Sortguide : Svarta vinbär

trollet

”De följde med huset…”

Det är inte alltid så lätt att veta vilka sorters vinbär man har… När jag frågade sambon så hade han, som de flesta husköpare, ingen aning. Han ryckte på axlarna, skrattade och sa att ”De följde med huset”. Med tanke på hur pass gammalt huset är så är det säkert rätt gamla sorter, och såna brukar tyvärr ofta vara känsliga för mjöldagg. Men än har vi klarat oss!

Med tiden har jag kompletterat samlingen med fler sorter, både rosa och vita vinbär. Sorten Risarp smakade jag på i plantskolan, och den var så god så en buske fick följa med hem minsann. Nu börjar platsen för fler buskar bli mer och mer begränsad, så därför vill jag verkligen jämföra de sorter som finns innan jag fyller på med fler. Dags för en sortguide! 😉

Det är inte alltid så lätt att veta vilka sorter man har, vilka som ”följde med husköpet”…

Olika smaker och egenskaper

Svarta vinbär tycker nog de flesta trädgårdsägare att de har ganska bra koll på, hur stor skillnad kan det vara liksom?! Men det kan faktiskt vara större skillnad mellan sorter än vad man kan tro… Särskilt det där med motståndskraft mot sjukdomar kan vara väldigt olika, men också smaken på bären, storleken på bären, sötman och när de där bären egentligen mognar skiljer sig åt.

Generellt kan man säga att förädlingen historiskt främst har fokuserat på att få fram friska sorter som funkar att odla storskaligt kommersiellt till sylt och safttillverkning (ofta med kraftig, ganska skarp smak, hög halt av C-vitamin och mycket färg) medan den moderna förädlingen mer handlar om att få fram sorter som tål klimatförändringarna (så att buskarna ger skörd trots varmare vintrar) och ger större bär med tunnare skal och mildare smak som ska gå att äta direkt från busken.

Svarta Vinbär Petter E börjar sakta mogna.

Mjöldagg och vinbärsgallkvalster

Om man bläddrar i den gamla klassiska boken Växtskydd i trädgård av Maj-Lis Pettersson och Ingrid Åkesson så upptäcker man snabbt att det finns en hel del tråkigheter i form av svampsjukdomar och skadedjur som kan drabba svarta vinbär: Bladfallsjuka, filtrost, vinbärsknoppmal, vinbärsbarkgallmygga och en hel massa annat trist…

Två av de vanligaste problemen är mjöldagg och vinbärsgallkvalster; mjöldagg är en svamp som många moderna sorter av svarta vinbär är motståndskraftiga mot och vinbärsgallkvalster är ett pyttelitet skadedjur som gör att knopparna sväller upp och liknar gröna ärtor. Problemet med dessa kvalster är att de sprider en virusliknande sjukdom som orsakar reversion, vilket gör att bladen blir mindre, smalare och skörden minskar (till slut blir det ingen skörd alls). I kommersiella odlingar görs regelbunden besprutning mot gallkvalster, men i hemträdgården är det enklaste att bara klippa bort enstaka skadade grenar och bränna. Om hela busken är angripen ska den tas bort.

Vanligaste eländet

Allra vanligast är nog angrepp av vinbärsbladlus som ger buckliga blad med vinröda fläckar på hos svarta vinbär (när röda vinbär angrips blir det ljusare bucklor på bladen). Det är inte farligt för busken och sällan något som behöver åtgärdas men särskilt snyggt är det inte förstås…

Svarta vinbär Risarp, röda Jonkheer van Tets och vita Gullan.

Sortguide

De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil. De sorter som är hyfsat vanliga i vanliga trädgårdsbutiker är markerade med ***. Med reservation för eventuella felskrivningar.
Några sorter som sticker ut i sortguiden är E-plantorna Petter, Polar, Narve Viking och Öjebyn som är certifierade friska sorter som är anpassad för svenskt klimat (och så supernya sorten Balsgård Martin). Andra ovanligt friska/tåliga sorter är Ben Gairn och Foxendown. Om du främst vill fokusera på smak så är Ben Lomond, Big Ben, Risarp eller Cassissima Noiroma bra val. Det finns också enstaka sorter med variegerade eller rödare blad.

  • Amos Black – Zon okänd. Senblommande och upprättväxande sort som ger stora bär med ganska låg halt av C-vitamin.
  • Baldwin – Zon okänd. Gammal, produktiv sort med god smak som är känd för att ge verkligen mycket stora bär i rejäla kluster som inte spricker vid plockning och går bra att frysa. Bären mognar i juli ungefär. Var en av de allra vanligaste sorterna som såldes storskaligt kommersiellt, den dominerande sorten på brittiska marknaden fram till 1975 ungefär. Sen kom fler, tåligare sorter med bättre motståndskraft mot svampsjukdomar.
  • Balsgård Martin /SLUBGD3001 – Mycket ny sort framtagen av Kimmo Rumpunen vid SLU Balsgård, därav dess namn. En tidig, frisk sort med god motståndskraft mot bladsjukdomar och mjöldagg, plus mycket god motståndskraft mot gallkvalster. Ger glansiga bär av mellanstorlek i medellånga klasar. Smaken beskrivs som ”/…/betydligt mindre syrlig men tydlig smak av svarta vinbär.” i tidningen Pomologen nr 2021-3 s 24. Börjar marknadsföras under 2021 och introduceras via Elitplantstationen.
  • Barchatnaja – Zon okänd men beskrivs som mycket härdig. En självsteril sort som med ryskt urspung sägs ha blommor som är liiite mer frosttåliga än andra svarta vinbärssorter. Produktiv som ger hyfsat stora bär.
  • Ben Alder – Zon okänd. Senblommande skotsk sort framtagen av Scottish Crop Research Institute genom en korsning av Ben More x Ben Lomond. Beskrivs som en mycket produktiv sort som blommar ganska sent och därför brukar klara sig bra från frostskador. Bären mognar ganska sent (odlad i Sverige) med höga halter av C-vitamin som behåller färgen bra, passar därför extra bra för juicetillverkning. Ger ganska små bär som lossnar från busken som övermogna så det gäller att skörda i tid. Motståndskraftig mot många sjukdomar. Plantan är ganska starkväxande och blir ca 1,5 m hög med ett upprätt växtsätt. Vanlig sort inom storskalig kommersiell odling.
  • Ben Avon /SCRI S26/1/1 – Zon okänd. Sorten släpptes 2003 och är ett resultat av korsning mellan Ben Alder x SCRI C2/1/62. En senblommande, mycket produktiv sort som ger stora bär på stora buskar. Motståndskraftig mot olika svampsjukdomar och sannolikt också bladfallsjuka men tyvärr mottaglig för gallkvalster.
  • Ben Connan – Zon okänd. Extremt produktiv sort framtagen av Scottish Crop Research Institute som ger stora bär i juli på kompakta buskar med god motståndskraft mot sjukdomar, även vinbärsbladgallmygga. Ben Connan är resultatet av en korsning av Ben Lomond och Ben Sarek och verkar verkligen ha fått det bästa av två världar: den goda söta smaken från Ben Lomond och motstståndskraften från Ben Sarek. Bären beskrivs bli duktigt stora, ca 16 mm stora, och en enda buske lär kunna ge 3,5 kg i skörd. Plantan blir ca 1,2 m hög med ett upprätt växtsätt. Ibland böjer sig grenarna pga tyngden av bären, men efter skörd brukar de resa sig upp igen. Populär sort i England, men än har jag inte sett den på svenska marknaden tyvärr. Namnet är ett registrerat varumärke. Vanlig sort inom storskalig kommersiell odling.
  • Ben Dorain /SCRI S26/1/2 – Zon okänd men lär trivas bäst i norra och västra delarna av Storbrittanien. Sorten är resultatet av en korsning mellan Ben Alder x SCRI C2/1/62 och släpptes 2002 men bara till ett fåtal utvalda odlare. Ben Dorain beskrivs som mycket produktiv och är starkväxande med upprätt växtsätt. Moståndskraftig mot svampsjukdomar men är tyvärr mottaglig för gallkvalster och reversion som ger sämre skörd.
  • Ben Finlay – Zon okänd. Är resultatet av en korsning av [(SCRI P10/9/13 x Ben Alder) x EM B1834-67], en produktiv sort som är motståndskraftig mot en del skadedjur och ger saftiga bär med hög halt av c-vitamin. Ett bär väger ca 1,2 g.
  • Ben Gairn*** – Zon 1-6. En tidig och produktiv sort från Skottland som är resultatet av en korsning mellan Ben Alder x och den ryska sorten Golubka. Brukar mogna i slutet av juli. Den sägs vara resistent mot reversion och har god motståndskraft mot både mjöldagg och gallkvalster. Ger medellånga klasar med sötsyrliga bär.
  • Ben Hope – Zon okänd. Skotsk sort som är resultatet av en korsning mellan Westra x (238/36 x EM21/15) framtagen av Scottish Crop Research Institute som släpptes 1988. En frisk och ganska tidig sort som lär vara motståndskraftig mot kvalster, mjöldagg och en väldans massa andra sjukdomar vilket gör att den passar extra bra för ekologisk odling. Ger mellanstora bär i långa klasar som mognar nån gång i slutet av juli-början av augusti. Smaken beskrivs som ok, men inte mer. Plantan blir ca 1,5 m hög och beskrivs som upprätt och starkväxande. Rekommenderat planteringsavstånd ca 2 m. En av de allra vanligaste sorterna i engelska hemträdgårdar. Verkar vara belagd med en hel del licenser och varumärkesskydd i flera europeiska länder. Oklart hur den trivs i svenskt klimat.
  • Ben Klibreck – Zon okänd. Ben Klibreck är resultatet av korsningen (Ben More x C2/13/15) x (Ben More x Ri-74020-16) och ger bär med ganska bra sötma. Motståndskraftig mot mjöldagg.
  • Ben Lawers – Zon okänd. Ny sort framtagen i samarbete med James Hutton Institute och dryckesföretaget Lucozade Ribena Suntory (som är känt just för sina svartvinbärsdrycker), marknadsförs som framtidens svarta vinbär, som inte låter sig påverkas av de varmare vintrar som orsakas av klimatförändringarna. Svarta vinbär i allmänhet är annars ofta beroende av en ihållande, kall vinter för att sedan producera bra bär (sk vernalisering) men den här sorten klarar alltså även lite varmare vintrar. Ben Lawers har döpts efter bergstoppen med samma namn i de skotska högländerna. Sorten finns inte ute i handeln än, men har provodlats av 35 olika odlare i Storbrittanien på olika platser, från Somerset till Dundee och skörden år 2020 verkar blivit en dundersuccé. Sannolikt kommer den här sorten vara dominerande inom kommersiell odling i Storbrittanien i framtiden.
  • Ben Lomond – Zon okänd. Skotsk sort framtagen av Scottish Crop Research Institute som ger både stora och mycket söta bär av mycket god kvalitet i rejäla men korta klasar. Plantan har ett kompakt och upprätt växtsätt som gör att den passar bra för den lilla trädgården, lär också funka fint i kruka. Dock kan grenarna bli väldigt tunga av bären och vilja lägga sig ner litegrann, de brukar resa sig igen efter skörd. Vanlig sort inom storskalig kommersiell odling, ger stora jämna skördar men passar sämre i ekologisk odling eftersom den verkar vara känslig för både mjöldagg och bladfallsjuka.
  • Ben Loyal – Zon okänd. Resultatet av en korsning mellan Ben Sarek x Ben Lomond, sorten finns bara tillgänglig för ett litet fåtal odlare än så länge. Beskrivs som en verkligen jätteproduktiv sort som ger mycket stora bär på väldigt korta hängen vilket ger knasigt kompakta klasar. Buskarna är kompakta och går bra att skörda maskinellt men tar lång tid att plocka för hand. Motståndskraftig mot flera svampsjukdomar, bladfallsjuka och enstaka insekter (leaf curling midge, hur nu det bäst ska översättas…). Tyvärr mottaglig för gallkvalster.
  • Ben More – Zon okänd. Senblommande skotsk sort med upprätt växtsätt framtagen av Scottish Crop Research Institute. Beskrivs som smakrik och saftig. Namnet är ett registrerat varumärke.
  • Ben Nevis – Zon 1-4 (5). Ger ganska stora bär, men liten skörd, på en planta med sluthöjd på ca 1-1,5 m. Produktiv (enligt vissa källor, inte enligt andra), som är delvis motståndskraftig mot mjöldagg men kan drabbas av bladfallsjuka. Beskrivs av vissa källor som upprättväxande, men andra källor menar att grenarna får ett mer hängande uttryck tyngda av bär. Ingen toppensort för ekologisk odling.
  • Ben Sarek – Zon 1-5(6). Kompaktväxande, produktiv sort från Skottland med ett lite klent växtsätt som inte funkar så bra för maskinell skörd. Blommar tidigt, men verkar ändå vara tålig mot frost. Ger skörd ganska tidigt på säsongen. Bären beskrivs som stora och hänger i långa klasar med utsökt, sötsyrlig smak enligt vissa källor men halterna av socker, syra och färg är för låga för den kommersiella storindustrin som föredrar både högt brix, högt C-vitamin och mkt färg… Funkar bra för självplock. Namnet är ett registrerat varumärke. Hyfsat motståndskraftig mot mjöldagg men kan få bladfallsjuka.
  • Ben Starav – Zon okänd. Den här sorten har en komplicerad stamtavla… Ben Starav är en starkväxnde sort som är resultatet av dessa korsningar: [(Ben Alder x ([SCRI E29/1 x (SCRI 93/20 x SCRI 100/7)] x [SCRI ND21/12 x SCRI 155/9]). Verkar vara produktiv, ger ganska stora bär med rätt bra sötma som kan väga 1 g st och hänger fast bra på busken. Motståndskraftig mot mjöldagg, men tyvärr mottaglig för väldigt mycket annat elände.
  • Ben Tirran – Zon 1-2 (3).  Sen, skotsk sort framtagen av Scottish Crop Research Institute och är resultatet av en korsning av Ben Lomond x [(Seabrooks Black x Amos Black) x (Seabrooks Black x Ribes sp)] . En produktiv sort som ger skörd sent på säsongen och verkar tåla frost bra. Bären beskrivs som goda och ganska små men också syrliga. Kompaktväxande planta som blir ca 1,5 m hög och lika bred. Moståndskraftig mot mjöldagg men tyvärr mottaglig för mycket annat elände, bl a gallkvalster och filtrost. Sorten finns bara tillgänglig för ett litet urval av odlare än så länge. Vanlig sort inom storskalig kommersiell odling pga höga halter av C-vitamin.
  • Ben Tron /Ben Thron – Zon okänd, men bör sannolikt klara zon 1-5 (6). Bären beskrivs som medelstora och ovanligt goda med högt sockerinnehåll och låg syra. Som övermogna tenderar bären att ramla av grenen. Sorten har gett bra skördar i Norge och Finland men sämre i Danmark (så sannolikt krävs en kall/ihållande vinter för vernaliseringens skull). Har ett upprätt växtsätt och god motståndskraft mot mjöldagg.
  • Ben Vane /S13/14/107 – Zon okänd. Ganska ny sort som är resultatet av en korsning av (SCRI 240/18 x SCRI 243/7) x (Westra x SCRI 243/7), än så länge inte tillgänglig för allmänheten. Sorten beskrivs som tidig och bären är saftiga med bra smak, låg syra och bra sötma. Beskrivs som motståndskraftig mot flera svampsjukdomar och går bra att skörda maskinellt, så sannolikt kommer den användas inom kommersiell produktion i framtiden.
  • Big Ben/SCRI C2/15/40  – Zon okänd. Mycket tidig skotsk sort framtagen av Scottish Crop Research Institute med en ovanligt komplicerad stamtavla…. Big Ben är resultatet av korsningarna (Goliath x Ojebyn) op, Ben Nevis and Vistavotnaja. Är känd för att ge exceptionellt jättestora bär, ungefär 3 ggr större än hos andra sorter. Smaken beskrivs som mycket god och bären har tunt skal, speciellt framtagna för att ätas färska direkt från busken. Kan tyvärr inte skördas med maskin. Bären mognar i juli. Hyfsat frisk sort som bl a är motståndskraftig mot mjöldagg.
  • Black Marble – se Cassissima Black Marble
  • Black ’n’ Red Premiere – Zon okänd. Prydnadssort med vackert mörkt bladverk, namnet syftar alltså på de dovt svarta bladen (med rödare inslag) och inte på bären. Bladen är först gröna på våren, men skiftar sedan färg ju mer solljus de exponeras för till rödsvarta. Sorten är motståndskraftig mot mjöldagg och andra svampsjukdomar och ger mellanstora svarta vinbär i mitten av juli. Plantan blir 140-180 cm hög och 120-140 cm bred. Namnet är ett registrerat varumärke, från schweiziska Lubera.
  • Black Reward – Zon okänd. Nederländsk sort som blommar sent och ger bär av varierande storlek på starkväxande planta. Beskrivs som en produktiv och pålitlig sort som ger bra skörd. Känslig för mjöldagg.
  • Boskoop Jätte – Zon okänd. Produktiv sort med god smak
  • Brödtorp /Brötorp – Zon 1-7. Intressant sort som kommer från finska skärdgården, från landskapet Nyland. Har ett något hängande växtsätt och kan drabbas av mjöldagg och bladfallsjuka. Bären beskrivs som ganska små men mycket goda. Ger ojämn skörd.
  • Byelorussian Sweet – En tidig sort som ger söta bär.
  • Cassissima Black Bells/ Cassissima Blackbells – Zon okänd. Ganska ny sort som ger stora bär i ovanligt långa kluster med 10-15 bär i varje. Bären mognar nån gång i juli och beskrivs som delvis söta. Sorten är motståndskraftig mot mjöldagg. Blackbells är sannolikt släkt med sorterna Neva och Noiroma. Plantan blir ca 140-180 cm hög och 100-120cm bred. Både namnet Cassissima och Blackbells är ett registrerat varumärke. Från schweiziska Lubera.
  • Cassisima Black Marble – Zon okänd. Cassissima är ett registrerat varumärke som saluförs av schweiziska företaget Lubera. Black Marble är en ganska starkväxande sort med ryskt ursprung som ger ovanligt stora bär. En tidig och produktiv sort som är motståndskraftig mot bl a svampsjukdomen mjöldagg. Smaken på bären beskrivs som söt. Plantan blir ca 140-180 m hög och 100-120 cm bred. Zon okänd, jag har inte hittat någon som helst information om hur pass många minus celsius som den här sorten klarar, men Lubera har sina provodlingar i Buchs, Schweiz och i Bad Zwischenahn, Tyskland. I Buchs verkar den kallaste snittemperaturen vintertid ligga på ca 3 minusgrader, och i Bad Zwischenahn har de ännu varmare vintrar, ca -1 så osäkert om den här sorten är härdig i svenskt klimat men jag vet att den odlas med gott resultat i svensk zon 3.
  • Cassisima Late Night – Zon okänd. Sen sort som ger skörd i slutet av juli, bären kan hänga kvar på busken en bit in i augusti. Ger mellanstora bär i långa klasar (en klase kan ha ca 15-20 bär), bra sort för dig som vill förlänga säsongen. Smaken beskrivs som ganska skarp, blir lite mildare ju längre sommaren går. Plantan blir 120-140 cm hög och 80-100 cm bred. Motståndkraftig mot bl a mjöldagg. Starkväxande sort som enligt tillverkaren är en av få sorter som går bra att spaljéra. Både namnet Cassissima och Late Night är registrerade varumärken. Från schweiziska Lubera. Zon okänd, jag har inte hittat någon som helst information om hur pass många minus celsius som den här sorten klarar, men Lubera har sina provodlingar i Buchs, Schweiz och i Bad Zwischenahn, Tyskland. I Buchs verkar den kallaste snittemperaturen vintertid ligga på ca 3 minusgrader, och i Bad Zwischenahn har de ännu varmare vintrar, ca -1 så osäkert hur pass härdig den här sorten är i svenskt klimat.
  • Cassissima Neva – Zon okänd. Bären beskrivs som ovanligt vackra, stora och välformade och mognar i juli. Plantan är upprättväxande blir ca 160-180 cm hög och 80-140 cm bred, lär passa bra att göra häck av. Smaken är sötsyrlig och beskrivs som mildare och sötare än vad svarta vinbär brukar ha, en bra sort för hemträdgården. Motståndskraftig mot flera svampsjukomar. Både namnet Cassissima och Neva är registrerade varumärken. Från schweiziska Lubera. Zon okänd, jag har inte hittat någon som helst information om hur pass många minus celsius som den här sorten klarar, men Lubera har sina provodlingar i Buchs, Schweiz och i Bad Zwischenahn, Tyskland. I Buchs verkar den kallaste snittemperaturen vintertid ligga på ca 3 minusgrader, och i Bad Zwischenahn har de ännu varmare vintrar, ca -1 så osäkert hur pass härdig den här sorten är i svenskt klimat.
  • Cassissima Noiroma – Zon okänd. Tidig sort som ger skörd i slutet av juni som ger extremt stora bär. Beskrivs som en söt dessertsort som ger gourmetbär, plantan blir 140-180 cm hög och 80-120 cm bred. Både namnet Cassissima och Noiroma är registrerade varumärken. Från schweiziska Lubera. Zon okänd, jag har inte hittat någon som helst information om hur pass många minus celsius som den här sorten klarar, men Lubera har sina provodlingar i Buchs, Schweiz och i Bad Zwischenahn, Tyskland. I Buchs verkar den kallaste snittemperaturen vintertid ligga på ca 3 minusgrader, och i Bad Zwischenahn har de ännu varmare vintrar, ca -1 så osäkert hur pass härdig den här sorten är i svenskt klimat.
  • Consort – Zon okänd men sannolikt köldtålig. Intressant sort från Canada som är känd för att tåla mycket kyla och vara motståndskraftig mot svampsjukdomen rost.
  • Daniel’s September – Mycket sen sort.
  • Delikatessnaja – Zon 1-4. Enligt många trädgårdskunniga det allra godaste svarta vinbäret som finns. Dock lurigt att få tag på, säljs inte av de stora trädgårdskedjorna ännu… På en smakprovning via Essunga Plantskola tyckte jag absolut att den var god (men att Intercontinental var ännu godare).
  • Edina /Band Up /C3 – Zon okänd. Upprättväxande sort som ger bär med hög halt av C-vitamin. Verkar vara en väldigt gammal sort som är svår att få tag på numera. Enligt vissa källor är sorten samma som de lika gamla sorterna Goliath och Victoria.
  • Finnskogens Druva – Produktiv sort från Värmland. Kanske samma som Värmlands Druva?
  • Foxendown – Zon okänd. Ganska ny sort som började dyka upp på den brittiska marknaden runt 2015 ungefär och beskrivs som starkväxande och sannerligen mycket motståndskraftig mot majoriteten av de sjukdomar som kan drabba svara vinbär. Kanske den friskaste sorten jag stött på hittills. Ena föräldern till Foxendown är Ben Lomond, smaken beskrivs som god. Sorten lär vara idealisk för ekologisk odling eftersom den inte behöver besprutas mot elände som många andra sorter.
  • Hedda – Zon 1-6. Norsk sort som är resultatet av en korsning av sorterna Melalahti och Öjebyn. Beskrivs som rakväxande och ganska liten till växten, men Hedda är ändå en intressant sort som ger stora, söta bär men de har lite lägre halt av C-vitamin än många andra sorter. Enligt vissa källor är sorten produktiv, enligt andra källor ger den stablia men lite ganska små skördar.
  • Hildur – Zon 1-6. Resultatet av en korsning av sorterna Öjebyn och Sunderbyn. Upprättväxande sort som ger stora bär med söt, god smak. Motståndskraftig mot gallkvalster och gråmögel. Verkar också tåla frost bra. Verkar trivas bättre i norra delen av Sverige, en långdagssort som inte verkar vilja bilda blommor i södra Sverige. Produktiv och bra norrlandssort, men inget att satsa på i södra delen av Sverige.
  • Hystawneznaya – En mycket mycket tidigt sort från Ryssland.
  • Svarta vinbär Intercontinental.

    Intercontinental – Zon 1-5. Produktiv sort som ger rejäla, stora bär bär med fin sötma. Blir ca 1,5 m hög men kan bli betydligt bredare, kräver gott om plats i trädgården. Beskrivs som en frisk sort som har bra halter av både sötma, C-vitamin och syra. Passar eventuellt för ekologisk odling. Enligt enstaka källor finns Intercontinental numera som E-planta, men jag hittar ingen information om det på E-plantas hemsida än.
    På en provsmakning via Essunga Plantskola fick jag chansen att smaka den och jag tyckte verkligen att den var god. Söt med stora bär, men fortfarande med lite syra så att den faktiskt smakar som jag tycker att svarta vinbär ska smaka. Många moderna sorter tycker jag personligen är på tok för söta (ibland nästan blaskiga), men den här är söt på ett väldigt trevligt sätt som ändå ger en behagligt lång smak. En av de godaste sorterna jag smakat hittills, rekommenderas! Ganska lätt att beställa via nätet hos många återförsäljare, verkar vara mindre vanlig hos de stora trädgårdskedjorna (även om nån enstaka kedja verkar ha börjat sälja den).

    Intercontinental ger stora vinbär.
  • Janslunda – Lokalsort från mellansverige, mognar medeltidgt på säsongen.
  • Jet /Malling Jet – Väldigt sen sort som tidigare användes för att förlänga vinbärssäsongen. Tyvärr väldigt mottaglig för allehanda trista sjukdomar och säljs därför inte längre kommersiellt i nån större skala. Var förr mycket populär i England och kringliggande länder eftersom den var produktiv, god och bären kunde sitta kvar länge på grenen utan att bli dåliga.
  • Jänkisjärvi – Lokalsort från norrbotten med upprätt växtsätt och styva grenar som kan skördas maskinellt. Trivs inte i södra Sverige där skördarna är dåliga, men i norr ger den stora goda bär. Motståndskraftig mot mjöldagg och gallkvalster men tyvärr väldigt mottaglig för bladfallsjuka. (jänkis = kanin, och järvi = sjö. så den heter alltså… kaninsjö???)
  • Kristin – Ny, norsk sort som ger ganska stora bär med söt god smak och låg syra med tunt skal. Ger tyvärr inte så stor skörd och blommar tidigt, så risken finns för frostskador. Har varit frisk som odlad i Norge, kanske inget för storindustrin men trevlig i hemträdgården.
  • Korpikylä – Lokalsort som det vore roligt att få veta mer om, kontaka mig gärna och berätta vad du vet. Namnet betyder typ vildmarksby på finska.
  • Koshmichesnaja – Rysk sort som ger skörd i mitten av säsongen.
  • Little Black Sugar /Lowberry Little Black Sugar – Zon okänd, vissa svenska återförsäljare anger zon 1-4, andra zon 1-2. Kompaktväxande sort som bara blir ca 80-100 cm hög och marknadsförs för att även kunna odlas i kruka. Plantan tar liten plats och har ett ganska upprätt, rakt växtsätt. Bären beskrivs som goda och mognar i juli ungefär. Ingår i serien Lowberry som är ett registrerat varumärke.
  • Malling Jet – se Jet
  • Marski – Zon 1-5. Finsk sort som beskrivs som frisk och produktiv, ger fina bär.
  • Melalahti – Zon 1-6. Ger stora, söta bär på nästan lodrätt växande grenar (som inte verkar gå så bra att skörda maskinellt). Verkar trivas bäst i nordöstra Finland. Motståndskraftig mot mjöldagg, verkar vara ganska motståndskraftig även mot bladfallsjuka. Bra sort för norrland, ger dålig skörd i söder. Namnet betyder typ paddel-vik på finska. Melalahti är en ort i Finland som ligger i Oulu-regionen 492 km norr om Helsingfors.
  • Mikael – Zon 1-5. Upprättväxande finsk sort som beskrivs som lättplockad eftersom bären har ett ganska tjockt skal. Ger förvånansvärt söta bär för att vara så pass tidig. Beskrivs som en produktiv och frisk sort som ger fina bär.
  • Minaj smyriov – Zon okänd. Baltisk sort med ryskt ursprung som beskrivs som medeltidig och ger ganska stora bär men med skarp smak. Bra till saft men inte så goda att äta direkt från busken. En buske ger ca 2-4 kg.
  • Mortti – Zon 1-5. Finländsk korsning av sorterna Wellington och Öjebyn från 1989 som ger stora, sötsyrliga bär med kraftig, kryddig smak som är lättplockade pga sitt tjocka skal och sitter fast bra på grenarna i korta klasar. Plantan beskrivs som upprättväxande, frisk och produktiv. Har en mer upprättväxande form än Öjebyn (beskrivs överlag som en förbättrad Öjebyn, typ), men ger skörd nån vecka senare. Motståndskraftig mot mjöldagg.
  • Narve Viking E – Zon 1-5 (6). Starkväxande, frisk och produktiv sort från Norge som är motståndskraftig mot mjöldagg (men kan drabbas litegrann av filtrost) och mognar ganska sent på säsongen, ofta i augusti. Blommar också ganska sent, så inte särskilt känslig för frostskador. Bra sort för dig som vill ha en så lång vinbärssäsong som möjligt. Blir ca 1,4 m hög. Bären beskrivs som syrliga men goda och många, kommer i långa klasar. Bären beskrevs som stora när den kom, men sen dess finns det många andra, ännu nyare sorter som får ännu större bär (så det beror väl lite på vad man jämför med, antar jag). Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.
  • Nikkala – Lokalsort som gissningsvis har sitt ursprung i Nikkala, utanför Haparanda i Sverige. Såldes kommersiellt på 1950-talet. Ganska sen sort med ett brett och stadigt växtsätt som ger väldigt goda bär att ätas färska (mindre bra för att göra saft på). Mognar lite ojämnt tyvärr och har låg halt av C-vitamin, bra för självplock men kan behöva plockas i två omgångar. Får inte så jättestora klasar men bären beskrivs som så pass goda att den verkar klart odlingsvärd ändå. Enligt en enda källa är den motståndskraftig mot både gallkvalster, mjöldagg och spinnkvalster.
  • Nisse – Ger mycket stora bär med tunt skal, men får veka skott. Från SLUs odlingar i Dalby.
  • Petter E /BRi 9508-3A- Zon 1-5(6). En av de bästa sorterna för hobbyodlare på den svenska marknaden, svensk sort från SLU Balsgård. Hyfsat god sort som ger mycket stora svarta bär i juli-augusti på en planta som blir 1,5 m hög men kan bli ganska bredväxande med tiden. Smaken beskrivs som utsökt! Sorten beskrivs som mycket motståndskraftig mot både mjöldagg, filtrost och vinbärsgallkvalster. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Namnet skrivs ibland med stora bokstäver och det innebär att det är ett registrerat varumärke, dvs Lotta är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd.
  • Pilot A Mamkin – Hyfsat tidig sort från Ryssland.
  • Polar E*** – Zon 1-6. Produktiv sort, bären mognar ganska tidigt och enhetligt i juli-augusti. Plantan blir ca 1-1,5 m hög, ca 2 m bred och kan ibland få vågräta grenar så beskär regelbundet. Motståndskraftig mot mjöldagg. Ger inte så stora bär och med ganska hårt skal, med klassisk smak. Personligen är jag inte så imponerad av själva bäret hos den här sorten, det finns många andra sorter som är godare och trevligare att äta färska (men plantan är snäll och beskrivs av många som lättodlad). En storsäljare, en av de allra vanligaste sorterna i svenska trädgårdsbutiker, ger bra i nästan hela Sverige, både i norr och söder. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Passar sannolikt bra för ekologisk odling.
  • Risager – Gammal sort som är känslig för bladfallsjuka, kan också få mjöldagg. Men bären är så pass goda att vissa odlare gärna odlar den ändå.
  • Risarp*** – Zon 1 -6. God sort med stark smak och låg syra. En av hallongurun Herberts smakfavoriter (Herberts Hallon i Harplinge). En korsning av den gamla sorten Risager och den lite mer moderna sorten Öjebyn. Buskarna kan bli ganska stora. Verkar ha hyfsat bra motståndskraft mot gallkvalster. Bra sort för självplock. En av mina personliga smakfavoriter.
  • Roodknop – Zon okänd. Namnet kanske insinuerar att detta är röda vinbär, men icke. Det är faktiskt svarta vinbär. Gammal sort med god motståndskraft mot bladfallsjuka och delvis motståndskraftig mot mjöldagg. Har delvis hängande växtsätt och lite ojämna skördar. Klonen Roodknop 504 verkar vara liiite mer produktiv.
  • Seabrooks Black – Zon okänd men enligt amerikansk återförsäljare tål den 35 minusgrader eller mer. Beskrivs som en tidig eller mellantidig sort som börjar ge skörd i juli. Plantan är ganska upprätt- och kompaktväxande. Produktiv, ger mellanstora bär i stora klasar. Gammal sort från 1913 som introducerades av Seabrook, verkar vara moståndskraftig mot gallkvalster.
  • Silvergieter – Zon okänd men verkar trivas i södra och mellersta delarna av Sverige. Upprättväxande sort som ger kraftiga buskar med medelstora klasar tidigt på säsongen. Verkar ha holländskt ursprung. Bären är ganska stora med hög halt av C-vitamin. Namnet betyder ungefär silvervattenkanna på nederländska.
  • Stellina  – Zon okänd men verkar vara tålig mot kyla. Verkar vara en svensk korsning av sorterna Boskoop Jätte och Erkiheikki, från Alnarp som släpptes 1979. Plantan har ett kraftigt, upprätt växtsätt och verkar vara motståndskraftig mot spinnkvalster men är mottaglig för mjöldagg. Bären beskrivs som hyfsat stora och sitter i långa klasar. Bra sort för odling i norra Sverige.
  • Storklas – Zon 1-6. Produktiv sort som ger stora bär och en gång i tiden var motståndskraftig mot mjöldagg. Tyvärr verkar den blivit mer mottaglig för mjöldagg med tiden och den är mycket mottaglig för kvalster. Verkar trivas liiiite bättre i södra Sverige, men kan inte rekommenderas längre eftersom den är så pass sjuklig.
  • Sunderbyn – Zon okänd. Lokalsort som verkar tåla mycket kyla och såldes kommersiellt i Sverige under 1950-talet. Tyvärr mottaglig för en del sjukdomar. Har använts en del inom förädlingen av svara vinbär, är en av föräldrarna till den moderna sorten Hildur.
  • Titania – Zon 1-4 (5). Lite mer tveksamma källor anger zon 6. Svensk, frisk sort (med ursprung i Litauen enligt enstaka källa) som ger svarta bär i juli-augusti på en kraftigväxande planta som blir 1-1,5 m hög (med tiden kan den få ett mer hängande växtsätt). Åsikterna går isär om detta bär… Många gillar smaken, andra gillar den inte alls. Jag tycker att smaken är helt ok, men det är inget dessertbär för mig. Personligen gör jag hellre saft av Titania än äter bären färska. Att sorten är rejält produktiv verkar iallafall de flesta vara eniga om. Motståndskraftig mot mjöldagg och svampsjukdomar. Bären har en tendens att ramla av busken som övermogna.
  • Svarta vinbär Titania.
  • Triton – Zon okänd, men verkar trivas i västsverige. Systerort till Titania. Kraftigväxande, tidig sort som blir ca 2 m hög och beskrivs som produktiv, en buske kan ge ca 5 kg. Motståndskraftig mot svampsjukdomar, beskrivs som en frisk sort.
  • Wellington /Wellington Black – Zon okänd men enligt amerikansk återförsäljare tål den 35 minusgrader eller mer. Upprättväxande sort som blir ca 1,5 m hög. Produktiv sort som ger stora klasar men tyvärr är mottaglig för både gallkvalster. Populär sort i USA och Kanada.
  • Variegatum – Zon I-IV(V) Spännande brokbladig sort från USA som blir ca 1,3 m hög.
  • Värmlands Druva – Tyvärr ganska mottaglig för mjöldagg. Kanske samma som Finnskogens Druva? Svårt att få reda på särskilt mycket om den här sorten tyvärr… Vet du mer? Kontakta mig gärna och berätta. 🙂
  • Öjebyn E*** – Zon 1-5 (6). En ganska gammal, väl beprövad sort hittades på 1940-talet i Norrbotten i Sverige. Populär att använda inom växtförädling, Öjebyn har varit den ena föräldern till många nyare, moderna sorter (bl a Hedda och Mortti). Ger ganska stora svarta vinbär med ganska tunt skal på meterhög planta med ett lite hängande växtsätt. Funkar både till sylt och saft, trots sitt tunna skal går bären bra att transportera. Ganska god med sötsyrlig smak, sorten beskrivs som motståndskraftig mot mjöldagg (men verkar vara mottaglig för gallkvalster). Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. En riktig klassiker, en av de allra vanligaste sorterna i svenska trädgårdsbutiker. Lite småbesvärlig att odla men smaken är så pass bra att den är värd det.
  • 8872-1 – Zon okänd. Ny sort som är resultatet av en korsning mellan [(SCRI 240/18 x SCRI 243/7) x Ben Alder] x EM B1834-67. Beskrivs som kompaktväxande och mycket produktiv med bra smak och hög halt av C-vitamin. Verkar dessutom vara motståndskraftig mot både svampsjukdomar och gallkvalster. Med tiden får den säkert ett lite mer klatschigt och säljande namn… 😉

Och så ännu fler…

Jag har hittat långt fler sortnamn än de i listan ovan… Ofta får ju gamla kulturarvssorter namn efter platsen de odlats länge på, efter en känd person eller efter en person som odlat den, men det har varit svårt att hitta mer information än bara namnet på dessa: Altersund, Astrid, Bang Up, Bjäsmora, Ebony, Erkiheikki, Haparanda, Kangosfors, Matakoski, Nikkala XI, Rosenthals Langtraubige Schwartze, Stella I, Stella II, Sunderbyn II, Svarta från Thalin, Svartlå, Tenah, Tsema, Varde Viking, Åström, Östersund mfl…

Kan du fler sortnamn och vet något mer om dem, t ex smak, zon och tunt/tjockt skal?
Berätta gärna så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Svarta vinbär Risarp, vita vinbär Gullan, röda krusbär Hinnonmäki röd och blåbärstry Boreal Beauty.

Källor i urval:

Alternativ.nu

Bästa bären enligt växtförädlingsstationerna – Natur & Trädgård 2017

Black currant – an insight into the crop – Michael Vagiri 2012

Ekologisk odling av vinbär – Kirsten Jensen

E-planta

James Hutton Institute – Black currant varieties

https://www.blomqvistplantskola.com/index.php?route=product/search&search=svarta%20vinb%C3%A4r

http://honeyberryusa.com/honeyberry-plants-3.html

https://www.ars-grin.gov/ars/PacWest/Corvallis/ncgr/cool/top.ribes.html

Läs också Sortguide: Röda Vinbär
Fler sortguider

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.