-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cramers Blommor-
-Innehåller reklam för Meraki Seeds och den ideella Föreningen Sesam-
Kulturarvssorter och lokalsorter är ju härligt men inte alltid så lätt att hitta… När Föreningen Sesams lokalgrupp i Uppland ville fokusera på att lyfta och föröka upp de Uppländska sorterna inom det ideella projektet #sesamupplandsfröarv så var det fler lokalgrupper som blev inspirerade att göra något liknande. Därför gör jag fler inlägg och sammanställningar om lokalsorter, denna gång om Dalarna.
Ordet kulturarv är lite luddigt och kan tolkas på olika sätt (även i olika länder). Att en sort kallas för kulturarvssort har med tiden kanske blivit lite urvattnat av marknadsföringsskäl men innebär grovt förenklat att det är en gammal sort som odlats länge i Sverige på samma plats, ofta i flera generationer. Ibland sägs att sorten ska vara från före 1940- 1950- eller 1960-tal, beroende på växtslag, men egentligen finns ingen regel för hur gammal en sort ska vara för att få kallas för kulturarvssort. Det är en kulturskatt, helt enkelt. Värd att bevara för framtiden.
Att vilja bevara äldre sorter i odling handlar om att vilja bevara sitt kulturarv. Vissa sorter har specifika smaker och egenskaper som gör dem extra lämpade för vissa maträtter, det är levande matminnen att förvalta och dela med andra. De äldre sorterna har också en bred genetisk bas som vi kommer att behöva för att kunna ta fram nya sorter som bättre lämpar sig för ett förändrat klimat. Att de odlats länge på en plats visar att de är odlingssäkra, att det går att få fram fullmoget frö men för att sorterna ska fortsätta anpassa sig efter sjukdomar och ett förändrat klimat så behöver vi fortsätta odla dem. Nedfrysta i en genbank kan de inte anpassa sig, så fortsätt fröodla dem i bevarandesyfte så att de kan fortsätta finnas även i framtiden.
Kom ihåg: allt förökas inte via frö
Även om vi fokuserar på att fröodla från frö till frö i bevarandesyfte i Föreningen Sesam så är det ju inte alla grödor i listan nedan som förökas med frö om du odlar dem i bevarandesyfte… Potatis förökas t ex med sättor när den odlas i bevarandesyfte (potatisfrö = ger upphov till ny sort), och rabarber, humle, bärbuskar mm förökas via t ex delning eller avläggare. Och äpple förökas via ympning om det odlas i bevarandesyfte (kärnsådd = ny sort), kulturarvspelargoner förökas via sticklingar.
Det speciella med Dalarna
Dalarna är ett lite speciellt landskap som särskiljer sig vad gäller kultursorter… Här finns en stark hembygdskultur och därför finns också ovanligt många gamla fina sorter bevarade. Listan är helt enkelt ovanligt lång! 😀 😀 😀 Därför har också det här inlägget tagit extra ovanligt lång tid att skriva, vilket är att betrakta som ett lyxproblem. 😉 Och det är inte bara så att det är en ovanligt lång lista med sortnamn, det är också en ovanligt fascinerande lista: det finns ovanligt många sorters potatislök, ovanligt många sorters kålrötter, många ärter och ganska många äpplen… Så frossa i listan, njut av mångfalden och hjälp till att odla, värna och sprida den. 🙂
Dalarnas lokalsorter från A-Ö
En del sortnamn har jag/gästbloggare bloggat om tidigare, de namnen är klickbara. Många av sorterna är insamlade av POM (Programmet för odlad mångfald) och finns i Nationella genbanken. Mer information tillkommer ständigt, så listan kommer att uppdateras allteftersom. Med reservation för eventuella felskrivningar.
En kortare översikt utan beskrivning hittar du i tidigare inlägg Hitta din lokalsort.
En kort sammanfattning med sortnamn hittar du längst ner i slutet av inlägget.
Anderssoniana – Mentha x gracilis ’Anderssoniana’ ÄDELMYNTA (SWE 460) Gammal sort som kan spåras till före 1800-talet, från Rällsjögården utanför Bjursås där den ännu växer vid det gamla boningshusets gamla rabatter. I boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K Strese och Erik de Vahl kan man läsa att ”Där växer många av Rällsjö-Britas växter kvar under tillsyn av Ingeborg Granhagen Nåhem, som en gång var hennes granne men numera äger gården som hon vårdar ömt. Myntan, som kallas ”kattmynta” växte tidigare på en myntaåker bakom gården och dess rötter ska under nödåren på 1860-talet ha ätits och använts i barkbrödet.” (Strese & de Vahl 2018:27) Sorten beskrivs som låg, ca 20 cm hög med ett liggande växtsätt. Den verkar vara vital, sprider sig villigt. De mörkt gröna bladen är ganska små, behårade och väldoftande med något rödfärgade stjälkar. Blommorna sitter i kransar, placerade i bladvecken och ger inga frön (bildar bara pistiller). Kallas ibland för Värmländsk bladmynta, har odlats både i Värmland och Dalarna.
Anna – POTATISLÖK (SWE 94) – Intressant sort från Rällsjögårdarna i Dalarna, verkar vara döpt efter Rällsjö-Britas syster Rällsjö Anna Andersson (hennes son Erik har i sin tur fortsatt odla den) och sorten har sannolikt odlats där sen 1700-talet. Ger många päron/rombformade lökar med rödbrunt skal. Blasten är smal, lång och förgrenar sig mycket. Köttet beskrivs som vit-violett. Sorten blommar rikligt vissa år och kan då bilda bulbiller.
Avestaärt – MÄRGÄRT Kanske samma sort som Saxbo? Se Saxbo i listan nedan.
Axmors Fäbodar – PEPPARROT (SWE 482) Beskrivs som en frodig och vital sort som bevaras i Nationella genbanken men inga bedömningar är gjorda. Det finns fascinerande lite skrivet om själva växten, betydligt mer om dess historia. Sorten fanns på Rällsjögården i Dalarna, en gård som byggdes 1804 där fem generationer levde. Många växter finns bevarade från denna gård, som finns utförligt beskriven i boken Rällsjö.Brita är mitt namn av Lena Nygårds. Brita själv berättade för Nygårds att pepparroten kom från Axmors fäbodar, som då ägdes av Lind Daniel som var medicinkunnig. Förutom pepparrot växte det även mästerrot, malört, åbrodd, tibast, mukrenfana, rabarber och andra medicinalväxter. Det var Britas farfars far Rällsjö Erik Andersson som hämtade hem pepparroten från Axmors fäbodar och satte i sin egen trädgård. När den trädgården med tiden började förfalla så hämtade Rällsjö-Brita och hennes mor många av växterna och planterade vid den nuvarande Rällsjögården.Finns bevarad i klonarkivet på Staberg. Enligt Leksand kommuns hemsida ligger Axmors fäbodställe strax öster om riksväg 69 mellan Rättvik och Bjursås, det är ett fäbodställe i Rönnäs fjärding i Östra Leksands socken som nyttjades på 1820-talet av sju olika byar. Den sista fäbodsvistelsen var 1950. Axmors fäbodar nyttjades av byarna Sunnanäng, Hjortnäs, Överboda, Ytterboda, Sjugare, Sätra och Tällberg och nämns i gamla skrifter redan 1663 (då som Södheraxmoor och Nårreaxmoor) och är en stor yta, ca 40 hektar, även om stora delar numera är igenvuxet.
Baggens – KÅLROT (NGB 21723) En omtyckt sort med rykte om god smak, ger lite kantiga rötter med högbyggd hals. Grundfärgen är grön med lila täckfärg och gulare undersida. Köttet beskrivs som gult och krispigt med mild smak. Bladen har lila stjälk och sparsamt med flikar. Enligt boken Underbara kålrötter av Kålrotsakademien så tillhör Baggens smakprofil III, dvs mer frisk i smaken och så pass god att den kan ätas rå. I boken beskrivs den som ”/…/den näst godaste kålroten.” (Kålrotsakademien 2020:61). På Kålrotsakademiens hemsida beskrivs den som ”Kritvit, snygg! Lätt melerad som för tankarna till rova. Otroligt saftig, mild, vattnig, fadd.” Även i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna beskrivs smaken positivt med följande ord; ”I smakprovningar anses den ofta som en av de allra godaste kålrötterna.” (Wiking Leino, Nygårds & Börjeson 2023:38). Baggens donerades till POM 2010 av Edith Baggens i Fjällgrycksbo, hon hade fått den av sin farmor Länsmans Karin Andersdotter. Edith hade odlat kålroten så länge hon kunde minnas och året efter att hon givit frö till genbanken så gick hon bort.
Belle Cathérine – ROS (Damascena-Gruppen) Zon 1-7. Beskrivs som en kraftigväxande damascenerros som blir 1,5-2 m hög och liksom bågböjda grenar och matta, skedformade blad. Får rosa-ljusrosa, fyllda blommor med medelstark doft. Blommorna blir ofta fula i regnigt väder och knopparna kan då klibba ihop och bli bruna. Annars en tålig sort som blommar fint även i skuggigare lägen. Har odlats länge i Sverige och har spritts till många olika delar av landet, bl a i Värmland har den odlats sen 1920, den går också att spåra till Särbro prästgård i Härnösand där den odlades redan på 1800-talet. Utsågs till Dalarnas landskapsros 2019 av en arbetsgrupp utsedd av Svenska Rosensällskapet. OBS! Namnet Minette används ibland felaktigt, Minette och Belle Cathérine är inte samma sort. Läs mer om det här eller här.
Berggrens-Stina – POTATISLÖK (SWE 191) – Har odlats länge i Gagnef, Dalarna. Produktiv sort som ger stora, runda lökar. ”Somliga somrar blommar den mycket rikligt med relativt små blommor, ibland med flera blomstänglar i samma kluster, vilket är ovanligt.” framgår i boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl s 235.
Biskopens /Biskopens ärtor /Biskopens ärt /Biskopen från Biskopsnäs /Säröärt – GRÅSOCKERÄRT (NGB17866) och (NGB14641) Gråsockerärt eftersom den saknar membran och kan skördas och ätas som sockerärt, från Biskopsnäset, Ludvika i Dalarna men kanske har den sitt ursprung i Grangärde finnmark eftersom Sara Stina Jansson (som ogift verkar hon ha hetat Jacobsdotter) hade med sig sorten från sitt barndomshem där, varifrån hon också fick med sig kålroten Finnmarkens vita (NGB11748). Biskopens är en hög och kraftigväxande sort med rosaröda blommor; smutsrosa segel och röd köl. Ger ganska korta, söta och krispiga gröna baljor med 4-5 frön i varje balja. Fröna beskrivs som brunröda med vacker marmorering, mörknar till dovt rött som lagrade. Ju mer fröna mognar desto beskare blir de. Baljorna saknar membran och är goda att ätas när de fortfarande är späda, som sockerärt. Ger stora brunröda ärter med fin marmorering som vid lagring mörknar och blir mer rödbruna. Beskrivs som bra matärter, en härdig och rikgivande sort, mycket odlingsvärd. Sorten kom in första gången till genbanken via föreningen Sesam från Berit Odnegård, sen kom den in till genbanken igen via Fröuppropet men då direkt från Berit. Lite rörigt, men det rör sig alltså om en och samma ärt. Om du vill läsa mer om Biskopens historia så kika i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds och Börjeson. Finns hos Meraki Seeds
Bjurs – POTATISLÖK (SWE 104) – Ger väldigt små, tillplattat runda lökar med rödbrunt skal i kluster som sitter ganska djupt ner i jorden. Från Bjursås i Dalarna.
Bjursås – KÅLROT (NGB13474) Lantsort som fortfarande odlas lokalt i Dalarna. Beskrivs som en grön kålrot med svaga toner av lila, med vit eller gul undersida. Köttet är vitt och har en mild, god smak och fast textur. Den växer grunt, har lång hals och tillhör smakprofil II enligt Kålrotsakademien, dvs passar att tillagas. På Kålrotsakademiens hemsida beskrivs den med orden: ”Kompakt, krispig, fast. Lite besk, högre sötma, ettrig kål, frisk, lätt pepprig, nötig. Mild. Kraftig smak, elegant mild kålsmak. Förmodligen bra att syra eller använda i puré eller rosta i ugn.” Insamlad av Föreningen Sesam 1991, en av många som odlat sorten är Tyra Eriksson som intervjuas av Agneta Magnusson i boken Gråärter, rovor och den älskade kålroten (läs gärna mer om hur hon odlade kålroten på s 118-121). Tyras utsäde av kålroten Bjursås med vitt kött kommer från Sågsbo men hon hade också frö från Sörskog och i hennes barndomshem i Andersbo odlade man också liknande kålrötter. I boken Underbara kålrötter av Kålrotsakademien kan man läsa att ”Den har donerats från flera källor i Bjursås med omnejd och förekommer i flera stammar, t ex ’Bortas-Bertil’ (NGB17916) (Kålrotsakademien 2020:61) Just i Bjursås i Dalarna så verkar orten ha varit något av en kålrotsmetropol enligt boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna. Där fröodlas fortfarande kålrötter från frö till frö, fler än just sorten Bjursås, och en himla massa andra grönsaker också… 2018 höll Kålrotsakademien provsmakning av kålrötter, här kan du se en film från provsmakningen där Matti Leino berättar om olika kålrötter, bland annat just Bjursås.
Dalaböna – Vicia faba ÅKERBÖNA/BONDBÖNA (NGB17885) Plantan blir ca 90-100 cm hög och har få förgreningar. Blommorna är klassiskt vita med svarta fläckar, sorten blommar tidigt. Ger mycket små, njurformade ljusa gulgröna bönor i gröna, korta lätt böjda baljor som pekar uppåt.Även om bönorna är små så ger sorten bra skörd. Beskrivs som tidig och härdig i Föreningen Sesams årsbok 2026. Insamlad i samband med POMs Fröupprop. Insamlad av botanisten Lars Kers som arbetade i över 40 år vid Bergianska trädgården i Stockholm, men hans hemtrakter var Lima by, Leksand i Dalarna. Där både fick han frö och samlade in frö av sorter som odlats länge där, bl a denna Dalaböna.
Dala lantvete /Dala vårvete /Lantvete Dalarna – Har odlats från södra Dalarna upp till delar av Hälsingland, finns i odling än i dag. Lantsort som kan uppvisa stor variation på sina ax, både i färg och form. Vissa ax har borst/titer, andra inte. Dessa blir då lite rödare i färgen när axen mognar men färgen på sädeskornen är samma oavsett färg på axen. Beskrivs ge mjöl med fyllig arom och god smak, passar bra för brödbak, kakor, tunnbröd mm. Beskrivs stå emot konkurrensen av ogräs bättre än moderna sorter, det blir högt snabbt och ger bra med halm. Rekommenderas att odlas utan konstgödsel eftersom de då riskerar att bli för höga och då resulterar i liggsäd vid storm eller kraftigt regn. Mer detaljerad information och foto hittar du här på Allkorns hemsida.
Enviken /Smultron och mjölk från Enviken – PELARGON (SWE937) Zonalpelargon från Dalarna före 1900 som odlades länge av Evelinas mormor Märta. Evelina odlade den vidare och gav den till Vivan som senare skickade in den till Uppsala botaniska 1996. Upprättväxande, får vackra rödvita blommor. Jämfört med andra liknande pelargoner så har den ganska mycket rött i blomman, de tre nedre blombladen är nästan helröda, de två övre rödvita. Blombladens baksida är röda med vitt närmare fästet. Beskrivs som en ganska ranglig sort som behöver beskäras regelbundet för att hålla formen.
Enviken /Enviksärtan /Engströmsärtan – SPRITÄRT (NGB17865) Högväxande, kan bli 2 meter eller högre och behöver högt stöd. Får vita blommor och ger bra skörd, beskrivs som sen i Sesams Årsbok 2024. Gammal sort som odlats i Dalarna, bl a i Marnäs och Avesta, sedan början av 1900-talet. Sås i mitten av maj och skördas i augusti. Insamlad i samband med POMs Fröupprop, sorten odlades länge av Birgitta Häggs familj i Dalarna, hennes morfar Carl och mormor Emma odlade sorten för husbehov och sålde överskottet på torget.
Farfar – KÅLROT (NGB17918) En lokalsort från Dalarna som odlats länge av Wanja Eeks farfar Johannes Eek i Mora. Sorten har rödviolett grundfärg med gul undersida och nedliggande blad med lila stjälkar. Formen är rund med kort hals och gult, krispigt kött. Smaken beskrivs som besk, pepprig och jordig, enligt Kålrotsakademiens bok Underbara kålrötter tillhör kålroten Farfar smakprofil I, dvs passar att torkas och syras (Kålrotsakademien 2020:58 och 63-67).
Finnmarkens vita /Finnmarkens vita kålrötter – KÅLROT (NGB11748) Enligt Kålrotsakademiens bok Underbara kålrötter odlades den i Finnmarken i Grangärde socken i Dalarna och hittades under 1990-talet av Berit Odnegård och socknens hembygdsförening. Sorten kom till NordGen via Föreningen Sesam. I boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna spekuleras det i om sorten kanske kan ha kommit till Grangärde via de invandrade svedjefinnar som kom från finska Karelen, den är ju väldigt olik andra kålrötter från Dalarna (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson (2023:30). Den odlades bl a av Sara Stina Jacobsdotter som växte upp på ett finntorp i trakten, hon tog med sig frö vid flytten till Ludvika i slutet av 1800-talet (gråsockerärten Biskopens ärt kommer också från henne). Ger tydligt plattrunda kålrötter med grön grundfärg och svaga lila toner och vit undersida. Som genomskuren tycker jag att kålroten nästan ser hjärtformad ut, ett väldigt speciellt utseende som man inte ser hos andra sorter. Bladen är upprätta, med få flikar och ljusgröna stjälkar. Köttet är vitt och lite träigt i konsistensen, smaken beskrivs som söt och frisk av Kålrotsakademien som menar att Finnmarkens vita hör till smakprofil II, dvs passar att tillagas (Kålrotsakademien 2020:67). I boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna beskrivs smaken som säregen, och menar att det kan bero på att ”/…/den innehåller mer av moderarten rova än många andra kålrötter.”, baserat på en teori av den finske kulturväxtforskaren Hannu Ahokas (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson (2023:30).
Grangärde /Vit kålrot från Grangärde – KÅLROT (NGB11764) Troligen en mycket gammal sort, från Grangärde i Dalarna. Det finns fascinerande lite information om denna sort, som kanske är en lantsort med vitt kött. Kanske. Vet du säkert? Eller vet du mer? Kommentera gärna blogginlägget och berätta. 🙂
Grängesberg /Grängesbergsäpplet – HÖSTÄPPLE Zon okänd. Tidigt, krispigt höstäpple från Dalarna som beskrivs som ett bra mustäpple av Svepoms lista Kort sortinformation äpple 2025. Det finns fascinerande lite information om detta äpple, ingen av mina tre ”äppel-biblar” (Svenska äpplen av Näslund & af Sandeberg, Våra äpplesorter av Nilsson och Äpplen i Sverige av Svensson & Kastman) nämner äppelsorten Grängesberg, tyvärr. Vet du något mer om sorten? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂
Gubbäpple – HÖSTÄPPLE Zon 1-4. Ett stort rött äpple med mörkröda strimmor som går ner i skafthålan. Vid första anblicken är det ett ganska ojämnt, fult och flammigt äpple (men gott!). Skalet är tjockt och glänsande med god doft. Det mognar i mitten av september ungefär och håller nån månad, frukten beskrivs som krasig, saftig med sött och rätt syrligt kött. Köttet är gräddvitt med lite rosa toner närmast skalet, brunfärgas ganska långsamt. Den har djupt kluven, luden pistill. Typiska kännetecken är få, långsmala kärnor, kärnor av varierande form och storlek och att täckfärgen är liksom lite ojämnt fördelad, det ser lite flammigt ut på håll. Förväxlingsäpplen är Gravensteiner (som doftar ännu starkare och har gräddvitt kött) och Bergianäpple (som brukar ha en stor rostrosett i sin skafthåla). Trädet beskrivs som friskt, verkar stå emot både kräfta och skorv men frukten kan blåsa ner från grenen vid höststormar så skörda i tid. Annars är det ett gott ätäpple, bra mustäpple och kan användas till det mesta i köket. Det är en gammal sort som går att spåra till 1600-talet men uppgifter om pollinatörer saknas. Det äldsta träd man känner till växer på Källslätten, i en gammal terrasserad trädgård utanför Falun.
Hedemora /Hedemoraäpple – HÖST/VINTERÄPPLE Zon 1-4. Ger mellanstora gula äpplen med rödare strimmor och kort skaft som ofta har en svulst. Grundfärgen är gul och där kan man se många gröna eller rostfärgade skalpunkter. Frukten mognar i oktober och kan lagras ända till januari vid bra lagringsförhållanden men verkar vara som godast runt jul. Smaken beskrivs som mild och sötsyrlig, frukten är saftig och köttet vitt, mört och finkornigt. Enligt Anton Nilssons bok Våra äpplesorter är det en gammal kärnsådds-sort från 1880-talet i Hedemora, Dalarna. Tack vare skomakaremästare C E Sjöberg i Hedemora som upptäckte en äppleplanta i en hagbacke vid Brunnsjön, den hade i två år slagits av med lie (Nilsson 1986:203-205). Sannolikt hade äpple ätits av ett djur och sedan uppkom Hedemoraäpplet som en spontan kärnsådd. Han grävde upp den lilla plantan ur hagen, tog med den hem och planterade den vid Södra Åsgatan. Efter 6 år gav den fina frukter. Innan den fick gödsel gav den skörd vartannat år, efter gödsling gav den skörd varje år. Trädet beskrivs som senblommande, härdigt och med fast grenverk. Trädet hos Sjöberg fick en krona på 12 m i diameter. Färgbild finns i Nilssons bok på s 205.
Högskolan Falun – Allium angulosum x nutans KANTLÖK (SWE 298) Från Seminarieträdgården i Falun, planterad av Lennart Andersson 1995. Han hade i sin tur fått den som en delning från en visningsträdgård i Bjursås, Dalarna. I boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl berättar Lennart att ”/…/ägaren berättade att löken kommit från Ryssland och den kallades för ”bredbladig rysk gräslök”.” Senare DNA-analyser har visat att det är en hybrid mellan rysslök och sibirisk kantlök. (Strese & de Vahl 2018:276) Sorten beskrivs som kraftigväxande (jämf med andra kantlökar) och blir lite högre, bildar också fler bulbiller i blomställningen. Perenn lök som trivs i soligt läge. Bladen är platta, passar fint att använda som klippgrönt i t ex en potatissallad.
Janne /kanske samma ursprung som 16G – KÅLROT (NGB17914) Ger plattrunda kålrötter med grön grundfärg och vagt lila toner, undersidan är gul och köttet är mörkt gult. Inte så söt i smaken, lite träig. Beskrivs som en låg sort med många bladrosetter, bladen är mest nedliggande. Enligt Kålrotsakademien tillhör kålroten Janne smakprofil II, dvs passar att tillagas. Odlades av den självlärda trädgårdsmästaren Grabb Johannes (Janne) Andersson fram till 1950-talet i Dysberg, Dalarna i växtzon 7 som delade med sig av sitt frö till andra odlare. Sorten spreds av hans granne Gerda Hinders som fortsatte odla den. Samlades in i samband med Poms Fröupprop, då kom frö både från Gerda och från Jannes brorson Birger. Den lämnades också in till Fröuppropet under ett annat namn, Östergyllen, av Roland i Älandsbro (som fått frö av Birger). Det finns också en annan kålrot med namnet Östergyllen som såldes av Linköpings trädgårdsförening 1920, men som sedan försvann. Varför Jannes kålrot getts samma namn är fortfarande oklart. Läs mer om sortens lite röriga men mycket intressanta historia i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson 2023:30-32).
Jäder – HÖSTÄPPLE Zon 2-4. En lokalsort från byn Jäder i Dalarna. Ger äpplen som rent visuellt är väldigt lika Spässerud. Beskrivs som ett tidigt, krispigt höstäpple av Svepoms lista Kort sortinformation äpple 2025. Det finns fascinerande lite information om detta äpple, ingen av mina tre ”äppel-biblar” (Svenska äpplen av Näslund & af Sandeberg, Våra äpplesorter av Nilsson och Äpplen i Sverige av Svensson & Kastman) nämner äppelsorten Jäder, tyvärr. Vet du något mer om sorten? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂
Kampkur – Peucedanum ostruthium ’Kampkur’ MÄSTERROT (SWE 461) Gammal medicinalväxt som använts sen medeltiden mot allt möjligt… Verkar ha varit särskilt effektiv som slemlösande medel. Bladen liknar kirskål, blommorna är vita (liknar morotsblommor) och det är framförallt roten som används, den sprider sig med grova rotstockar. Carl von Linné nämner växten i flera av sina skrifter, även i hans reseberättelser från Dalarna 1734 där den enligt honom odlades i större mängder i Nås socken. I boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl beskrivs hur läkekunnige Rällsjö Anders vid Rällsjögården i Dalarna odlade läxeväxter vid Axmor, där familjens fäbod låg. Läkeväxterna där hade den tidigare ägaren planterat, men Rällsjö Anders hade kompletterat med läkeväxter som han samlat in själv från andra fäbodar och övergivna gårdar i trakten. Med hjälp av sina växter, gammal kunskap och recepthandboken Pharmacia compocita (1896) verkade han som läkekunnig i trakten. Hans dotter Rällsjö Brita bevarade många av växterna från odlingen vid fäboden i odling vid Rällsjögården. Just mästerroten brukade användas tillsammans med rabarber till en sk ”kampkur” för hästar (Strese & de Vahl 2018:36-37). Om du vill läsa mer om livet på Rällsjögården så rekommenderar jag verkligen boken Rällsjö Brita är mitt namn av Lena Nygårds. I den får du via Britas dagböcker följa med in i själva det dagliga arbetet på gården på ett väldigt fint sätt som verkligen levandegör hur livet på gården var förr i tiden.
Karin – POTATISLÖK (SWE 320) – Potatislök från Norr Lindberg, i Dalarna. ”Ger stora lökar med gröna nyanser i köttet. Skördeklar med viss oregelbundenhet inom sorten.” enligt Sesams Årsbok 2020 s 29. Odlas inom Föreningen Sesam. En av de mest odlingsvärda sorterna eftersom den ger hyfsat stora lökar (för att vara potatislök).
Karolina – SPARRIS (SWE 293) Beskrivs som en mycket klen och sen sort i boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K Strese och Erik De Vahl. Ger bara enstaka tunna, låga och glesa stänglar som sedan bildar ett litet anal hanblommor. Sorten Karolina insamlades från Ann-Britts föräldrahem i Nås, hon fick den från sina morföräldrars gård i Mockfjärd. Vid huset i Nås växer ännu en hanplanta och en honplanta (Strese & De Vahl 2018:193).
Klenshyttan – BRYTMÄRGÄRT (NGB 17862) Medeltidig, högväxande sort som kan bli 2 meter hög eller mer och behöver högt stöd. Får vita blommor och gröna baljor som är godast att skörda som uppsvällda. Baljorna beskrivs som krispiga, köttiga och lite böjda (liknar nästan bönbaljor litegrann). Ger goda, tjocka baljor utan membran som kan ätas råa eller kokta. Sorten beskrivs som mycket god av flera olika källor, vissa kallar den tillochmed för delikat. 😉 Fröna är gröna och lite skrynkliga. Gammal sort som kan spåras till 1900-talets början. Kom till Klenshyttan i Ludvika i södra Dalarna från givarens mormor Anna. Anna bodde i Sikfors i Västmanland, kanske fick hon sorten av sin syster som gick i trädgårdslära i Kew Gardens i London, England. Amatörsort som säljs och marknadsförs under varumärket Grönt Kulturarv.
Kolarbo – BONDBÖNA (NGB 132169) Blir ca 1 m hög, i varje balja finns ca 4-5 st platta bönor. Som torkade är bönorna ljust bruna. Har odlats inom samma familj sen 1800-talet i Kolarbo, Dalarna. Läs mer i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds och Börjeson.
Kålrot from Tällberg – se Tällberg längre ner i listan
Lantvete från Dalarna – se Dala lantvete högre upp i listan.
Leksandslök/ Leksand – POTATISLÖK (SWE 106) – Kanske den mest välkända och omskrivna potatislöken av dem alla… Om det finns en superstar inom potatislökarna, så är det denna, mycket odlingsvärd. En potatislök från Dalarna (Västmanland i mellersta Sverige) med kraftig smak. En av de tidigaste sorterna att mogna. Enligt SLUs produktblad (se källor nedan) om potatislöken Leksand så odlas och bevaras den av en privatperson ”/…/som fick den på 1970-talet av sina grannar Doris och Gunnar Nylands i Ullvi utanför Leksand. Doris har troligen fått löken av Martin Hällgren, född 1906, från grannbyn Hälla där Doris växte upp. Han åkte runt på en flakmoped i bygden och sålde fröeroch egna produkter av jordgubbar, rotfrukter och även ”Leksandslök”, som den kallas i dagligt tal.” Leksand odlas och säljs i mindre skala (för utsäde) av Föreningen Leksands kulturväxter, för tillfället är den slutsåld. Leksand är godkänd som amatörsort på EU:s sortlista.
Leksands Vit /Leksands /Leksandspotatis – POTATIS Beskrivs som en mjölig matpotatis som ändå håller ihop bra vid kokandet. Smaken beskrivs som god, men lite egen (som lantsorter ofta är). Har gult skal, vitt-ljusgult kött och rund men lite bumlig och bucklig form. Gammal lantsort som kanske härstammar från Alströmers import, enligt hemsidan Potatis i tiden så odlades den på hans gård Nolhaga. Enligt SKUD tillhör Leksands Vit Höst- och Vinterpotatisgruppen, en gammal sort som nämns redan 1940 men numera är svårare att få tag på, den var något vanligare i handeln runt 2016. Bild kan du se här.
Lind Daniel – Artemisia abrotanum ÅBRODD (SWE 471) Läkeväxt med smala, finflikiga gröna väldoftande blad, doften påminner lite om citron. Brukar bli ungefär meterhög i Sverige (högre när den odlas i varmare klimat) och får yttepyttesmå blommor. Sorten Lind Daniel har gröna blad och en fylligt skarp doft och fanns bevarad på Rällsjö Britas trädgård vid Rällsjögården och har överlevt tack vare att Erik och Ingrid (barn till Britas syster Anna) tog med sig åbrodd till sina egna trädgårdar. På Rällsjögården finns den inte mer. Förökas via delning eller vår/höststicklingar och har inga särskilda krav på skötsel eller växtplats förutom att den trivs bäst i sol eller halvskugga. Plantor brukar finnas kvar även i övergivna trädgårdar långt efter att ägaren lämnat jordelivet (abrotanum betyder typ odödlig eller gudomlig). Växten har odlats för sina bitterämnen och eteriska oljor, den ansågs värdefull och användbar och vid flytt tog man ofta den med sig, eller en stickling. Har använts i Norden mycket länge, sannolikt ända sedan tidig medeltid runt 1200-talet. I allmogens köksträdgårdar har den funnits sedan 1700-tal och den beskrivs som en mycket kraftfull läkeväxt som använts till mycket, bl a sårläkning och abortering men också för att underlätta vid förlossningar och öka menstruation (eller mot ”allehanda kvinnosjukdomar”). Den beskrivs som antiseptisk, galldrivande och som balsamisk ört, dvs det lades i kistan tillsammans med lik för att hindra förruttnelseprocessen. Den användes också mot skabb, löss, och mal eller när man skulle dra ut stickor som fastnat i huden. Man lade kvistar i linneskåpen för att hålla skadedjur borta och den användes också i kyrkobuketten, väldoften gjorde att man höll sig vaken även vid en långrandig predikan. Vem personen Lind Daniel var har jag inte lyckats hitta någon som helst information om… Det lilla jag fått reda på om sorten kommer från boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl (2018:49-50). Vet du mer? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂
Lokförare Bergfälts Jätteärt /Jätteärt från Hälsingland /Karlsbyheden GRÅSOCKERÄRT (NGB21724) (Sorten har tidigare också lämnats in till genbanken under namnet Gästrikland, då med NGB17882) – Amatörsort. Högväxande gråärt som vanligen odlas och äts som sockerärt och därför ofta brukar kallas för gråsockerärt. Får vackra rödvioletta blommor och stora, grågröna ärtor som ibland kan skifta liitegranna i rött med enstaka prickar. Blir mycket hög men klättrar inte så bra själv, behöver stadigt växtstöd och lite uppbindingshjälp på traven. Kan bli 2-3 m hög, ibland ännu högre. Känd för att ge många och väldigt stora baljor, söta och goda, som fortsätter vara krispiga länge (tillochmed när ärterna inuti börjar svälla så är den krispigt god). Vid optimala odlingsförhållanden kan vissa baljor bli ca 15-30 cm långa och ca 3 cm breda. Goda både som färska, lättkokta och funkar att frysa. Mycket odlingsvärd (men verkar bli mindre god som odlad i södra Sverige). Du som fröodlar, tänk på att Lokförare Bergfälts Jätteärt ska senare ha en fullmogen, brun balja som INTE är uppsvälld utan som snarare smiter åt kring ärterna i fullmoget stadie.
Lanserad under varumärket Grönt Kulturarv. Sorten är döpt efter lokföraren Birger Wilhelm Bergfelt, mannen som odlade den i Ludvika på 40 talet (kanske är sorten resterna av en gammal fransk sort som numera är borta) men varifrån han faktiskt fick sitt frö vet vi ännu inte. Hösten 2012 jämfördes sorterna ’Jätteärten från Hälsingland’ och ’Karlbyheden’ noga av Agneta Börjeson, Agneta Magnusson, Lena Nygårds och företrädare från NordGen; slutsatsen var att de båda var identiska och gavs då namnet ’Lokförare Bergfälts Jätteärt’. Du kan läsa mer om detektivarbetet kring sorten i boken Gråärter, rovor och den älskade kålroten av Angeta Magnusson. Eftersom den här ärten har koppling till flera olika landskap så förekommer den också i flera olika blogginlägg, t ex även i Lokalsorter i Gästrikland. Köp Lokförare Bergfälts Jätteärt hos Cramers Blommor
Lönneberga – (NGB17954) Mildsmakande, högväxande och god trädgårdsmålla från Småland där den odlats ända sen 1889 av samma familj på gården Gallö i Lönneberga. Först av Vera Franssons farfar och sedan av Vera själv (men trädgårdsmållan växte redan där när farfadern tog över gården). Man åt de späda bladen, ofta stuvade, till fläsk. I början av 2000-talet delade Vera med sig av frön till Märta Dahlberg i Grängesberg, Dalarna, som senare lämnade in frö till Poms Fröupprop. Den har alltså odlats länge både i Småland och i Dalarna, därför har jag valt att även inkludera den i Dalarnas lista (men verkar ha odlats längst i Småland). Sorten beskrivs som medeltidig, med gröna-ljusgröna blad med bredare bas och avsmalnad topp. Läs mer om historien och de som odlade Lönneberga här i Genbis GRIN-Global. Du kan också läs mer i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds & Börjeson (2023:58).
Nusnäs – KÅLROT (NGB17909) OBS, det finns även en ärt med samma namn. Gammal sort som odlades redan i början av 1900-talet av Grannas Anna Eriksson i Nusnäs. Sorten odlades sedan vidare av hennes dotter Grannas Elin Jansson och sedan även av hennes dotter Gunnel Ivarez som donerade kålroten 2002 till fröuppropet (hon har också donerat ärten med samma namn). Nusnäs ger runda kålrötter utan hals med gult kött som har fast och krispig textur. Bladen är är upprätta i växtsättet med få flikar. Bladfärgen är ljusgrön med mer violetta åsar. Skalet är rödviolett, undersidan gul. Utsedd till den allra godaste kålroten av Kålrotsakademien 2018, smaken beskrivs som fruktig, söt och pepprig. Enligt Kålrotsakademien tillhör den smakprofil III, dvs passar att ätas råa/färska. Om du vill läsa mer om hur man tillagade och åt Nusnäs förr så läs gärna i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds och Börjeson (2023:34-35). Här kan du se en film från provsmakningen där Matti Leino pratar om bl a sorten Nusnäs. i boken Underbara kålrötter av Kålrotsakademien kan man läsa att ”’Nusnäs’ ansågs vara den godaste (!) kålroten. Denna sort var en av de fem sorter som flest bedömare ansåg vara fruktig. (Kålrotsakademien 2020:73)
Nusnäs /Stens – STENSÄRT /MÄRGSPRITÄRT (NGB17843) Obs, det finns även en kålrot med samma namn. Beskrivs i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna som en vitblommande, buskig medelhög sort som behöver stöd. Sorten blommar medeltidigt med blommor över hela plantan, ger ganska långa baljor som brukar innehålla fem ärtor (Wiking Leino, Nygårds och Börjseon 2023:157-158). Ärtorna beskrivs som mjälla med lite söt smak, skörda regelbundet för den verkar ge skörd över en längre period. Har odlats länge i Nusnäs, Dalarna av bland annat Grannas Anna Eriksson (född 1882) och Elin Hanspers (född Grannas Elin Jansson). Hur ärten kom till trakten vet man inte säkert, kanske hade skolläraren Per Nordin med sig frön som användes när barnen skulle lära sig odla i skolan, när han kom till Nusnäs i början av 1800-talet. Där fick Elin lära sig att odla. Sorten ärvdes och odlas vidare av systrarna Gunnel och Ingrid (som är Elins barn, och Annas barnbarn). Samlades in i samband med POMs fröupprop, Gunnel donerade även kålroten Nusnäs.
Pelusk från Dalarna /Pelusk – GRÅÄRT (Foderärt-Gruppen) Gammal högväxande lantsort från Dalarna som växtförädlaren Stig Blixt gärna ville bevara för eftervärlden. Rätt produktiv, ger många medelstora gulbruna ärtor. Beskrivs som en bra allround-sort som både funkar bra till mat och mjöl (ärtmjöl var vanligt förr och användes i både brödbak och matlagning).
Predikoväcka – Artemisia abrotanum ÅBRODD (SWE 447) Läkeväxt med smala, finflikiga gröna väldoftande blad, den sötmilda doften påminner lite om citron. Som namnet antyder så brukade den användas i kyrkobuketten. Enligt boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Mrie K. Strese och Erik de Vahl så fanns moderplantorna till just den här sorten 3 km norr om By kyrka i By socken ca 1910-1915 (Strese & de Vahl 2018:48-49). På 1930-talet flyttades en planta till Avesta. den delades senare och spreds till Högfors 1945 och vidare till Skinnskatteberg 1953 och Oxelösund 1962. Brukar bli ungefär meterhög i Sverige (högre när den odlas i varmare klimat) och får yttepyttesmå blommor, just den här sorten Predikoväcka beskrivs vara senast att grönska på våren i genbankens odling (jämf med andra sorters åbrodd) och får mörkt gröna blad om hösten. Planteras gärna som solitär, har ett klotliknande växtsätt. Åbrodd förökas via delning eller vår/höststicklingar och har inga särskilda krav på skötsel eller växtplats förutom att den trivs bäst i sol eller halvskugga. Plantor brukar finnas kvar även i övergivna trädgårdar långt efter att ägaren lämnat jordelivet (abrotanum betyder typ odödlig eller gudomlig). Växten har odlats för sina bitterämnen och eteriska oljor, den ansågs värdefull och användbar och vid flytt tog man ofta den med sig, eller en stickling. Har använts i Norden mycket länge, sannolikt ända sedan tidig medeltid runt 1200-talet. I allmogens köksträdgårdar har den funnits sedan 1700-tal och den beskrivs som en mycket kraftfull läkeväxt som använts till mycket, bl a sårläkning och abortering men också för att underlätta vid förlossningar och öka menstruation (eller mot ”allehanda kvinnosjukdomar”). Den beskrivs som antiseptisk, galldrivande och som balsamisk ört, dvs det lades i kistan tillsammans med lik för att hindra förruttnelseprocessen. Den användes också mot skabb, löss, och mal eller när man skulle dra ut stickor som fastnat i huden. Man lade kvistar i linneskåpen för att hålla skadedjur borta och den användes också i kyrkobuketten, väldoften gjorde att man höll sig vaken även vid en långrandig predikan.
Rog – BRYTSOCKERÄRT (NGB132137) Högväxande brytsockerärt med vita blommor från trakten kring Bjursås. Beskrivs ge tydligt böjda baljor med söt och saftig smak. Odlades av Olga Roman som bodde i byn Rog i Dalarna. Eftersom hennes man var sjuklig så hjälpte Olgas grönsaksland till att försörja familjen, där odlade hon bland annat Rog. Senare fortsatte hennes dotter Anna och sonen Rolf med fru att odla sorten. Brytsockerärten har man använt som rå i sallad eller som lättkokt till maten.
Rällsjö Anders – RABARBER (SWE 401) – Kulturarvssort från Koppslahyttan, Dalarna. Får glansigt gröna, väldigt buckligt och vågiga blad med upprätt växtsätt. Stjälkarna beskrivs som långsmala med rödspräcklig bas och syrligt frisk smak. Rällsjö Anders var läkekunnig och planterade många växter som han använde i medicinska syften, hans dotter Rällsjö Brita odlade vidare många av växterna. (Källa Else-Marie K Strese & Erik de Vahl 2018: 132) Om du vill läsa mer om Rällsjö Anders och Rällsjö Brita så rekommenderar jag verkligen boken Rällsjö Brita är mitt namn av Lena Nygårds. I den får du via Britas dagböcker följa med in i själva det dagliga arbetet på gården på ett väldigt fint sätt som verkligen levandegör hur livet på gården var förr i tiden.
Rällsjö Brita – Viola cornuta HORNVIOL (SWE 534) Vet du mer om sorten? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂
Rällsjö Britas gula dahlia – DAHLIA Om det egentligen är ett sortnamn vete sjutton… Men det är iallafall vad den kallas av de många odlare som älskar och vårdar den. Från Rällsjögården i Bjursås socken i Falun.
Rällsjö Ladugårdsdörren – LIBBSTICKA (NGB132130) Jag hittar oerhört lite information om den här libbstickan tyvärr men namnet antyder att den funnits vid Rällsjö Britas gård, sannolikt planterad vid ladugårdsdörren. I boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl nämns att det fanns en gammal libbsticka vid Rällsjögården (planterad vid mästerrot) som satts för att hålla huggormar på avstånd. Kanske är det denna. (Strese & de Vahl 2018:37).
Rällsjö Dianthus barbatus (kanske samma som Rällsjöby?) – BORSTNEJLIKA (NGB17957) Vackert klarrosa borstnejlika med ett nästan pudrat, vitt skirt mönster i mitten. Insamlad i samband med Poms Fröupprop.
Rättviks Röd /Rättviks /Röd Dala /Rödpotatis /Vanha Punainen – POTATIS (NGB3019) Mycket gammal lantsort som kanske härstammar från Alströmers import på 1720-talet. Har odlats i många generationer i byarna kring Rättvik (men även på andra orter och i andra länder). Ger rödskaliga potatisar med ljust inre och ganska djupa ögon. Har fin potatissmak men med lite besk eftersmak. Enligt SKUD tillhör Rättviks Röd Höst- och Vinterpotatisgruppen, en gammal sort som nämns redan 1941 men numera är svår att få tag på. En lite mjölig matpotatis som ändå brukar hålla ihop bra under kokandet. Sägs vara väldigt bra till tunnbrödsbakning. I Finland verkar den ha odlats under namnet Vanha Punainen och sägs vara bra till brödbak, t e x potatisrieska. Vanha = gammal, så direktöversatt blir namnet Gammal Röd eller Gamle Röde. Bild kan du se här.
Rättviksärt /Rättviks gråärt – GRÅÄRT (NGB17879) Tillhör Foderärt-Gruppen. Lantsort och bevarandesort från Dalarna. Plantan förgrenar sig och blir ca 130-150 cm hög med smala stjälkar och små blad. Beskrivs som lite späd i sitt växtsätt, den behöver verkligen stöd. Sorten blommar länge med rosavioletta blommor och ger korta, smala baljor. Ärtorna är små, lilaprickiga eller helt blålila. Användes förr traditionellt till mjöl, ärtgröt, ärtpannkaka och djurfoder. Kan användas som släpärt. Traditionellt sås ärtorna i maj och skördas i september. Utsedd 2022 till Dalarnas landskapsärt av Kålrotsakademin. Finns hos Kinnekullefrö. Läs mer om Rättviksärtens historia och de personer som odlat den i boken Gråärter, rovor och den älskade kålroten av Agneta Magnusson.
Rönnäs – BONDBÖNA (NGB24295) – Tidig sort från Dalarna som beskrivs som rak, stadigt högväxande, ganska smal med få sidogrenar. Plantorna får ganska små, lite flikiga blad. Ger stora, lite böjda baljor och stora, lätt runda vita bönor. Ca 4 bönor per balja. Samlades in vid Fröuppropet och togs om hand av NordGen.
Saxbo – MÄRGÄRT (NGB17863) Sort som kan spåras till 1936 då Gertrud Eriksson gifte sig och flyttade till Saxbo i Dalarna, dit hon hade med sig märgärten. Gertrud hade fått tag på märgärten i Närke när hon gick på hushållsskola där. Beskrivs som rejält högväxande och stadig med vita blommor. Plantorna blir högre än 2 meter så högt stöd behövs. Medeltidig, men ger skörd rätt länge från slutet av juli och en bit in i september, kan få bladmögel ibland i slutet av säsongen annars beskrivs den som frisk och mycket god. Sorten odlas ännu av Gertruds dotter Birgit, som 2004 donerade sorten till POMs Fröupprop. Senare har det visat sig att stensärten (NGB 103520) som lämnades in redan 1980 och Saxbo (NGB17863) är en och samma sort. I GeNBIS GRIN Global kan man läsa att ”Idag odlar BirgitBroström, Gertruds dotter, ärten till eget hushåll men även till Hemköp i Avesta.” Ibland nämns Avesta-ärten i sammanhang när man talar om lokala ärtsorter med koppling till Dalarna, kanske är det då Saxbo man menar? Jag vet inte, men kanske vet du som läser? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂
Selma Lagerlöf – RABARBER (Genbanksnummer SWE 403) – Hämtad från Selma Lagerlöfs tidiga bostad i Falun, Lagerlöfsgården. Beskrivs som god, milt syrlig i smaken. Stjälkarna är röda i basen och fläckigt röda uppför skaftet, bladen är lite vågigt buckliga.
Siljansnäs – POTATISLÖK (SWE 75) – Ger ganska små lökar i täta kluster. Sort från Dalarna verkar vara en variant av sorten Leksand, trivs inte i södra Sverige utan bör odlas mer norrut för bra resultat.
Snilsäpple – HÖSTÄPPLE Zon 1-5. Mycket gammal sort från slutet av 1600-talet, kan spåras till Nibble by i Hedemora. Verkar vara en kärnsådd, det är iallafall inte ympat. Ger mellanstora, gula, vagt åsiga äpplen med tjockt skal och många skalpunkter. Ibland, enstaka år, kan man ana en mycket mycket svag rodnad på solsidan. Kärnhuset är ganska stort, sitter högt och köttet beskrivs som vitgrönt och syrligt med svag arom av Anton Nilsson i boken Våra äpplesorter (Nilsson 1986:202-203. Frukten mognar i september och håller nån månad. Själva trädet beskrivs som ett rejält stort jätteträd! Nilsson menar att det kanske är ”/…/vårt lands grövsta och äldsta äppleträd? Stammens omkrets är ca 4 m och den delar sig sedan i två mäktiga stammar. Höjden är omkring 10 m och diametern bortåt 15 m.” (Nilsson 1986:203) Enligt Nilsson var trädet var fortfarande livskraftigt och gav stora mängder frukt i slutet av 1980-talet, hur det ligger till med vitaliteten hos moderträdet numera år 2026 vet jag inte. Men frukten dyker upp ibland på äppelutställningar så sorten har sannolikt spridits via ympar.
Sollerö /Solleröärt – GRÅÄRT (NGB17859) (Foderärt-Gruppen) Gråärt, bevarandesort. Högväxande, lättodlad sort med tidig blomning och tidig mognad. Blir 1,5 m hög eller ännu högre. Får rosaröda blommor och ger många baljor med ca 5 st stora ärtor i varje balja som senare blir gulgrå, buckligt kantiga frön med svart prick (fröärr). Smaken beskrivs som mild, en mycket bra matärt som passar till allt möjligt; bröd, röror, biffar mm. Beskrivs som enormt goda att ätas som kokta, mosade med smör. Mycket omtyckt sort med fin smak, en av Agneta Magnussons återkommande sortfavoriter som hon ofta tipsar om. Mycket odlingsvärd. Från en bondmora på Sollerön i Siljan i Dalarna, samlades in via Fröuppropet.
Sollrot – KÅLROT (NGB17915). Donerades 2002 till Poms Fröupprop av Håll Nils Matsson på Sollerön i Dalarna, där den odlats länge av hans mor Karolina, även kallad Bond-Lina. Sorten ger högbyggda, runda kålrötter bronsfärgad grundfärg, tydlig lila täckfärg och gult, fast kött. Undersidan är gul, halsen kort. Bladen beskrivs som upprättväxande, gröna och rikligt flikiga med lila täckfärg. Smaken beskrivs som sötmild. Enligt Kålrotsakademien tillhör Sollrot smakprofil II, dvs passar att tillaga. Läs mer om den i boken Underbara kålrötter av Kålrotsakademien (2020:77). Även om Sollrot är en gammal sort så går det fortfarande att få tag på frö, den säljs under varumärket Grönt Kulturarv. Köp Sollrot hos Cramers Blommor
Stora Hyttnäs/ Röd Mårbacka – PELARGON En mutation av den vanliga, klassiska Mårbackan och får vackert dubbla blommor med klar rödcerise färg och tillhör gruppen zonalpelargoner. Blomman har nästan ett lite busigt, rufsigt utseende. Sorten är tillvaratagen på Stora Hyttnäs gård (därav dess namn) belägen bredvid Carl Larsson-gården Lilla Hyttnäs i Sundborn. 2008 valdes Stora Hyttnäs till Dalarnas landskapspelargon vid Svenska Pelargonsällskapets 10-årsjubileum på Kerstin Svärds Handelsträdgård i Uvnäs utanför Falun. Kallas ofta för Röd Mårbacka i handeln. Jag köpte min som stickling hos Pelargonfönstret i Örbyhus. De brukar ofta vara med på mässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö och sälja sticklingar där. Även Pelargonmuseéet i Torsåker har den i sitt sortiment ibland.
Söderbärke – Iris variegata SKÄGGIRIS (SWE 526) Från Söderbärke i Dalarna. Bevaras av Nationella Genbanken och ingår i klonarkivet hos Stabers Bergmansgård i Dalarna.
Torsång – PELARGON Dvärgväxande zonalpelargon som får dubbla rosa blommor med vitare mitt med rostfärgade ståndarknappar. Bladen är små med svag zonmarkering. Torsång ligger längs Dalälven, mellan Falun och Borlänge och där finns Torsångs handelsträdgård. Pelargonen Torsång såldes av nuvarande ägares farfar Gustaf Haglund redan på 1930-talet och den verkar fortfarande vara i produktion. Oklart om de fortfarande har den i sitt sortiment numera men den 10 mars 2025 skrev de om den på Torsångs Handelsträdgårds Facebooksida iallafall så det verkar lovande. Beskrivs som mycket blomvillig och verkar tåla regn bättre än andra sorter.
Tunaäpple – HÖSTÄPPLE Zon (3) 4-5. Ger mellanstora, plattrunda äpplen med grönvitt saftigt och sötsyrligt fruktkött i slutet av september. Typiska kännetecken är kort skaft, både djup foderhåla och djup skafthåla och stora kärnor. Frukten kan lagras ungefär till början av november. Moderträdet står i Islingby, Borlänge. Enligt boken Svenska äpplen av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg kan sorten spåras till 1930-talet då trädgårdsmästare John Lundvik ”/…/tog med sig frukter till Experimentalfältet i Stockholm och där fick veta att detta var en ny äppelsort som han själv fick namnsätta.”(Näslund & af Sandeberg 2010:468). Utsedd till Dalarnas landskapsäpple 2005 av Sveriges Pomologiska Sällskap och Riksförbundet Svensk Trädgård i samarbete med Koloniträdgårdsförbundet och Sveriges Hembygdsförbund.
Tällberg /Kålrot from Tällberg – KÅLROT (NGB11744) Ger runda kålrötter med rödviolett täckfärg. Bladen har ett upprätt växtsätt, sparsamt med flikar med ljusgröna stjälkar med litegranna rödare inslag. Undersidan och köttet är gult, smaken beskrivs som krispig och pepprig. Enligt Kålrotsakademien tillhör den smakprofil III, dvs passar att ätas färsk (Kålrotsakademien 2020:81). Från Siljansbygden i Dalarna, gammal sort från före 1940-talet. Inlämnad 1996 av Karl-Erik Perols i byn Laknäs i Dalarna, i samband med Poms Fröupprop. Enligt honom kommer sorten från en gammal gård i byn där man alltid tog sitt eget frö och enligt Wiking Leino, Nygårds och Börjesons bok Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna verkar det som att fröna sannolikt kommer från Kans-Klara, hennes odlande finns beskrivet i boken Leksands kulturväxter (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson 2023:36-37).
Vallagården – STENSÄRT/MÄRGÄRT (NGB17839) Gammal sort som odlats sedan före 1900-talet. Beskrivs som en Medeltidig-tidig och produktiv sort som får stora blad. Baljorna är ganska korta, droppformade och en balja innehåller ca 4-5 st frön. Enligt vissa källor är den medelhög, enligt andra källor hög-medelhög. Beskrivs som en sort med jämn mognad enligt vissa källor, enligt andra källor har den en lång skördeperiod, lite oklart vad som gäller. Enligt boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna odlades sorten länge på Vallagården i Dalarna, historien beskrivs såhär: ”När Karin Walla gifte sig i mitten av 1900-talet och flyttade till sin mans gård fortsatte hon att odla den stensärt som två generationer kvinnor tidigare odlat på Vallagården i Hedemora i Dalarna.” (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson 2023:158). Det vekar som att Karins son (och hustru) tog över odlingarna, kanske fortsatte de att odla ärten. Den verkar vara svår att få tag på numera… Själv känner jag bara till två privatpersoner som håller den vid liv, vilka odlingshjältar ni är!
Vintjärn – KÅLROT (NGB17911) Från Sörskog i Dalarna, verkar vara en av många stammar som uppkommit och fortfarande finns kvar av kålroten Bjursås. Ger runda-plattrunda kålrötter med vitt krispigt kött. Har grön grundfärg med lila toner, undersidan är vit. Blasten är grön med lila inslag, upprättväxande med få flikar. Smaken beskrivs som syrlig och frisk, enligt Kålrotsakademiens bok Underbara kålrötter anses den vara den tredje godaste sorten och tillhör smakprofil III, dvs passar att ätas färsk/rå. (Kålrotsakademien 2020:83). I boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna beskrivs att ”Smaken kan liknas vid ett mellanting mellan äpple och rädisa.” (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson 2023:40). Kan spåras till början av 1900-talet, Einar Östberg fick frö av sin fiskekompis och Einar odlade den med sin fru Astrid fram till 1970 i sitt grönsaksland Grycksbo. Sedan fortsatte Einars son Eilert i Vintjärn att odla den fram till 2002 då den donerades till Pom. Frö finns numera att köpa under varumärket Grönt Kulturarv. Köp Vintjärn hos Cramers Blommor
Östergyllen – KÅLROT (NGB17913) Ger kålrötter med grön grundfärg med svaga lila toner, gul undersida och gult fast (och lite träigt) kött. Bladen har ett delvis upprätt växtsätt, är gröna med lila toner. Enligt Kålrotsakademien tillhör Östergyllen smakprofil II, dvs passar att tillagas. Smaken beskrivs som fruktig, söt och pepprig (Kålrotsakademien 2020:87). 2002 fick Pom in en kålrot vid namn Östergyllen från Älvdalen, hittad av Roland Norberg, han verkar ha fått sitt frö av Birger Hermansson. Det finns också en annan kålrot med namnet Östergyllen som såldes av Linköpings trädgårdsförening 1920, men som sedan försvann. Varför Jannes kålrot getts samma namn är fortfarande oklart, kanske finns det två olika kålrötter med samma namn, eller så är de en och samma… Lite oklart, jag blir inte klok på detta. Läs mer om sortens lite röriga men mycket intressanta historia i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson 2023:30-32).
Östnor – KÅLROT (NGB17917) Gammal familjesort från Mora som odlats i flera generationer, har en utvecklingstid på ca 73-93 dagar. Dalarna som kan spåras tillbaka till tidigt 1900-tal. Ger tvåfärgade högbyggt rund-ovala kålrötter med rödlila nacke och ljusgul spets. Blasten blir ca 45-50 cm hög och bladen är upprättväxande, rundade med sparsamma flikar. Bladen har violetta stjälkar, blommorna är gula. Intressant nog så beskrivs bladen som få, och roten som stor. Köttet beskrivs som ljusgult-mörkgult, fast, sött och saftigt. Smaken beskrivs som mild på Webleksikon for Nordiske Kulturplanters hemsida. Kålrotsakademien beskriver smaken som söt, pepprig och frisk. Inlämnad i samband med Poms Fröupprop, donerades 2002 av Lena Påhlsson i Mora (Kålrotsakademien 2020:87). Hon hade fått frö av sin mormor, Kerstin Rolfsdotter (Wiking Leino, Nygårds och Börjeson 2023:37).
Kan du fler sorter?
Dalarna är ett intressant landskap eftersom man har en så stark och levande hembygdstradition och det finns så många lokalsorter bevarade därifrån. Risken för att jag missat sorter är alltså stor. 😉
Kan du fler sorter?, eller kan du mer om sorterna? Tipsa mig gärna så uppdaterar jag efterhand. En del sorttips har jag inte lyckas spåra upp tillräckligt mycket information om, t ex foderrovan Tellus Bortfelder, vitpyttan Rällsjöbo, plymspirean Sjöhem, riddarsporren Rällsjögården, herrgårdspion Smedjebacken mfl… Men alla tips mottages tacksamt 🙂
Kort sammanfattning
Blommor: ros Belle Cathérine, pelargon Enviken, borstnejlika Rällsjö, pelargon Stora Hyttnäs/Röd Mårbacka, skäggiris Söderbärke, pelargon Torsång
Bondböna/åkerböna: Dalaböna, bondböna Kolarbo, bondböna Rönnäs
Kålrot: Baggens, Bjursås, Farfar, Finnmarkens vita, Grangärde, Janne, Nusnäs, Sollrot, Tällberg, Vintjärn, Östergyllen, Östnor
Potatis: Leksands Vit, Rättviks Röd
Potatislök: Anna, Berggrens-Stina, Bjurs, Karin, Leksand/Leksandslök, Siljansnäs
Rabarber: Rällsjö Anders, Selma Lagerlöf
Spannmål: Dala lantvete
Åbrodd: Lind Daniel, Predikoväcka
Äpple: Grängesberg, Gubbäpple, Hedemoraäpple, Jäder, Snilsäpple, Tunaäpple
Ärt: märgärt Avestaärt, gråsockerärt Biskopens, spritärt Enviken, brytmärgärt Klenshyttan, gråsockerärt Lokförare Bergfälts Jätteärt, märgspritärt Nusnäs/Stens, gråärt Pelusk/Pelusk från Dalarna, brytsockerärt Rog, Rättviks gråärt, märgärt Saxbo, gråärt Sollerö, märgärt Vallagården
Övrigt: ädelmynta Anderssoniana, pepparrot Axmors fäbodar, kantlök Högskolan i Falun, mästerrot Kampkur, sparris Karolina, trädgårdsmålla Lönneberga (som odlats längst i Småland men även odlats länge i Dalarna), libbsticka Rällsjö Ladugårdsdörren
Källor i urval:
bok: Humle i den svenska nationella genbanken – Else-Marie K. Strese (2016)
bok: Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna – Lena Nygårds och Matti Wiking Leino (2013)
bok: Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna, Svenska lokalsorter och deras historia av Matti Wiking Leino, Lena Nygårds & Agneta Börjeson (2023)
bok: Kulturarvsväxter för framtidens mångfald – Else-Marie K. Strese & Erik de Vahl (2018)
bok: Nordiska ärter – 50 traditionella sorter – Nordgen (2022) isbn 978 91 986029 0 6
bok: Underbara kålrötter – Kålrotsakademien (2020)
bok: Spannmål, svenska lantsorter – Matti Wiking Leino (2017)
bok: Svenska Äpplen av Görel Kristina Näslund & Ingrid af Sandeberg (2010)
bok: Våra äpplesorter – Anton Nilsson (1986)
bok: Äpplen i Sverige – Håkan Svensson och Kent Kastman (2005 andra upplagan)
Sesams Årsbok 2023
Sesams Årsbok 2024
Sesams Årsbok 2026
Försäljningsställen Grönt Kulturarv
Svenska Pelargonsällskapets fantastiska hemsida om landskapspelargoner
Stabergs Bergmansgård klonarkivet
Sorter som ingår i klonarkivet på Stabergs Bergmansgård
https://vardnashbf.se/Odlsida4.htm
https://smakasverige.se/download/18.5168246414a0512a904cd563/1417507972272/K%C3%A5lrot.pdf
https://webappdev.onspotstory.com/mariebergsskogen/sv/168128/
https://solstrimmor.blogspot.com/2017/06/torsangspelargon.html
https://www.slu.se/om-slu/organisation/fakulteter/fakulteten-for-landskapsarkitektur-tradgards–och-vaxtproduktionsvetenskap/resurser/nationella-genbanken/publikationer/i-blickfanget-arkiv/damascenerrosen-belle-catherine/
https://www.nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/accessiondetail?id=47902
https://www.norbeck.nu/plants/variety.asp?lang=se&code1=pea&code2=snap&variety=Klenshyttan
https://artfakta.se/taxa/224274/taxonomi (Om ädelmyntan Anderssoniana)
https://leksand.se/boende-trafik-och-miljo/kulturmiljoer-i-leksands-kommun/kulturmiljoer-i-byar-och-fabodar/axmor
warbrokvarn.se om Dala lantvete
https://kalrotsakademien.se/k-lrot/
https://nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/accessiondetail?id=43130
https://nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/accessiondetail?id=43184
Webleksikon for Nordiske Kulturplanter om Östnor
Planteringarna vid Krongården och Koppargränd