-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cramers Blommor-
-Innehåller reklam för Meraki Seeds och den ideella Föreningen Sesam-
Kulturarvssorter och lokalsorter är ju härligt men inte alltid så lätt att hitta… När Föreningen Sesams lokalgrupp i Uppland ville fokusera på att lyfta och föröka upp de Uppländska sorterna inom det ideella projektet #sesamupplandsfröarv så var det fler lokalgrupper som blev inspirerade att göra något liknande. Därför gör jag fler inlägg och sammanställningar om lokalsorter, denna gång om Östergötland. 🙂
Ordet kulturarv är lite luddigt och kan tolkas på olika sätt (även i olika länder). Att en sort kallas för kulturarvssort har med tiden kanske blivit lite urvattnat av marknadsföringsskäl men innebär grovt förenklat att det är en gammal sort som odlats länge i Sverige på samma plats, ofta i flera generationer. Ibland sägs att sorten ska vara från före 1940- 1950- eller 1960-tal, beroende på växtslag, men egentligen finns ingen regel för hur gammal en sort ska vara för att få kallas för kulturarvssort. Det är en kulturskatt, helt enkelt. Värd att bevara för framtiden.
Att vilja bevara äldre sorter i odling handlar om att vilja bevara sitt kulturarv. Vissa sorter har specifika smaker och egenskaper som gör dem extra lämpade för vissa maträtter, det är levande matminnen att förvalta och dela med andra. De äldre sorterna har också en bred genetisk bas som vi kommer att behöva för att kunna ta fram nya sorter som bättre lämpar sig för ett förändrat klimat. Att de odlats länge på en plats visar att de är odlingssäkra, att det går att få fram fullmoget frö men för att sorterna ska fortsätta anpassa sig efter sjukdomar och ett förändrat klimat så behöver vi fortsätta odla dem. Nedfrysta i en genbank kan de inte anpassa sig, så fortsätt fröodla dem i bevarandesyfte så att de kan fortsätta finnas även i framtiden. 🙂
Kom ihåg: allt förökas inte via frö
Även om vi fokuserar på att fröodla från frö till frö i bevarandesyfte i Föreningen Sesam så är det ju inte alla grödor i listan nedan som förökas med frö om du odlar dem i bevarandesyfte… Potatis förökas t ex med sättor när den odlas i bevarandesyfte (potatisfrö = ger upphov till ny sort), och rabarber, humle, bärbuskar mm förökas via t ex delning eller avläggare. Och äpple förökas via ympning om det odlas i bevarandesyfte (kärnsådd = ny sort), kulturarvspelargoner förökas via sticklingar.
Östergötlands lokalsorter från A-Ö
En del sortnamn har jag/gästbloggare bloggat om tidigare, de namnen är klickbara. Många av sorterna är insamlade av POM (Programmet för odlad mångfald) och finns i Nationella genbanken. Mer information tillkommer ständigt, så listan kommer att uppdateras allteftersom. Med reservation för eventuella felskrivningar.
En kortare översikt utan beskrivning hittar du i tidigare inlägg Hitta din lokalsort.
En kort sammanfattning med sortnamn hittar du längst ner i slutet av inlägget.
Backatorpsäpple – HÖSTÄPPLE Beskrivs i boken Våra äpplesorter av Anton Nilsson på s 143 som en produktiv och frisk sort som ger mogen frukt i oktober-november. Har vuxit länge vid gården Backatorp i sydvästra Östergötland. Gammal sort som nämns redan 1905 i tidningen Trädgården, där J W Fredriksson hyllar sorten och spekulerar om den kan ha vara resultatet av en kärnsådd från hvit astrakan, eftersom frukten liknar den till både smak och utseende fast större, vackrare och hållbarare. Finns bevarad som mandatsort i klonarkivet vid Brunstorps Gård vid Huskvarna.
Berta /Berta från Östergötland /Ru-319 – PELARGON Zonalpelargon som påminner mycket om Mårbacka till utseendet. Berta får varmrosa blommor, roströttorange pollen och kan bli högvuxen. Som utomhusodlad sommartid får blommorna en mer klarrosa, intensiv färg och plantan blir mer kompaktväxande, utomhusodling är att föredra under sommaren. Gammal sort från 1897 då Knut och Hulda Gredin fick den som inflyttningspresent i Hultet, Borensberg i Östergötland. De fick Berta som föddes 1900, 1937 gifte hon sig med Helge och hon tog då med sig skott från pelargonen i föräldrahemmet vid flytten. Pelargonen vårdades genom åren, Berta utbildade sig till distriktssköterska och kallades för syster Berta. Pelargonen tog hon skott av och skänkte vidare.
Björkvik – HÖST/VINTERÄPPLE Ger mellanstora-stora frukter med äggrund-kantig form. Skalet är glänsande med dunkelt vitgrön grundfärg och rödprickig täckfärg. Brukar ha kort, snett skaft och ganska stort öppet kärnhus med stora flata kärnor. Köttet är vitgrönt, svagt syrligt med mild smak. Trädet beskrivs ge jämna, produktiva skördar och vara mycket härdigt. Sorten är döpt efter Björkviks gård i Östergötland. Gammal sort som beskrivits redan 1862 i Svenska trädgårdsföreningens årsskrift. Verkar ha förökats i slutet av 1800-talet vid Adelsnäs och Experimentalfältet. Både tecknad bild och färgbild finns i Anton Nilssons bok Våra äpplesorter, titta och läs mer på s 146-149.
Björsnäsäpple – SOMMARÄPPLE Gammal sort som verkar ha gått ur tiden, ej återfunnen enligt Anton Nilssons bok Våra äpplesorter. Ger mellanstora äpplen med tydliga åsar där ena sidan av äpplet ofta är högre än den andra. Frukten har grönvit grundfärg och rödare solsida med djup, rostig skafthåla. Köttet är vitt-vitgult och beskrivs som torrt med söt, lite fadd smak. Trädet beskrivs som bördigt och kraftigväxande med utbredd krona. Provades vid Experimentalfältet i Stockholm på 1920-30 talet men omdömet var att man inte rekommenderade den för odling. Läs mer i boken Våra äpplesorter s 137.
Brita Sofia – Peucedanum ostruthium ’Brita Sofia’ MÄSTERROT (SWE444) Gammal medicinalväxt som använts sen medeltiden mot allt möjligt… Verkar ha varit särskilt effektiv som slemlösande medel. Bladen liknar kirskål, blommorna är vita (liknar morotsblommor) och det är framförallt roten som används, den sprider sig med grova rotstockar. Brita Sofia blommar sent men rikligt (några veckor senare än Kobota). Kommer från trädgården vid torpet Mörketorp i närheten av Rimforsa. I senare mitten av 1800-talet bodde Samuel Petter Eriksson och hans fru Britta Sofia Johansdotter och deras många barn där, hon dog i barnsäng 45 år gammal och maken tog sitt liv av sorg 10 månader senare. Huset revs på 1890-talet men ödetomten inventerades 2009 och då fann man många värdefulla växter, alla planterade där före 1890. Läs mer om mästerrot och den sorgliga historien om de som levde på torpet i boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl (s 29-37).
Bobergsäpple /Bobergs vinäpple – ÄPPLE Gammal sort, beskrivs redan 1916 av Nils Sonesson i Sveriges pomologiska förenings årskrift. Moderträdet kan spåras till 1854, togs från ett torp och planterades vid Bobergs storgård. Ger mellanstora, plattrunda äpplen med gul grundfärg och rödare, korta strimmor eller prickar. Köttet är vitt, hyfsat fast med fin svagt syrlig smak. Trång skafthåla utan rost, skalet är glatt med fina rostpunkter och stora, breda och spetsiga kärnor. Foderröret är stort, skaftet rakt och jämntjockt. Beskrivs i boken Våra äpplesorter av Anton Nilsson som ojämnt bördig, sen men med god kvalitet. (Nilsson 186:154). Inte helt lätt att få tag på den här sorten men ibland har man tur… 😉
Colibri /Kolibri /Norrköpingspelargon – PELARGON En zonalpelargon med ganska högt, spretigt växtsätt som verkar ha lanserats 1914 i USA. Den får varmröda blommor med vitare mitt som syns mer på de övre kronbladen, färgerna liksom smälter ihop fint med varandra (den kallas för en pelargon av Smultron och mjölk-typ hos en del återförsäljare, just för att den liknar den, kanske mer välkända, sorten). Blommorna är enkla, men blombladen ganska stora. Bladen har zonmarkering. Kallas ibland för Norrköpingspelargon och verkar odlas varje år i Karl-Johansparken i Norrköping ända sen 1940-talet, och i slutet av växtsäsongen skänks de bort av kommunen (oklart om det görs varje år eller bara ibland). Väldigt fint sätt att sprida en gammal lokal pelargonsort tycker jag. Utsedd till Östergötlands landskapspelargon av Svenska Pelargonsällskapet.
Demans /Kungen av Lessebo – MÄRGÄRT (NGB17851) Medeltidig och medelhög märgärt som kan skördas i juli. Beskrivs som hyfsat torktålig. Får korta, ellipsformade baljor. En balja innehåller 4-7 st ärtor. Fullmogna ärter är gröna och väldigt skrynkliga. Samlades in via POMs fröupprop. Har odlats länge i Östergötland av August Andres familj, när han gifte sig med Oskara fortsatte de odla ärten. Även hans chaufför odlade den vidare och skänkte så småningom frö till August och Oskaras barnbarn Kerstin. Namnet Deman verkar syfta på gården Dämman där August Andre växte upp. Ovanlig sort som är svår att få tag på, den har lämnats in i flera omgångar till genbanken och går under flera olika namn, bl a Kungen av Lessebo. Den något krångliga historien finns mer utförligt beskriven i boken Klint Karins Kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds och Börjeson (2023:147-148).
Elin – SPARRIS (SWE300) Lokalsort från Kinda, Tidesrum i södra Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en sen sort med kraftiga skott, honklon som blommar sent. Sorten kan spåras tillbaka till 1930-talet men är sannolikt äldre än så. Användes förr mest som prydnadsgrönt i buketter.
Engdalsäpple – ÄPPLE Verkar vara ett vinteräpple, mognar i december (men plockas förstås långt tidigare för lagring) och håller ända till i vår eller sommaren, ibland ända till juli månad. Ger stora, rödstrimmiga äpplen med stort kärnhus som beskrivs som saftiga men rätt smaklösa (sannolikt beror det också på när de skördats/hur länge de lagrats). Gammal sort som nämns redan 1904 i tidningen Trädgården. Beskrivs som en bördig sort som pålitligt ger skörd varje år i boken Våra Äpplesorter av Anton Nilsson. Trädet tål hård beskärning, har utbredd krona och långa hängande grenar.
Evert – BONDBÖNA (NGB24292) – Vacker, gänglig sort med stora blad från Östergötland som blommar sent (för att vara bondböna) med svagt rosa blommor. Sorten har odlats av Evert sen 1940-talet, samlades in vid Fröuppropet och togs om hand av NordGen. I varje långsmal balja finns 5-6 gröna bönor av mellanstorlek inuti. Plantan beskrivs som låg och gänglig i boken Klint Karins Kålrot och Mor Kristins böna (Nygårds & Wiking Leino 2013:115) och enligt en gesäll i Sesam blir plantorna ca 35-40 cm höga.
Frängsäter – SPARRIS (SWE297) Lokalsort från säteriet Frängsäter i i Finspångs kommun i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Säteriet har anor från 1600-talet och i början av 1900-talet fanns där en handelsträdgård och sparrisplantorna är sannolikt rester från säteriets sparrisodling runt 1890-talet. Beskrivs ge glesa huvuden som först är vita, sedan lite lila. Stängeln blir låg och plantorna beskrivs som små, blommar med ljusa hanblommor.
Fiskeby – Phaseolus vulgaris ’Fiskeby’ BUSKBRYTBÖNA (NGB17821) Jodå, det finns även en (kanske mer välkänd) sojaböna med samma namn men nu är det buskbrytbönan jag menar. 😉 Tidig-medeltidig busksort som blir ca 40 cm hög, får lilarosa blommor, gröna blad, gröna lite tillplattade raka baljor med mycket lite trådighet och sen svartvioletta ovala bönor med vitt fröärr, ser nästan helt svarta ut på vissa bilder. En balja innehåller ca 8 frön. Beskrivs som god, lättodlad och produktiv. Insamlad av POM, har odlats länge av Karin Wernerson och i hennes föräldrahem, när hon gifte sig och flyttade tog hon den med sig och fortsatte att odla bönan i samhället Läckeby i Småland. Förr såldes sorten av Weibulls och Hammenhögs fröfirmor, den är framtagen av Algot Holmberg och hans son Sven på 1920-talet i Norrköping.
Fiskeby /Fiskeby V Glycine max ’Fiskeby V’ – SOJABÖNA Gammal svensk sort från 1940-talet som togs fram av växtförädlaren Sven Holmberg, sorten nämns redan 1972 i rikslistan från Statens Växtsortsnämnd. Blir ca 45 cm hög och beskrivs klara nordiskt klimat bra. Får gröna baljor och gulgröna, runda små sojabönor med mörkare fröärr. Torkat frö blir mer gult. Skörda regelbundet så fortsätter den ge ett tag till. Kan torkas, användas som kokböna eller malas till mjöl. Köp Fiskeby hos Cramers Blommor
Fjärsmans – ROS Zon 1-5. Härdig sort som brukar bli ca 1-1,5 m hög (ibland 2,5 m!) och får varmt rosa, fyllda blommor med stark och härlig doft. Insamlad av POM. Utsågs till Östergötlands landskapsros 2019 av en arbetsgrupp utsedd av Svenska Rosensällskapet
Fridtuna – HÖSTÄPPLE Sort från Fridtuna i Norrköping, verkar bara ha fått lokal spridning, finns beskrivet i skrift från 1897; Ett besök hos Ros i Blomsterhult av P A Arnman. Ger mellanstora, högbyggda äpplen med ojämn form. Grundfärgen är gröngul, täckfärgen brunröda strimmor på solsidan och köttet beskrivs som vitgult, saftigt och syrligt med rätt svag arom. Själva trädet beskrivs som friskt och starkväxande, verkar ge bra skörd och tåla vintrarna bra (ingen zon finns angiven men enligt Riksförbundet svensk trädgårds zonkarta så ligger Norrköping i zon 2). Frukten mognar i oktober och håller till november ungefär. Beskrivning från Anton Nilssons bok Våra äpplesorter, någon bild av äpplet har jag inte funnit någonstans.
Graversfors – SPARRIS (SWE288) Lokalsort från Stens Gård i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en mycket tidig hanklon som ger tunna skott med lite lila knoppar, stängeln blir senare hög. Blommorna är gula med purpurfärgad bas.
Grebo – BONDBÖNA (NGB13485) Produktiv sort från Grebo i Östergötland som ger både stora baljor och stora bönor, ca 4 bönor per balja, Plantorna blir ca 120 cm höga. Torkade bönor är gulbeige. Enligt Genbis GRIN-Global spreds sorten via en äldre man som arbetat vid Sturefors Slott i Östergötland.
Gul svensk Brassica napus (Napobrassica-Gruppen) ’Gul Svensk ’ – KÅLROT Gammal sort, nämns redan 1910 i Vår trädgård av L. Landgren. Fanns ännu med på Jordbruksverkets sortlista 2020. Beskrivs som en storvuxen sort som ger ljust gulköttiga kålrötter med grön nacke. Köttet har en ganska fibrig konsistens men krispig med söt smak som är god att göra rotmos av. Omtyckt och mycket spridd sort förr under 1800-talet i Sverige med många olika lokala varianter och olika lokala namn. Den har ofta olika namn även i frökataloger, där den bl a kallas gul kålrot, gul svensk, svensk gul, gul gröntoppig eller liknande. Sedan 2018 finns den som bevarandesort men det verkar fortfarande vara svårt att få tag på frö till den.
Gusum – VITLÖK (Genbanksnummer SWE 456) Lokalsort från Östergötland, insamlad av POM, Programmet för Odlad Mångfald från gården Asplund. Ganska hög sort som får 70-90 cm höga, loopande stänglar som sätter flera bulbiller. Löken får ganska få och stora klyftor, med vitlila, ganska kraftigt skal. (Sannolikt Rocambole, men inte helt säkert eftersom den har ovanligt kraftigt skal.) Mer om sortens historia kan du läsa i boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl.
Gyllenkroks Astrakan (Kallas också för Gyllenkrok och Smultronastrakan mm.) – SOMMARÄPPLE Zon II-IV. Mycket gott sommaräpple med fin doft men kort hållbarhet. God även som halvmogen. Mognar i mitten av augusti och håller i ett par veckor. Har rundat konisk form med gulvit grundfärg och ungefär halva äpplet brukar vara täckt av mörkt röda, smala strimmor. Gammal sort från slutet av 1700-talet, namnet kommer sannolikt från den adliga ätten Gyllenkrok som ägde Regnaholms gård där ett gammalt träd av sorten stod (dåtida ägaren var major JG Gyllenkrok). Typiska kännetecken för Gyllenkroks Astrakan är att foderbladen sitter tätt och är olika långa, att kärnhuset ofta är saftfyllt, skaftet är ofta kort och tjockt med rostrosett i skafthålan och att fodret är omgivet av fem tydliga knölar. Frukten kan glasa. Är känd som en sort som äppelallgeriker ofta kan tåla bra om det äts utan skal. Förväxlingsäpplen: Arvidsäpple och Vit Astrakan. Utsedd till Östergötlands landskapsäpple 2005 av Sveriges Pomologiska Sällskap och Riksförbundet Svensk Trädgård i samarbete med Koloniträdgårdsförbundet och Sveriges Hembygdsförbund). Köp Gyllenkroks Astrakan hos Cramers Blommor
Himmelstalund – HÖST/VINTERÄPPLE Zon 1-3. Ger mellanstora-stora plattrunda äpplen som mognar i slutet av september med hållbarhet till december ungefär, ibland ännu längre. Frukten har gröngul-ljusgul grundfärg med kraftigt rödare täckfärg med korta strimmor och stänk. Skalet är glänsande, ofta fett vid lagring. Och det doftar gott, det är ett krispigt, saftigt gott äpple med milt sötsyrlig smak och fin arom. Köttet brunfärgas ganska snabbt. Typiska kännetecken är att det är ett plattrunt äpple med väldigt röd solsida, platta kärnor och öppet foder (kan förväxlas med Peasgood Nonsuch men PN är mycket större). Beskrivs som lättodlad, både trädet och frukten är frisk och står emot sjukdomar bra. Trädet blommar sent och får ganska stora kronblad med krusade kanter, är kraftigväxande och får en bred krona. Frukten sitter fast bra på trädet men kräver en riktigt solig plats för att smaken ska bli som bäst. Svensson & Kastman beskriver frukten som både dessertfrukt- och bordsfrukt i boken Äpplen i Sverige. Görel Kristina Näslund skriver i boken Svenska äpplen att man tror sorten uppkommit vid Himmelstalunds gård utanför Norrköping. Har haft störst spridning i Östergötland men även odlats i Mälardalen och på andra platser i Mellansverige. Sorten finns glädjande nog fortfarande att köpa hos flera plantskolor men brukar sällan finnas hos de stora trädgårdskedjorna.
Holma Kvarn – BLÅÄRT (NGB17860) – Omtyckt blåärt från Holma Kvarn utanför Finspång i Östergötland. Halvhög sort som blir ungefär 150-160 cm eller mer, höjd kan variera men den beskrivs ofta som kraftigväxande. Får vackert rödvioletta blommor och ger baljor utan membran som kan ätas som sockerärter om du skördar dem i tid, eller sprita baljorna och ät de goda ärterna. Beskrivs som variabel, har både plantor med lila baljor, plantor med gröna baljor och plantor med lilaspräckliga baljor. Finns hos Meraki Seeds
Josefiner /Östgöta Josefiner– SOMMARÄPPLE Zon 2-3. Mellanstort sommaräpple som mognar i slutet av augusti och håller i ca 3 veckor, ibland längre… En del envisa optimister kallar den därför för höstäpple men jag tycker att den har för kort hållbarhet för det. Ger väldoftande, plattrunda, åsiga jordgubbsröda äpplen som liksom ser trekantiga eller femkantiga ut när du tittar ner på frukten ovanifrån. Nästan hela äpplet brukar vara täckt av sin flammigt skarpröda färg, skalpunkterna har halo och syns rätt dåligt i den röda täckfärgen men bättre i den gula grundfärgen. Skalet är tunt och köttet gräddvitt, ofta rosigt saftigt och sötsyrligt gott. Aromen beskrivs som god och kryddig. Typiska kännetecken är tydliga åsar som går ner i den djupa skafthålan, slutet kärnhus och gott rosigt kött (och pistillen är djupt kluven och luden, ser liksom lite vitluddig ut längst ned om du delar på frukten lodrätt och tittar noga, kärnorna olika stora och olikformade). Själv tycker jag att det känns ganska bumligt i handen, doftar och smakar gott. En god och trevlig smak, men ofta ett ganska ”fult” äpple i handen med klarröd, nästan ilsket lysande färg (frukten är ofta mycket vackert avbildad i böcker, men verklighetens frukt ser ofta radikalt annorlunda ut). Om du är på äppelutställning utomhus nån gång så testa att kisa; ofta lyser liksom Josefiner lite extra klart då bland de andra frukterna, du kommer nog att hitta den även utan att läsa på lapparna. Gammal sort som nämns redan 1831 i boken Handbok i trädgårdsskötsel, det har odlats länge i både Östergötland, Sörmland och Småland. Spreds från plantskolor vid Norrköping, Adelsnäs, Uppsala och även Experimentalfältet i Stockholm sålde sorten 1873-1800. Vid inventeringar har man hittat lite olika varianter av Josefiner med varierande utseende och smak. Trädet ger ofta frukt vartannat år och ska gärna planteras i skydd från vinden annars verkar det vara friskt och starkväxande. Läs mer i boken Svenska äpplen av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg.
Kisa – POTATISLÖK (SWE 86) – Ovanlig sort från Årteryd, Östergötland. Ger små lökar med rund form och rödbrun färg. Verkar inte gå i blom så lätt… En högväxt sort med upprättväxande, grön blast som ger runda (ibland lite avlånga) lökar med vitt kött med svagt violetta inslag. Även skalet är ljust violett.
Landsjö – SPARRIS (SWE280) Lokalsort från Landsjö Säter i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en sen hanklon som ger kraftiga skott och senare bildar höga och luftiga stänglar med gles blomning. Blomman får utvecklade pistiller men verkar inte bilda några bär.
Lydia – Pisum sativum (Märgärt-Gruppen) ’Lydia’ MÄRGÄRT (NGB20202) Medelhög sort som får vita blommor och gröna, korta baljor och ger stora och söta ärtor. Donerades till POM i samband med Fröuppropet, odlades tidigare på 1940-talet i Östergötland på torpet Stenstorp i Borensberg, där man sålde den med bär och grönsaker på torget. Lola Bylanders moster odlade den på 1940-talet, på 1950-talet togs ärten över av Lolas far och sedan odlade Lola den vidare på 1970-talet. Den verkar ha odalts på många ställen genom åren i Östergötland, även i Bestorp.
Mor Augusta – KOKBÖNA En brun böna som donerades till NordGen från Mantorp, sorten odlades länge av donatorns mormors mor som hette Augusta. Mor Augusta, född 1846, bodde i Tjugby i Östergötland och där odlades och lagades det mat till hela familjen som bestod av 15 personer. Sorten beskrivs av Agneta Börjeson som tidig med vita blommor, plantan har ett ganska kraftigt växtsätt och ger smala baljor med ganska små frön. Som mogna är baljorna gula. Föret/bönorna är bruna och beskrivs som lättkokta, verkar passa bra till rätten bruna bönor.
Mor Kristin – BUSK-KOKBÖNA (NGB17805) Busksort som blir ca 60 cm hög. Mor Kristin får ljust rosa, nästan vita blommor och sen ljust gröna baljor med rosa stänkstrimmor. Bönorna är ljusa med rödrosa strimmor. Även mer helfärgade rödrosa bönor förekommer. Nyskördade bönor har en ljusare färg, senare mörknar de vid torkning/lagring. Mor Kristin är hyfsat variabel, vilket innebär att den har en bred genetisk bas och ger därför bönor med lite olika färg, även i en och samma balja. Kokbönan Mor Kristin är döpt efter Kristina Gustafsson som kallades Mor Kristin. Hon föddes i Kisatrakten i södra Östergötland 1888 och odlade sorten för husbehov i många år. Den spreds till Karin Johansson som tog med sig den och fortsatte odla den när hon senare gifte sig och flyttade. Sorten är mycket uppskattad hos fritidsodlare, för att den är god, produktiv och lättodlad. Köp Mor Kristin hos Cramers Blommor
Norrviken /Norrvikens Karinäpple – HÖST/VINTERÄPPLE Verkar ha koppling till Norrvikens trädgårdar i Åby. Gammal sort som nämns redan 1904 i en skördetabell, Nämns också 1920 av Carl G Dahl på Sveriges pomologiska förenings höstsammanträde då man diskuterar och kommer fram till att det finns flera Karinäpple; Stäringe Karinäpple och Karinäpple från Åby, sannolikt är Karinäpple från Åby samma som Norrvikens Karinäpple, vilket med tiden bara kallats för Norrviken. (Karinäpple finns det många, inte så konstigt att viss förvirring råder bland pomologer…!) Ger små, ganska runda gröngula äpplen med glatt, fett skal och lilafärgade skalpunkter. Har gröngula kärlsträngar och svagt grönt, saftigt och lite löst kött. Kärnhuset är lökformigt och kärnorna beskrivs som trubbiga och svartbruna, beskrivning från boken Våra äpplesorter av Anton Nilsson (1986:156-157). Frukten mognar efter lagring i början av året.
Prästens ärt (även kallad Tranås) – MÄRGÄRT (NGB18676) Medelhög sort, ganska tidig. Produktiv, får vita blommor och ger mängder av söta goda, stora ärtor. Verkar också ge skörd över en längre period. Gammal sort, donerades till genbanken 2008 i samband med POMs Fröupprop. Kommer ursprungligen från den odlingsintresserade prästen Nils Segerstedt i Tidersrum. Historien kring de som odlat ärten finns utförligt beskriven i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna, där kan man bl a läsa att Nils i närheten av Bölesjön ”/…/hade han också sitt trädgårdsland där han tidigt på våren sådde ärtor för att ha till middagsmat hela året, då gröna ärtor var en av hans stora passioner. Han bjöd ofta på kalas då även hembryggt vin serverades. På kalasen kunde han och hans syster underhålla gästerna med att spela fyrhändigt på piano. Nils var också en god berättare som kunde fängsla sina åhörare. Han höll även förnämliga nykterhetsföredrag, trots att han inte var nykterist.” (Wiking-Leino, Nygårds och Börjeson 2023:152-153). Prästen verkar ha varit en färgstark figur och en stor personlighet med stort intresse för både fiske, odling och livets goda. En korrläsare av boken har berättat för mig att ett arbetsnamn på sorten tillochmed var Fylleprästens ärt, ett namn som senare ströks. Huruvida det ligger någon sanning i det namnet kan man bara spekulera i, ärten är oavsett namn mycket odlingsvärd. 🙂
Ringstad /Notariens Äpple /Notariens Äpplen – HÖSTÄPPLE Zon (1)2-4, enligt vissa källor verkar den inte bli god odlad för långt söderut. Gammal sort, sägs ha dragits upp från kärna på 1800-talet på Ringstads trädgård i Norrköping av notarien Frans Rundberg som då som då ägde gården och sorten kallades därför länge för Notariens Äpple. Sorten var omtyckt och var med på en äppelutställning 1864. Så småningom fick det namnet Ringstad. Ger mellanstora-stora väldoftande äpplen som plockas i slutet av september ungefär och mognar i oktober-november med någon månads hållbarhet. Frukten är rundat konisk med gröngul grundfärg och brunröd täckfärg med intressanta skalpunkter som är rödbruna i grundfärgen men ljusgrå i täckfärgen. Om du kisar och tittar lite snett på äpplet så ser det ofta lite dovt brunrött ut, särskilt på solsidan och skaftet är ofta lite förtjockat i änden.Typiska känntetecken för Ringstad är det långa, trattlika foderröret (som liksom har en lång pip) och att kärnorna kan vara både vita och bruna. Förväxlingsäpplen: Brita Horn, Eva-Lotta, Lobo, PJ Bergius, Rödluvan, Rött Järnäpple, Summerred. Äpplet Ringstad pollineras av många vanliga äppelsorter; Cortland, Filippa, Ingrid Marie, Jasmes Grieve, Kim, Lobo, Oranie, Stenbock mfl och brukar ge skörd redan i ung ålder och betraktas som en pålitlig sort som ger jämna skördar. Tyvärr har frukten lätt för att blåsa ner från trädet och det har också viss känslighet för skorv. Beskrivning från boken Svenska Äpplen av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg, mer utförlig beskrivning hittar du på s 368 och bild på s 369.
Rodga – SPARRIS (SWE295) Lokalsort från Rodga Herrgård (ett säteri) i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Verkar ge skott med kraftigt lila huvud och senare en grön, ganska långa täta stänglar med lite hängande växtsätt. Får hanblommor med purpurfärgad bladkant, vissa år kan det bildas enstaka honblommor.
Rudaäpple – SOMMAR/HÖSTÄPPLE Gammal sort som beskrivs redan 1904 i av länsträdgårdsmästare G Lindén i Sveriges pomologiska förenings årsskrift. Beskrivs som något så pass ovanligt som ett ganska hållbart sommaräpple som mognar i september (så vad är det då, ett sommar- eller höstäpple…? Säg det.). Sorten är resultatet av en kärnsådd men moderträdet verkar ha dött 1931. Ger mellanstora, högbyggda frukter med ojämn form och åsar. Äpllet hr gul grundfärg och och svag rodnande röd täckfärg med glest bruna skalpunkter på solsidan. Sorten har långt, smalt skaft, nästan slutet foder, knälig foderhåla och fint gultvitt saftigt kött med fin syra som verkar påminna om srten Josefiner i smak. Trädet beskrivs som kraftigväxande med ganska tät krona. Beskrivning från Anton Nilssons bok Våra äpplesorter (Nilsson 1986:137-138). Där finns även färgbild på frukten.
Rysk Kejsarböna – KOKBÖNA (NGB17808) Busksort med gröna blad som får vitrosa blommor. Ger korta, lite buckliga baljor med tydlig utdragen spets. Bönorna har beige grundfärg och lilarosa stänk och strimmor. Beskrivs som en tidig sort som har jämn mognad och ger bra skörd, bönorna beskrivs som goda och lättkokta. Gammal sort som odlats i Östergötland sedan 1930-talet. (ska ej förväxlas med sorten Emperor of Russia, det verkar vara två olika sorter.) Många fina bilder hittar du här.
Sjögestads pipping – HÖST-VINTERÄPPLE Gammal sort som beskrivs redan 1904 i Sveriges pomologiska förenings årsskrift av G. Lindén, länsträdgårdsmästare. Verkar vara en svensk kärnsådd, enligt Anton Nilssons bok Våra äpplesorter (1986:151-153) fanns trädet kvar 1982 på Sjögestad Högen i Östergötland. Ger mellanstora-stora gröngula äpplen med karminröda strimmor och rätt mycket nätliknande rost. Skalet är matt, skafthålan är djup med rostrosett och skaftet kort. Ett äpple med ojämn form, kan både vara slätt eller åsigt, som mognar i november och håller sig långt in på vintern om det lagras rätt. Som moget övergår grundfärgen till citrongul med med grågröna prickar som har mer ljust gula ringar. Trädet beskrivs som kraftigväxande med rundad krona. En frisk sort som verkar tåla även sämre växtplatser, den ger skörd ändå.
Spellinge favorit – HÖST-VINTERÄPPLE Gammal sort som beskrevs redan 1902 av Alexandra Smirnoff i Sveriges pomologiska årsskrift. Verkar ha kommit från Spellinge gård, en kärnsådd ”som dragits upp av en Ribbing” enligt Anton Nilssons bok Våra Äpplesorter 1986:148). Ger ganska små, liksom tillplattade äggrunda äpplen med ljust gulgrönvitgrön grundfärg och gulröd täckfärg. Formen är nästan rund, men med otydliga åsar. Skalet är tunt, glänsande, skalpunkterna har halo. Kärnorna är platta, bruna och väl fyllda och köttet beskrivs av Nilsson som vitt, löst saftigt och gott. Frukten plockas i september, mognar i oktober och kan lagras ganska länge under vintern (oklart hur länge). Ovanlig sort, någon större spridning verkar den inte ha fått, någon färgbild av frukten har jag inte lyckats hitta.
Stens Gård – SPARRIS (SWE279) Beskrivs som en sen, dekorativ honklon som ändå verkar blomma hyfsat tidigt. Fin att ha som utfyllnadsgrönt i buketter eftersom den får ett ganska tätt och högt bladverk, får också jämn bärsättning. Funnen vid husväggen vid den gamla trädgårdsmästarbostaden till Stens Herrgård, där trädgårdsmästaren Ernst Ericsson, även kallad sparriskungen, tidigare bodde (det är samma gård som stensärtan kommer ifrån). Läs mer om sorten och gården den kommer ifrån i boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl.
Stjärnvik – SPARRIS (SWE285) Från Sjärnviks säteri i Finspångs kommun, eftersom plantorna är så pass kraftigväxande så är de sannolikt överlevande plantor från en tidigare odling, på 1930-1940-talet fanns en omfattande verksamhet i trädgården där. Beskrivs såhär i boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese och Erik de Vahl: ”Relativt sen uppkomst med glesa purpurfärgade huvuden och kraftiga fjäll. Fyllokladierna bildas medeltidigt. De grova skotten förgrenar sig medelhögt på stängeln och bildar ett mycket tätt vackert ljusgrönt bladverk. Växten är en hanklon.” (Strese & de Vahl 2018:220)
Udden – BONDBÖNA (NGB132144) Gammal sort som odlats av Hans och Irma Petersson på gården Udden i Regna socken i Östergötland. Själva gården har brukats sedan 1880-talet, oklart hur länge bondbönan odlats där. Plantorna blir ca 80 cm höga och ger bruna bönor av medelstorlek. Bevaras och odlas vidare av Föreningen Sesam; 1980 fick Lars Berggren bönor av Hans och Irma och sedan dess har föreningen fortsatt odla den.
Ulvåsa – HUMLE (SWE 10) Spännande gammal sort med anor. Från Ulvåsa gård, gårdsnamnet Ulvasum finns dokumenterat från 1315 och verkar härstamma från namnet Ulvarnas ås, rullstensåsen i närheten. Det är en intressant gård med anor, huvudbyggnaden flyttades tre gånger och då ändrades också namnen. I boken Humle i den svenska nationella genbanken skriver Else-Marie K. Strese att ”Hemmanet Ulvåsa bröt sig ut ur Hamra by och flyttades till Brittnäs på Birgittas udde. När Ulf Gudmarsson gifte sig 1316 med Birgitta Birgersdotter, senare Heliga Birgitta, flyttade de till Brittnäs.” (Strese 2016:140) Den tredje sista nuvarande gårdsbyggnaden blev klar nån gång under 1580-talet. Humlen Ulvåsa är sannolikt väldigt gammal, på en karta från 1635-1637 anges att där finns en humlegård med över 200 stänger. Humle Ulvåsa sätter kottar på nästan hela plantan och blommar i mitten av juli, mognar i slutet av augusti. Kottarna är mellanstora med extremt hög oljehalt. Vid torrhumling ger det ett öl som beskrivs som ”/…/speciellt utmärkt /…/med en arom och smak av äpple och grönt gräs. Några hade extra kommenterat arom av kryddnejlika.” (Strese 2016:141).
Vimarka /Brun Böna Vimarka – KOKBÖNA Phaseolus vulgaris (NGB13782) Medeltidig busksort som får ljusrosa blommor och ger ganska små bruna bönor med vitt fröärr. Baljorna beskrivs som halvplatta, raka och långa i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Wiking Leino, Nygårds och Börjeson. (2023:113). En balja ger ca 5 frön. Sorten mognar enhetligt. Beskrivs som en lantsort från Vimarka socken i Östergötland, donerades 1998 till Nordgen av Magnus Bolander. Sorten verkar ha odlats på Vimarka Pilgård i ca 60 år, och i trakten sedan slutet av 1800-talet. Än idag odlas den i Östergötland och äts till jul. I Föreningen Sesams Årsbok 2026 s 18 kan man läsa att ”Det berättas att den odlades av bönder mitt i ett sädesfält för att skydda mot angrepp av djur.”
Västra Ny – MÄRGÄRT (NGB17830) Högväxande sort som odlats sen 1950-talet, från Västra Ny i Östergötland (ligger rätt nära Medevi brunn). Ger gröna baljor och gröna ärter. Sprita baljan och ät de söta och goda, saftiga ärterna.
Östgöta flättring – KORN Tvåradigt korn, odlat på slätten i västra Östergötland. Verkar främst ha använts till foder, odlades ofta som blandsäd ihop med havre. Beskrivs ha långa smala ax med upprättsittande kärnor och mycket god halm i boken Spannmål, svenska lantsorter av Matti Wiking Leino (s 206).
Östgöta gråråg /Vikbolandsråg – RÅG (NGB 6918) Gammal svenskt kulturspannmål som nämns redan på 1700-talet, sås tidig höst i slutet av augusti-början av september. Beskrivs såhär på pilgrimsmat.se ”Den har medellång, något spenslig och svag halm, långa, smala och glesa ax och kärnor med växlande färg och kärnor som är mindre än modern råg men större än de flesta andra lantsorter. Den är härdigare än de flesta moderna sorter men har längre halm och är därför känsligare för liggsäd. Provbakning har visat att ’Östgöta gråråg’ ger ett ypperligt gott bröd.” Bilder hittar du här.
Östgöta Gulärt – KOKÄRT (NGB 13487 och NGB 102780) Högväxande sort som behöver stöd. Får vita blommor och beskrivs ha lång blomningstid och bildar sedan svagt böjda, ganska små baljor med tunt membran. Ger små, gula ärter med tunt skal. Även om själva ärterna är små så är de många och sorten ger bra skörd. Verkar ha varit en vanlig lantsort i Östergötland runt 1900, de gula torkade ärterna går utmärkt att använda till klassisk ärtsoppa. Kan även skördas i tidigare stadie när ärterna fortfarande är gröna och ätas som gröna ärter. Utsedd till Östergötlands landskapsärt av Kålrotsakademien.
Östgöta Märgärt /Östgöta Märgärt 2 /Östgöta Gröna – MÄRGÄRT (NGB13489) Moget, torkat frö kan både vara gult och grönt, något skrynkligt frö. Gammal sort som donerades av Magnus Bolander till Nordgen. Beskrivs som högväxande och mycket produktiv sort som ger korta, tjocka och fullmatade baljor med stora, tillplattade frön i Föreningen Sesams årsbok 2021. Någon Östgöta Märgärt 1 har jag inte hittat, sannolikt finns bara denna kvar och har därför övertagit namnet (NGB-numret stämmer).
Östgöta /Östgöta Kålrot – Brassica napus (Napobrassica-Gruppen) ’Östgöta’ KÅLROT (NGB 13803) Gammal sort, nämns redan 1930 i Handbok för trädgårdsodlare av N. Sonesson. Verkar ha tagits fram av Algot Holmberg i Fiskeby utanför Norrköping som gjorde urval av lantkålrot. Beskrivs ha grön grundfärg och tydlig violett täckfärg och gulare undersida. Formen är rund, köttet är mörkt gult. Kålrotsakademien bedömer att den tillhör smakprofil 1, dvs har pepprig, jord och besk smak dvs passar att torka och kanske att syra. Läs mer i boken Underbara Kålrötter av Kålrotosakademien (2020:87).
Östgöta II – Brassica napus (Napobrassica-Gruppen) ’Östgöta II’ KÅLROT (Herregud, den har en jädrans massa NGBnummer….! (NGB 11164 anges i Genbis, i boken Underbara kålrötter anges även NGB10658, 13118, 13638 och 23909) Gammal sort, släpptes 1936 och nämns redan 1941 i Svenskt Lantbrukslexikon av Dahlberg & Johansson. Svår att få tag på numera men fanns fortfarande i handeln 1983, ett tag dominerade sorten nästan marknaden helt och var länge en mycket odlad sort. Den har både sålts som foderkålrot (till djuren) och matkålrot (till människor). Donerades till Nordgen av Svalöf Weibull AB. Beskrivs vara lik modersorten Göta i dåtidens marknadsföring, framtagen av Weibullsholm Plant Breeding Institute. Verkar ha tagits fram genom att man 1930 odlade sorten Göta på odlingsjord som var kraftigt infekterad av klumprotssjuka och sedan gjorde man urval av de kålrötter som var minst angripna. Beskrivs ha grön grundfärg med svag lila toner och gulare undersida och gult kött. De olika genbanksnumrena ger kålrötter av väldigt varierande utseende; vissa har plattrunda röter och nedliggande blad. Sorten tillhör alla tre smakprofiler samtidigt enligt Kålrotsakademien… Variationen verkar vara stor. Läs mer i boken Underbara Kålrötter av Kålrotosakademien (2020:87).
Och så ännu fler…
Säkert finns det ännu fler sorter… Känner du till några fina gamla kulturväxter med koppling till Östergötland som jag har missat?
Kommentera gärna inlägget och berätta så uppdaterar jag eftersom. 🙂 🙂 🙂
Kort sammanfattning:
Blommor: pelargon Berta, pelargon Colibri, ros Fjärsmans
Bondböna: Evert, Grebo, Udden
Böna: buskböna Fiskeby, sojaböna Fiskeby, kokböna Mor Augusta, busk-kokböna Mor Kristin, kokböna Rysk Kejsarböna, kokböna Vimarka
Humle: Ulvåsa
Kålrot: Gul svensk, Östgöta, Östgöta II
Spannmål: tvåradigt korn Östgöta flättring, Östgöta gråråg
Sparris: Elin, Frängsäter, Graversfors, Landsjö, Rodga, Stens Gård, Stjärnvik
Äpple: Backatorpsäpple, Björkvik, Björsnäsäpple, Bobergsäpple, Engdalsäpple, Fridtuna, Gyllenkroks Astrakan, Himmelstalund, Josefiner, Norrviken, Ringstad, Rudaäpple, Sjögestads pipping, Spellinge favorit,
Ärt: märgärt Demans, blåärt Holma Kvarn, märgärt Lydia, märgärt Prästens ärt, märgärt Västra Ny, kokärt Östgöta gulärt, Östgöta Märgärt
Källor i urval:
bok: Humle i den svenska nationella genbanken – Else-Marie K. Strese (2016)
bok: Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna – Lena Nygårds och Matti Wiking Leino (2013)
bok: Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna, Svenska lokalsorter och deras historia av Matti Wiking Leino, Lena Nygårds & Agneta Börjeson (2023)
bok: Kulturarvsväxter för framtidens mångfald – Else-Marie K. Strese & Erik de Vahl (2018)
bok: Nordiska ärter – 50 traditionella sorter – Nordgen (2022) isbn 978 91 986029 0 6
bok: Underbara kålrötter – Kålrotsakademien (2020)
bok: Spannmål, svenska lantsorter – Matti Wiking Leino (2017)
bok: Svenska Äpplen av Görel Kristina Näslund & Ingrid af Sandeberg (2010)
bok: Våra äpplesorter – Anton Nilsson (1986)
bok: Äpplen i Sverige – Håkan Svensson och Kent Kastman (2005 andra upplagan)
Sesams Årsbok 2023
Försäljningsställen Grönt Kulturarv
Svenska Pelargonsällskapets fantastiska hemsida om landskapspelargoner
https://nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/accessiondetail?id=35
https://www.nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/accessiondetail?id=48540
https://www.nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/accessiondetail?id=14424
https://nordic-baltic-genebanks.org/gringlobal/accessiondetail?id=746
https://internt.slu.se/nyheter-originalen/2019/2/fem-aldre-kalrotssorter-finns-nu-som-bevarandesorter/
https://www.slu.se/om-slu/organisation/fakulteter/fakulteten-for-landskapsarkitektur-tradgards–och-vaxtproduktionsvetenskap/resurser/programmet-for-odlad-mangfald/gront-kulturarv/sortiment/lista-over-alla-lanserade-gront-kulturarv-sorter/
https://vardnashbf.se/%C3%84rtor.htm
https://vardnashbf.se/B%C3%B6nor.htm
https://pilgrimsmat.se/odlingsvaxter/r-g