Sortguide: Aprikos

trollet

Lång lista, men magert utbud

Med tanke på hur pass många aprikossorter det ändå finns på vår jord så är det sorgligt hur pass bedrövligt begränsat utbudet är här i Sverige… Vanligaste sorterna i handeln är Hargrand och Kuresia, att det inte säljs fler sorter än dem är faktiskt något av ett mysterium. Både Finland, Lettland och Tjeckien har tillgång till fler och bättre sorter och de är ju dessutom med i EU, så varför de inte säljs även Sverige är en gåta. Man kan bara hålla tummarna och hoppas på större utbud i framtiden.

Drömläge för aprikosodling

Det är många svenskar som drömmer om att odla egna aprikoser i sin trädgård… Men aprikoserna själva vill ha vinter och sedan direkt frostfri sommar, vilket inte är helt lätt för oss att erbjuda här uppe i norr. En del föredrar att odla aprikos i växthus, andra odlar i rejält stora krukor som flyttas in vid vårfrost. Det går att odla vissa sorter av aprikos på friland i vissa delar av landet, men långtifrån överallt i Sverige. Enklast är det i zon 1-2, vi andra får satsa på växthus eller krukodlade träd på dvärgstam.

De flesta sorter är egentligen teoretiskt härdiga till ca 35 minusgrader, (det finns tillochmed extrema sorter som klarar ännu kallare, till minus 45 grader) men i praktiken så drabbas de ofta av utebliven fruktsättning pga dålig eller ingen pollinering. De flesta insekterna har ju inte vaknat så tidigt, så det gäller att du själv hjälper till med en pensel och pollinerar själv. Ett annat vanligt problem är för tidig blomning, att blommorna fryser sönder av nattfrost, eller att det regnar mitt i blomning och sedan blir kallare än 3 plusgrader så att blommorna blir förstörda och inte utvecklar några frukter… Aprikosträd kan också drabbas av grentorka (monilia laxa), så det är inte helt enkelt att odla aprikoser i Sverige. Men det går.

Grundstam

Aprikosträd har vanligen samma grundstammar som plommon brukar ha, dvs Mirabeller. St Julien A mfl. Det går att dra upp träd från en kärna men det är inte optimalt eftersom frukten från ett träd som odlats upp från kärna brukar ha sämre kvalitet än vad ursprungsfrukten hade och inte bli exakt likadan. Att köpa ympat material är att föredra eftersom det brukar ge avsevärt mycket bättre träd än att själv dra upp från en kärna ur en frukt köpt i vanliga mataffären. Den vanligaste grundstammarna på aprikoser som säljs i Sverige är St Julien A (ger hyfsat härdiga träd, zon 1-5) om de är ympade överhuvudtaget. Ibland förekommer också Pixy (svagväxande, zon 1-5) och Wangenheimer Frühzwetsche eller Wavit (köldtålig och sjukdomsresistent).

Aprikos Kuresia med svällande knoppar.

Beskära aprikos

Man skulle kunna tro att persika och aprikos beskärs på samma sätt, men så är inte fallet… Eftersom persika (och nektariner) ger bäst frukt just på tvåårsgrenar (så kallade fjolårsskott) så blir hela poängen med att beskära persika just att försöka få till jämn tillgång på just sådana grenar. En ständig tillväxt av årsskott, som senare blir fjolårsskott, utan att trädet blir för stort. Det luriga med just persikoträd är att de ofta blir alldeles för stora med tiden, de växer till sig så pass mycket att de är svåra att klippa tillbaka på ett bra sätt… De kan få trista, kala grenpartier som inte ger frukt eller så blir grenarna så långa att de knäcks och ger fula fläkskador. Så beskära bör man, även om det innebär att fruktsättning uteblir (eller skörden blir mindre) under några år.

Aprikoser däremot brukar inte kräva lika mycket arbetstimmar som persikor… Än så länge har jag begränsad erfarenhet av att beskära aprikos men eftersom aprikos blommar också på äldre grenar så är det lättare att hålla nere storleken på aprikosträd om du vill ha det litet. Du kan klippa hårdare än på persika, men den gamla veden blommar ändå och ger skörd också på äldre grenar hos aprikos. Dock verkar det inte som att aprikoser faktiskt behöver beskäras särskilt mycket; försök få till en luftig krona och lagom storlek på trädet bara. Det räcker. Beskärning görs vanliggen i JAS (juli, augusti, september) men tunnare grenar kan tas även på vårvintern om du t ex vill ta ympris.

Aprikos Kuresia i blom på bar kvist.
Aprikoser kan få ett ganska spretigt växtsätt, men de är betydligt lättare än t ex persikor att hålla nere storleken på och ändå få frukt.

Sortguide: Aprikos

De sorter som jag bedömer som extra odlingsvärda är markerade i fetstil. De sorter som är liiite lättare att få tag på är markerade med *** (men aprikos är generellt inte något som de flesta butiker har något större utbud av, om det finns en eller två sorter så får man vara glad). Med reservation för eventuella felskrivningar.

(OBS! Tänk på att angiven höjd och härdighet inte är huggen i sten, den kan variera väldigt beroende på vilken grundstam sorten är ympad på, om den ens är ympad.)

Aprikompakt – Namnet är ett registrerat varumärke. Säljs ofta på svagväxande grundstam som dvärgsort, blir då vanligen 1, 5 m hög. Halvsen sort som ger skörd i slutet av juli eller början av augusti. Aprikoserna beskrivs som mellanstora, mörkt orange med söt smak. Sorten är motståndskraftig mot viss svampsjukdom.

Aprigold – se Garden Aprigold

Aurora – Amerikansk sort, resultatet av en korsning av RR17-62 och NJA-13.

Avirine /Bergarouge Avirine /Bergarouge Avirine Cov – Fransk ganska tidig självfertil sort som tål 15 minusgrader och blir ca 5 m hög och 3 m bred. Får orange, rodnande frukter i juli. Namnet är ett registrerat varumärke.

Baldur – Zon okänd. Intressant sort som verkar vara vanlig i Tyskland. Har ett pelarformat, mycket smalt utseende och blir 50-70 cm hög. Passar för krukodling. Namnet verkar vara ett registrerat varumärke.

Bashful /Nana – Zon okänd, men ska klara ca 10-15 minusgrader enligt italiensk plantskola. Kan bli 5-8 m hög men säljs ibland även på svagväxande grundstam och blir då ca 1,5 m hög. Säljs ofta som dvärgsort på svagväxande grundstam. Ger orangeröda söta mellanstora frukter som mognar i slutet av juli-brörjan av augusti i södra Europa. Sannolikt en sen sort som svenskodlad.

Bergeron – Zon okänd, men lär klara 23 minsugrader. Storfruktig, sen sort som får vackra vitrosa blommor på våren, och ger gulorange frukt med lätt rodnande solsida i augusti. Blir ca 3-5 m hög och 2-4 m bred. Populär sort i både England och Tjeckien. Beskrivs som självfertil.

Bhart – se Orange Red

Blenheim/ Blenheim Royal – Zon okänd, men lär klara ca 27 minusgrader. Blommar tidigt på våren, känslig för vårfrost. Ger också skörd hyfsat tidigt på säsongen. Självfertil sort med vita blommor som ger varmgula frukter med löst sittande kärna. Blir 3-6 m hög och ca 4,5 m bred. En vanlig sort i kommersiella odlingar i varmare klimat än vårt svenska. Mycket populär sort i Kalifornien, USA.

Bredase /Breda – Självfertil sort som ger skörd ganska sent på säsongen. Får ljusrosa blommor och mörkt gulorange aprikoser. Beskrivs som ca 4,5 m hög och lika bred, starkväxande. Vanlig sort i Irland, England och Tyskland. Klarar ca 23 minusgrader enligt engelsk återförsäljare.

Canadian White Blenheim – Zon okänd men beskrivs ofta som en av de lite mer köldtåliga sorterna, ska klara ca 35 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare Blommar ovanligt sent på våren, ger också skörd sent på säsongen. Aprikoserna beskrivs ha gulorange skal och vitt fruktkött med sirapssöt smak. Beskrivs som delvis självfertil; den får frukt på egen hand men det blir kalasmycket mer om den planteras i närheten av annan aprikossort som också blommar lika sent på våren.

Canino*** – Zon 1-2. Spansk sort som får vita blommor och små, söta orange frukter i augusti. Senblommande sort som därför ofta slipper täckas mot vårfrost. Blir 3-4 m hög enligt svensk återförsäljare.

Carola – Vanlig sort i Tjeckien, åtminstone förr. Nu verkar den inte säljas längre, har kanske tagits ur produktion?

Charisma – Zon okänd, men klarar bara 10 minusgrader enligt engelsk återförsäljare. Sydafrikansk sort som får vita blommor och söta, saftiga gulorange frukter med rödare solsida och ganska löst fruktkött. Självfertil sort som blir ca 7 m hög och 5 m bred.

Chinese /Mormon Apricot- Zon okänd men lär klara 29-35 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare, sorten beskrivs ofta som en av de lite mer köldtåliga sorterna. En av de allra tidigaste aprikossorterna, och dessutom produktiv och självfertil. Ger små till mellanstora gulorange aprikoser i mitten på säsongen med mildsöt smak. Fruktköttet är fast, saftigt och kärnan lossnar lätt. Beskrivs ibland som ovanligt högväxande, 6-9 m i höjd men den verkar inte bli bredare än andra sorter…

Compacta*** – Zon okänd. Beskrivs som dvärgväxande sort med buskigt växtsätt som blir 1,5 -2 m hög och lika bred. Namnet är ett registrerat varumärke.

Aprikos Colorado.

Colorado – Zon okänd, sannolikt inte härdig i Sverige. Spansk sort, vanlig i kommersiell odling och finns ofta att köpa i fruktdisken i svenska mataffärer. Ger storfruktiga, orange aprikoser med gult kött rödrodnande solsida.

Compacta Super Compact –  Zon okänd. Beskrivs som dvärgväxande sort med buskigt växtsätt som blir ca meterhög. Namnet är ett registrerat varumärke. Kanske samma sort som Compacta, återförsäljare verkar ofta använda exakt samma foto på dem.

Daiga – Finsk zon 1-3. Lettisk sort som inte är självfertil, så plantera en till aprikos (av annan sort) i närheten för korspollineringens skull. Ger oregelbunden skörd av ovala orange frukter med rodnande solsida på ca 33 g. Fruktköttet lossnar lätt från stenen och beskrivs som sött och fast, men ändå tål frukten tyvärr transport dåligt. Blommar sent oberoende av väder och passar därför bra i vårt nordiska klimat. Sluthöjd okänd, men sannolikt starkväxande. Framtagen av hortonomen (och artisten, poeten, fotografen och musikern) Pēteris Upītis i Dobeles, Lettland. Förutom aprikoserna Dzintars, Lāsma, Velta, Dobeles Agrā och Rītausma så har han också tagit fram nya plommonsorter, äppelsorter och kanske mest känd är han för sin förädling av syrener.

de Beda – se Beda

de Nancy – se Nancy

Dilbay – Zon okänd. Tidig sort som tagits fram i Turkiet på Inonu University, i Malatya. Sorten är resultatet av en korsning av den turiska aprikosen Hacıhalilog˘ lu och Stark Early Orange. Den beskrivs som mycket produktiv och pålitlig med bra smak och bra kommersiella egenskaper.

Dobeles Agrā – Finsk zon 1 -2 (3) = svensk zon 1-4. Intressant lettisk sort som inte är självfertil, så plantera en till aprikos (av annan sort) i närheten för korspollineringens skull. Namnet dobeles betyder tidig, osäkert om det syftar på blomningen eller något annat men det finns också en stad i Lettland som heter Dobele, där hortonomen (och artisten, poeten, fotografen och musikern) Pēteris Upītis förädlade fram mycket nytt växtmaterial. Förutom aprikoserna Daiga, Lāsma, Velta, Dzintars och Rītausma så har han också tagit fram nya plommonsorter, äppelsorter och kanske mest känd är han för sin förädling av syrener. Dobeles Agrā ger medelstora orange frukter med rödare fläckar i augusti. Fruktköttet beskrivs som saftigt och sött, köttet lossnar lätt från stenen. Anses vara hyfsat tålig mot kyla och har bra motståndskraft mot sjukdomar. Sluthöjd okänd.

Dzintars – Zon okänd. Lettisk sort med sen blomning. Ger mellanstora, mörkgula, saftiga aprikoser med söt smak. Framtagen av hortonomen (och artisten, poeten, fotografen och musikern) Pēteris Upītis i Dobeles, Lettland. Förutom aprikoserna Daiga, Lāsma, Velta, Dobeles Agrā och Rītausma så har han också tagit fram nya plommonsorter, äppelsorter och kanske mest känd är han för sin förädling av syrener.

Early Blush /NJA53 – Tål ca 29 minusgrader, kanske mer. Tidig och produktiv dessertsort som beskrivs ge mycket goda aprikoser på ca 35-40 g. Frukten är oval, mörkorange och lätt luden. Smaken beskrivs som delikat sötsyrlig, kärnan lossnar lätt från köttet. Sorten är framtagen vid Rutgers University 1995 av dr Joe Goffreda. Det fina med den här sorten, förutom smaken, är att trots att den ger skörd rätt tidigt så blommar den sent så den är liiite lättare att skydda från vårfrost än många andra sorter. Ger orangeröda aprikoser med gul grundfärg. Blir ca 3-5 m hög.

Early Golden – Zon 1 (enligt amerikansk återförsäljare så tål den ca 20 minusgrader). Beskrivs som självfertil men ger betydligt större skördar om det finns andra aprikossorter i närheten. Sorten ger skörd tidigt, redan i juli om odlingsförhållandena är optimala. Den kräver också en ovanligt kort köldperiod för att ”förstå” att det varit vinter, 8-13 dagar räcker enligt vissa källor. Aprikoserna är ganska stora, gulorange med söt smak och rodnande solsida. Beskrivs som en mycket gammal sort med ovanligt mycket sötma för att ge skörd tidigt.

Early Moorpark – se Moorpark

Early Orange – se Royal

Garden Aprigold – Zon okänd, men lär tåla ca 23 minusgrader enligt brittisk återförsäljare. Namnet är ett registrerat varumärke, säljs vanligen som dvärgsort på svagväxande grundstam och blir då ca 2 m hög och 1 m bred med ett upprättväxande utseende. Hyfsat tidig sort som ger skörd i mitten av juli. Aprikoserna beskrivs som runda, orange både på utsidan och inuti, söta och saftiga.

Goldbar /PP7045 – Zon okänd men tål ca 29 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Beskrivs ofta som semi-dwarf, oklart om det beror på specifik grundstam eller om sorten i sig inte är så starkväxande. Storfruktig sort från USA som ger ganska stora aprikoser i juli, men inte alltid så många trots en ofta överdådig blomning. Frukterna är ljusorange, ovala med rodnande solsida och köttet är ljust orange och ganska fast med söt smak. Sorten är inte självfertil men lär vara kompatibel med bl a sorten Rival.

Goldcot /Gold Cott– Zon okänd, men ska klara 29 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare, som beskrivs ofta som en av de lite mer köldtåliga sorterna. Ganska pigg sort som blir ca 4,5-6 m hög och kan bli 3 m bred eller mer. Beskrivs som självfertil och mycket produktiv, motståndskraftig mot viss svampsjukdom (leaf spot). Amerikansk sort som verkar vara framtagen i Michigan, och därför sannolikt iaf klarar zon 1-2 i Sverige. Ger gulorange aprikoser som mognar i augusti med sötsyrlig smak.

Golden Glow /Torinel – Zon okänd men beskrivs som ganska tålig mot kyla för att vara aprikos. Sorten upptäcktes 1985 i Worcestershire i England, vid Malvern Hills. Ger gula aprikoser i slutet av augusti (som är mindre i storlek än vad amerikanska och franska brukar vara). Självfertil sort som blir ca 3,5- 5 m hög. Populär sort i England, tål engelskt klimat och vinter.

Golden Sun – Pelarsort som ger fasta, sockersöta aprikoser och blommar rikligt. En produktiv sort som beskrivs som självfertil och går att krukodla.

Goldfeuer – se Pötschke

Goldrich*** – Zon okänd, men lär klara ca 32 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Amerikansk självfertil sort, kanske härdig till zon 3. Blommar tidigt med vitrosa blommor som beskrivs som ovanligt vackra. Blir ca 3 m hög och ger skörd i augusti.

Goldstrike /PP7035 – Zon okänd men lär klara ca 29 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare, Storfruktig tidig sort från USA som ger ganska stora aprikoser med ljusorange, halvglansigt skal och rödare solsida. Beskrivs som hyfsat saftig med orange insida och kärnan lossnar lätt från köttet. Mognar ganska tidigt, i slutet av juli och smaken beskrivs som mycket bra men riktigt söt blir den först som fullmogen. Blir ca 5 m hög och kan bli lika bred. Verkar pollineras av sorten Goldbar.

Grosse Oranien – se Early Orange

Harcot*** – Zon 1-2 enligt vissa källor, enligt andra källor klarar den ca 29 minusgrader. Kanadensisk senblommande sort som ger skörd i juli-augusti (vilket är att betrakta som i mitten av ”aprikos-säsongen”). Togs fram 1978 av Richard Layne från Harrow, Ontario. Självfertil enligt bra källor, enligt andra (mindre trovärdiga) källor behöver den pollineras av bl a Gönci eller C235. Beskrivs som produktiv! Ger mellanstora orangeröda, söta och saftiga aprikoser som inte tål transport så bra men som är toppen att äta färska. Motståndskraftig mot många trista sjukdomar. Blir 3-5 m hög och 2-4 m bred. Komplicerad och intressant stamtavla: (Geneva × Narmata) × Morden 604 × NJA1 (Perfection × Phelps).

Harglow – Zon okänd, men lär klara ca 35 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Självfertil kanadensisk sort som beskrivs som mycket god och motståndskraftig mot många trista sjukdomar. Ger mellanstora orange aprikoser i juli, med en kärna som snällt lossnar från köttet. Lär klara sen frost bra. Blir ca 5 m hög och lika bred. Populär i USA och England.

Aprikos Hargrand i blom.

Hargrand/ Hargrande*** /HW410 – Zon 1-3 (ibland anges tillochmed 4). Enligt vissa källor tål sorten ca 29 minusgrader eller mer. Kanadensisk sort som togs fram ca 1979-1980 av Richard Layne från Harrow, Ontario på Harrow Research Station. Har en intressant och komplicerad stamtavla: V51092 (Reliable×OP)×OP)×NJA1 (Phelps×Perfection). Hargrand får vita blommor som ger stora orangeröda frukter med hyfsat fast fruktkött (men lösare än Royal/Early Orange) som mognar i juli-augusti. Smaken är lite söt, ganska syrlig. Växtsättet anges ofta vara ganska buskigt, blir ca 3-4 m högt. Verkar vara hyfsat motståndkraftig mot monilia och rätt produktiv. Självfertil, men får mer frukt om den har en annan aprikossort planterad i närheten. Kanske den allra vanligaste aprikos-sorten i svenska trädgårdsbutiker numera, en storsäljare.

Harlayne – Beskrivs som härdig, lär klara ca 29 minusgrader eller mer. Självfertil, sen sort som ger skörd i augusti och beskrivs som väldigt produktiv! Kanadensisk sort som togs fram av Richard Layne från Harrow, Ontario. Ger orange, söta aprikoser med kärna som lossnar lätt från köttet. Trädet blir 3-5 m högt och 2-4 m brett.

Harogem – Beskrivs som härdig, lär klara ca 29 minusgrader eller mer enligt tjeckisk återförsäljare. Självfertil och produktiv kanadensisk sort framtagen 1979 av Richard Layne, på Harrow Research Station i Ontario. Harogem ger aprikoser med söt smak som är rödorange i slutet av augusti så det är en ganska sen sort. Motståndskraftig mot en del trista sjukdomar.

Harojoy – Beskrivs som härdig, lär klara ca 29 minusgrader eller mer enligt amerikansk återförsäljare, Populär sort i USA och England. Verkar ingå i samma serie som Harostar, Harogem och Haroblush. Namnet är ett registrerat varumärke.

Harostar – Beskrivs som härdig, lär klara ca 29 minusgrader eller mer.

Harval – Beskrivs som lika härdig som Hargrand, vilket innebär zon 1-3 (ibland anges tillochmed 4). Harval är resultatet av en korsning av sorterna Veecot och HW435 som gjordes 1969 på Harrow Research Station av Richard Layne. Sorten släpptes kommersiellt i liten skala i Kanada 1989, började tillverkas i störe skala 1991. Harval beskrivs på det stora hela som likvärdig Hargrand, möjligen liiite bättre vad gäller själva fruktens kvalitet och trädets tillväxt: den spricker inte, har fast fruktkött och ger enhetlig skörd. Harval beskrivs som en produktiv, sen sort som är motståndskraftig mot många trista sjukdomar. Frukten beskrivs som rundoval med rodnande solsida och stenen släpper snällt från köttet. Smaken är söt, med en fin balans mellan sötma och syra. På de stora hela verkar det vara en kanonbra sort, bättreän Hargrand, men jag har aldrig sett den på den svenska marknaden än så länge.

Kalula Zwerg – Zon okänd. Sen sort som ger små, söta orange frukter med rödare rodnad i augusti. Blir ca 1,5 m hög, säljs vanligen på svagväxande grundstam, kan krukodlas om krukan är tillräckligt stor. Zwerg betyder dvärg på tyska.

Krasnocokij /Krasnoshhjokij /Krasnosciokii /Krasnoschiokiy / Rusoposki/ Red Cheeked – Klarar finsk zon 1-2 (3) vilket blir svensk zon 3-(4). Intressant, mycket gammal sort framtagen vid Nikitsky botaniska trädgården vid Krim, registrerades i Ryssland 1947. Marknadsförd i Finland under namnet Rusoposki. Självfertil och produktiv sort som ger plattrunda, gulorange frukter med röd solsida i augusti. Frukterna är rätt stora, ca 40-52 g med blekt orange fruktkött som håller sig i 6-8 dagar. Hyfsat motståndskraftig mot både kyla och sjukdomar, men beskrivs som en törstig sort som ger oregelbunden skörd och små frukter om den står för torrt. Sluthöjd okänd.

Kuresia*** – Zon 1-2 (3). Beskrivs som självfertil av svenska åteförsäljare, en av de allra vanligaste sorterna i svenska trädgårdsbutiker (från Mansfeld-regionen, sannolikt i Tyskland). Blir 3-4 m hög och är motståndskraftig mot Sharka-viruset (PPV). Produktiv sort som ger skörd i slutet av juli-början av augusti och ger orangegula aprikoser med rodnande solsida och fast, orange fruktkött med sötsyrlig smak. Aprikoserna är saftiga och beskrivs som lättätna eftersom kärnan lossnar lätt från fruktköttet.

Lāsma – Finsk zon 1 -3 = svensk zon 1-4. Självfertil sort från Lettland (med lettisk stavning) som får medelstora, gula frukter på ca 30 g med fast och sött fruktkött som tål transport bra. Blommar ganska sent oberoende av väder och funkar därför bra i vårt nordiska klimat. Blir 5 m hög och 4 m bred enligt lettisk återförsäljare. Hyfsat bra motståndskraft mot sjukdomar. Framtagen av hortonomen (och artisten, poeten, fotografen och musikern) Pēteris Upītis i Dobeles, Lettland. Förutom aprikoserna Daiga, Dzintars, Velta, Dobeles Agrā och Rītausma så har han också tagit fram nya plommonsorter, äppelsorter och kanske mest känd är han för sin förädling av syrener.

Luizet – Zon okänd men lär tåla ca 23-25 minusgrader enligt tjeckisk åteförsäljare. Beskrivs som en robust och tålig sort som blommar sent men ändå ger skörd hyfsat tidigt på säsongen. Frukten är oval, orangegul med svag rodnad och beskrivs som söt med viss syra. Trädet blir 3-4 m högt och 2-3 m brett.

Marille – se Somo

Mignonne – se Grosse Mignonne

Mino – Ger orangeröda frukter, verkar vara motståndskraftig mot svampsjukdomar.

Mombacher Früher – Ger medelstora, saftiga aprikoser med kärna som lossnar snällt från fruktköttet. Produktiv sort, populär i Tyskland.

Moongold – Högväxande sort framtagen 1960 som ger skörd i juli. Pollineras av bl a Sungold.

Moorpark /Early Moorpark– Zon okänd, men lär klara ca 29 minusgrader som ofta beskrivs som en av de lite mer köldtåliga sorterna. Gammal kulturarvssort. Populär, sen sort i England (kanske den absolut mest vanliga sorten i hela Storbrittanien) men är också populär i USA där den sägs ha varit en av Thomas Jeffersons favoriter. Sorten har fått sitt namn efter egendomen Moor Park i England. Blir ca 2,5 m hög enligt vissa återförsäljare ( ca 5 m hög enligt andra) och 1,5-2 m bred. Får vitrosa blommor och frukten mognar i augusti. Ger ganska små gulorange aprikoser med mörkare orange fruktkött. Självfertil, säljs vanligen på grundstam S:t Julien A. På mer starkväxande grundstam uppskattas höjden till ca 5-6 m, och då kan den också bli rejält bred så ge den minst 3m avstånd till närmaste vägg eller växt, åt alla håll. Sannolikt samma sort som Wenatchee, men helt säker är jag inte.

Moscow’s Great /Moskvas Storaprikos – Finsk zon 1 -2 (3) = svensk zon 1-3 (4). Hyfsat ny självfertil rysk sort som beskrivs som både produktiv och hyfsat god! Ger stora frukter på 40-50 g som är liiite platta i formen och blir orange med röd solsida. Fruktköttet är ljusorange, fast och något sött (men inte särskilt saftigt). Köttet lossnar lätt från stenen. Höjd okänd.

Nana – Icke erkänt sortnamn, se Garden Aprigold och Bashful

Nancy /Aprikose von Nancy /De Nancy /Gros Peche /Nancy Peach – zon 1-(2). Lär tåla ca 29 miusgrader enligt tjeckisk återförsäljare. Gammal  fransk sort från 1709 som ger skörd i slutet av juli-början av augusti i ungefär 2 veckor. Får vackert orangegul frukt med rödrodnande solsida som är ganska stora. Kärnan lossnar snällt från fruktköttet. Beskrivs som självfertil och produktiv, populär sort i Tyskland och Tjeckien. Blommorna är känsliga för sena frostnätter men verkar tåla regn bra. Blir ca 3-4 m hög och 2-4 m bred.

Orange – Se Early Orange

Orange Beauty – Säljs ofta som dvärgsort på svagväxande grundstam. Halvsen sort som ger mellanstora, mörkorange, saftiga aprikoser med sött kött i juli-augusti.

Orangered /Orange Red /Bhart – Zon 1 (men enligt vissa källor klarar den zon 3). Vackert röda, saftiga frukter med söt smak som mognar i augusti. Urspung Sibirien och Manchuriet, enligt svensk trädgårdskedja men verkar ha förädlats fram och odlats upp kommersiellt i USA.

Peach Apricot /Persikoaprikos – se Nancy

Perfection – Zon okänd men lär tåla ca 29 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Frukten beskrivs som söt och saftig. Är inte självfertil, behöver pollineras av t ex Rival.

Persikoaprikos – se Nancy

Plumcot – se Red Velvet

Puget Gold – Zon okänd men klarar 29-35 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare, den beskrivs ofta som en av de lite mer köldtåliga sorterna. Produktiv, självfertil sort som blommar sent och ger skörd ganska sent på säsongen. Ger stora, orange, lite ovala aprikoser med fast fruktkött och väldigt sött fruktkött med knappt nån syra.

Pötschke /Goldfeuer – Dvärgsort med pelarform som går att odla i kruka eller på friland, perfekt för den lilla trädgården eller dig med balkong. Trädet beskrivs bara bli ca 2,5 m högt. Frukten mognar från mitten av juli och framåt.

Radka – En tidig, tjeckisk sort som lär tåla ca 29 minusgrader. Pålitlig och produktiv, en självfertil sort som ger hjärtformade orangegula frukter med röd solsida, fast fruktkött och bra smak i juli. Blir 3-6 m hög och 2-4 m bred.

Reale d’Imola – Italiensk självfertil sort, döpt efter staden Imola i närheten av Bologna. Ger ovala, orange aprikoser med mjukt fruktkött i augusti. Trädet blir ca 4-6 m högt och 2-4 m bred. Zon okänd, men ska klara ca 26 minusgrader enligt tjeckisk återförsäljare.

Red Cheeked – se Krasnocokij

Red Velvet /Velvet Red – Ett handelsnamn för en korsning mellan aprikos och plommon, Prunus armeniaca x Prunus salicina. Kallas också för plumcot på engelska.

Rītausma – Finsk zon 1- (2-3). Lettisk sort med lettisk stavning, namnet betyder ’morgonsol’ och syftar förmodligen på den vackra färgen på frukten. Sorten får ovala, ganska små, mycket söta frukter i augusti som väger ca 23 g. Fruktköttet beskrivs som fast och lossnar lätt från stenen. Sorten är inte självfertil och behöver pollineringskompis men oklart vilken/vilka sorter som är kompatibla. Ger skörd regelbundet, men storleken på skörden varerar från år till år. Medelmåttigt motståndskraftig mot sjukdomar. Vanlig sort i Finland, sluthöjd okänd. Framtagen av hortonomen (och artisten, poeten, fotografen och musikern) Pēteris Upītis i Dobeles, Lettland. Förutom aprikoserna Daiga, Lāsma, Velta och Dobeles Agrā så har han också tagit fram nya plommonsorter, äppelsorter och kanske mest känd är han för sin förädling av syrener.

Rival – Zon okänd, men tål ca 28 minusgrader och blir ca 3-3,6 m hög och 3,6-4,7 m bred enligt amerikansk återförsäljare. Ger ganska stora, ovala aprikoser med orange kött och mild smak med låg syra. Behöver pollineras av t ex Moorpark eller Goldrich för att ge frukt. Populär sort i USA och Tyskland.

Robada /PP9890 /Wavit – Zon okänd, men tål ca 28 minusgrader och blir ca 3-5 m hög och 3,6-4,7 m bred och är självfertil enligt amerikansk återförsäljare. Amerikansk sort som ger stora orange frukter av god kvalitet, kärnan lossnar lätt från köttet. Skörden kommer i slutet av juli. Populär sort i England och USA.

Rosina – Dvärgsort som passar bra för krukodling. Blir ca 1,5 m hög, delvis självfertil men ger större skörd om andra aprikossorter finns planterade i närheten.

Royal*** /Early Orange/ Orange /Grosse Oranien /Royale – Zon 1-(2) brukar anges av svenska plantskolor, men sorten lär tåla ca 29 minusgrader enligt tjeckisk återförsäljare. Populär självfertil sort som är uppskattad för sina pålitliga och produktiva skördar av orangegula aprikoser med bra smak och fast fruktkött. Sorten är varken tidig eller sen, utan ger skörd nån gång i mitten av aprikossäsongen. Frukterna beskrivs som söta, smakrika, saftiga och goda, fruktköttet lossnar lätt från kärnan. Trädet blir 3-5 m högt och 2-4 m brett.

Rusoposki – se Krasnocokij

San Castrese – Zon okänd, men tål ca 27 minusgrader. En italiensk, självfertil och ganska kraftigväxande produktiv sort som ger skörd i augusti. Aprikoserna beskrivs som runda, och gulorange med väldigt lite röd rodnad. Smaken är söt men inte så kraftig och köttet lossnar lätt från kärnan. Trädet blir 4-6 m högt och 2-4 m brett.

Shipleys Blenheim – Blommar senare än många andra sorter på säsongen. Aprikoserna beskrivs som saftiga.

Somo /Marille – Zon okänd. Pelarsort med ett smalt växtsätt som bara blir ca 2,5-3 m hög och ca 50 cm bred så den kan odlas i rejält stor kruka och vinterförvaras på skyddad plats. Självfertil, ger orange-gula, runda aprikoser i slutet av juli-början av augusti. Populär sort i Tyskland.

Stark Early Orange – Amerikansk sort som är känd för sin motståndskraft mot PPV-virus (sharkavirus).

Stark Golden Glow /Zaiglo – Zon okänd men ska klara ca 29 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Säljs vanligen ympad på dvärgväxande grundstam. Ger gyllengula aprikoser som mognar i juli. Självfertil sort som ger normalstora aprikoser. Populär sort i USA.

Stark Sweetheart – Zon okänd men tål 29 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Namnet verkar vara ett registrerat varumärke i USA, framtagen av Stark Bro’s i Louisiana. Sorten verkar ha fått sitt namn av att kärnan är lätt att öppna, och inuti döljer sig en minikärna som kan ätas som ett substitut för mandel. Säljs ofta på dvärgväxande grundstam, men ger normalstora aprikoser i juli. Blommar tidigt på säsongen.

Sungold – Högväxande sort från 1960-talet som ger skörd i augusti. Ger ganska små gula frukter med rodnande solsida.

Super Gold – Zon okänd, men verkar bara tåla ca 15 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Sydafrikansk sort som är resultatet av en korsning av sorterna Peeka och Palsteyn. Ger gulorange aprikoser med mörkgult fruktkött som ofta rankas högt i smaktester. Blir 2-5 m hög och 3-5 m bred.

Tiina /Tina – Finsk zon 1-2 (3). Intressant sort från Estland (eller Lettland, olika återförsäljare anger olika ursprung) som är vanligare och lättare att få tag på i Finland än i Sverige än så länge. En kraftigväxande sort (sluthöjd okänd) som ger orangegula, ganska små frukter med söt smak som väger ca 20 g och är 35 mm i diameter. Självfertil, mognar i mitten av augusti och stenen lossnar lätt från frukten.

Tilton – Zon okänd men tål ca 29-35 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare, beskrivs ofta som en av de lite mer köldtåliga sorterna. Blir ca 4,5-7 m hög och kräver ordentligt med utrymme, minst 3 meters avstånd från närmaste vägg eller annan växt. Ger skörd i mitten av säsongen och aprikoserna beskrivs som mellanstora och svagt hjärtformade med söt, god smak och fast fruktkött. Skalet är orange med rodnande solsida. Tilton beskrivs som självfertil men ger bättre skörd om det finns andra sorters aprikoser planterade i närheten. Beskrivs som en av de allra godaste, mest delikata sorterna med en fin balans mellan sötma och syra. Var förr en vanlig kommersiell sort i USA.

Tomcot – Zon okänd men lär klara 29-35 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Delvis självfertil sort som ofta beskrivs som en av de lite mer köldtåliga sorterna. Blommar under ovanligt lång tid (för att vara aprikos), och brukar därför ibland beskriva som delvis frosttålig vid blomning. Den blommar alltså både tidig, och lite senare. Ger stora ljusorange aprikoser med halvglansigt skal som rodnar mycket svagt på solsidan. Kärnan lossnar lätt från fruktköttet och smaken är söt med liiite syra. Kan få frukt på egen hand men skörden blir mycket större om det finns andra aprikossorter planterade i närheten.

Torinel – se Golden Glow

Tros Oranje/ Tross Orange*** – Zon 1-2 (3). Självfertil sort som ger skörd i augusti. Beskrivs bli ca 2,5-4 m högt enligt svensk återförsäljare.

Ungarische Beste – Zon okänd. Självfertil och produktiv sort som blir ca 3-5 m hög och 2-3 m bred. Ger gulorange aprikoser med röd solsida och söt smak, en frukt väger ca 50 g. Ger skörd i slutet av juli-början av augusti. Kommer ursprungligen från Ungern, populär sort i Tyskland.

Wavit – se Robada, Wavit är även namnet på en grundstam.

Wczesna z Morden – se Early Morden

Wenatchee-Moorpark – Zon okänd men lär klara 29 minusgrader (sannolikt ännu mer) enligt amerikansk återförsäljare. En storfruktig och självfertil sort som ger rejäla aprikoser i juli med orangerött skal. Smaken beskrivs som söt. Sannolikt samma sort som Moorpark, men helt säker är jag inte.

Westcot – Högväxande sort som ger skörd i augusti. Pollineras av bl a Harcot, Moongold, Scout och Sungold.

Wilson Delicious – Zon okänd, men tål ca 29 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Självfertil sort, säljs ofta på dvärgväxande grundstam i USA. Ger aprikoser som mognar i juli med kärnor som lossnar lätt från köttet.

Wonder Cot PBR /AC1- Zon okänd. Amerikansk sort som blivit mycket populär i England. Hyfsat starkväxande, ger ganska stora lätt ovala orange aprikoser med rodnande solsida som inte spricker så lätt vid regn. En av föräldrarna till sorten är Bhart/Orange Red.

Vanilla Cot /EU29634 – Amerikansk vitköttig sort som behöver korspollineras för att ge frukt, exempelvis med Flavor Cot, Perle Cot eller Lady Cot. Blommar varken tidigt eller sent, utan nån gång mitt emelllan (för att vara en aprikos). Har hängt med sen 2011 ungefär, och beskrivs som en gulorange frukt med gräddvitt fast fruktkött, sannolikt därför den fått sitt namn. Ger saftiga, söta frukter som mäter 16-18 i brix. Namnet är ett registrerat varumärke. Zon och skuthöjd okänd.

Veecot /Vee Cot – Kanadensisk sort som också är populär i USA. Zon okänd men beskrivs som ovanligt härdig för att vara aprikos, enligt amerikansk återförsäljare ska den klara ca 35 minusgrader. Ger små till mellanstora orangeröda aprikoser i mängder, sorten beskrivs som både produktiv och pålitlig, ger skörd i juli. Hyfsat starkväxande, blir ca 7 m hög och 6 m bred. Självfertil.

Velta – Finsk zon 1 (2). Lettisk sort från 1999 som blommar tidigt enligt vissa återförsäljare (men ändå rätt sent för att vara aprikos). Är inte självfertil och behöver pollineringskompis men oklart vilken/vilka sorter som är kompatibla, sätt gärna annan aprikossort i närheten så brukar det lösa sig med korspollineringen. Ger skörd regelbundet, men ger olika mycket vissa år. Ger stora orange frukter med röd sosida på ca 40-50 g. Köttet lossnar lätt från stenen, smaken beskrivs som söt när frukten är helt mogen. Sluthöjd okänd. Framtagen av hortonomen (och artisten, poeten, fotografen och musikern) Pēteris Upītis i Dobeles, Lettland. Förutom aprikoserna Daiga, Lāsma, Dobeles Agrā och Rītausma så har han också tagit fram nya plommonsorter, äppelsorter och kanske mest känd är han för sin förädling av syrener.

Velvet Red – se Red Velvet

Von Beda – se Beda

Von Nancy – se Nancy

Zaiglo – se Stark Golden Glow

Zaleszczycka – Sen, självfertil sort som ger skörd i augusti. Frukterna beskrivs som saftiga och goda.

Mina egna aprikoser har inte levererat ännu, det här är sorten Colorado köpt i matbutik.

Och så ännu fler…

Jag har hittat långt fler sortnamn än de i listan ovan, sortguiden är långt ifrån komplett… Det finns gott om sortnamn men ofta väldigt lite information om dem: Almater /CA-26, Ambrosia, Bebeco (grekisk sort), Beda /Aprikose von Beda, Almadulce /Durobar, Cooper Cot, Early Morden/ Wczesna z Morden, Faralia PBR, Farbaly, Farely (fransk sort),Firenze, Feria Cot (fransk sort), Flodea (spansk sort), Golden Sweet (amerikansk sort), Heidesheimer Frühaprikose, Henderson (amerikansk sort), Holly Cot (fransk sort), Hongaarse, JNP (spansk sort), Kaunas, Kioto, Large of Moscow, Lilly Cot (amerikansk sort), Magic Cot (amerikansk sort), Maya Cot (fransk sort), Medaga (fransk sort), Medumi, Megatea (spansk sort), Moderns Early, Moniqui (spansk sort), Monster Cot (amerikansk sort), Ninfa, Pandora (grekisk sort), Perle Cot (amerikansk sort), Polonaise, Précoce de Boulbon, Priabel (fransk sort), Roxana (från Afghanistan), Severnyi Triumph/Severnyj Triumph, Stella (amerikansk sort) Sun Gem, Sun Glo (amerikansk sort), Sunny Cot (amerikansk sort), Sweet Cot (amerikansk sort), Temporoa de Villa Franca, Uhlhorns Westley, Wunder, Ursynowska (tjeckisk sort), Vivagold mfl..

Kan du fler sortnamn eller vet du något mer om de som redan finns i listan? Som t ex höjd eller växtzon?
Berätta gärna så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Såhär kan en växtetikett se ut. CAC är en märkning för ocertifierade växter som uppfyller minimikvalitet, ska vara fria från vissa skadegörare.
Aprikoser är generellt mindre i storlek än persikor, även så kallade storfruktiga sorter är egentligen ganska små. Jag har väldigt små händer, den storfruktiga aprikosen Colorado som jag håller i är snäppet mindre än ett hönsägg.

Källor i urval

https://skogsträdgården.stjärnsund.nu/grundstammar-del-3-plommon-aprikos-persika-och-mandel/

https://skudviewer.artdata.slu.se/nav/taxa/6213319

7 of the best cold hardy apricots

https://www.havlis.cz/katalog_en.php?slovo=apricot&submit=OK&katlist=%25&vyska=%25&sirka=%25&kvet=%25&listBarva_1=%25&listBarva_2=%25&listBarva_3=%25&katkvet=%25&kvetBarva_1=%25&kvetBarva_2=%25&kvetBarva_3=%25&vzrust=%25&narsvetlo=%25&narpuda=%25&vlhkapuda=%25&kodochr=%25&usda_zona=%25&hledano=true&ZOBRAZIT=

https://garden.org/plants/group/apricots/

https://specialtyproduce.com/produce/Red_Velvet_Apricots_6986.php

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5935046/

http://www.niittytila.com/index.php?route=product/category&path=74_69_78

https://sv.mastodoc.com/69473-apricot-trees-for-zone-4

https://www.researchgate.net/publication/272024317_A_New_Early-ripening_Apricot_%27Dilbay%27

https://www.gardenia.net/compare-plants/apricots

http://www.missouribotanicalgarden.org/PlantFinder/PlantFinderProfileResults.aspx?basic=prunus%20armeniaca

https://fps.ucdavis.edu/treedetails.cfm?v=4765

https://www.gardeningknowhow.com/garden-how-to/gardening-by-zone/zone-4/apricot-trees-for-zone-4.htm?fbclid=IwAR3v69ikPVTK_p4JXwHVwgOQPkv0QBN6cwTzDbZ–NwHbJbMJNneOt62eiw

Läs också Sortguide: Persika
Fler inlägg om frukt och bär

Annons

2 Comments

  1. Hej, tack för så detaljrik sammansättning av information om aprikoser. En kommentar som borde rättas till gör sorten från Lettland, Dobeles… Dobele är en stad i Lettland. Där levde och arbetade en av de mest kända lettiska selektionärer Peteris Upitis. Han har skapat äppel-aprikos-vindruvor, syrensorteretc. I Lettland finns två stora selektionsstationer, trädgårdar- i Dobele och i Pure.

    1. Tack snälla för tipset, ska se om jag lyckas hitta ännu mer information om sorten Dobeles, under tiden uppdaterar jag med den information du skrev. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.