton Nilsson (1989)

häften Päronporträtt och Fler Päronporträtt (Pomologen-pomologi 3-4 av Niklas Medin

preliminära sammanställningslistan Kompabilitet päron vs kvitten av Niklas Medin

https://pub.epsilon.slu.se/8940/1/nybom_h_120618.pdf

Sven Plasgård pomolog & plantskola Plantskola i Vickleby, Öland

Bispgårdens Trädgård (päronsortimentet) Handelsträdgård, ej webshop.

Blekinge Fruktträd Plantskola webshop

Cramers Blommor webshop + butik i Hillared, 2 mil söder om Borås

Gränna Plantskola (päronsortimentet) OBS! Grossistplantskola som inte säljer direkt till privatperson.

E-plantas hemsida (päronsortimentet)

Hebe – svenska päron

Här bevaras våra svenska fruktsorter

Mandatsortlista päron

Päron, äpplen plommon och körsbär märkta med Grönt Kulturarv

Skogsträdgårdsbloggen Grundstammar del 2 – Päron

Trädgårdstrollets Trädgårdspodd Avsnitt 9: Om päron

https://www.blomqvistplantskola.com/index.php?route=product/category&path=127

https://www.blomqvistplantskola.com/index.php?route=product/category&path=104_127&page=2

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/paron2008sakredovis.pdf

http://smakasverige.se/download/18.5168246414a0512a904cd89f/1417508117156/Frukt%20i%20klonarkiven.pdf

https://www.plantagen.se/pelarparon-obelisk-hojd-80-cm-gron-511357.html

Läs också Poddavsnitt 9: Om päron
Fler inlägg om frukt & bär
Fler sortguider

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.