Det är lustigt det där med tomater, det går liksom i faser…
Nej, det är inte odlingsresan jag tänker på, inte den där härliga underbara emotionella berg-och-dalbanan som tomatodlingen ger när man som odlare pendlar mellan hopp, eufori och förtvivlan (i takt med väderväxlingar och skadedjursangrepp).
Själva plantans utvecklingscykel brukar de flesta hängivna tomatodlare ha rätt bra koll på, men hur är det med din egen utveckling som tomatodlare? Har du funderat nåt på den? Det har jag (alldeles för mycket…). 😉
Tomatodlarens 9 faser:
1, Rookiefasen = Ju sötare desto bättre!
Husguden heter Sungold F1. Att det är en F1hybrid är inget som rookien tänker nämnvärt på när hen glatt säljer egenodlat frö av sin älskling.
2, Estetfascisten = Ju snyggare desto bättre!
Eller kanske ju konstigare desto bättre? Coola, flerfärgade tomater som Alice’s Dream, Summer Of Love, Brad’s Atomic Grape och Dark Galaxy ligger högt upp på önskelistan. Och svarta och vita. Form går före smak: tomater med ovanliga former, som Voyage och Douchoua Pepper hyllas. Veckade eller ludna tomater också. Roliga bladverk uppskattas: Fuzzy Wuzzy, Variegata, Silvery Fir Tree och Jagged Leaf.
3, Giriga fasen = Ju MER desto bättre!
Större! Dwarf! Resistens, köldtålig, multiflooooraaa!!!!
4, Jämtfasen = Ju oftare egenodlat desto bättre
Helst självförsörjande året runt, dygnet runt, varenda sekund. Alla sorter som kan förlänga tomatsäsongen; dvärgbusktomater, ryska köldtåliga sorter och långlagrings/vinter/piennolotomater hyllas hängivet. Odlar självklart också sitt eget frö.
5,Funktionalistfasen
Vad ska du använda tomaterna till…? Koka sås, torka, långlagra eller godistomater rätt in i gapet? Anpassar sitt val av tomatsort efter syfte och funktion. Går igång på gamla traditionella, italienska sorter som San Marzano, Fiaschetto och Canestrino di Lucca.
6, Näringshysteri-fasen = Ju nyttigare sort desto bättre
Finns det några onyttiga tomater? Kanske inte. Men vissa innehåller högre halter av betakaroten och/eller lykopen (trans eller tetra-cis lykopen). Caro Rich, High Carotene, Moonglow, Tangella och Amish Yellowish Orange Oxheart odlas på repeat. Hoppas blåögt att sorten Golden Eye ska rädda världen från näringsbrist.
7, Tomater-är-som-vin-snobberi-fasen
”Det är ju balansen mellan SÖTMA och SYRA som är grejen, en tomat kan vara rööökig, salt eller smaka hallon och bjöööörnbäääär….” (sagt m näsan ordentligt i vädret). Gillar sorter som Kumato, Rosella, Sorrento och Sweet Marmande F1. Tycker precis som vinkännare att det här med proveniens är himla viktigt. Odlar hellre en Brandywine Sudduth Strain än vanlig Brandywine. Såklart.
8, Kändisnamedropping-fasen
Anna Kozula, Brad Gates, Craig LeHoullier, Tatiana Kouchnareva, Tom Wagner och Pascal Moureau har du väl stenkoll på?! 😉 Och så vår svenska tomatguru Åke Truedsson, förstås. 😀
9, Klassiker-fasen
”Yrkesodlarsorterna är ju klassiker av en anledning, kan inte en tomat bara få vara en tomat…?!” . . .Vurmar för klassiker som Marmande, Outdoor Girl och gamla yrkesodlarsorter som Selandia, Potentat och Dansk Export.
Handen på hjärtat
Det värsta är att faserna aldrig riktigt går över, de liksom bara adderas. Och en miljon tomatsorter därefter… 😂😂😂Jag känner igen mig själv i dem alla (fast några frön har jag aldrig sålt). Vad nästa fas blir törs jag knappt tänka på. Kanske att plugga grundstammar till tomat? Eller att ta fram egna sorter? Det återstår att se.
Känner du igen dig? Eller har du ännu fler faser du vill lägga till…? 😉
Känner inte igen mig. Vet vad F1 betyder och odlar inte såna. Har några favoriter men provar några nya sorter varje år och tänker inte på trender. I år blir det ca. 20 sorter. Förra året blev 36.
Jag känner igen mig i nästan alla faser samtidigt! Nästan pinsamt hög igenkänning! Tack för ett kul inlägg!
Underbartinlägg ! Jag är definitivt i den giriga fasen. ska försöka inkarnera till den funktionella fasen. Livet kanske blir lättare då 🙂
Hysteriskt roligt inlägg! Fantastiskt underhållande läsning! Jäpp, ta fram egna sorter-fasen saknas definitivt. Det finns garanterat människor som är villiga att lägga 7-10 säsonger på att försöka få fram en sortäkta Sungold eller en ny spännande indigodwarf. Till rookiefasen hör även att välja sort efter fotot på fröpåsen. Tro mig, been there done that. Eller att så frön från tomater inköpta på mataffären. Sen finns det ju alltid möjlighet att utveckla tomatodling till en prylsport där det mest centrala är att införskaffa dyr sofistikerad utrustning som avancerade bevattningssystem, växtbelysning med rätt lumen-tal och torkugn. Självklart sår man i denna fas i rootmaster med Vermikulit på toppen och omskolar med Perlitblandad jord. Det kan dock hända att denna fas är vanligare bland chiliodlare. Själv är jag nybörjare på tomater och odling i största allmänhet och befinner mig i göra alla misstag-fasen som bland annat innefattar att så alldeles för sent och underskatta vikten av avhärdning.
Tack snälla, vad roligt att du gillade att läsa! 😀 😀 😀
Haha, ja jag kanske borde lägga till en fas nr 10: Den tekniska fasen. Där prylarna och odlingstekniken med exakta datum, mått och minuter blir viktigare än själva tomaten… 😉
Och Göra-Alla-Misstag-Fasen, fast den verkar ingen vilja genomgå längre, folk är så rädda för att experimentera. Alla vill ha färdiga, exakta svar på allt i en facebookgrupp innan de ens vågar försöka… Trist tycker jag. Det är roligare att prova sig fram och lära sig allteftersom. 😀