Sortguide: Persika

trollet
Alla dessa persikor… De vanligaste sorterna jag hittat i svensk handel är Frost och Riga, men det finns ju hur många fler sorter som helst…

Frustrerande nog så har jag inte hittat nån vettig lista på persikosorterna där deras egenskaper beskrivs.
Därför har jag försökt sammanställa en egen lista här 🙂

Listan är långt ifrån klar, jag upptäcker nya sorter hela tiden och uppdaterar listan så snart jag hittat mer information än bara ett namn. För namn finns det gott om… Bellegard, Blangstedgaard, Double Montage, Ingeborg Moltke, Iowa Indian White Freestone, Pippi, Platiforone… Listan skulle bli dubbelt så lång om jag bara hängav mig åt namedropping, men utan mer information om persikan så får det vara.

Frukt av Frost.

Sortguide: Persika

De lite mer köldtåliga sorterna är markerade i fetstil. De sorter som brukar vara liiite lättare att få tag på än andra är markerade med ***.
Med reservation för evenuella felskrivningar.

Frost i blom.
  • Amber – se Fruttoni Amber nedan.
  • Amsden – Gulröd frukt med vitt fruktkött, mognar i juli, ca 2-3 m hög, lika bred som hög,  zon 1-2, kallas också för Amsden June.
  • Anna-Helena – Zon 1-2 (3), blommar lite senare än andra sorter vilket kan vara positivt eftersom den då ofta klarar sig undan vårfrosten, känslig för krussjuka. Blir 5-6 m högt med ljusgult fruktkött.
  • Arctic Supreme – Röd frukt med vitt fruktkött och sötsyrlig smak, har vunnit smaktester. Svagväxande, nästan en dvärgsort.
  • Aromatic Peach Veroma Bello – Veroma är ett registrerat varumärke med flera olika sorters persika i samma serie. Just sorten Bello är en korsning mellan Prunus mira, en tibetansk sorts persika och Benedicte som är motståndskraftig mot krussjuka. Veroma Bello är alltså resultatet av det bästa av två världar: ger stor skörd av stora frukter och är tålig mot krussjuka. Ska ha fin arom och ge saftiga frukter med fin sockerhalt. Sorten beskrivs också som mycket köldtålig men några exakta på siffror på det har jag inte hittat än… Självfertil sort som mognar sent, i september.
  • Aromatic Peach Veroma Pico – Veroma är ett registrerat varumärke med flera olika sorters persika i samma serie. En kompaktväxande, buskig sort som är mycket produktiv. Ska vara motståndskraftig mot krussjuka och tåla hyfsat mycket kyla. Frukten beskrivs som saftigare än systersorten Bello, men mindre i storlek med lite grönaktigt, gott fruktkött med härlig arom. Självfertil sort som mognar redan i augusti. Just sorten Pico är en korsning mellan Prunus mira, en tibetansk sorts persika och en okänd sort som är motståndskraftig mot krussjuka.
  • Avalon Pride – Olika uppgifter om härdigheten, zon 1 eller zon 3, sägs vara härdig mot krussjuka.
  • Babcock – Vitrosa persika med vitt fruktkött som kan lagras i flera veckor, ger ganska små frukter, 5,5 m hög.
  • Barrington – Blir ca 5,5 m hög.
  • Belle of Georgia – Delikat grönvit persika med lätt rodnad,
  • Benedicte – Fransk sort som återintroducerades 1988, god och produktiv och får sällan krussjuka. Vackert röd frukt med mörkrosa blommor som mognar i slutet av augusti, höjd ca 2-3 m, bredd 120-150 cm, zon 2. Frukter får ljust, gulvitt fruktkött. Kallas ibland för Myedicte.
  • Birkjaer – Gulröd frukt på ett rejält träd som kan bli 2-4 m högt, 2-3 m brett, mörkt rosa blommor
  • Blood Peach Rheinfeuer – Ursnygg sort med mörkrosa, fyllda blommor och delvis rött bladverk. Bladen är dovt gröna ju närmare in mot stammen de sitter, de nyaste bladen i genarnas spetsar är dovt röda. Blir ca 2,5-3,5 m hög och ca 2-2,5 m bred. Frukterna beskrivs som saftiga.
  • Bonanza – Dvärgsort, blir bara ca 1,5 m högt och 70-90 cm brett med ett avlångt, smalt växtsätt som inte kräver beskärning. Frukten är gul och mognar i augusti, zon 1 (klarar max 27 minusgrader enligt tjeckisk återförsäljare). Drabbas tyvärr lätt av krussjuka.
  • Bonfire  – Rödbladig dvärgsort, ca 0,8 m hög, zon 1. Kallas ibland även Crimson Bonfire.
  • Carmencita – Dvärgsort
  • Champion – Rödorange frukt, blir ca 3,5 m högt (olika källor anger olika sluthöjd, en del menar att det kan bli mycket högre men det verkar osannolikt i svenskt klimat)
  • Cresthaven – Klarar zon 1-2 (3) eller ca 29 minusgrader enligt tjeckisk återförsäljare. En amerikansk sort som är resultatet av en korsning av persikosorterna Kalhaven och South Haven 309 som togs fram 1963. Beskrivs som självfertil och produktiv, ganska sen sort som ger stora frukter i september. Frukten får gult kött och beskrivs som fast, saftig och söt.
  • Dneprovskij/ Dnepr – Sort från Ukraina som sägs klara 29 minusgrader. Medelsen skörd. Ger väldigt saftiga, stora frukter. Fruktvikt ca 80-120 g.
  • Diamond – Dvärgsort som blir under en meter hög, ger stora, söta persikor med orangerött yttre och vitt fruktkött.
  • Duke of York – Rödgula, saftiga frukter med gulvitt fruktkött som mognar tidigt, ursprung Hertfortshire runt 1902, beskrivs som halvhög och känslig för krussjuka.
  • Early May Crest – Rekordtidig persikosort från Kalifornien i USA som mognar 7 dagar tidigare än May Crest. Gulorange fruktkött med gult skal med viss rodnad. 3,5-4,5 m hög.
  • Early Redhaven – Mognar två veckor före den klassiska Redhaven, gulröd frukt.
  • Easytree: Leaf Curl Tolerant Peach Franziskus /Peach Franziskus – Kanske världens längsta namn på en persikosort? Självfertil sort som är resistent (eller åtminstone jättemycket mer motståndskraftig än tidigare sorter) mot krussjuka. Frukten har ljusgult fruktkött och mgnar i augusti. Blir ca 3 m hög och 2,5 m bred.
  • Elberta – Storfruktig gulröd persika med väldigt liten kärna, blir 5,5 m hög, en av de vanligaste sorterna i USA.
  • Eriksberg – ”Svensk” sort som härstammar från godset Eriksberg där den odlats länge. Okänt var sorten kommer ifrån ursprungligen. Kontakta mig gärna och berätta om du vet mer! 🙂
  • Fayette – Produktiv storfruktig sort med rött skal och gult fruktkött, 3-4 m högt, klarar minus 27 grader.
  • Francis – En vitköttig sort som har god moståndskraft mot krussjuka, framtagen i Kent, Storbrittanien. Frukterna är mellanstora och mognar i slutet av augusti. Självfertil och produktiv! En av sorterna som används flitigt i olika förädlingsprogram när nya peresikosorter ska tas fram.
  • Frost*** – Klarar zon 1-3 (4). Gult fruktkött och gult skal med rödstrimmig solsida, 2-3 m brett och 3-4 m högt, mognadstid aug-sept. En rysk sort som inte får krussjuka så lätt (vanlig i svenska trädgårdsbutiker)
  • Fruit Me Ice Peach – Ger stora vita frukter med vitt fruktkött och söt smak. Frukten innehåller högre halter av antioxidanter än andra persikor. Den vita färgen kommer från en gammal koreansk persikosort som heter Yume Yon, som korsats med kommersiella, söta persikosorter från medelhavsregionen. Frukten klarar att lagras i hela 3 veckor. Svagväxande och produktiv. Vissa återförsäljare anger zon 1. Den planta jag köpte var ympad på Gelo-1. Jag försöker få reda på mer om den men det är sannerligen inte helt lätt… Enligt Plantinova är Gelo-1 inte en grundstam utan en dvärgsort som ofta används som grundstam, den ska klara kyla på minus 10-15 grader celsius. Sluthöjden varierar beroende på hur stor kruka trädet planterats i, från 0,80-1m i mindre kruka till 1,5-2 m om den får större kruka. Beskärning ska inte behövas enligt återförsäljarna men jag håller inte med, långa årsskott kan behöva kortas in till hälften annars får den nästan ett hängande växtsätt med vassa grenvinklar. Med tanke på hur pass produktiv sorten är så riskerar grenar att knäckas om den aldrig beskärs. Ice Peach är ett registrerat varumärke och Fruit Me är en serie av olika sorters småväxta fruktträd som passar att odla i kruka.
  • Fruteria – Gulröd frukt, 4-6 m hög
  • Fruttoni Amber – Ett väldigt litet, kompakt persikoträd som snarare liknar en buske i sitt växtsätt, blir ca 140-160 cm hög (och lika bred) efter 15 år. Behöver ingen eller minimalt med beskärning och går att odla i kruka (men behöver större kruka från år till år). Får vackert mörkrosa blommor på våren. En självfertil och produktiv sort som ger skörd i juli. Persikorna beskrivs som normalstora och saftiga. Namnet är ett patenterat registrerat varumärke  med flera olika sorters persika i samma serie, säljs och marknadsförs av schweiziska Lubera.
  • Fruttoni Diamond – En kompaktväxande, buskig persikosort som bara blir ca 1,5 m hög. Passar bra att odla i kruka på t ex en balkong. Får vackert mörkrosa blommor och ger skörd i juli. Sorten är självfertil och persikorna beskrivs som ljusa och saftiga. Behöver ingen eller minimalt med beskärning. Namnet är ett registrerat varumärke med flera olika sorters persika i samma serie.
  • Fruttoni Yellow Peachly – En kompaktväxande sort ger ganska små, vackert röda, saftiga persikor med gult fruktkött. En korsning mellan Fruttoni Amber och en annan (okänd) sort som är motståndskraftig mot krussjuka. Enligt Markus Kobelt används antingen S:t Julien eller Pumiselect som grundstam. Namnet är ett patenterat registrerat varumärke med flera olika sorters persika i samma serie.
  • Grosse Mignonne – Storfruktig sort med mörkt röd frukt och ljusgult fruktkött med liten kärna. 4 m hög och bredväxande. Sorten har många synonyma namn: Grimwood’s Royal George, Royal Kensington, Early Vineyard, French Mignonne, Veloutée mfl.
  • Hales Early – Gul frukt med röda strimmor och ljusgult fruktkött, ger frukt tidigt på säsongen, kallas också för St Julian
  • Harnas – Storfruktig sort, ca 4 m hög. Får inte krussjuka så lätt.
  • Harrow Beauty – Gult, saftigt fruktkött, frukterna mognar i augusti, blir 2,5-3 m högt och får inte krussjuka så lätt. Sorten är självfertil.
  • Honeysun – Stora saftiga frukter med gult skal och gult fruktkött, ca 4,5 m hög, får inte krussjuka så lätt, namnet är ett registrerat varumärke.
  • Ice Peach – se Fruit Me Ice Peach

    Fruit Me Ice Peach blommar i ljust rosa.
  • Inka – Stora frukter på ca 200 g med gulvitt fruktkött, kan bli upp till 4 m högt. En produktiv och pålitlig sort som marknadsförs som moståndskraftig mot många trista sjukdomar (bl a krussjuka), enligt återförsäljare passar den därför ovanligt bra i ekologisk odling eftersom den inte behöver besprutas. Självfertil. Populär sort i Polen och Italien. Ympas oftast på ganska starkväxande grundstam (Prunus cerasifera) men förekommer även på dvärgväxande grundstam, läs noga på etiketten vid köp så att då får det du vill ha.
  • Klara Mayer – Får ovanligt vackra, rosa dubbla blommor, 3-4 m hög, klarar ca 17 minusgrader
  • Kernechter vom Vorgebirge – se Rekord Aus Alfter
  • Mami Ross – Stor och saftig frukt som mognar ganska sent i slutet av augusti eller september, orangegul med röd solsida, kraftigväxande och rikbärande sort, vanlig i Danmark, zon 2
  • Maria Bianca – Gulröd frukt, höjd 4-6 m, trivs bäst i växthus
  • May Crest – En av de allra tidigaste persikoosorterna, ger skörd redan i början av juni om den odlas under optimala förhållanden. Blir 3,5-4,5 m högt och sägs klara 15 minusgrader. Gulorange fruktkött med gult skal med viss rodnad. May Crest är ett registrerat varumärke.
  • Mayflower – Gulgrön frukt med gulvitt fruktkött, 4-5 m hög
  • Melred – Storfruktig sort med mörkt rosa blommor, ca 3 m hög som mognar i slutet av augusti/början av september. Känd för sin vackra blomning. Tål ca 17 minusgrader.
  • Mona – Zon 1-4. Ny sort (undrar om den ens släppts än) med söt smak och lite syra. Mognar i juli-augusti. Säljs vanligen på ganska svagväxande grundstam.
  • Moscow Velvet – Zon 5-6, svår att få tag på numera.
  • Myedicte – se Benedicte.
  • O’ Henry – Klarröd frukt med gult fruktkött som går att lagra några veckor, fantastisk smak men känslig för krussjuka. Höjd 4-5 m. Sorten kommer från Kalifornien i USA och introducerades 1968 av Grant Merrill och tros vara en korsning av persikosorten Merrill Bonanza och en nektarin (det skulle förklara smaken och att frukten nästan helt saknar behåring).
  • Olga*** – Gult fruktkött, frukterna är små men många, motståndskraftig mot krussjuka, zon 3-4 (vanlig i Estland)
  • Ornamental Peach Melred – Man skulle kunna tro att det här är nån slags prydnadspersika, men teamet på det schweiziska företaget Lubera försäkrar att frukterna är både ätliga och goda. Frukterna ser lika stora och goda ut som på persikor i allmänhet. Blommorna är utsökt vackra, riktigt mörkrosa och dubbla. Blir 3-4 m hög och ordentligt bred, hela 4-5 m så det gäller att ha gott om utrymme vid plantering.
  • Peach Me Donut – dvärgsort som passar för krukodling, frukten är plattrund med orangerött skal.
  • Peach Me Red – dvärgsort som passar för krukodling, frukten beskrivs som saftig med rött fruktkött och rött skal.
  • Peach Me Yellow – dvärgsort som passar för krukodling, frukten beskrivs som saftig med gult fruktkött och orangerött skal.
  • Peregrine – Vitt fruktkött, beskrivs som en av de godaste sorterna, introducerades 1906 i England zon 1
  • Pink Peachy – Dvärgsort med kompakt krona, de stora blommorna sitter tätt ihop i kluster, blir 0,5- 1,5 m hög. Frukten kan ha en lite bitterbesk smak som omogen, men i slutet av september/början av oktober har den mognat och blivit söt och god. Klarar 27 minusgrader enligt tjeckisk återförsäljare, drabbas lätt av krussjuka tyvärr.
  • Plattifortwo / Platti For Two – Självfertil sort med vitt, sötsyrligt fruktkött som behöver kartgallras.
  • Poysdorfer Weinbergpfirsich – Vitköttig sort som beskrivs som aromatisk med mindre söt än vad persikor brukar vara. Hyfsat tålig mot krussjuka och sägs tåla en del kyla. Mognar sent, först i september.
  • Redhaven / Red Haven (även känd som felstavat ”Red Heaven”) – Gulröd frukt, motstridiga uppgifter om köldtålighet: zon 2-3 eller klarar 35 minsugrader. (vanlig i England) Kraftigt växande, kan bli 4-6 m hög. Introducerades 1940 av Dr. Stanley Johnston på Michigan State University (MSU) och fick sitt namn pga sin vackra, täta röda färg kombinerat med namnet från Michigan State Universitys provodling som låg i South Haven. Kallas ibland felaktigt för Red Heaven, en felstavning som tyvärr spridit sig lavinartat.
  • Red Moselle – sägs vara en rödköttig persika som blir ca 2 m hög. Odlas storskaligt av vinodlare på sluttningarna i Cochem, Tyskland. Persikan är så oerhört populär att den fått en egen årligen återkommande blomsterfestival i april och i september firas The Red Moselle Vineyard Peach Day, en marknad med fokus på just persika och persikoprodukter.
  • Red Peachy – Dvärgsort med kompakt krona och ovanligt stora mörkrosa blommor som sitter tätt ihop i kluster. Klarar 27 minusgrader men är känslig för krussjuka.
  • Rekord Aus Alfter – En sort som hängt med sen 1930-talet och är en vidareförädling av sorten Roter Ellerstädter. Rekord Aus Alfter har vackert mörkrosa blommor, gulröd frukt med syrlig smak, 4-5 m hög, sorten kallas också för Kernechter vom Vorgebirge. Gulvitt fruktkött och gröngul frukt med röd solsida. Smaken beskrivs som utsökt.
  • Reliance – Rödorange frukt med en kärna som lätt lossnar från köttet, höjd 4-5 m, klarar zon 2-3.
  • Revita – Gulröd frukt med gräddvitt fruktkött, höjd 4-6 m, från Baden i Tyskland
  • Riga*** /Rias /Maire /Maira – Zon 3-4. Kallades tidigare för Maire/ Maira, en lettisk självfertil sort med vitt fruktkött. Ger ganska många men små frukter i början av september här hos mig i zon 4 (vanlig i svenska trädgårdsbutiker). Väldigt saftiga frukter med sötsyrlig smak. Produktiv! Brukar ge skörd även ”dåliga” år när många andra sorter kan strejka. Tyvärr känslig för krussjuka, i övrigt en frisk sort.

    Riga i blom.
  • Rochester, Gult fruktkött, zon 1 (vanlig i England)
  • Roter Pumucki – Dvärgsort med rött bladverk som blommar tidigt på säsongen och lär passa bra att odla i kruka. Frukterna beskrivs som mellanstora och goda. De mörkröda bladen skiftar till grönt innan de faller av på hösten. Zon 1-2.
  • Royal Glory – Väldigt produktiv persika med gula frukter som blir helröda när de mognat. Kartgallring behövs ej. Stora, runda söta frukter.
  • Royalvee – Röd frukt, 3-3,5 m hög
  • Rubin – Kallas också Red Rubin, rödfruktig sort
  • Rubira – Rödbladig sort med röda frukter och gult fruktkött. Zon 1-2. Ca 2 m hög men växer väldigt långsamt. Frukten mognar sent på säsongen.
  • Ruston Red – Zon okänd, men lär klara ca 25 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare. Blir ca 4,7 m hög och lika bred. Enligt vissa källor får sorten mörkrosa blommor, enligt andra källor ljusrosa (oklart vad som stämmer). Frukten är ganska stor med gul bottenfärg och nästan helt röd täckfärg.
  • Saturn – Kallas också för Pan Tao, Peento, UFO persika och Donut-persika eftersom den lite platta frukten liknar ett ufo eller en amerikansk munk (bakverket alltså) när kärnan är borttagen. Rödorange frukt med ljust gult nästan vitt fruktkött och sötsyrlig smak, sägs vara lika härdig som Redhaven (zon 2-3). Produktiv och starkväxande, från Kina.
  • Saturn Peach White Frisbee – Vitköttig persika med ett platt ”frisbee”liknande utseende (därav dess namn) som mognar i augusti. Smaken beskrivs som söt. Trädet blir 2-3 m högt och 2-3 m brett med vita blommor.
  • Saturn Peach Yellow Frisbee – Gulköttig persika med ett platt ”frisbee”liknande utseende (därav dess namn) som mognar i augusti. Smaken beskrivs som mycket söt. Trädet blir 3-4 meter högt och kan bli lika brett. Får vita blommor enligt schweiziska företaget Lubera.
  • Schevchenko – Tidig/medeltidig sort med vitt fruktkött, beskrivs som mycket god. Fruktvikt ca 60-80 g. Lär klara 29 minusgrader.
  • Sochnyj /Sočnij – Intressant, gammal ukrainsk sort från 1930-talet. Självfertil sort som börjar ge skörd när trädet är 3-4 år, produktiv sort som ger skörd regelbundet. Ger stora frukter som blir nästan helröda och väger ca 50 g (men kan bli ännu större). Får gulaktigt, sött och saftigt fruktkött. Namnet betyder just ’saftig’ på ryska. Sägs klara 29 minusgrader enligt vissa återförsäljare (finsk zon 1-2 (3). Medelmåttig motståndskraft mot sjukdomar. Sluthöjd okänd, men sannolikt kraftigväxande. Vanligare och lättare att få tag på i Finland, Estland och Lettland (än Sverige).
  • Spring Crest – Storfruktig sort med gult fruktkött och rött skal som blir 2-4 m högt och klarar minus 27 grader. Frukten mognar relativt tidigt på säsongen i juni-juli.
  • Spura – Klarar finsk zon 1-2 (3), vilket blir svensk växtzon 3-4. Ny självfertil sort från Lettland som mognar redan i början av augusti. Ger runda, orange frukter med röd täckfärg och gult saftigt sötsyrligt fruktkött. Sorten beskrivs som mycket tålig mot kyla, tillochmed blommorna lär tåla viss frost men sorten är tyvärr känslig för krussjuka. Sluthöjd okänd, men sannolikt hyfsat starkväxande. Vanligare och lättare att få tag på i Finland, Estland och Lettland (än Sverige).
  • Starking Delicious – Storfruktig sort med söt smak från Arkansas, USA. Namnet är ett registrerat varumärke.
  • Sugar Baby – Saftig platt gulröd frukt (liknar Donut.persikan i utseende) med söt smak, ca 3 m hög.
  • Suncrest – Saftig storfruktig sort med röd täckfärg. Klarar zon 2, blir ca 3,5-4,5 m hög.
  • Thorseng – Gulröd persika med gult saftigt fruktkött, 1-1,5 m hög, dansk sort som mognar ganska sent på säsongen i augusti-september.
  • Tropic Snow – Söt röd frukt med nästan vitt fruktkött, 3-6 m högt.
  • Uf Sun – Höjd 3,5-4,4 m
  • Velvet – Zon 1-2 (3), lär klara ca 30 minusgrader enligt amerikansk återförsäljare men då är det nog ett verkligt skyddat och väldränerat läge som gäller. Blir ca 4,7-5 m hög och kan bli lika bred. Ger mellanstora frukter med rodnande solsida, sötsyrlig smak och gulorange fruktkött som lossnar lätt från stenen. Frukten mognar ganska sent, i slutet av augusti. Trädet börjar ge skörd redan i ung ålder, ofta redan i plantskolan, beskrivs som självfertil. Osäkert om Velvet och Moscow Velvet är en och samma sort, jag tror inte det eftersom Moscow Velvet brukar anges klara mer kyla (men helt säker är jag inte). Velvet produceras bl a i Polen.
  • Veteran – Sort från Kanada som blir 3,5- 4,5  m hög. storfruktig sort med gult fruktkött och gul frukt med få röda strimmor. Får inte krussjuka så lätt.
  • Victoria – Rödfruktig sort som går att lagra länge men eftersom den mognar så pass sent på säsongen så funkar den inte så bra i vårt svenska kalla klimat.
  • Viktors – Klarar finsk zon 1-2 (3), vilket blir svensk växtzon 3-4. Lettisk självfertil sort som bekrivs bli ett ganska litet träd (men sluthöjd okänd) som ger stora frukter på 50-80 g. Produktiv och ger gula frukter med saftigt, mjukt och sött fruktkött. Ger skörd snäppet efter sorten Riga, dvs ca i mitten av september. Medelmåttigt motståndskraftig mot vissa sjukdomar, men känslig för just krussjuka tyvärr. Vanligare och lättare att få tag på i Finland, Estland och Lettland (än Sverige).
  • White Lady – Produktiv sort med vitt fruktkött och rosarött skal, mild söt smak som fått höga poäng i smaktester, Tål ca 15 minusgrader.
  • Windle Weeping – 3 m hög med hängande växtsätt och dubbla, rosa blommor.
Persika Riga, ger ganska små frukter med vitt fruktkött.
Lätt övermogen persika Riga. Just sorterna Frost och Riga är vanliga i trädgårdsbutikerna och förväxlingar/felmärkningar sker ibland, men de är lätta att skilja åt efter skörd: Riga har vitt fruktkött och Frost har varmgult fruktkött.

Vet du mer?

Det har varit förtvivlat svårt att hitta information om många av sorterna. Det vimlar av namn men mer matnyttig information saknas ofta… Vet du kanske något om vilken zon de klarar? Deras växtsätt? Höjd eller hur frukten ser ut och smakar?

Hör av dig så kompletterar jag listan med din kunskap. Eller kan du fler sortnamn? Berätta! Jag vill gärna veta  mer och uppdaterar listan regelbundet. 🙂

Grundstammar

Fruktträd som du köper i trädgårdshandeln är nästan alltid ympade namnsorter på grundstam. Det innebär att man lekt lite frankenstein: man sätter ihop två olika sorter och låter dem växa ihop. Grundstammen är nederdelen på trädet: ”fötterna” med rötterna medan namnsorten bildar själva kroppen på trädet som ger frukt.

Olika grundstammar har olika egenskaper, en del ger större träd, en del ger mindre träd, vissa tål mer kyla osv. Det är inte alltid så lätt att ange vilken zon en viss persikosort klarar (dvs hur mycket kyla den tål) eftersom det beror på vilken grundstam den ympats på.

Några av de vanligaste grundstammarna till persika i svensk handel är:

  • Prunus cerasifera – ger ganska stora, högväxande träd, sällan namngiven på etiketterna på träden.
  • Prunus domestica ’S:t Julien A’ – ger mindre träd, ungefär 75% i storlek jämf med fröplanta, köldtålig och klarar zon 1-5, kanske tillochmed zon 6. Namnet står ofta på etiketten på trädet i trädgårdsbutiken, t ex Prunus persica ’Amsden’ St JulienA
  • Prunus domestica ’Pixy’ – en dvärggrundstam som ger träd ungefär 30% i storlek jämf med fröplanta, svagväxande och härdig. Klarar zon 1-4, kanske tillochmed 5. Kallas ofta lite slarvigt för Pixyträd i handeln, namnet står ofta på etiketten på trädet i trädgårdsbutiken.
  • Prunus domestica ’Wangenheimer Frühzwetsche’ – gammal fröförökad grundstam, vanlig i handeln men sällan namngiven på etiketterna på träden.
  • Prunus domestica ’Wavit’ – ny grundstam från Österrike som sägs vara sjukdomsresistent och tål mycket kyla, en vegetativt förökad selektion av ’Wangenheimer Frühzwetsche’.
Grundstammar ser inte så märkvärdiga ut vid köp: en liten pinne med 5-7 knoppar och ett minimalt rotsystem. Finns ofta att köpa på trädgårdsmässor, eller beställ från plantskola före mars. På bilden syns grundstam av äpple, prunus-grundstammar ser nästan likadana ut.

Skillnader

En persika är ju alltid en persika, men det finns skillnader sorterna emellan. En del har vitt fruktkött, andra har gult eller rött. Vissa får större frukter, andra mindre. En del tål mer kyla, andra behöver växthus…
När du väljer vilken sorts persika du vill odla så tycker jag att det absolut första du ska titta på är zon. Välj en sort som klarar kylan i den zon du själv bor i, om du inte har ett växthus förstås. Och försök att ta reda på vilken grundstam persikosorten är ympad på: olika grundstammar tål olika mycket kyla.

En annan stor skillnad sorterna emellan är hur pass motståndskraftiga de är mot sjukdomar, och persika drabbas tyvärr ibland av krussjuka, Taphrina deformans. Det är en svampsjukdom som gör att bladen blir buckliga och missfärgade med gula, gröna, röda orange eller brunaktiga fläckar. Så småningom blir bladen helt förvridna och trillar av. Det finns inga persikosorter som är helt resistenta mot krussjuka, men vissa är lite mer motståndskraftiga som t ex Frost.

Kallväxthus och varmväxthus

I kallväxthus tjänar du in en extra zon och kan ha persikosorter som egentligen är på gränsen för vad som annars skulle klara vintern där du bor.
I varmväxthus kan du välja precis vilken sort du vill, men att sätta köldtåliga persikor där som egentligen tål att stå ute är slöseri med utrymme… Kom ihåg att persikoträd kan bli ganska stora med tiden, så det gäller att du verkligen har plats för ett träd i ditt växthus. Spaljerad persika tar mindre plats men kräver också mer skötsel och beskärning.

Länkar

The National Gardening Association har en databas på engelska om persikor. Sök på sortnamn i deras Peach Database.

Om du vill lära dig mer om grundstammar för persika (och aprikos, mandel och plommon) så kan du gotta ner dig i det fantastiskt informativa inlägget Grundstammar del 3 på Skogsträdgårdsbloggen av Philipp Weiss. Rekommenderas varmt!  🙂

Läs också: Beskära persika

Annons

35 Comments

  1. Man får också komma ihåg att de här minusgraderna som anges bara stämmer om trädet står i en så pass varm zon eller läge så att hela utvecklingscykeln hinna med, dvs. att skotten hinner avmogna väl och trädets märgstrålar hinner fyllas med kolhydrater som gör det frosttåligt. Det betyder att ett träd i kallhus blir betydligt frosttåligare än ett träd på friland på samma plats, även om temperaturen på vintern blir lika låg ute som inne.

    1. Bra och viktig information, tack för att du lyfter vikten av avmognad. Det skulle jag kunna skriva ett helt eget inlägg om… 😉 Det där med zoner är verkligen inte hugget i sten.

  2. Sökte info om färgen på ’Rigas’ fruktkött och hamnade här (efter motsägelsefull information på olika sidor konstaterar jag nu att köttet är vitt)
    Kommentar till en av dina nämnda sorter. Jag har en ’Anna-Helena’i zon 3 (Norrtälje). Vissa skriver att sorten blommar lite senare än andra sorter och att den inte hinner mogna i Stockholmsområdet. Att den blommar senare är bara bra med tanke på sena frosten och vi plockar de första gudomligt goda, söta saftiga, stora frukter i månadsskiftet augusti/september och de sista frukterna i mitten på september. Så nog hinner de mogna allt!

      1. Tack snälla för dina värdefulla synpunkter! Det är roligt att kunna sammanställa vettig information från de som har egen erfarenhet… 😀 Vad har Anna-Helena för färg på fruktköttet och frukten? Och tycker du att hon verkar mer känslig för krussjuka än andra sorter?

        1. Jag har också en Anna-Helena, i zon 3 (Uppsala). Har haft lite problem med krussjuka tidigare, men på senare år har det inte varit några problem. Trädet är sisådär 6 m högt och 15 år gammalt. Fin persikofärg på frukten och gulaktigt fruktkött.

      1. Då har du nog tyvärr fått ett felmärkt träd… Riga och Frost är de två vanligaste persikoträden på svensk marknad och majoriteten har kommit från samma plantskola. Ibland blir det fel när tempot är högt.

        1. Intressant! Står ju dock på sidan här att Frost mognar augusti-september, och mina persikor i Zon IV mognade redan nu i månadsskiftet Juli-Augusti (visserligen södervägg men ändå). Dock är alla frukter klart gula när man äter dem…

          1. Det där med mognadstid tycker jag blir svårare och svårare med tanke på klimatförändringarna (och zoner också) men att det är en södervägg spelar absolut till mognadens fördel. 🙂 För några år sen köpte jag två persikoträd (från samma leverantör): en Frost och en Riga. När de väl satte frukt så visade det sig att båda var Frost. Nu har jag köpt en Riga ”igen” och köttet är vitt, eller iaf gulvitt. Frost har mer klargult fruktkött. 🙂 Tyvärr är felmärkningar ganska vanligt.

        1. Det beror på vad menar med tålig…Tålig mot vad?
          Vinterkyla? Vårfrost? Krussjuka? Annat?

          Om du syftar på kyla så framgår det av sortguiden att de tåligaste sorterna (som jag hittat zon-information om) är Moscow Velvet, Riga, Olga och Frost. 🙂

          1. Krussjuka är en svampsjukdom ( Taphrina deformans ) förebyggs bra med
            ” bouillie bordelaise” säljs inte i Sverige. Kopparbaserat vanlig i vinodling Man ska bränna upp bladen inte låta ligga kvar nerfallna. En koppar tråd (eltråd)runt kvistarna hjälper också

  3. Vilken fantastisk lista! Tack för den! Jag undrar om du har tips på var man kan köpa de lite mer ovanliga sorterna? Jag har ett Riga och har fått mersmak…

    1. Hej Karin!

      Hos privata trädgårdsbutiker och på trädgårdsmässor kan man ofta hitta lite mer ovanliga sorter (av allting, inte bara persika). Ibland kan man beställa hem dem online så skickas de med posten, testa att googla sortnamnet + köp/buy så brukar det komma upp en lista på återförsäljare. Vilken/vilka sorter tänker du på specifikt? 🙂

      Även om en del sorter kan vara svåra att få tag på vissa år så ändras ju trädgårdsbutikernas sortiment från år till år, det går trender i det mesta, även fruktträd. Och nu när en av de största leverantörer av fruktträd vi haft i Sverige tyvärr inte finns mer (Granquists) så tvingas de stora kedjorna hitta sina fruktträd från andra leverantörer så sortimentet ser radikalt annorlunda ut just i år på den svenska marknaden faktiskt… Kom ihåg att alltid vara uppmärksam på zon och hur mycket kyla sorten klarar, om du inte har varmväxthus förstås. Lycka till i jakten. 🙂

  4. Grym lista! Efter ett plötsligt infall har jag blivit sjukt sugen på ett persikoträd; det här var en bra början. I dag kikade jag på sortimentet i en lokal handlare. De hade bara Olga och kan komplettera med lite info: ny sort från Riga, härdigare än Frost, 2 m hög och bred, självfertil.

  5. Blev intresserad av detta, du har händelsevis inte skrivit något inlägg om avmognad? 🙂
    Frågar eftersom min Frost på gränsen mellan Zon 3 och 4 har problem med vad jag tror är just avmognad. Trots den rätt milda vintern 2019/2020 så överlevde knappt någon av årstillväxten (de nyaste skotten) utan endast den äldre veden. Trädet har nu återhämtat sig och skjutit många nya skott, men funderar på varför de nya skotten dör vissa år och klarar sig vissa år. Är det dålig avmognad om hösten?

    Mvh Ola

    1. Hej Ola!

      Ojdå, det låter konstigt att inte årsskott på Frost skulle klara en vinter i zon 3-4… Jag odlar själv Frost, här i zon 4 (fast det är rejält blåsigt där trädet står, så nästan zon 5) och det har gått bra. Just avmognad har jag ännu inte skrivit något inlägg om, men det kan hjälpa att gödsla regelbundet med höstgödsel (dvs gödsel som inte innehåller kväve, exempelvis Algomins röda säck) och framförallt att bromsa med kvävegödslingen i tid. Det hjälper avmognaden. Att täckodla och fortsätta lägga på t ex gräsklipp från hårt gödslad gräsmatta är ett vanligt misstag, då fortsätter man ju kvävegödsla. Testa att höstgödsla, gärna långt före hösten ! Eller byt sort, Riga upplever jag som snäppet tåligare än Frost. Lycka till! 🙂

    2. Det hjälper också att i aug nypa av topparna på årets skott. Det inducerar avmognad av skottet samtidigt som det ev växer ut nya skott precis vi toppen å det avnupna skottet. Det här tricket funkar utmärkt på de flesta vedartade växter som behöver lång avmognadsperiod (ofta högre total värmesumma) äv vad vårt klimat erbjuder.

  6. Tack att jag hittade din sida! Om jag tolkar informationen rätt så ska min dvärgpersika amber klara sig ute i vinter här i Göteborg

    1. Hej Josefine!

      Jag har inte angett någon växtzon eller minus celsius på Fruttoni Amber så om den klarar vintern i Göteborg vet jag inte. Att det är ett schweiziskt företag som tagit fram sorten innebär inte att sorten automatiskt klarar deras vintrar heller, särskilt dvärgsorter är ofta framtagna för att övervintra i växthus/på varmare platser. Hur har du planterat ditt dvärgträd? I marken eller i kruka? Jag rekommenderar frigolitkruka med hål i botten som du kan lyfta in och förvara svalt vintertid. Lycka till! 🙂

  7. Hej! Vilken rolig lista! Vilket persikoträd skulle du gissa är den härdigaste sorten? Hur reagerar trädet gentemot stressen av långa dagar som är norra Sverige?

    1. Hej Mirjam!

      Av de sorter som finns tillgängliga i vanliga trädgårdsbutiker så bedömer jag Olga och Riga som härdigast, men det betyder inte att de funkar i norrland… Där är det nog bättre att välja nån trevlig dvärgsort, typ Ice Peach, och odla den i frigolitkruka med hål i botten som är lätt att lyfta in och vinterförvara frostfritt i skyddat läge (typ ett garage eller liknande). Hur persikoträd reagerar mot de långa dagarna är en jättebra fråga som jag inte kan svara på, jag vet för lite om det än för att kunna skriva nåt vettigt… Men jag tar med mig den frågan och återkommer om jag får reda på det. 🙂

  8. Bodde i Frankrike när jag var liten. Persikorna i frukthandeln var de gröna sorten viken smakar bäst. Sen kom des gula kallad då pèche-abricot tydligen en korsning med aprikos, blev kommersiell succé, tåligare men inte lika god. Krussjuka botas lätt med bordeaux vätska ( bouille bordelaise ) koppar baserat hittas överallt i Frankrike men inte i Sverige tyvärr. Grundstammen prunus cerasifera ( myrobolan, körsbärspommon) klarar sig i norra Finland . Växer villt i Frankrike blommar tidigt i skogarna

    1. hej
      tror du jag skulle kunna ympa in ngn persiko sort själv på en sån stam som skulle klara zon 6 vilken i så fall och även ge frukt???

  9. Jag vill veta hur många år det tar mellan att plantera ett träd och det ger frukt. Vi är snart 70 år gamla. Hinner vi äta frukten?

    1. Hej Scott!

      Det beror helt på hur pass gammalt trädet är vid köp, men ofta sitter det redan små fruktanlag, dvs blivande minipersikor, på kvisten när man köper persikoträden i butikerna.
      Sen blir det kanske inga större skördar rent mängdmässigt de första åren, men enstaka frukter kan man få. För att trädet ska kunna ge större kvantitet så behöver det hinna få fler grenar. Men eftersom persika sätter frukt på sina tvåårsskott så behöver trädet inte bli så gammalt för att ge skörd per se.

      Dvärgpersikor, dvs sorter ympade på dvärg-grundstam som går att odla i kruka (Ice-Peach mfl) beskrivs ofta som väldigt produktiva sin ringa storlek till trots, så de kan ju vara en ”genväg” om ni har bråttom.

    1. Hej Susanne!

      Jag har läst på lite mer om Inka och uppdaterat sortguiden med den informationen.
      Det är omöjligt för mig att svara på om ditt träd trivs den kruka den står i, eftersom jag inte vet vilken grundstam den är ympad på. Vissa grundstammar ger väldigt stora träd som bör planteras på friland omgående, andra svagväxande/dvärggrundstammar ger pytteträd som kan stå i kruka hela livet… Så du får läsa noga på etiketten, men det är inte alltid det står. Om ditt träd redan är så pass stort så är det sannolikt ett starkväxande träd som blir väldigt stort, och det kan kanske stå i en kruka under en begränsad tid men bör få större utrymme för sina rötter så fort som möjligt. Man brukar säga att rotvolymen ska kunna vara lika stor som kronvolymen för att ett träd ska ha det bra.

      Sen vet jag ju heller inte exakt hur mycket kyla Inka tål, eller i vilken växtzon du bor i, så om trädet klarar vintern planterad ute på friland hos dig törs jag inte svara på.
      Återförsäljaren du köpte trädet av ska kunna svara på hur pass härdigt det är.

      Varmt lycka till med ditt Inka, det är en fin sort! 🙂

  10. i Serbien finns en sort som kallas Vinogradarska vilket ska ha uppkommit spontant. Det är egentligen flera varianter varav krupna-5 varianter har stora frukter. Den verkar rekommenderas för ekologisk odling eftersom de är motståndskraftig.

  11. Har ett dvärgträd som inte blommat än.
    Det har tornar (taggar) på stammen, finns någon sort sim har det eller har jag fått något annat?

    1. Hej Lena!

      Jag känner inte till någon enda persikosort som har just taggar/tornar på stammen… Sannolikt har du fått felmärkt växtmaterial, eller så kanske det är grundstammen ”som spökar”. Ta ett foto och testa att lägga upp i Facebookgruppen Vilken Växt så kan du säkert få den identifierad. 🙂 Lycka till!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.