Sortguide: Havtorn

trollet

Syrligt och nyttigt

Att odla havtorn i hemträdgården börjar bli mer och mer populärt, och även om bären är syrligt sura så innehåller de en hel del nyttigheter. Havtornsbär äter man vanligen inte färska rakt av men de är goda att göra juice på (som kanske blandas med någon annan, sötare dryck t ex äppelmust) och havtornsmarmelad är sagolikt gott! Prova själv att göra egen så får du se!

Hanar och honor

Havtorn är tvåbyggare vilket innebär att du behöver både hanplanta och honplanta för att få bär. I kommersiella odlingar brukar man rekommendera att man har ca 1 hane på 5-9 honor och eftersom de pollineras med hjälp av vinden så är det viktigt med placeringen av buskarna; vinden ska träffa hanen först, och sedan honan/honorna. Vissa sorter är mer kompatibla än andra, men så länge du blandar ett flertal sorter så brukar pollinering inte vara något större problem. Om du har en liten trädgård och kanske bara vill ha max tre havtornsbuskar så är det klokt att satsa på namnsorter som du vet med säkerhet är kompatibla med varandra.

Det där med att havtorn säljs som ”matchande pollineringspar”, typ som Romeo och Julia, är mest ett kommersiellt försäljningsknep men det är inte alla sorter som är lika härdiga och blommar samtidigt så det kan ändå vara bra att välja sorter som man vet passar ihop.

Hanklonen Hikul har ovanligt tätt växtsätt.
Hikul har ett silvrigt utseende som ger lite medelhavskänsla nästan, snygg att kombinera med t ex lavendel.
De flesta andra sorters havtorn har betydligt längre blad och ett luftigare växtsätt, på håll ser de nästan ut som nån slags sälg. (okänd finsk havtornssort på bilden, efter ett skyfall)

Fördelar och nackdelar

Vissa sorter har väldigt taggiga grenar (fast egentligen är det tornar, inte taggar) och de brukar var jobbiga att skörda, medan andra sorter har långa bärskaft och de brukar vara lättare att handplocka eftersom bären då lossnar lättare från grenen. Annars kan du klippa av hela grenar, lägga i plastpåse i frysen och sedan skaka så lossnar bären lättare. Bäst bär brukar det blir på tvåårskotten, så det gäller att beskära lagom mycket för att få till en bra och jämn tillväxt på produktiva tvåårsgrenar.

För kommersiella odlare så gäller det att satsa på sorter som går att skörda med vibrator eller andra maskiner, och då är sorter med långa bärskaft extra bra. Även om havtorn är kända för att i allmänhet vara friska och inte dras med särskilt mycket sjukdomar så finns det ändå vissa namnsorter som kan få bakterios eller drabbas av skottsjuka/svampsjukdomar och de kan vara klokt att undvika, även för hobbyodlare i hemträdgården.

Omogna bär på gång! Vilken sorts havtorn vi har hemma i trädgården vete sjutton, de är finska sorter som fanns här redan när jag flyttade in. Men produktiv är den iallafall!

Olika länder, olika egenskaper

Det pågår en hel del förädling av havtorn runt om i världen, och även om finska, baltiska, och ryska Altai-sorter ofta funkar bra i svenskt klimat så är det värre med de tyska som inte alltid klarar att växa här (men de kan funka i Skånetrakten). Och även om de sibiriska sorterna tål ihållande kyla bra, så funkar de sämre här i norden eftersom vår svenska vinter kan ha väldigt kraftiga temperaturväxlingar… Så att något kommer från Sibirien betyder inte alltid att det är så tåligt som man kan tro. 😉

För svenska hobbyodlare så är det bättre att välja sorter som är framtagna för vårt klimat, satsa gärna på E-planta och håll efter ogräset runt plantorna de första åren. Havtorn är lättskötta, torktåliga och lättodlade när de väl etablerat sig men ogräsrensning och vattning behövs de första åren.

Mogna havtornsbär.

Sortguide: Havtorn

De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil. De sorter som brukar vara hyfsat lätta att få tag på hos de stora trädgårdskedjorna är markerade med ***. Med reservation för eventuella felskrivningar.

Askola /Ascola – Zon okänd. Tysk sort, härdighet i Sverige okänd men i Tyskland blir den högväxande, funkar fint som häck och ger mörkorange bär med hög halt av E-vitamin. Odlad i Sverige mognar bären sannolikt ganska sent på säsongen, kanske i september.

Augusta /Augustinka – Zon okänd, men verkar klara att växa i Bohuslän. Baltisk, lågväxande honplanta med nästan helt taggfria grenar som ger medelstora orange bär med röda prickar på. Bären har långa bärskaft, så de är hyfsat lättplockade. Augusta beskrivs som produktiv och frisk, men är en sen sort som ger skörd i slutet av september/oktober.

Botanica /Botanicheskaya /Botanitseskaja – Zon okänd. En sibirisk sort (ena föräldern till Botanitjeskaja Ljubitelskaja) som inte trivs i kustklimat med växlande temperaturer. Kan bli väldigt produktiv under rätt förhållanden, sannolikt inte härdig i Sverige.

Botanitjeskaja Ljubitelskaja – Zon 1-6. Honplanta som är resultatet av en korsning av två ryska sorter, beskrivs som lättplockad och ovanligt härdig. Ger medelstora, mörkgula bär med mild smak och låg syra som sitter på nästan taggfria grenar i augusti. Oklart vilken hane som är kompatibel, men Karl eller Otto är sannolikt bra kandidater.

Bottnia Gullklimp /B6 – Zon 1-6. En Norrlandsselektion från Kvarkenprojektet som har god motståndskraft mot svampsjukdomar. Sorten verkar intressant nog ha ovanligt god smak fastän den samtidigt är väldigt syrlig. Ger avlånga, medelstora bär och beskrivs som lättplockad.

Bottnia Vitamin /B1 – Zon 1-6. En Norrlandsselektion från Kvarkenprojektet som har god motståndskraft mot svampsjukdomar. Ger avlånga, gulaktiga bär med mildsyrlig, fruktig smak. Beskrivs som lättplockad.

Chuskaya /Chuiskaya /Star of Altai – Zon okänd. Rysk honplanta som beskrivs som duktigt produktiv och ger stora, orange bär med hög halt av C-vitamin. Sorten verkar tyvärr vara ganska mottaglig för bakterios.

Dorana – Zon okänd, sannolikt inte härdig i Sverige. Tysk, lågväxande honplanta som blir ca 1,5 m hög och sätter få rotskott. Bären blir mörkorange, får långa skaft och beskrivs därför som lättplockade. Bären verkar innehålla ovanligt mycket C-vitamin, kanske mest av alla de tyska sorterna.

Eir /BHi 727102 – Zon 1-5. Tidig och produktiv honplanta som ger medelstora orange bär. En svenskförädlad selektion från SLU Balsgård som beskrivs som lättröskad med stora och goda bär. Oklart vilken hane som är kompatibel, men Karl eller Otto är sannolikt bra kandidater. Namnet skrivs ibland med stora bokstäver vilket innebär att Eir är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd.

Eva – Zon 1-5 (6). En av de allra bästa sorterna på svenska marknaden. Honplanta som är resultatet av en korsning mellan en rysk, storfruktig sort och vilda havtornsplantor från Torneå och Haparanda. Eva (och Otto) är känd för att tåla kraftiga temperaturväxlingar bättre än många andra sorter. Dessutom ger Eva stora bär, i genomsnitt är bärens storlek 1,2 g och sorten mäter hela 11 i brix (jämf med havtorn i medeltal som mäter ca 7-8 brix). Grenarna är nästan taggfria och bären har ganska långa skaft vilket gör dem lättplockade. Eva pollineras bl a av Otto och vilda hankloner av havtorn.

Fenja /BHi 72588 – Zon 1-5. Honplanta som ger väldigt stora, rödorange bär med mindre smak. En svenskförädlad selektion från SLU Balsgård som beskrivs som både lättplockad och lättröskad. Bra och lätt att plocka för hand. Oklart vilken hane som Fenja är kompatibel med, men gissningsvis är Karl en bra kandidat.Namnet skrivs ibland med stora bokstäver vilket innebär att Fenja är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd.

Friesdorfer Orange – Zon 1-5 (6) enligt vissa källor, oklart om den verkligen odlats i nån större skala i Sverige med gott resultat. Intressant sort som beskrivs som självbefruktande av en svensk önsketänkande återförsäljare, men det vete sjutton om jag tror på… Verkar mycket osannolikt, troligen är detta en honplanta. Ger orangegula bär på en buske som blir 2,5-3 m hög.

Frugana – Zon okänd. Tysk honplanta med upprätt växtsätt som ger ljusorange, medelstora bär med högt innehåll av olja och C-vitamin. Bären har långa skaft, så den är hyfsat snäll att handplocka. Produktiv och tidig sort när den odlas i Tyskland.

Gibrid Perchika /Hybrid Pertsika  – Zon okänd. Mycket frisk, baltisk honplanta som verkligen beskrivs som sannerligen mycket produktiv: en enda buske kan ge så mycket som 30 kg (då odlad i Lettland). Bären är medelstora, mörkorange med halvlångt bärskaft och innehåller höga halter av både C-vitamin, olja och A-vitamin. Bärsaften beskrivs som mycket god och har vunnit svenska smaktester i Skåne.

Gold Rain /Golden Rain – Zon okänd, men odlas med lyckat resultat i Ockelbo-trakten. Honplanta från Lettland som ger medestora, gulorange bär med långskaftade bär som har låg syrahalt. Smaken beskrivs som sötsyrligt god. Plantan är rejält starkväxande och kan utvecklas till ett träd med tiden.

Habego – se Orange Energy

Henry – Zon okänd. Finsk hanplanta, framtagen för att klara inlandsklimat, dvs den klarar ihållande kyla men inte kraftiga temperatursvängningar.

Hergo /Hero (sannolikt är det en och samma sort, men helt säker är jag inte) – Zon okänd, men verkar bara klara sig hyfsat i Skånetrakten, för resten av Sverige så finns andra, bättre sorter. Starkväxande sort som tål hård klippning vid skörd och i Tyskland är den produktiv; en enda buske kan ge så mycket som 20 kg bär men i Sverige och Finland har buskarna inte alls trivts.

Hikul – Zon 1-4. Nästan löjligt hypad hanplanta från Danmark med kompakt, rundat växtsätt och ovanligt tätt bladverk. Sorten kan användas som formklippt prydnadsbuske men tänk på att havtorn inte gillar konkurrens från andra växter, placeras den för trångt så blir de nedre grenarnas blad bruna och trista, så ge den ordentligt med utrymme. Om du vill formklippa den så krävs regelbunden klippning, minst 3-4 per säsong för att bibehålla formen (men den är även fin som friväxande). Används med fördel som formklippt just i kalla, blåsiga lägen eftersom den tål torka bra. Blir ca 1,5 m hög och ungefär lika bred och sätter få rotskott, inga bär. Rekommenderat planteringsavstånd c/c 0,8 m (c/c betyder ungefär från center till center på de avsedda plantorna). En av få havtornssorter som verkar funka iallafall hyfsat bra även i kruka. Hikul pollinerar bl a Matilda.

Hilda – Zon 1-4. Kompaktväxande honplanta som blir ca 0,9 m hög.

Hillevi /SLUBGD2015 – Zon 1-4. Honplanta med ett kompakt, lågt växtsätt som rekommenderas för den lilla trädgården. Blir ca 1,5 m hög. Oklart vilka hanplantor som är kompatibla, men Karl är sannolikt en bra kandidat. Namnet skrivs ibland med stora bokstäver och det innebär att det är ett registrerat varumärke, dvs Hillevi är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd.

Hipparth – se Sandora

Idun /BHi 727115 – Zon 1-5. Svenskförädlad selektion från SLU Balsgård som ger ganska små, avlånga orange bär. Idun är en tidig, tålig honsort med få tornar som är kompatibel med Karl. Namnet skrivs ibland med stora bokstäver vilket innebär att Idun är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd.

Innertavle – Zon 1-6 (7). Innertavle är naturliga kloner från Ångermanland som finns som både han- och honplanta (med samma namn, så var noga när du väljer, titta noga på grenarna så att du får vad du vill ha). Från Ångermanland, beskrivs som mycket härdig.

Julia E*** – Zon 1-5. Julia är en svensk selektion som tagits fram på SLU Balsgård med rysk härstamning som ger ganska stora bär. Aromen på bären beskrivs som fin och exotisk, med glansigt, segt skal. Hyfsat lättplockade (för att vara havtorn). Julia är en produktiv sort som inte sätter så mycket rotskott. Plantan blir ca 3 m hög och grenarna har taggar, men inte alls lika mycket taggar som vilda sorter kan ha. Rekommenderat planteringsavstånd är minst 1,25-1,5 m (gärna lite mer om du frågar mig). Julia är en honplanta som behöver en hanplanta i närheten för att ge bär och den klassiska partnern till Julia är Romeo, men Julia är även kompatibel med Svenne. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.

Karl – Zon 1-4 (5). (Kanske eventuellt möjligtvis samma sort som Lord, men jag är inte helt säker.) Härligt slampig hanplanta från Lettland som får ganska få taggar och ger rikligt med pollen, känd som en bra pollinator till många honsorter. Hanplantor ger inga egna bär, men pollinerar vissa honplantor. Beskrivs som ett lättskött och tålig sort som blir ca 2 m hög, kompatibel med bl a Sol, Rus, Torun, Klara och Lotta.

Klara /Mary– Zon1-5 (6). Mycket produktiv, tidig lettisk sort som får rödorange bär som beskrivs som lättplockade. Bären är mellanstora och har en friskt syrlig smak som lär blir extra bra som puré. Grenarna har få tornar, lär funka bra i odlingssystem med nedböjda grenar, sk arching. Plantan blir ca 2 m hög och verkar intressant nog vara duktig på att sätta nya skott vid även basen av ettårsskotten.

Krasno Plodnaya – Zon okänd. Honplanta från Lettland som ger små bär med låg oljehalt och låg syra, verkar dessutom tyvärr vara känslig för svampsjukdom. För bärproduktion är det bättre att välja andra, bättre sorter.

Leikora /Leicora – Zon 1-4 (5) enligt svensk återförsäljare, men enligt Kirstens Jensens Kompendium i ekologisk odling av havtorn så är härdigheten tveksam. Tysk honplanta som beskrivs som ovanligt hög och mycket starkväxande, kan bli hela 4-6 m hög enligt vissa källor (sannolikt blir den det i Tyskland, där den stortrivs), enligt andra källor blir den ca 3 m bara (sannolikt i Sverige när den inte trivs). Får stora bär men mognar sent på säsongen, typ mitten av oktober. Nästan taggfri.

Ljubitelskaja – se Botanitjeskaja Ljubitelskaja

Lord – se Karl

Lotta E*** /BHi 32415 – Zon 1-4. En av de bästa havtornssorterna för hobbyodlare i hemträdgården tycker jag. Lotta är en ovanligt intressant havtornshona som liksom sticker ut lite eftersom bären har ovanligt långa skaft, vilket gör att de inte sitter fast så förbaskat hårt på plantan… Ofta när man plockar (andra) havtornsbär så sitter bären fast hårt på grenen, och de sitter tätt, så man riskerar att klämma sönder och skada bären vid plockning. Det slipper man med Lotta, som är ovanligt lättplockad dessutom beskrivs bären som ovanligt söta (för att vara havtorn, alltså). Nackdelen med Lotta är att hon skickar ut en del rotskott, inte är lika produktiv som t ex Julia men också att hon tål liiite mindre kyla och ”bara” går upp till zon 4. Lotta har inte så många tornar, men de som finns beskrivs som sylvassa. Lotta är kompatibel med Svenne för pollinering. Namnet skrivs ibland med stora bokstäver och det innebär att det är ett registrerat varumärke, dvs Lotta är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.

Maltchek – Zon okänd. Rysk hanplanta som tål ihållande kyla bra i inlandsklimat, men har betydligt sämre härdighet i kustklimat.

Mary – se Klara

Matilda – Zon 1-4. Pollineras bl a av Otto.

Oliver – Zon okänd. Finsk hanplanta, framtagen för att klara inlandsklimat, dvs den klarar ihållande kyla men inte kraftiga temperatursvängningar.

Orange Energy /Habego – Gissningsvis zon 1-4 (kanske tål den ännu mer kyla). Produktiv honplanta som blir 2-3 m hög och har få tornar på grenarna. Namnet skrivs ibland med stora bokstäver och det innebär att det är ett registrerat varumärke, dvs Orange Energy är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd.

Orantsevaya /Rysk Orange – Zon okänd. Rysk produktiv honplanta som ger skörd jättetidigt på säsongen. Redan i augusti kommer de mörkt orange bären.

Otradnaya – Zon okänd. Rysk honplanta som beskrivs som produktiv, men ger mycket små bär. Svårplockad.

Otto – Zon 1-6 (7). Hanplanta som blir 2-3 m hög och är känd för att klara kraftiga temperaturväxlingar bättre än många andra sorter. Pollinerar bl a Eva, men verkar vara en bra pollinator som är kompatibel med många andra sorters honplantor också.

Perchika /Persika – Zon okänd, modersort till honplantan Gibrid Perchika.

Perttu – Zon okänd. Finsk hanplanta som trivs bra i Finlands inland.

Podarok Sadu – Zon okänd. Rysk honplanta som ger små bär med god smak, har varit produktiv i finska odlingar. Verkar vara motståndskraftig mot vissnesjuka.

Pollmix 1-4 – Ska klara zon 1-4 (5) enligt vissa återförsäljare, men Kirsten Jensen är tveksam till om den är riktigt härdig i Sverige: ”Hankloner, nr.1 blommor tidigast, nr. 4 senast. Härdigheten i Sverige är tveksam.” skriver hon på sidan 18 i Kompendium i ekologisk odling av havtorn. Pollmix är olika hankloner (Pollmix 1, Pollmix 2 osv) som blommar vid olika tid på säsongen. De har ett upprätt växtsätt och beskrivs som tidigblommande, friska och lättskötta eftersom de knappt sätter några rotskott och har nästan taggfria grenar.

Prevoschodnaya /Sibirian Splendor – Zon okänd. Rysk honplanta som tål ihållande kyla bra, men klarar inte av kraftiga temperaturväxlingar. När den trivs så beskrivs den som produktiv och ger stora, ljusrorange bär med bra söt smak.

Raisa – Zon okänd men trivs i Åland så den klarar sannolikt iaf svensk zon 1-4. Finsk honplanta som blir något högre än 3 m och ger små, ljusorange bär med hög syra och kort skaft (dvs de är inte skoj att plocka för hand). Används mest för sitt prydnadsvärde, finns andra bättre sorter för bärproduktion men den verkar ha god motståndskraft mot vissa svampsjukdomar.Togs fram 1972 genom en korsning mellan finsk hanplanta och honplanta från Kaukasus.

Rockanje – Zon okänd. Holländsk sort som verkar svår att få tag på.

Romeo E*** – Zon 1-5. Hanplantan Romeo är en svensk selektion som tagits fram på SLU Balsgård med rysk härstamning. Hanplantor ger inga bär, men pollinerar vissa honplantor och Romeo är framtagen som pollineringspartner till Julia. Plantan blir ca 3 m hög och bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.

Rudolf – Zon okänd. Finsk hanplanta som tål låga temperaturer bra, men växlande vintertemperaturer lite sämre. Har dock klarat sig bra ganska länge vid Ålands kustklimat.

Rus /Botanitjeskaja Ljubitelskaja – Zon 1-6. Rysk honplanta som ger stora, goda, saftiga orange bär som ger bra med juice. Verkar passa bra för självplock, eftersom den är lättplockad med få tornar. Rus beskrivs som tidig, produktiv och lättröskad. Pollineras av bl a av Karl.

Russian Sunshine – se Solnechnaya

Sandora /Hipparth /Sandora Hipparth – Zon okänd. Holländsk sort som är mycket populär i Tyskland. Namnet skrivs ibland med stora bokstäver och det innebär att det är ett registrerat varumärke, dvs Sandora är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd. Inte särskilt starkväxande, plantan blir ca 1,5 -2 m hög och bra ca 80-120 cm bred enligt vissa källor, enligt andra källor kan den bli 3-4 m hög. Oklart vad som faktiskt gäller. Intressant sort eftersom den beskrivs av många olika källor som självfertil, dvs den behöver ingen pollineringskompis plus att den dessutom ger i köket lätthanterliga kärnlösa bär. Verkar vara ganska knepig att få tag på. Frågan är om den är härdig i Sverige. Nån som provat? Kontakta mig gärna och berätta. 🙂

Sibirian Splendor – se Prevoschodnaya

Sirola – Zon 1-5. Tysk honplanta som ger gulorange bär i augusti och beskrivs ha långa bärskaft, vilket gör den den lättplockad. Blir 1-2 m hög, sätter inte många rotskott och sägs ha väldigt få tornar på sina grenar. Inte särskilt söt, snarare lite åt det beska hållet. Kanske ett alternativ för cidertillverkning?

Sol /BHi 10726 – Zon 1-5 (6). Honplanta framtagen på SLU Balsgård som ger gulorange, runda bär av medelstorlek som är lättröskade. Sol beskrivs som en produktiv sort med ett ganska högt växtsätt, pollineras bl a av Karl. Även om den tål en hel del kyla så rekommenderas den främst för odling i södra och mellersta delen av Sverige.

Solnechnaya /Russian Sunshine – Zon okänd. Rysk honplanta som beskrivs som produktiv och tidig. Ger gula, stora bär med långa bärskaft så den är sannolikt hyfsat lättplockad.

Mogna bär.

Star of Altai – se Chuskaya

Sunny – Zon okänd men odlas med fint resultat i Ockelbo-trakten. Baltisk honplanta som ger stora, solgula päronformade bär med hög syrahalt och syrlig smak. Sorten är särskilt framtagen för att klara av att skördas maskinellt, så bra för yrkesodlare.

Svenne E*** /BHi 32415 – Zon 1-4. Hanplantor ger inte egna bär men Svenne är kompatibel med Lotta, plantan blir ca 3 m hög efter ca 8 år om den inte beskärs regelbundet. Svenne beskrivs som mer livskraftig än Romeo, Svenne skjuter dock rotskott som behöver hållas efter. Plantan blir kraftig och bredväxande med taggar (fler än t ex sorten Karl). Sorten har tagits fram genom ett urval bland fröplantor på SLU Balsgård. Namnet Svenne skrivs ibland med stora bokstäver och det innebär att det är ett registrerat varumärke, dvs Svenne är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.

Tarmo – Zon 1-6 (7). Hanplanta, beskrivs som en tätväxande sort med rundat växtsätt, framtagen för att klara av att växa i nordligt kustklimat. Släpptes i september år 2000 från Finlands Elitplantstation, blir ca 2-2,2 m hög och lär ha god motståndskraft mot svampsjukdomar. Pollinerar bl a Terhi och Tytti.

Tatjana /Tatiana – Zon okänd men fungerar fint att odla i Jämtland. Honplanta från Lettland som ger medelstora bär med låg syrahalt. Buskarna verkar vara ganska låga och bredväxande. En av de godare sorterna.

Terhi – Tätväxande buske med rundat växtsätt och taggiga grenar. Ger stora bär med ovanligt höga halter av C-vitamin (185-250 mg per 100 g). Kan under rätt förhållanden bli duktigt produktiv, en enda buske kan ge så mycket som 14 kg bär. Släpptes i september år 2000 från Finlands Elitplantstation, blir ca 2-2,2 m hög och lär ha god motståndskraft mot svampsjukdomar. Terhi pollineras sannolikt av bl a Rudolf, Tarmo och Österbottens Pojke.

Tolme – Zon okänd, men verkar klara av att växa i Sverige (verkar vara väldigt härdig i inlandet i Finland iaf). Finsk hanplanta med mycket lång blomningstid, känd för att vara den finska hanplanta som blommar längst.

Tomendaya – Zon okänd. Rysk hanplanta som tål ihållande kyla bra i inlandsklimat, men har betydligt sämre härdighet i kustklimat.

Torun – Zon 1-6. Intressant, tidig svensk sort från SLU Balsgård som är lite mer lågväxande men ändå är mycket produktiv och dessutom ger stora gulorange bär som både är lättplockade och lättröskade. Torun är kompatibel med hansorten Karl.

Trofimovskaya – Zon okänd. Rysk honplanta som visat sig vara produktiv i finska odlingar.

Tytti – Zon 1-4. Honplanta från Finland som får stora mörkorange bär som innehåller ovanligt höga halter av C-vitamin (215-360 mg/100 g) vilket är högre halt än Terhi. Beskrivs som frisk med god motståndskraft mot trista svampsjukdomar, blir ca 2-3 m hög enligt vissa källor, enligt andra bara 1,5 m hög (oklart vad som gäller). Hyfsat produktiv, en buske kan ge ca 7,5 kg bär. Namnet Tytti skrivs ibland med stora bokstäver och det innebär att det är ett registrerat varumärke, dvs den är sortskyddad och får inte förökas av vem som helst hur som helst utan det krävs tillstånd. Tytti pollineras sannolikt av bl a Rudolf, Tarmo och Österbottens Pojke.

Wanja – Zon 1-6. Produktiv honplanta som ger stora, orangeröda bär med hög oljehalt. Just Wanja är en av de sorterna som det varit knepigast att få fram information om. Oklart vilka hansorter som pollinerar Wanja.

Vaasa – Zon okänd. Finsk hanplanta som trivs bra i Finlands inland.

Vorobjevskaya – Zon okänd. Rysk honplanta som varit produktiv i finska odlingar men tyvärr verkar vara känslig för vissnesjuka.

Österbottens Pojke – Zon okänd, gissningsvis klarar den upp till zon 6 iallafall. Beskrivs av en enda källa som en naturhanklon som börjat uppförökas för odling.

Och så ännu fler..

Inom olika förädlingsprogram så ges buskarna inga namn från början, utan de kallas bara för nummer, t ex 10726 … Och såna nummer finns det många men eftersom den vanliga ”hobbykonsumenten” sällan kommer i kontakt med såna så har jag valt att hoppa över dem i sortguiden. Men det finns jättemånga fler sortnamn jag stött på utan att lyckas hitta mer matnyttig information om dem: Habego, Krasavice, Luchistaya, Omskaja-27, Prozrachnaya, Trofimovskaya, Zolotoj Potchatok mfl.

Kan du fler sortnamn, eller har du mer information om härdighet, höjd eller smak?
Kommentera gärna inlägget och berätta! 🙂

Källor i urval:

E-planta

Goda och nyttiga bär – Aktuell forskning kring hälsobefrämjande effekter av bär och bärprodukter samt kort om nya sorter från Balsgård av Kimmo Rumpunen

Havtorn i Finland – Odling och framtidsvisioner av Max Woldhek

Karl Jansson Gården Havtorn

Kompendium i ekologisk odling av havtorn – Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

Räveboda plantskolas sortiment 2021

Wrams Aroma

https://www.tawi.fi/wiplant/havtorn.html

Läs också Sortguide: Fläder
Fler inlägg om frukt och bär

Annons

2 Comments

  1. Lysande sammanställning som vanligt – stort tack för den!
    Jag vill kommentera ett par saker:
    1) Bristande härdighet hos inlandssorter beror nog på att dessa, provenienser inte går i äkta vintervila utan vaknar till när, temperaturen blir högre och kan, i ett svajigt vinterklimat som vårt, sedan bli köldskadade när temperaturen åter sjunker. I hemlandet hålls den sovande av låg temperatur vintern igenom.

    2) Sortskydd
    De versalt skrivna namnen är nog handelsbeteckningar, som ges där sortnamnet är opraktiskt, svåruttalat eller stötande.
    LÄs mer om det i ordförklaringarna på SKUD
    https://skud.slu.se/nav/help
    På samma sida kan man läsa om PBR-namn (Plant Breeders Rights) alltså växtförädlarrätt, och det är här förökningsförbudet kommer in. Rosor är en typisk växtgrupp som ofta har PBR, men blir allt vanligare på buskar och träd och de flesta nya introduktioner inom E-plantsystemet är nu belagda med PBR. Vill man föröka dessa ska en avgift kallad royalty, erläggas till sortägaren.

    1. Tack snälla, vad roligt att du gillar den. Och tack för dina kloka synpunkter! Särskilt detta med provenienser är väldigt intressant tycker jag, och blir nog bara svårare och svårare att hantera med tanke på klimatförändringarna… Inte så lätt att basera sitt växtval på proveniens, växtzoner och erfarenhet i framtiden när årstiderna mer och mer sätts ur spel tänker jag.

      Det där med PBR, copyright och trademark är en knepigt snårig djungel tycker jag… Tack för tips! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.