Sortguide: Svarta tomater

trollet

Är de så himla svarta egentligen, de där såkallade svarta tomaterna?

Tja, det beror på. Många sorter är egentligen väldigt svarta främst som omogna. När de mognat skiftar de ofta färg och blir mer och mer röda. Andra blir mörkare ju mer solljus de exponeras för. Vissa sorter är svartare än andra men även de brukar avslöja en klarröd insida när du skär itu dem, den mörka färgen sitter ofta främst i skalet.

Svart, blått och brunt

Det där med att beskriva färg är nog något av det svåraste som finns och det märks verkligen på tomaternas namn… De svarta tomaterna är ju liksom inte bara svarta, de skiftar ofta i färg och kan vara både bruna, brunröda, blålila eller flerfärgade. I kategorin svarta tomater på återförsäljarnas hemsidor kan man därför hitta namn som Black Prince men också namn som Dark Galaxy eller Blue Chocolate.

Tomaten Viagra.

Smaken då?

Jag har inte hunnit odla mer än ett tiotal olika sorters svarta tomater hittills och jag är faktiskt inte jätteimponerad… De godaste ”svarta” sorterna har hittills varit de som främst har svart i namnet, inte i skalet. Ju svartare tomaten är som mogen, desto mindre tomat tycker jag att den smakat. Men, det finns vissa undantag som faktiskt varit riktigt goda! Men om du gillar söta tomater så satsa hellre på de lite brunare sorterna än de riktigt kolsvarta.

Micro Purple i olika mognadsfas (men fortfarande omogen).

Sortguide:

Nästan alla mörka tomater är högväxande, men det finns ett fåtal som sticker ut: dvärgbusksorten Purple Boy F1, ampeltomaten Micro Purple och busksorten Dwarf Shadow Boxing till exempel. Och visst finns det en multiflora med också; Negro Azteca. 🙂

De svarta sorter som lovordats för sin smak (och inte bara för sitt utseende) bedömer jag som mest odlingsvärda och är markerade i fetstil. De riktigt svarta sorterna är markerade med ***.

  • Ananas Noire /Black Pineapple – En högväxande biffsort med lätt veckad form som kan bli nästan 2 m hög. Hyfsat lätt att få tag på frö, flera svenska återförsäljare har den i sitt sortiment (men nej, inte de stora trädgårdskedjorna). Tomaten har mörkt skal som omogen, när den mognat är skalet rosarött med gula stänk och insidan är röd med gröna partier. Smaken beskrivs som söt och bred med många noter, bland annat citrus. Sorten har tagits fram av Pascal Moreau, en belgisk hortonom. Han skänkte frö till Luc Fichot som 2003 skänkte vidare frö till SSE (typ en amerikansk motsvarighet till svenska fröodlarföreningen Sesam).
  • Black Beauty*** – Högväxande sort som ofta brukar beskrivas som världens svartaste tomat av återförsäljarna. Ger rejäla bifftomater av mindre storlek med nästan helsvart skal och klarött inre. Smaken beskrivs som fyllig och sött jordig. Vissa menar att smaken blir bättre efter lagring i rumstemperatur (tomaterna har hyfsat bra hållbarhet) medan andra menar att det inte behövs, den är god ändå. Den ger skörd ganska sent på säsongen så eftermognad kan vara på sin plats oavsett. 😉 Hyfsat lätt att få tag på frö, flera svenska återförsäljare har den i sitt sortiment (men inte de stora trädgårdskedjorna än). Black Beauty har tagits fram av Brad Gates, sannolikt genom förädling av tomatsorterna Pink Berkeley Tie-Dye och Indigo Apple.
  • Black Brandywine /Brandywine Black – Rödsvart veckad bifftomat med mörkare skuldror som jag tycker är toppengod! Fast mer röd än svart, egentligen. Den var så god att jag inte ens hann med att fota den sommaren 2019, den åkte bara rätt in i gapet…  Saftig och söt smak, tålig högavkastande sort som inte spricker så lätt. Enligt Runåbergs hemsida vann  den svarta varianten av Brandywine överlägset i smaktest som den absolut godaste av alla Brandywine-varianter.
    Sannolikt inte samma sort som True Black Brandywine (men det debatteras fortfarande flitigt i tomatkretsar)… En något instabil rödsvart högväxande sort som ibland får potatisblad, ibland inte. Tomaterna beskrivs som något mindre i storlek än den klassiska röda Brandywine. Enligt Tatianas TomatoBase upptäcktes den i ett fält av Brandywineplantor som odlades av Seeds by Design i Kalifornien, USA. Sorten tros vara en korsning mellan den klassiska röda Brandywine och en okänd svart tomatsort. Säljs av flera svenska fröfirmor, mycket lätt att hitta frö.
  • Black Sweet Cherry / Burpees Black Pearl– En extremt god, högväxande körsbärstomat med brunrödsvart skal på ca 15-20 g. Plantan kan bli upp till 2 m och är känd för att vara motståndskraftig mot sjukdomar. Sorten ger skörd hyfsat tidigt och under lång tid, en riktig godistomat! Framtagen av Vince Sapp i USA. En mycket älskad och uppskattad tomatsort som använts flitigt inom förädlingen och har gett upphov till en hel drös av andra tomatsorter med liknande namn… Jag kan varmt rekommendera den här sorten, men den tar stor plats så ge den ordenligt med yta och jordvolym.
  • Black From Tula /Black From Tuula – En högväxande kulturarvssort som odlats mycket länge i Ryssland och baltikum. Sorten kommer egentligen ursprungligen från Ukraina (men orten Tula ligger i Ryssland). Många beskriver Black From Tula som den allra godaste tomaten av de svarta sorterna. Tomaterna är av biffstorlek med oregelbunden form och blir ganska röda som mogna, med en lite mörkare insida och får ofta grön nacke. Kraftig planta som behöver mycket stöd. Det existerar också en variant med potatisblad: Spudatula Black/ Black From Tula Potatoleaf.
  • Black Keyes – En riktig snygging! Black Keyes är resultatet av en korsning av tomatsorterna Reverend Michael Keyes och Damascus Steel. Högväxande sort som ger mindre cherrytomater men med ovanligt vackert utseende: tomaterna är lätt ovala och päronformade med en snygg metallic-liknande rödbrunsvart färg med brun botten. Ger fin skörd men mognar sent på säsongen, en sort som sannolikt bör odlas i växthus för att hinna ge skörd. Smaken beskrivs som mycket god och sötsyrlig. Ibland förväxlas sorten med Blue Keyes men de är egentligen ganska lätta att se skillnad på: Blue Keyes är röd i botten, medan Black Keyes är brun i botten.
  • Black Krim – En extremt populär och älskad sort som därför också hunnit få förvirrande många namn: Black Beefsteak, Black Crimea, Black Crimson, Czerno Krimski mfl. En högväxande biffsort med oregelbunden form och mycket god sötkryddig smak med viss sälta (vissa källor anger sorten som busktomat, men de flesta anger den som högväxande). Som mogen är tomaten mer röd än svart, men den kräver en hel del sol och värme för att bli riktigt mörk och stor. Storleken på tomatfrukterna kan variera kraftigt på en och samma planta, mellan 100 g – 500 g. Black Krim sägs komma från Isle of Krim som ligger mellan Ukraina och Turkiet i tidigare Sovjetunionen. Vissa källor menar att Noir de Crimmee är samma sort som Black Krim, men jag är inte övertygad om den saken, jag tror att det rör sig om två olika sorter.
  • Black Prince /Chyornyi Prins / Tschemernij Prinz – Kulturarvssort från Irkutsk i Sibirien. Högväxande svartrödbrun tomatsort med grön nacke och en sötkryddig syrlig smak. Formen och storleken på tomaterna varierar, ibland blir de runda ibland mer ovala av mellanstorlek (som störst blir de ca 200 g). Lär fungera bra att odla i lite kallare klimat. Skörden kommer i mitten på säsongen men smaken blir lite trist kalla somrar. Trots att den ger skörd ändå så blir smaken betydligt bättre ju mer sol och värme den får, rent smakmässigt brukar Black Prince beskrivas som kalasgod när den odlas i varmare länder, och halvtrist när den odlas kallare. Sannolikt blir den toppen i kallväxthus. Beskrivs ibland som friskare än andra svarta tomatsorter eftersom den inte lika lätt drabbas av svampsjukdomar.
  • Black Sea Man /Chernomyr /Chernomor– (Chernomor betyder Black Sea Man på ryska) En högväxande kompakt sort som ger svartröda, plattrunda tomater på 150-300 g. Storleken på tomaterna kan variera kraftigt även på samma planta. Tomatfrukterna är rikigt snygga att skiva upp, ser nästan ut som konstverk med vackert röd mitt och mörkt fruktkött. Beskrivs ofta som en av de godare svarta tomaterna på svenska marknaden. Hyfsat lätt att få tag på frö. Sorten listas både som med vanliga blad och med potatisblad hos olika källor, enligt Tatiana Kouchnareva är det den ”riktiga” Black Sea Man som har potatisblad men enligt den Danska Tomatdatabasen så kommer båda olika bladvarianterna från Ryssland och spreds till USA av Andrey Baranovsky i Minsk, Vitryssland. Både Black Sea Man med potatisblad och Black Sea Man med vanligt bladverk säljs av ryska fröfirmor.
  • Black Russia – Högväxande rysk kulturarvssort som blir ca 150 cm och kan odlas som en busktomat med flera toppar. Ger skörd i mitten av säsongen, tomaterna blir ca 200-300 g. Smaken beskrivs som sötsalt.
  • Blaue Zimmertomaten /Zimmertomate Blau – Svartröd sort med något större frukter än de flesta dvärgbusksorter. I femliterskruka blir plantan 40-50 cm hög (som en dvärgbusktomat), i tioliterskruka kan den bli 70 cm eller ännu högre så odla den i mindre kruka om du vill ha en mindre planta. Ger lilaröda frukter med röd insida som blir mer röda när de mognat.
  • Blue Angel – En högväxande sort framtagen av Tom Wagner, USA. Ger runda rosaröda cherrytomater (av lite större modell) med blåbruna skuldror med klarröd insida. Den mörka färgen blir mer framträdande i slutet av säsongen. Ger skörd hyfsat tidigt på säsongen. Tomaterna beskrivs som mycket saftiga med ok smak. Den här tomaten blir mer röd (och lite brun) än blå, så jag tycker namnet är lite missvisande…
  • Blue Bayou*** – En högväxande sort framtagen av Tom Wagner med god, syrlig smak. Inte jätteproduktiv, men ger väldigt vackra tomater på 60-120 g med rund form och svartblå färg på ovansidan. Ju mer solljus den får, desto mörkare färg. Även själva plantan beskrivs ha blåaktiga toner i sitt bladverk. Sorten släpptes kommersiellt 2012. Tomaterna tycks ha bra hållbarhet både på grenen och som plockade.
  • Blue Beauty*** – En högväxande sort framtagen av Brad Gates som släpptes 2013 och är resultatet av en korsning mellan Beauty King och en blå tomatsort. Ger ganska stora, plattrunda tomater med rosaröd botten och rejält mörka axlar. Ibland blir tomaterna lätt veckade i formen, särskilt de stora. Smaken bekrivs som mild. Väldigt vacker tomat men ger få frön.
  • Blue Chocolate*** – Mycket vacker högväxande cherrytomat som släpptes av Brad Gates 2014. Tomaterna är stora som ping pong-bollar ungefär, med en vackert blåbrun färg på nästan gulröd (mest röd) botten, de ser nästan ut att vara lite sotiga. Sorten beskrivs som tålig även i riktigt hett klimat, och ger skörd under lång tid. Du behöver inte stressa med skördandet heller, för tomaterna håller sig bra kvar på grenen. Beskrivs som god när den är riktigt mogen.
  • Blue Fire – Halvhög sort på ca 150 cm från USA som ger tomater av väldigt varierande form och storlek, från 50 g och uppåt. Tomaterna har väldigt oregelbunden, veckad och sned form med rödblå färg och gula stänk. Tomaterna har kort hållbarhet och bör användas så fort som möjligt när de skördats. Ovanlig sort, ganska svårt att få tag på frö.
  • Blue Jollies*** – Högväxande, ovanlig sort framtagen av Jose Antoine i Belgien. Ger plattrunda tomater på ca 200 g som är vackert gulorange med mörkare svartbruna axlar, som omogna är de väldigt mörka men ju mer mogna tomaterna blir desto mer färgglada blir de. Beskrivs som delikata.
  • Blue Keyes*** – Högväxande sort som ger mindre cherrytomater men med ovanligt vackert utseende: tomaterna är rödbrunsvarta, lätt ovala och päronformade med röd insida. Mognar i mitten av säsongen. Ibland förväxlas sorten med Blue Keyes men de är egentligen ganska lätta att se skillnad på: Blue Keyes är röd i botten, medan Black Keyes är brun i botten.
  • Blue Pear /Cobalt Pear – En riktig snygging! En högväxande sort framtagen av Ruslan Dukhov som ger ganska stora, köttiga tomater på ca 110 g med svagt utdragen päronform. Färgen är rödbrunlilasvart, och smaken beskrivs som söt och fylligt kryddig. Som omogen är tomaten mörkt blålilasvart, men ju mer den mognar desto brunrödare blir skalet. Mognar i mitten på säsongen.
  • Blue Suede Shoes – Högväxande, produktiv cherrysort som ger ganska små rödsvarta tomater med röd insida. Axlarna är mörkt svarta och skalet är extremt glansigt. En mycket vacker tomat! En naturlig spontankorsning mellan Brandywine Sudduth och OSU Blue. Osäkert hur pass stabil den här sorten hunnit bli, upptäcktes 2011. Smaken beskrivs som god för att vara en mörk tomat (vad nu det ska betyda). Inte helt lätt att få tag på frö, men finns hos en belgisk fröfirma.
  • Blue Tom – Högväxande produktiv sort som ger plattrunda, svartröda tomater på ca 200 g. De små tomaterna är runda, medan de större blir lätt ribbade. Tomaten har en mörkt röd botten och blåsvarta axlar som rinner ner som ränder längs med tomatens veck. Smaken beskrivs som mycket söt och tilltalande. Inte helt lätt att få tag på frön till den här sorten, men säljs inom Europa.
  • Bosque Blue*** – Högväxande, sen sort från USA som är resultatet av en korsning mellan OSU P20 och Amy’s Sugar Gem från J & L Gardens. Sorten sätter frukt tidigt men det tar lång tid för den att mogna. Ger små, rödsvarta cherrytomater på ca 40 g med fast fruktkött som har toner av vanilj i smaken. Blir sannolikt bäst odlad i växthus om den ska hinna mogna här i Sverige.
  • Bosque Blue Bumblebee – Högväxande sort som ger cherrytomater av större modell i långa klasar. Ger saftiga gulorangesvartbruna tomater med en mild sötsyrlig smak med toner av citrus. Tomaterna blir mörkare i skalet om de får ordentligt med sol och vid lite kyligare väder. Mer snygg än god tycker jag, men det finns många som inte håller med mig om den saken. 😉 Plantan kan bli riktigt, rejält hög så stötta upp i tid. En korsning av Bosque Blue och Bumblebee som släpptes 2014 av J & L Gardens.
  • Carbon – Högväxande och högproduktiv svartlila tomat med rött inre som ibland får grön nacke. Plantorna blir ca 160 cm höga och tomaterna väger ungefär 300-350 g. En köttig, stor tomat med komplex smak som är nästan helröd som mogen. De som menar att svarta tomater inte är goda tomater har nog inte smakat på just Carbon… Den vann 2005 priset godaste kulturarvstomat på Heirloom Garden Show. Tatiana Kouchnareva beskriver smaken som ”/…/very good flavor to excellent.” på Tatianas Tomatobase. Sorten verkar tåla torka hyfsat bra.
  • Chernyi Mavr /Cherny Mavr /Black Mauri – Rysk högväxande sort som ger svartröda små ovala tomater med dovt grön nacke på ca 35 g. Sorten beskrivs som oerhört produktiv av vissa källor, en enda planta kan ge upp till 5 kg i skörd. Ger dessutom skörd länge. Smaken beskrivs som milt sötsyrligt kryddig och de flesta som provat på att odla den här sorten vill gärna odla den igen.
  • Clackamas Blueberry*** – Högväxande sort från Tom Wagner som släpptes 2012. Ger svartblåröda, runda cherrytomater av större modell i mitten av säsongen som är nästan helröda som mogna. En del tomater har lite oregelbunden form. Smaken beskrivs som mer syrlig än söt.
  • Cosmic Eclipse – En halvhög produktiv sort som lär ha god motståndskraft mot sjukdomar, framtagen av Brad Gates i USA. Tomaterna väger mellan 60-90 gram och är svartröda med metallic-liknande skal och rött inre. Smaken beskrivs som söt och god, de flesta som odlat den här en gång verkar vilja odla den igen. Supersnygg!
  • Dancing With Smurfs*** – En högväxande sort som kan bli uppt ill 2 m (eller ännu högre) från Tom Wagner som släpptes 2012, sägs vara döpt efter ett avsnitt av den tecknade tv-serien South Park. Inte så produktiv och börjar ge ganska sent men fortsätter att ge skörd ända tills frosten tar den. Tomaterna är ganska små, mörkt lilabruna med röd botten när de mognat. Ovanligt klassiskt röd tomatsmak för att vara en mörk tomatsort. Jag har odlat den både i stor kruka i skyddat läge och i pallkragar på friland men inte hunnit få nån större skörd här i zon 4, hinner sannolikt ge mer odlad i växthus. Fast då får det lov att vara ett stort växthus, med högt i tak… Smaken var helt ok, inte mer.
  • Dark Galaxy – En högväxande sort som släpptes som F3 av Brad Gates 2014 så sorten var inte helt stabil då, hoppas att den hunnit bli mer stabil nu år 2020. Plantan är starkväxande och kan bli 180 cm eller mer och beskrivs som motståndskraftig mot sjukdomar. Tomaterna är mellanstora och vackert grönmörklila som omogna men skiftar sedan i färg till rödgulspräckligt strimmig med nästan metallicliknande skal. En riktigt cool tomat som dessutom verkar vara riktigt god: Tatiana Kouchnareva beskriver den som söt och delikat, med en smak som liknar den hos tomatsorten Cascade Lava. Tyvärr mognar den sent och långsamt, bör nog odlas i växthus om den ska hinna mogna i svenskt klimat.
  • Dark Tiger – Högväxande, snyggsort från J & L Gardens i USA med röd botten, gyllene strimmor och stänk och mörka axlar med klarröd insida. Smaken beskrivs som syrlig, intressant och komplex (vad nu det ska betyda…) och sorten beskrivs som produktiv. Formen på tomaterna varierar från runda till lätt ovala. Det kan vara lurigt att veta när tomaten är mogen men enligt tillverkaren är den redo att plockas och ätas när axlarna är mattsvarta och botten är mörkt röd.
  • Fahrenheit Blues*** – Högväxande sort framtagen av Tom Wagner i USA. Ger rödblålila små cherrytomater med rosa insida som beskrivs som goda sötmilda salladstomater. Verkar ge ganska sent på säsongen.
  • Helsing Junction Blues*** – Högväxande produktiv sort framtagen av Tom Wagner i USA, sorten är döpt efter Helsing Junction Farm i Washington. Ger rödlila cherrytomater på ca 20-30 g ganska tidigt på säsongen. Smaken beskrivs som god och söt, trots att tomaterna är näsan helt mörka. Även plantan har mörkt bladverk med lila stammar, både planta och tomat beskrivs som dundersnygga. Enligt svenska återförsäljare går den fint att odla på friland.
  • Indigo Apple*** – Högväxande multiflora sort framtagen av Brad Gates som släpptes 2013. Ger många blåröda tomater med röd insida av varierande storlek, mellan 60-150 g.
  • Indigo Blueberries / Blue Berries /Blue Boar Berries*** – Högväxande sort framtagen av Brad Gates 2014 som ger mörkt blålila tomater på 20 – 45 g. Jag har odlat den här sorten två gånger och var verkligen inte imponerad av smaken någon gång men åsikterna inom tomodlarvärlden går isär, vissa beskriver den som ovanligt god för att vara svart tomat. Som mogen övergår den lite mer i rött. Som omogen är den direkt äcklig, som mogen helt ok men inte mer. Mer snygg än god. Lätt att få tag på frö. Vissa källor beskriver den som tidig, andra som sen. Fortsätter att ge tomater långt in i oktober.

    Indigo Blueberries.
  • Indigo Rose / OSU Black*** – Högväxande mellanstor mörk tomat som ger skörd sent på säsongen. Som omogen är den glänsande svart, som mogen mer matt brunlila i färgen. Togs fram av Jim Myers vid Oregon State University som menar att ”It does have a good balance of sugars and acids and tastes just like a tomato. Anthocyanins are essentially tasteless.”
  • Kaleidoscopic Jewel – En högväxande sort framtagen av Brad Gates 2014 som ger brudrödsvarta, lite lätt ovala tomater. Lär tåla omväxlande temperaturer bra och ge skörd oavsett om det blir en het eller kall sommar. Smaken beskrivs som god.
  • Kakao F1 – Högväxande hybridsort som ger tomater som är mer bruna än svarta. Beskrivs som produktiv och ger mellanstora tomater i kompakta klasar ganska tidigt på säsongen. Smaken beskrivs som rund och fyllig. Eftersom Kakao F1 är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman exakt likadan.
  • KAS-21 – Det finns flera olika tomatsorter med samma namn på marknaden (bl a en KAS 21 F1hybrid som är helröd) men den sort jag avser här är högväxande med hjärtformade, ganska stora tomater på 150-250 g med vackert svartlila axlar och röd botten. Köttig sort som ger få frön och är resultatet av en korsning av P20 och Bawole Serdtse som gjorts av Kasenji i Ryssland. Tål värme bra. Kasenji fick fram ytterligare en form ur samma korsning, även den bär samma namn KAS -21 men är inte hjärtformad utan snarare mer klassiskt lätt ribbad bifftomat på 150-200 som har svarta axlar och klarröd insida. Även den beskrivs som tålig mot värme.
  • Kumato / Kumato Acostilado /Rosso Bruno / Russo Bruno /Olmeca /SX 387 – En högväxande sort från Spanien som vidareutvecklats av Syngenta, som egentligen är hårt reglerad men frö har ändå sipprat ut till privatpersoner som ofta säljer frö vidare till andra privatpersoner. Namnet Kumato är ett registrerat varumärke. I Canada går den under namnet Rosso Bruno, i europa heter den Kumato och den finns en hel uppsjö av olika sorters Kumato (Mini Kumato Cherry, Mini Kumato Plum mfl) men här avser jag den klassiska Kumato på 80-120 g. Kumato är känd för sin intensiva, starka tomatsmak och ger runda, vagt ovala tomater som först är brun med gröna axlar, sedan helbrun och sist dovt mörkt brunröd med ljusrött inre. Intressant nog så är den hyfsat god även som omogen. Ibland listas Kumato som en hybridsort, ibland inte. Ofta finns den att köpa i vanliga mataffären sommartid, då brukar jag passa på att köpa ordentligt mycket och sen blir det tomatfrosseri i flera dagar här hemma, den är verkligen jättegod. Läs mer på Kumatos egen hemsida: www.kumato.com
  • Lovely Lush – Högväxande biffsort framtagen av Brad Gates med läcker, plattrund form och lite veckat utseende som ger köttiga tomater på 200-350 g. Som omogen är tomaten ganska mörk i färgen, som mogen blir den mer gulröd i botten med lilasvartröda axlar. Smaken beskrivs som mycket god, söt och gammeldags. Den svarta färgen blir mer framträdande i direkt solljus. Har bra hållbarhet både på plantan och som plockad kan du lagra den hyfsat länge (men nej, det är inte en vintertomat).
  • Lucid Gem – Högväxande sort framtagen av Brad Gates som släpptes 2016. Ger vackert varmgulorange tomater med lilabruna axlar och gult inre. Smaken beskrivs som söt och fruktigt god. Ger få frön. Mognar tyvärr ganska sent på säsongen, beskrivs som tålig mot hetta.
  • Micro Purple*** – Svartlila tomater på lågväxande planta. Frukten rodnar i rött när den mognar. Säljs ibland som ampeltomat, odlas lämpligen i ganska hög kruka eller ampel (inget för fönsterbrädan). Helt ok smak men ingen gourmetsort. Lite lurigt att skörda den i rätt ögonblick; som omogen är den tokäcklig och som övermogen är den tam. En vanesak att lära sig när den är ”lagom” mogen, minst halva frukten ska rodna i rött för att den ska smaka bra.
  • Negro Azteca – En högväxande muliflorasort som beskrivs som extremt produktiv och ger små, runda lilaröda tomater på ca 28 g. Smaken beskrivs som fuktig, delikat och komplex. Mognar i mitten på säsongen. Väldigt lik Black Cherry i utseendet (fast de som smakat och jämfört verkar vara eniga om att Black Cherry är snäppet godare). Sorten dök upp 2005 i USA, Eduardo Valenzuela erbjöd frö i SSE (en amerikansk motsvarighet till svenska fröföreningen Sesam) och enligt honom kommer fröerna från Aztekerna.
  • Nyagous – En högväxande, mellanstor tomat med brunrödsvart skal med grön nacke och rött inre. Smaken beskrivs som komplex: söt, smakrik, fruktig och lätt rökig. Tomaterna håller formen bra och spricker inte, plantan blir ca 120-150 cm hög. Beskrivs ofta (rent smakmässigt) som ett fint alternativ till Kumato av återförsäljare (men den blir lite större), hyfsat lätt att få tag på frö.
  • Persuasion – Högväxande produktiv sort framtagen av Brad Gates som släpptes 2015. Läckert flerfärgad rund tomat med rödrosa bottenfärg och strimmigt svartlilagrönt skal. Ger ganska stora bifftomater med rosa inre som beskrivs som mycket söta och goda. Ger skörd under lång tid och enligt återförsäljare har tomaterna bra hållbarhet i rumstemperatur.
  • Purple Boy F1*** – Dvärgbusksort som ger runda mörktvioletta tomater på 30 cm hög planta. Ganska stora frukter på så pass liten planta. Lanseras som nyhet vinter 2019/vår 2020. Eftersom Purple Boy F1 är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman exakt likadan.
  • Queen of the Night /Königin der Nacht – Tysk kompaktväxande sort på 1,2 m -1,75 m som vissa källor anger som högväxande, andra menar att den är halvhög. Ger läckert svartlila tomater med gulorange stänk och strimmor. Ju mer solsken tomaten får, desto mörkare blir skalet, ibland får tomaterna mörkröd botten. Tomaterna är mellanstora på ca 150 g, runda med fast fruktkött och beskrivs som saftiga med stark tomatsmak.
  • Shadow Boxing /Dwarf Shadow Boxing – En kompaktväxande busksort framtagen av Tom Wagner i USA som blir ca 50-70 cm hög. Ger små läckert flerfärgade tomater med lilarödrosa skal och rött inre i mitten på säsongen. Smaken beskrivs som sött kryddig.
  • Shadow Boxing Pointed Selection – Busksort utvecklad av Tom Wagner i USA. Ger avlånga tomater med en spets. Som omogna är tomaterna blålila, som mogna blir de mer brunröda med rött inre. Smaken beskrivs som kryddigt syrlig.
  • Sgt Peppers – Resultatet av en korsning mellan OSU Black och German Red Strawberry. En högväxande, produktiv sort som ger stora, svartröda tomater på 100-300 g med tunt skal och lite orgelbunden hjärtform. Som omogen är tomaten svartare, som mogen får den röd botten med svarta axlar med mörka strimmor. Smaken beskrivs som delikat och söt med fin balans mellan sötma och syra.
  • Siberian Panther – Högväxande biffsort från USA som ger saftiga rödsvarta, plattrunda tomater på 120-250 g med oregelbunden form. Smaken beskrivs som kraftig och kryddig. Plantorna är kraftigväxande så ge den ordentligt med plats. Frö finns hos belgisk fröfirma.
  • Spudatula Black – En variant av Black From Tula (som ibland också kallas för Black From Tula Potatoleaf) men med potatisblad, upptäckt av Darrel Jones i Alabama, USA. Högväxande biffsort som ger tomater på 180-300 g med lilasvart skal som mognar till rött med grön nacke. Lätt oregelbunden form med svaga åsar. Smaken beskrivs som riktigt fin; sötsalt och fruktigt kryddig med rökiga toner. Produktiv men ger ordentlig skörd först i slutet av säsongen. Tål lite kyligare somrar bra.
  • Stripes of Yore – En högväxande sort framtagen av Tom Wagner som ger mellanstora tomater med vackert varmgulorange botten med lilabruna, strimmiga axlar och gul insida. En riktig snygging! Tomaterna är mellanstora på ca 80-120 g men sorten beskrivs ofta som instabil i odlarforum, så storleken på frukterna kan variera kraftigt. Smaken brukar beskrivas i översvallande positiva ordalag, som kraftigt sötsyrlig med fruktiga, lätt tropiska toner. Produktiv, men verkar tyvärr mogna ganska sent på säsongen, blir sannolikt bäst odlad i växthus i Sverige. Egentligen mer brun än svart i mitt tycke, men klart odlingsvärd.
  • Wild Card Blues*** – Högväxande mycket produktiv ny sort med läckert blåsvartlila färg framtagen av Tom Wagner i USA. Den blå färgen syns bäst när plantan får mycket direkt solljus, som mogen skiftar de mellantora tomaterna färg till matt brunrött med rött inre. Smaken beskrivs som svagt söt men sorten verkar inte vara helt stabil än, frö finns hos belgisk fröfirma. Plantorna är kraftigväxande.
  • Viagra – Rysk högväxande sort som ger tomater med läckert svartlila färg och svagt ribbad form på ca 200-350 g. Som mogen skiftar den färg från mörkt till rött med grön nacke. En mindre biffsort med mild, god smak som sägs fungera fint att odla på friland. Viagra beskrivs som produktiv och är resistent mot bl a tobaksmosaikvirus (TMV/ToMV)

Fanns din svarta tomatfavorit inte med? Tipsa mig gärna så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Mogen Micro Purple skiftar i rött, funkar fint att odla i ampel eller hög kruka.
Läs också: Färska tomater året runt

2 Comments

    1. Haha, vad kul att du valt de goda sorterna! 😀 Det är ju så förtvivlat svårt det här med smak, en viss sommar blir en sort jättegod en annan sommar blir samma sort inte alls lika god och själv har jag ju inte hunnit odla så många svarta sorter än… Men om minst tre av mina ”tunga” källor anger en tomatsort som god i positiva ordalag så litar jag på dem och definierar den som god. Hoppas att dina sorter blir riktigt smaskiga! 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.