Sortguide: Svartrot

-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Wexthuset–

Smaskig doldis

Det vetenskapliga namnet på latin för svartrot är Scorzonera hispanica, på finska säger man mustajuuri och på engelska viper’s grass, spanish salsify eller black salsify. Historiskt har den haft kolossalt många olika namn i folkmun, vilket jag tycker är intressant eftersom det indikerar att den var betydligt vanligare i vår kosthållning förr i tiden. Idag är den nog mer att betrakta som en lyxprodukt för många, sånt man äter på finkrog eller köper i lyxbutiker. Lite ironiskt, med tanke på hur pass lättodlad den är.

Den ser ut som en svart, tunnare morot och brukar bli tjock som en tumme ungefär, men har en ljus insida som nästan lyser vit efter att du skalat den. Om du kan så lönar det sig att låta några plantor övervintra, då kan de hinna tjocka på sig ytterligare.

Svartrot i pallkrage

Svartrot är gott men brukar inte säljas i vanliga mataffärer så därför odlar jag den själv. Att odla svartrot är inte svårt, men att skörda kan vara lite lurigt för rötterna kan gå av på mitten om man har otur så det gäller att gräva upp roten snarare än att bara dra som med morötter. Jag har odlat svartrot i dubbel pallkrage och några kvarglömda rötter har övervintrat fint här i zon 4, helt utan täckning. Fast vi har ju haft en del snö förstås, det kan ha hjälpt. 😉

Nackdelen med svartrot är att den har ganska lång utvecklingstid, så man får inte ha bråttom. Det är heller ingen kvantitetsgrönsak, utan mer lyx än vardag. Om du inte odlar massor förstås… Enligt vissa källor är den bäst att koka med skalet på (annars bli kastrullen ingen barnlek att rengöra) men enligt andra källor ska man skala den först men lägga roten i ett vattenbad med citron. Vete sjutton vad som är bäst egentligen…  Svartrotskännare brukar rekommendera att den äts som sparris ungefär: lättkokt med smör. Eller med en klick gräddfil/grekisk yoghurt blandad med saffran. Bladrosetten kan ätas som sallat, men det har jag inte provat själv än.

Sortguide: Svartrot

Jag bedömer alla sorter som odlingsvärda så därför är alla  markerade i fetstil. De sorter som är lätta att få tag på är markerade med ***. Förvånansvärt många ”olika” sorter visade sig vara en och samma, men jag har ändå listat alla namnen för att det ska bli lättare för läsaren att orientera sig. Med reservation för eventuella felskrivningar.

• Duplex*** /Duro /Maxima /Géante Noire de Russie /Noire de Russie*** /Verbeterde Reuzen Nietschieters*** – Härdig sort som ger väldigt långa, svarta rötter. Lättodlad och hyfsat vinterhärdig kulturarvssort från 1877. har en utvecklingstid på ca 120 dagar enligt svensk fröfirma. På nederländska betyder namnet nåt i stil med Förbättrad Jätte-häftare (ordet nietschieters  betyder ordagrant häftapparat). Köp Duplex hos Wexthuset
• Duro – se Verbeterde Reuzen Nietschieters
• Enårig Kæmpe /Ettårig Kämpe /Ettårig /Annual Giant – Kvalitetssort från Danmark som ger vackert jämna rötter.
• Géante Noire de Russie /Noire de Russie*** – se Verbeterde Reuzen Nietschieters
• Hoffmanns Schwarze Pfahl – Bra sort som sällan förgrenar sig och ger långa, kraftiga fasta rötter med vitt kött. Trots sitt namn (schwarze betyder ju svart på tyska) så är roten lite ljusare än andra sorter i skalet, snarare mörkbrun än svart med liten bladmassa. Kan övervintra och ge både underbart goda rötter och fina, späda blad som går att använda som sallat tidigt om våren år två. Själva roten kan bli ca 25-30 cm lång enligt svensk fröfirma.
• Lange Jan*** /Långe Jan – Ger långa, svarta rötter. En mycket vanlig sort, kanske den vanligaste av dem alla i handeln, som det underligt nog ändå är svårt att få reda på något om… Säljs av de flesta stora trädgårdskedjor.
• Libochovicky – Gammal tjeckisk kulturarvssort som odlats länge, känd sen 1949. Frosttålig sort med långa rötter som ofta användes som kaffesubstitut förr. Smaken beskrivs som god och påminner lite om hasselnötter.
• Maxima – se Verbeterde Reuzen Nietschieters
• Meres – Mycket produktiv sort med vitt kött och svartbrunt skal. Ger ganska tjocka rötter som kan bli 25-30 cm långa enligt svensk fröfirma.  Enligt Sesams Årsbok 2020 är sorten mjöldaggsresistent (s 33). Brukar inte blomma första året, populär sort i England. En av de bästa sorterna på svenska marknaden.
• Omega – Ger långa, släta svarta rötter med ganska tunt skal.

  

• Rysk Kämpe /Russisk Kaempe /Russian Giant /Rysk Jätte –  se Enårig Kæmpe
• Verbeterde Reuzen Nietschieters*** – Se Duplex
• Vulkan /Vulcan – Ganska gammal sort, såldes redan på 1950 talet.

Och så några till…

Jag har hittat fler sortnamn än de i listan ovan, sortguiden är långt ifrån komplett… Det finns gott om sortnamn men ofta väldigt lite information om dem: Negro, Nero, Rysk, S.E. Sørensens mfl.

Kan du fler sortnamn eller vet du något mer om de som redan finns i listan?
Berätta gärna så uppdaterar jag listan efterhand.

Läs också: Tomaten Viagra

Fler sortguider

Annons