-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus, Cramers Blommor och Wexthuset-
-Innehåller reklam för Kinnekullefrö och Meraki Seeds-

Gråärter och blåärter är inget nytt, tvärtom är det gamla sorter. Många är lokalsorter som odlats mycket länge i vissa landskap men periodvis nästan helt har försvunnit… Men tack vare kloka, envisa fröodlare finns det fortfarande fina gamla ärtsorter kvar, vilka odlingshjältar ni är! Tack för att ni håller liv i vårt kulturarv. 😀 😀 😀
Att få tag på namnsorter av gråärter är inte det lättaste… Även om det finns uppgifter om många namnsorter så är det en annan femma att faktiskt lyckas få tag på tillräckligt mycket utsäde och information för att kunna skriva en sortguide… 😉
Historiskt har gråärterna använts i köket på lite andra sätt än vad vi är vana vid idag. Förr åts gråärter kokta i vatten eller buljong, och ärtsoppa äter vi ju fortfarande… Men förr kunde man också mala dem till mjöl som användes i brödbak, för att göra ärtgröt, redning till sås/gryta eller för att göra pannkaka. Ärtmjöl till tunnbröd tillhörde vardagen i Dalarna, Gästrikland, Jämtland och Hälsingland. Idag i det moderna köket används gråärter kanske mer på samma sätt som kikärter; gråärtshommous, gråärtsbiffar, istället för svarta bönor i bakverk mm. Men många äter fortfarande gråärter som släpärter än idag, dvs man skördar när ärtbaljorna blivit fyllda, kokar upp baljorna i välsaltat vatten i ca 10 minuter och sen äts de med salt och smör genom att man doppar dem i smält smör och drar eller ”släpar” baljorna mellan tänderna så att de ätliga ärterna lossnar. (Själva baljan äts inte.) Det finns tillochmed en sort som fått det ärofyllda namnet Jons Släpärt. 🙂


Vad är gråärter för nåt?
Gråärter är egentligen en ganska spretig grupp som sannerligen inte är helt lätt att avgränsa och definiera… Alla ärter samlas under det vetenskapliga namnet Pisum sativum, och även om många gråärter faller in under Foderärt-Gruppen så är det långt ifrån alla. Grovt förenklat kan man säga att gråärter har lilarosa blommor, ett gängligare växtsätt än många modernare sorter (de flesta är högväxande) och att ofta (men inte alltid) har de torkade ärterna lite dovare, pigmenterad färg och ofta (men inte alltid) mer tanniner i sig, dvs de kan ha en lite strävare smak. De tycks också vara lite härdigare och tåligare än ärter med vita blommor. Men vissa av namnsorterna i den här sortguiden kommer du nog redan känna igen eftersom många fröfirmor marknadsför dem som sockerärter, gråsockerärter, spritärter eller som märgärter.
Gemensamt för många gråärter är att de har odlats under mycket lång tid, har sina färgglada blommor och vissa har odlats mycket långt bak i tiden, från medeltid fram till mitten av 1800-talet ungefär då de började föra en mer borttynande tillvaro. Många gråärter är lantsorter (varierad sort med många linjer, dvs är inte särskilt enhetliga) och lokalsorter (vilket betyder att de ofta har odlats mycket länge på samma plats eller hos i en familj). Gråärterna har en bred genetisk bas och en och samma sort kan t ex ge ärter av varierande utseende, även i en och samma balja. Men det är svårt att dra en tydlig gräns mellan lantsorter och lokalsorter, en sort kan ju vara både lantsort och lokalsort. Det kan också vara tidigare handelssorter som tappat sitt namn genom åren men som fortsatt att odlas på en plats och fått ett nytt namn. Det är inte så lätt att skilja på gråärter och blåärter heller, därför har jag valt att inkludera båda i den här sortguiden.


Skillnad på gråärt och blåärt?
Att försöka sig på att gruppera och kategorisera ärter är ett utmärkt sätt att göra sig till ovän med folk, för därom tvista de lärde… Några knivskarpa gränser mellan ärter finns inte, bl a för att vissa sorter kan man äta och använda på många olika sätt (t ex Märta Vax och Lokföraren). Därför finns vissa namnsorter med i flera olika sortguider här på bloggen. En ärt kan alltså vara t ex både sockerärt, gråsockerärt och vaxärt SAMTIDIGT. Förvirrande? Javisst. Men sånt är livet. 😉
Både gråärter och blåärter har vanligen färgglada blommor, gängligt växtsätt och ger ärter som när de torkats har en lite dovare, pigmenterad färg med lite strävare smak. Den största skillnaden som jag hittat är att blåärterna dessutom vanligen har en färgglad, lila eller blålila balja. Men enligt vissa är blåärter en undergrupp till gråärter. Andra tolkar blåärter som spritärter. Åsikterna går isär hos experterna, att ens försöka sig på att definiera ärter är svårt, jättesvårt…! Nåt solklart facit har jag inte. 🙂

Varför ska vi moderna människor odla just ”gamla” gråärter?
Den som kan allra mest om just gråärter i Sverige är nog Agneta Magnusson, hon har tillochmed skrivit flera böcker om dem. Bra böcker, jag rekommenderar dem varmt! 😀 😀 😀 Att skriva en sortguide utan att inkludera Agneta är helt otänkbart, så här kommer några frågor om gråärter från mig till Agneta Magnusson (publicerade med hennes godkännande).
FRÅGA: Gråärter har ju lite beskare smak (tanniner?), varför ska moderna människor odla de här gamla sorterna när det finns nyare sorter med sötare smak?
SVAR: ”Gråärter – men inte alla – är lite beskare än andra ärter. De står lite närmare de ursprungliga ärterna som med att ha bittra tanniner i skalet försökte skydda sig från att bli uppätna. Nu för tiden äter vi alldeles för lite grönsaker med bitterämnen – som tanniner – som ger en bättre matsmältning och som sätter fart på kroppens reningsverk lever och njurar. Jag är inte fackman på området så jag kan inte svara hur. För övrigt finns det ju många anledningar till att odla de gamla arvesorterna: härdigheten, att de trivs på en viss plats, smaken, den långa skördetiden, att fröerna kan lagras länge och inte minst minnet – minnet av både just den växten och de människor som odlat den.”
FRÅGA: Om du får tipsa om två väldigt olika gråärtssorter (som är olika varandra), vilka namnsorter vill du tipsa om då? Använder du dem på olika sätt i olika recept?
SVAR: ”De två gråärtssorter som jag själv mest använder är ´Rättvik´ och ´Sollerö´. ´Rättvik´ med små mörka ärtor har en liten trevlig beska och bra struktur, ´Sollerö´ med stora ljusa ärtor är ju bara så god, mild och blir lätt härligt mosig – inte det minsta besk. Båda är dessutom väldigt lättodlade.”
Tack Agneta för dina kloka svar! 😀

Köp boken Gråärter, rovor och den älskade kålroten här hos Bokus.
Sortguide: Gråärt
Alla sorter är väl att betrakta som odlingsvärda egentligen, därför är alla markerade i fetstil (men välj gärna en sort som kommer från den ort/landskap där du bor). Blåärter är markerade i blå färg. De sorter som beskrivs som lite extra odlingsvärda är markerade med 🙂 🙂 🙂 De sorter som är liiite lättare att få tag på frö av är markerade med ***. Med reservation för eventuella felskrivningar.
Alfta – (NGB17867) Blåärt. Högväxande, tidig och produktiv. Får vitrosa blommor och sen mörkblå baljor med stora, brungula frön. Insamlad via Fröuppropet, Hälsingland. Samma som Hälsinge blåärt.
Aneby – (NGB20191) Medelhög blåärt som får violetta blommor och stora, buckliga brungröna frön. Beskrivs som en homogen sort. Enligt boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna har den sitt ursprung i Aneby, Småland.
Baltikum – (NGB17871) Gråärt. Högväxande, sen sort med små vinröd-lila blommor. Ger många men korta baljor. Fröna är grågröna med med lila prickar.
Bergerbse – Gråärt. Tålig men med spensligt växtsätt, plantan blir ca 150 cm hög. Ger små baljor och små ärtor rika på tanniner. Beskrivs som en gammal tysk lantsort från Tysklands bergstrakter, verkar ge skörd fram tills frost och kan sås både höst och vår. Namnet Bergerbse betyder direktöversatt från tyska typ bergsärt eller fjällärt (erbse = ärt).
Bergslagen – (NGB17874) Blåärt. Högväxande, rikgivande blåärt som får stora rödlila blommor och blå baljor. Ibland kan även spräckliga och gröna baljor förekomma men de bör selekteras bort. En balja har ca 7-8 gröngula frön, smaken beskrivs som nötaktig. Samlades in i samband med fröuppropet i Västmanland.


Biskopens 🙂 🙂 🙂 /Biskopens ärtor /Biskopens ärt /Biskopen från Biskopsnäs /Säröärt – (NGB17866) och (NGB14641) Gråsockerärt eftersom den saknar membran och kan skördas och ätas som sockerärt, från Biskopsnäset, Ludvika i Dalarna men kanske har den sitt ursprung i Grangärde finnmark eftersom Sara Jansson verkar ha haft med sig sorten från sitt barndomshem där, varifrån hon också fick med sig kålroten Finnmarkens vita (NGB11748). Biskopens är en hög och kraftigväxande sort med rosaröda blommor; smutsrosa segel och röd köl. Ger ganska korta, söta och krispiga gröna baljor med 4-5 frön i varje balja. Fröna beskrivs som brunröda med vacker marmorering, mörknar till dovt rött som lagrade. Ju mer fröna mognar desto beskare blir de. Baljorna saknar membran och är goda att ätas när de fortfarande är späda, som sockerärt. Ger stora brunröda ärter med fin marmorering som vid lagring mörknar och blir mer rödbruna. Beskrivs som bra matärter, en härdig och rikgivande sort, mycket odlingsvärd. Sorten kom in första gången till genbanken via föreningen Sesam från Berit Odnegård, sen kom den in till genbanken igen via Fröuppropet men då direkt från Berit. Lite rörigt, men det rör sig alltså om en och samma ärt. Om du vill läsa mer om Biskopens historia så kika i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds och Börjeson. Finns hos Meraki Seeds
Bjurholms blåärt /Lilapicklen /Lilapickeln – (NGB24333) Beskrivs som hyfsat högväxande (mer högväxande än Bjurholms gråärt och Bjurholms småärt) och får violetta blommor i toppen av plantan, blommorna har ljusare segel och lila baljor. Ger stora frön och används till mat (för människor), ofta först kokade ihop med fläsk och sen ihopmosades ärtorna med potatis. Enligt boken Nordiska ärter pohjoismaisia herneitä 50 traditionella sorter utgiven av NordGen så odlades den av Elsie Hägglund på släktgården i Bjurholm, Västerbotten när hon tog över släktgården på 1940-talet. Hon odlade även Bjurholms gråärt och Bjurholms småärt, för att kunna skilja sorterna åt så döpte hon den till Lilapickeln. Finns hos Meraki Seeds
Bjurholms gråärt /Gråpicklen – (Foderärt-Gruppen) (NGB24334) Ganska hög gråärt som ger bra skörd också i norra Sverige. En sen, medelhög sort som blir ca 2 m hög, får violetta blommor med ljusare segel och gröna baljor. Mognar långsamt, behöver ofta slås av för att eftermogna. Ger små ärtor, ca 7-8 st i varje balja. Fröna är av varierande färg; ibland mer lila, ibland mer gröna med lila stänk och strimmor. Om du skördar den tidigt när baljorna är späda kan du äta den som sockerärt. Sorten användes historiskt både som mat till människor och som hönsfoder. Enligt boken Nordiska ärter pohjoismaisia herneitä 50 traditionella sorter utgiven av NordGen så odlades den av Elsie Hägglund på släktgården i Bjurholm, Västerbotten när hon tog över släktgården på 1940-talet. Hon odlade även Bjurholms blåärt och Bjurholms småärt, för att kunna skilja sorterna åt så döpte hon den till Gråpickeln.
Blauwschokker /Ezetha /Ezeta’s Krombek Blauwschokker /Ezetha’s Krombek Blauwschok – (Spritärt-Gruppen) (75 dagar) Högväxande gammal holländsk sort som blir ca 150-200 cm hög och får violetta blommor och senare ger violetta baljor som behåller sin fina färg även efter kokning. Kan ätas som sockerärt i tidigt stadie, som halvmogen kan den användas som grön spritärt (då är baljorna lila på utsidan, gröna på insidan med illgröna ärter) och senare som fullt utvecklad gråbrun okärt så kan du sprita den och torka inför vintern. Enligt SKUD tillhör Blauwschokker Spritärt-gruppen men eftersom den kan ätas som sockerärt om den skördas tidigt när baljorna fortfarande är platta så säljs den ofta som sockerärt hos fröfirmorna. Kanske är detta samma sort som Blå Ärta, en sort som odlats länge i Sverige, beskrivs av vissa källor som en holländsk handelssort. Mycket odlingsvärd. Köp Ezetha’s Krombek Blauwschok hos Wexthuset
Bohusärt /Bohuslänsk gråärt (NGB14637) – Gråärt. Påminner om Solberga men är mer varierad. Inkom till genbanken 2001.
Boltjärn (NGB103488) – (Foderärt-Gruppen) Medelhög bevarandesort medellånga, smala baljor. Blommorna är purpurfärgade med ljusare rosalila segel. Ger rätt små ärtor som är gröna med svaga prickar. Sorten kom till genbanken efter ett upprop 1984. I Boltjärn kalldes gråärter för pilustrar som gavs mest till mjölkkorna för att de skulle ge riktigt fet mjölk men även människorna åt ärterna som färska. Utsedd 2022 till Medelpads landskapsärt av Kålrotsakademin.
Bottnia Gråärt – (Foderärt-Gruppen) Gammal sort, nämns 1951. Beskrivs som en mycket tidig foderärt, främst för mellersta och övre Norrlandstrakten.
Brattebräcka (NGB14638) – Gråärt. Mycket högväxande, kraftigväxande, sen och produktiv sort som ger mellanstora grågröna frön med mycket varierat utseende. Ger både bra fröskörd och bra grönmassa men blommar sent och utdraget. Mognar under lång tid. Ger meldestora-små ärtor i olika storlekar och med olika utseende; en del är marmorerade, en del omönstrade, en del prickiga. Verkar ha odlats länge i Bohuslän, bl a i Röra socken.
Capucinjer Blå /Blå Capucinjer – Ger stora, grågröna ärter. Sägs ha kommit till Sverige från munkar i Holland, har odlats länge i Halland.
Capucinjer Soppärt /Capucijner Soppärt – Gråärt. Beskrivs som mellanhög, får nickande grå-rosalila blommor och lila, breda långa baljor som sen ger stora brunspräckliga ärtor med lite kantig form. Kommer kanske från munkarna i den stränga italienska Kapucinorden, som bildades på 1500-talet och senare spreds ut i världen. Många fina, förädlade köksväxter sägs ha spridits från deras klosterträdgårdar.
Carouby de Mausanne 🙂 🙂 🙂 – (65 dagar) Gråsockerärt, gammal god fransk sort med vackert lilarosa blommor. Baljorna beskrivs som söta, stora och platta. Plantan blir ca 150 cm hög och brukar ge bra skörd på liten yta. Torkade ärtor är brunvioletta i färgen.
Desirée – (Märgärt-Gruppen) Säljs som både märgärt och sockerärt i handeln men har vackra lila blommor så borde kanske egentligen vara en gråsockerärt eller gråärt/blåärt. Vacker meterhög sort med fina lila blommor som ger mörklila baljor som syns bra i bladverket. Baljorna kan skördas platta som sockerärt, eller så låter du ärterna svälla och mogna och spritar dem och använder den istället som märgärt. God och vacker, men inte så söt.
Edsbyn /Lindens Edsbyn (NGB20206) – Blåärt. Hög blåärt som får rosa-purpurfärgade blommor. Beskrivs som en tidig sort. Insamlad via fröuppropet i Hälsingland och bevaras på NordGen i Alnarp. Finns hos Meraki Seeds
Estnisk Gråärt – Hög sort som ger stora ärtor. Beskrivs som härdig och produktiv.
Finnische Futtererbse (NGB102456) – Gråärt, verkar ha samlats in ca 1986 i Finland, bevaras av NordGen och donerad av Stig Blixt. Namnet betyder finsk foderärta, direktöversatt från tyska.
Frieda Welten – Schweizisk kulturarvssort, döpt efter Frieda Welten en pionjär inom ekologisk odling i Schweiz. Får rödvioletta blommor så borde kanske egentligen definieras som en gråsockerärt, men verkar tillhöra Sockerärt-Gruppen och kallas ibland för vinterärt eller vintersockerärt hos svenska återförsäljare. Beskrivs som en härdig, kraftigväxande ärt med rödvioletta blommor som ger gröna baljor. Späda baljor kan skördas som sockerärt, uppsvällda baljor kan spritas. Kan höstsås sent i de södra delarna av Sverige i slutet av oktober-början av november och ger då tidig skörd nästa år, ungefär i maj (beroende på väder). Skydda gärna med granris eller liknande. Behöver stöd, men uppgifter om plantans höjd har jag inte lyckats hitta. Mycket odlingsvärd, men inte så söt i smaken. Sorten bevarandeodlas bl a av Sativa och ProSpeciesRara. Finns glädjande nog även hos enstaka svensk fröfirma.

Gotländsk Blåärt – Blåärt (som en del fröfirmor beskriver som en variant av gråärt) som ger en stor skörd av gråbruna ärtor som används som kokärt. Baljorna är vackert blålila men enstaka gröna baljor kan dyka upp och bör då selekteras bort. Spara bara frö av blålila baljor. Utsedd 2022 till Gotlands landskapsärt av Kålrotsakademin. Köp Gotländsk Blåärt hos Wexthuset
Graue Florentiner – Gråärt. Tysk sort som blir ca 150-180 cm hög och behöver stöd. Ger gröna baljor som kan ätas som sockerärter när de fortfarande är späda och platta. Ärtorna är grågröna med lila prickar/marmorering. Finns hos Meraki Seeds
Grötom (NGB20201) – Blåärt från Ångermanland. Mellanhög sort som får vackra blommor med ljuslila segel och lilaröd köl. Ger korta, breda, helt lila baljor.
Gästrikland (NGB17882) – se Lokförare Bergfälts Jätteärt
Hedesunda – se Pålsbo
Hisings gråärt (NGB20192) – se Solberga

Holma Kvarn 🙂 🙂 🙂 (NGB17860) – Blåärt från Holma Kvarn utanför Finspång i Östergötland. Halvhög sort som blir ungefär 150-160 cm eller mer, höjd kan variera men den beskrivs ofta som kraftigväxande. Får vackert rödvioletta blommor och ger baljor utan membran som kan ätas som sockerärter om du skördar dem i tid. Beskrivs som variabel, har både plantor med lila baljor, plantor med gröna baljor och plantor med lilaspräckliga baljor. Som fröodlare när du odlar från frö till frö och ska selektera så är det klokt att försöka spara frö av de olika färgvarianterna i lagom proportioner. Finns hos Meraki Seeds
Hälsinge Blåärt (NGB 22831) – Ger blå baljor. (Kanske samma sort som Alfta?)
Hälsinge Gråärt (NGB4078) /Hälsinge /Hälsingeärt – (Foderärt-Gruppen) Gråärt. Medelhög, produktiv bevarandesort med lite buskigt växtsätt med smala stjälkar, rödvioletta blommor som sitter parvis. Får sen små böjda baljor som ger små, mörkprickiga ärtor, ibland är vissa ärtor helblå. Har traditionellt använts för att malas till mjöl som det sen bakas tunnbröd på. Finns hos Kinnekullefrö och hos Meraki Seeds
Jons Släpärt (NGB21938) – (75 dagar) Gråsockerärt, amatörsort. Marknadsförs ofta som sockerärt hos fröfirmorna eftersom den inte har någon hinna/membran i baljan. Kan ätas som sockerärt och kallas också för släpärt efter sättet den brukade användas på förr (man släpade den i smör, dvs ”/…/kokas snabbt, sköljda men ej avsnoppade. Man äter dem sen med fingarna; doppar dem i smält eller rört smör och ”släpar” de sympatiska små baljorna mellan tänderna.” se Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna s 46) så därför får den vara med i sortguiden ändå. Går att ätas som en sockerärt om den skördas tidigt. Beskrivs som en delikatess. Plantan blir ca 80-100 cm hög och får rödlilablommor med intensiv färg och ger sen mellanstora-små gröna baljor som är svagt böjda. Ärtorna beskrivs som mellanstora-små och grå med lila prickar. En kulturarvssort som kan behöva ruggas lite lätt med sandpapper och blötläggas före sådd. Sorten verkar ha fått sitt namn efter mannen Jon som hade den som sin favorit. Odlas kommersiellt i mycket liten skala. Kan ätas både som sockerärt, när baljorna skördas som platta, och som gråärt när ärterna hunnit svälla i baljan. Lanserad under varumärket Grönt Kulturarv, mycket odlingsvärd. Utsedd 2022 till Värmlands landskapsärt av Kålrotsakademin. Finns hos Kinnekullefrö. Om du vill läsa mer om Jons Släpärts historia så kika i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds och Börjeson.
Jämtlands gråärt (NGB103517) – Gråärt, bevarandesort. ’Jämtlands gråärt ’ ska icke förväxlas med ’Jämtländsk gråärt’ nedan, enligt gråärtskunniga Agneta Magnussons bok Gråärter, rovor och den älskade kålroten så är dessa två olika sortnamn. Den uppmärksamme läsaren märker att de båda har olika NGB-nummer men jag vill ändå vara övertydlig för säkerhets skull. 😉
Jämtländsk*** /Jämtländsk gråärt (NGB103076) – (Foderärt-Gruppen) Gråärt som ger ganska små baljor med ca 5 små frön inuti. Ärterna verkar ha hög proteinhalt. Lantsort som odlats länge och sannolikt har anpassat sig efter odlingsförhållandena och odlingssäsongen i trakterna runt Storsjön. Plantan blir ca 1 m hög med spensligt växtsätt, plantorna förgenar sig litegrann. Ärterna kan ha väldigt skiftande utseende; från gråbruna till lilaspräckliga, ofta blåprickigt grågröna av olika storlek. Fröärret är svart. Ibland kan en del ärter bli nästan svarta. Bevarandesort, ingår i varumärket Grönt Kulturarv. Utsedd 2022 till Jämtlands landskapsärt av Kålrotsakademin. Köp Jämtländsk hos Wexthuset
Kims Favorit 🙂 🙂 🙂 – Gråärt som ofta säljs som sockerärt. Blir ca 150 cm hög och får vackert lilaröda blommor och senare gröna, ganska stora baljor som kan bli 15 cm långa. Brukar vanligen odlas och ätas som sockerärt; smaken är söt och god och baljorna krispiga. Påminner litegrann om Lokförare Bergfälts Jätteärt men Kims Favorit blir lägre och ger skörd tidigare. Fröna är gulgrågröna i färgen som torkade. Mycket odlingsvärd sort. Finns hos Meraki Seeds

Kärrboda*** – (Foderärt-Gruppen) Gråärt. Ganska låg, tidig sort som blir ca 100-120 cm hög. Ger stora, gråbruna, lite melerat frö som mörknar i färgen vid lagring. Kan ätas som sockerärt om du skördar den späda platta baljan, används vanligen som kokärt. Köp Kärrboda hos Cramers Blommor
Lantsort från Tyskland – Medelhög till hög sort vars blommor har vitt segel och rosa köl. Ger bruna, mellansmå ärtor.

Lit /Gråärt från Lit (NGB14642) – Gråärt. Mellanhög lantsort från Jämtland som upptäcktes 2001. Lit är en ort som ligger litegranna norr om Östersund. Plantorna är halvhöga, hos mig i zon 4 blev de ca 90-120 cm höga. Får purpurfärgade blommor med lilarosa segel. Baljorna är gröna, en balja innehåller ca 6 st frön. Ärtorna är ganska små och skiftar i färg; gröna, spräckliga eller mörka (även i en och samma balja). Fröet mörknar vid lagring. Eftersom ärterna är små är de lite lättare att mala till mjöl. Mer om Gråärt från Lit här.

Lokförare Bergfälts Jätteärt /Jätteärt från Hälsingland /Karlsbyheden 🙂 🙂 🙂 (NGB21724) (Sorten har tidigare också lämnats in till genbanken under namnet Gästrikland, då med NGB17882) – Gråsockerärt, amatörsort. Högväxande gråärt som vanligen odlas och äts som sockerärt och därför ofta brukar kallas för gråsockerärt. Får vackra rödvioletta blommor och stora, grågröna ärtor som ibland kan skifta liitegranna i rött med enstaka prickar. Blir mycket hög men klättrar inte så bra själv, behöver stadigt växtstöd och lite uppbindingshjälp på traven. Kan bli 2-3 m hög, ibland ännu högre. Känd för att ge många och väldigt stora baljor, söta och goda, som fortsätter vara krispiga länge (tillochmed när ärterna inuti börjar svälla så är den krispigt god). Vid optimala odlingsförhållanden kan vissa baljor bli ca 15-30 cm långa och ca 3 cm breda. Goda både som färska, lättkokta och funkar att frysa. Mycket odlingsvärd (men verkar bli mindre god som odlad i södra Sverige). Du som fröodlar, tänk på att Lokförare Bergfälts Jätteärt ska senare ha en fullmogen, brun balja som INTE är uppsvälld utan som snarare smiter åt kring ärterna i fullmoget stadie.
Lanserad under varumärket Grönt Kulturarv. Sorten är döpt efter lokföraren Birger Wilhelm Bergfelt, mannen som odlade den i Ludvika på 40 talet (kanske är sorten resterna av en gammal fransk sort som numera är borta) men varifrån han faktiskt fick sitt frö vet vi ännu inte. Hösten 2012 jämfördes sorterna ’Jätteärten från Hälsingland’ och ’Karlbyheden’ noga av Agneta Börjeson, Agneta Magnusson, Lena Nygårds och företrädare från NordGen; slutsatsen var att de båda var identiska och gavs då namnet ’Lokförare Bergfälts Jätteärt’. Du kan läsa mer om detektivarbetet kring sorten i boken Gråärter, rovor och den älskade kålroten. Köp Lokförare Bergfälts Jätteärt hos Wexthuset
Lollandske Rosiner – Dansk gråärt som beskrivs som rätt lågväxande, blir ca 70 cm hög. Plantorna har färre blad och fler klängen så de brukar inte behöva lika mycket stöd som andra sorter utan brukar kroka i varandra bra. De gröna ärtorna blir bruna vid tillagning. Ger ganska stora lite kantiga ärtor som blir bruna som torkade.
Låg Tidig /Tidig Låg /Zweedse Lage Vroege /Swedish Low Early Låg Tidig Sockerärt 🙂 🙂 🙂 – Gråsockerärt. Beskrivs som mycket lågväxande, plantan blir ca 30-40 cm hög och beskrivs som stadig. Tidig sort som ger små, söta baljor som är goda att äta råa som platta, när de börjar svälla blir de bättre som kokta. Kan odlas i balkonglåda, kruka eller som kantväxt. Ju mer du skördar desto fler baljor kommer det. Är kanske samma sort som Tidig Låg som salufördes av Hammenhög mellan 1934-1952. Köp Tidig Låg hos Cramers Blommor
Maglaby /Maglaby Gråärt – (Foderärt-Gruppen) Gråärt, bevarandesort. Skånsk lokalsort av gråärt som odlades på fält ända fram till 1900-talet, sen kom de gula ärtorna att ta över allt mer. Kan bli mycket hög med en hel del bladmassa som odlad på åker, tycks bli lite mindre hög som odlad i trädgård, ca 150 cm hög. Ger små brunstrimmiga, blå ärtor med lite småsträv smak. Ärtorna kan uppvisa stor variation och var allt från lila, beige med lila prickar, beigebruna och melerade. Bättre som djurfoder pga sin sträva smak enligt vissa.


Märta Vax /Märta 🙂 🙂 🙂 (NGB20187) – Gråärt, amatörsort. Har en utvecklingstid på ca 60 dagar. Namnet Märta var det som gällde före 11 november 2020, den heter numera Märta Vax. En gammal sort (som kanske kom till Sverige via Märta Carlstedts kontakter i Indien). som är lite som en schweizisk armékniv; Märta Vax är nämligen något så praktiskt som en sockerärt, vaxärt och gråärt i ett! De platta baljorna kan ätas som sockerärt och de torkade, spritade ärterna används på samma sätt som kikärter. Torkade ärter kan också malas och användas som mjöl i bröd och matlagning. Får fina, färgglada blommor och ger vackert ljusgula baljor på plantor som blir ca 150 cm höga. Vacker och praktisk sort! Även utsädet är vackert, lite rosalilaskimrande med gul grundfärg. Jag tycker smaken är helt ok, den är ganska god, ingen gourmetsort men ändå odlingsvärd. Säljs av större svensk fröfirma men brukar sälja slut rekordfort, uppförökas än så länge bara rätt i liten skala och kan vara lurig att få tag på. Mycket odlingsvärd. Finns hos Kinnekullefrö.
Nisse (NGB17861) – Blåärt. Kom till genbanken 2007 från Karlskoga i Värmland. Vet du mer om Nisse? Kommentera gärna inlägget. 🙂
Ostfriesische Grüne – Gråärt. Gammal sort som odlats före 1986. Vet du mer om sorten? Kommentera gärna inlägget. 🙂
Papardes iela – Gråärt. Lettisk sort som ger stora ärter, en riktig fest-ärt.
Peluschke – Högväxande sort döpt efter en ort i Polen. Plantan får parvisa små rosalila blommor och sen raka små baljor med en liten spets. Ärtorna är lite plattrunda, grågröna med lila prickar, enstaka ärtor kan vara helt blålila. Själva smaken beskrivs som något kärv.
Pelusk från Dalarna – (Foderärt-Gruppen) Gråärt. Gammal högväxande lantsort från Dalarna som växtförädlaren Stig Blixt gärna ville bevara för eftervärlden. Rätt produktiv, ger många medelstora gulbruna ärtor. Beskrivs som en bra allround-sort som både funkar bra till mat och mjöl (ärtmjöl var vanligt förr och användes i både brödbak och matlagning).
Plogmannen – Foderärt/gråärt Vet du något om Plogmannen? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂
Puggor från Ballingslöv-Glimåkra*** (NGB17873) – (Foderärt-Gruppen) Gråärt, bevarandesort. Mycket hög sort på ca 2 m med stora blommor som ger korta och breda (ibland lite kantiga) baljor, ofta med 4 ganska stora, lite buckliga ärtor i varje balja. Mognaden är utdragen och ärterna mognar sent, de är gulbruna (ibland med lite rödare ton) med svart fröärr. Färgen på ärtorna är ljusare i början som färska men de mörknar vid lagring. Skörda gärna hela plantan och eftertorka ordentligt, tröska gör du först när alla ärtorna är torra. Gråärter kallades tidigare för puggor i Skåne, därav namnet. Själva ordet pugga är dialektalt och betyder groda. Enligt svensk fröfirma har sorten har gått i arv sen åtminstone 1950-talet hos familjen Stjärnqvist i skånetrakterna Ballingslöv och Glimåkra. Ärtorna har ätits som märgärter med smörklick. Sorten har både använts som människomat och som djurfoder. Kulturarvssort som finns med på amatörsortlistan. Ingår i varumärket Grönt Kulturarv. Utsedd 2022 till Skånes landskapsärt av Kålrotsakademin. Köp Puggor från Ballingslöv-Glimåkra hos Wexthuset
Pålsbo /tidigare namn Hedesunda (NGB17877) – Högväxande sort med stora gråblå blad som och violettröda blommor. Verkar blomma rätt tidigt men ändå ge mogna baljor sent. Baljorna beskrivs som korta, lite lätt böjda i formen och brukar innehålla fem ganska små plattrunda, grönbruna ärtor som sen skiftar till mörkare gulbrunt-brunrött som lagrade. Används traditionellt i redd soppa och stuvningar. från Pålsbo i Gästrikland Utsedd 2022 till Gästriklands landskapsärt av Kålrotsakademin.
Raber (NGB22830) – Gråärt, bevarandesort. Från Ödsmåls västergård (samma ställe som sorten Solberga kommer ifrån).
Red Fox – Modernare engelsk gråärt som blir ca 50-60 cm hög och har många klängen, behöver inte lika mycket stöd som många andra sorter. Ger rödbrunspräckliga ärtor, en del plattrunda, andra mer ovala-kantiga i formen.
Retrija – Lettisk sort som får stora och vackert ljusspräckliga rödorangebruna ärtor, ofta med svart prick (fröärr). Plantan blir ca 150 cm hög, ger hyfsat tidigt med bra avkastning. Säljs ibland i handeln i Sverige under namnet Stor Gråärt, bl a i Nordisk Råvaras sortiment (men det kan även vara andra namnsorter som förekommer under det namnet hos andra återförsäljare).
Reza – Gråärt från Lettland. Ger stora, gulmarmorerade ärter.
Rosakrone – Gråärt. Medelhög sort med kantig, grov stjälk som får rosavita blommor i krans, därav dess namn. Själva ärtorna är gulbrun-rosa i färgen med lite bucklig form. Beskrivs som en gammal tysk foderärt/kronärt från 1975.
Roveja – Italiensk gammal sort av vild ärta från Sibillini-bergen i Umbrien som ger små ärtor av många olika varierande färger, även i en och samma balja. Ärterna kan vara mörkt lila, gulmarmorerade, gulorange med lila prockar eller gråbrungröna. Blommorna är rosalila. Medelhög sort. Platta baljor kan ätas som sockerärt, ärtorna kan användas som soppärt.

Rättviksärt /Rättviks gråärt 🙂 🙂 🙂 (NGB17879) – (Foderärt-Gruppen) Gråärt. Lantsort och bevarandesort från Dalarna. Plantan förgrenar sig och blir ca 130-150 cm hög med smala stjälkar och små blad. Beskrivs som lite späd i sitt växtsätt, den behöver verkligen stöd. Sorten blommar länge med rosavioletta blommor och ger korta, smala baljor. Ärtorna är små, lilaprickiga eller helt blålila. Användes förr traditionellt till mjöl, ärtgröt, ärtpannkaka och djurfoder. Kan användas som släpärt. Traditionellt sås ärtorna i maj och skördas i september. Utsedd 2022 till Dalarnas landskapsärt av Kålrotsakademin. Finns hos Kinnekullefrö. Läs mer om Rättviksärtens historia och de personer som odlat den i boken Gråärter, rovor och den älskade kålroten av Agneta Magnusson.
Schwedische Ackerperle (NGB13486) – Gråärt. Blir ca 100-150 cm höga och får gröna baljor. Ärtorna ärgrågrönbruna med lila prickar/marmorering. En del ärter är mörkare än andra.
Sjöhåla (NGB11737) – Hög-mellanhög, senmognande sort från Sjöhåla, Kärna på Tjörn vid Kungälv. Ger stora-medelstora brungröna frön med ljust fröärr. Ärtorna saknar marmorering.


Solberga 🙂 🙂 🙂 (NGB14153) – (Foderärt-Gruppen) Gråärt, bevarandesort. Kraftigväxande, hög sort med rätt stora blad och sen, utdragen blomning. Blommorna är smutsrosa och sitter i toppen av plantan, ger stora buckliga ärtor i grönbruna och rödbruna toner med mild smak. Har en utvecklingstid på ca 73 dagar enligt svensk fröfirma. Mycket odlingsvärd. Insamlad via Fröuppropet i Bohuslän. Utsedd 2022 till Bohusläns landskapsärt av Kålrotsakademin.

Sollerö /Solleröärt 🙂 🙂 🙂 – (NGB17859) (Foderärt-Gruppen) Gråärt, bevarandesort. Högväxande, lättodlad sort med tidig blomning och tidig mognad. Blir 1,5 m hög eller ännu högre. Får rosaröda blommor och ger många baljor med ca 5 st stora ärtor i varje balja som senare blir gulgrå, buckligt kantiga frön med svart prick (fröärr). Smaken beskrivs som mild, en mycket bra matärt som passar till allt möjligt; bröd, röror, biffar mm. Beskrivs som enormt goda att ätas som kokta, mosade med smör. Mycket omtyckt sort med fin smak, en av Agneta Magnussons återkommande sortfavoriter som hon ofta tipsar om. Mycket odlingsvärd. Från en bondmora på Sollerön i Siljan i Dalarna, samlades in via Fröuppropet.
Sparlösa /Sparlösa Gråärt 🙂 🙂 🙂 – (Foderärt-Gruppen) Gråärt (bevarandesort) som också kan användas som märgärt. Mycket odlingsvärd sort. Utsedd 2022 till Västergötlands landskapsärt av Kålrotsakademin.


Spring Blush – (ca 65 dagar) Vacker sort som både får färgglada vackra blommor och fina gröna baljor som nästan ser ut att vara spraymålade med rosa färg… Blir ca 150 cm hög och får gröna baljor som rodnar lätt i rosa. Baljan tjocknar snabbt, den är så pass snabb att det verkligen gäller att skörda regelbundet innan de blir träiga och tråkiga. När baljorna börjar bli lätt rosaskimrande är de som godast, skörda den helst innan den blir alltför färgglad för bästa smak. Inte så söt men ändå odlingsvärd för sin skönhets skull. Säljs vanligen som sockerärt i handeln.

Sugar Magnolia – Riktig snyggsort av brytsockerärt som blir ca 170 cm hög och ger vackert lila baljor med hyfsat söt smak för att vara lila. Jag tycker att Sugar Magnolia är godare än den lila sockerärten Shiraz men lika söt som de gröna söta sorterna är den verkligen inte. Godast om skördad när baljorna fortfarande är platta. Får dessutom vackert lilarosa blommor. Tacksam att fröodla eftersom den sväller snabbt, men den är så pass snabb att det verkligen gäller att skörda regelbundet innan de blir träiga och tråkiga. Mycket odlingsvärd för sin skönhets skull, baljorna syns bra i bladverket och blommorna är vackra. Sägs vara döpt efter Grateful Deads låt Sugar Magnolia. Köp Sugar Magnolia hos Cramers Blommor
Stenu – Mellanhög stadig planta med lila blommor och rosa segel. Ger grönbeigeprickigt frö. Beskrivs som produktiv och ger skörd över lång tid. Kanske en finsk sort.
Stäme (NGB13469) – (Foderärt-Gruppen) Gråärt, bevarandesort. Låg-mellanhög sort som blir ca 60-70 cm hög med lilarosa blommor och ger senare gröna baljor. Hyfsat produktiv sort som både blommar och mognar tidigt. Ger stora, kantiga gulgrönbrunmelerade ärtor med kantig, bucklig form. En balja ger ca 5-6 st frön. Mycket odlingsvärd, ärterna verkar kunna ätas färska. Kan också torkas och sparas för senare användning. Utsedd 2022 till Hallands landskapsärt av Kålrotsakademin, verkar ha sitt ursprung från gården Stäme i Laholm.
Svalövs Belloärt – Gråärt som blir ca 100 cm hög och får vackert rosalila blommor. Får ganska korta baljor med brungröngrå frön. Gammal fodersort från 1956 som också användes till soppa och grytor, är resultatet av en korsning av sorterna Hero och Artturi.
Sörmländsk Bönärt (NGB14640) – (Märgärt-Gruppen) Gråärt, gammal sort som nämns redan i slutet av 1800-talet i ett frågelistsvar från Västra Vingåker i Södermanland. Mellanhög-hög storbladig sort med lilavioletta blommor, plantan blir ca 150 cm hög. De gröna baljorna sitter parvis, är karaktäristiskt lite böjda och ger stora grönbruna ärtor med svart prick (fröärr). Sätter baljor sent, har använts som märgärt. Smaken beskrivs som lite sträv. Gammal sort, nämns redan på 1800-talet. Utsedd 2022 till Södermanlands landskapsärt av Kålrotsakademien.
Tidig låg – se Låg tidig
Tjörn (NGB18053) – Sort från Bohuslän som blir ca 1,5 m hög och ger mellanstora baljor med stora gulbruna ärtor med mörkt fröärr. Ärtorna saknar marmorering. Blommorna är purpurfärgade med ljusare lila segel. Den blommar sent och ganska högt upp på plantans stam.
Wiggeby /Wiggeby pelusk (NGB8684) – Förekommer även i genbanken med stavningen Viggeby Pelusk, då med NGB21916) Småfröig gråärt, beskrivs som sen med frodigt växtsätt som behöver odlas ihop med stödjande gröda eller mot nät. Mognar sent och utdraget. Får medelsmå baljor och ger ganska små runda och kantiga blåsvartprickiga ärtor. Från Wiggeby gård utanför Söderköping i Östergötland, där har den odlats sen ca 1930-talet. ”Sorten har uteslutande använts för grönfoder och har främst odlats i blandsäd med havre och korn, någon enstaka gång i rent bestånd.” står att läsa i SesamNytt vinternumret 2024:5 s 17.
Vidzemes Tirgus – Gråärt. Lettisk sort.

Visingsö*** (NGB17870) – Hög och kraftigväxande med lilavioletta blommor. Baljorna är ganska korta, lite knubbiga och blålila-blålilaspräckliga, en balja innehåller 5 buckliga frön i skiftande färg, ibland limegröna. Plantan blir ca 1,5 m hög eller mer. Från Småland, samlades in via Fröuppropet. Marknadsförs av flera fröfirmor som tillhörandes Spritärt-Gruppen. Mycket odlingsvärd. Finns hos Kinnekullefrö och hos Meraki Seeds
Väse*** (NGB17868) – (Foderärt-Gruppen) Svensk mellanhög bevarandesort från Värmland med ganska små blad. Beskrivs som medelhög och tidigblommande, ger nästan raka baljor som innehåller ca 8 ärtor i varje balja. Ärtorna är lite knubbiga och buckliga med ofärgat fröärr, färgen beskrivs som varierande, från grågrön till brunröd. Väse ligger på vägen mellan Karlstad och Kristinehamn, har odlats sen början av 1900-talet av bl a Linnea Andersson med familj. Mycket odlingsvärd. En bevarandesort märkt med Grönt Kulturarv. Säljs i liten skala av svensk fröfirma.
Och så ännu fler…
Sortguiderna blir ju egentligen aldrig klara eftersom det tillkommer nya sorter hela tiden, jag uppdaterar allteftersom.
Det finns ännu många fler sortnamn men jag vill kunna inkludera nån information om dem för att de ska få vara med i listan.
Har jag missat din favorit? Tipsa mig gärna om fler sorter! 😀 😀 😀

Om jag själv får välja…
…så försöker jag tänka så praktiskt som möjligt och vill därför gärna försöka odla en mångfald, dvs kombinera olika sorter som kompletterar varann; gärna en gråsockerärt som är god att äta som den är (t ex Lokföraren) en sort som ger små, lite beskare frön att mala till mjöl (t ex Gråärt från Lit) och en lite större, mildare gråärt som passar att koka och äta (t ex Sollerö). Och jag hoppas verkligen att du börjar med att försöka utforska dina egna lokalsorter! Att satsa på de sorter som odlats länge i det landskap du själv bor i är ett säkert kort, då vet du ju som fröodlare att de hinner både ge ätskörd och fullmogen fröskörd. 🙂 🙂 🙂

Ärter eller ärtor?
När jag intervjuade Agneta Magnusson om ärter i poddavsnitt 5 av Trädgårdstrollets Trädgårdspodd så fick jag lära mig skillnaden på ärtor och ärter: Visste du att det heter ÄRTER (med ER på slutet) när man pratar om sorter, ärtsystematik mm och ÄRTOR (med OR på slutet) när man syftar på de enskilda ärtorna i baljan? Nu vet du. 😉

Boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna kan du köpa här hos Bokus.
Källor i urval:
SKUD
boken Från nävgröt till gråärt – om människor, mat och livet på Skansen (2023) – Agneta Magnusson
boken Gråärter, rovor och den älskade kålroten (2018) – Agneta Magnusson
boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna (2023) – Matti Wiking Leino, Lena Nygårds och Agneta Börjeson
https://nordfro.se/produkt-kategori/baljvaxter/artor/
https://fröbanken.se/sv/svenska-kulturarvssorter.html?6941665=g-created-d-48-1-filter:JTdCJTIyZmlsdGVyJTIyOiU1QiU1RCwlMjJwcmljZSUyMjolN0IlMjJtaW4lMjI6MCwlMjJtYXglMjI6OTk5OTk5OTk5JTdEJTdE
Föreningen Sesams Årsbok 2024 s 22-23
Föreningen Sesams Årsbok 2022 s 21-22
Föreningen Sesams Årsbok 2020 s 22-24
Trädgårdstrollets Trädgårdspodd avsnitt 5: Om ärter med Agneta Magnusson
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/ballingslov.pdf
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/boltjarn.pdf
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/vase.pdf
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/sormlandsk-bonart.pdf
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/gront-kulturarv/stame.pdf
https://www.norbeck.nu/plants/variety.asp?lang=&code1=pea&code2=dun&variety=St%E4me
https://pilgrimsmat.se/odlingsvaxter/rt
https://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_rapporter/ra07_20.pdf
https://www.nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/search.aspx OBS! se till att ha mellanslag mellan NGB och numret och bocka i ”Include unavailable”
https://www.norbeck.nu/plants/list.asp?lang=se
https://www.norbeck.nu/plants/variety.asp?lang=&code1=pea&code2=blue&variety=Holma+kvarn
https://runeberg.org/lantblex/1081.html
https://jordbruksverket.se/download/18.c58620018725f49cce56b3a/1680182955114/Lista-bevarandesorter-tga.pdf
https://www.gavledraget.se/photogallery/Rainer_Hertel_PUG_091112/Halsinge_graart.jpg
Jenny Staaf- Mitt underbara liv om gråärten Schwedische Ackerperle
https://www.oru.se/nyheter/nyhetsarkiv/nyhetsarkiv-2022/graart-pa-menyn–bade-for-smaken-och-klimatet/
Hej! Jag bor i Gästrikland och hade fått tips om två kulturarvsväxter härifrån: Pålsbo och Gästrikland. När jag ska läsa om Gästrikland hänvisar du till Lokförarn! Är det samma ärta? Hur vet du i så fall det? Undrar en som är jättenyfiken!
Hej Maud!
Enligt boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Leino, Nygårds och Börjeson (släpptes ca 2023) så är Lokföraren och Gästrikland samma sort, se sid 134.
Där står om Lokföraren bl a att ”Denna jätteärt kom till Fröuppropet från Olle Ridelius, som då var trädgårdsmästare vid Vassbo i Dalarna. Samma sort är också inlämnad under namnet ’Gästrikland’ (NGB 17882).” s 134
Det är en toppenbra bok, den rekommenderar jag verkligen om du är intresserad av lokalsorter. 🙂