Det fina med perenna grönsaker är att du bara behöver plantera dem en gång, sen kommer de tillbaka av sig själva år efter år efter år (om du väljer sådana som passar din växtzon, förstås). Nackdelen är att de ofta behöver tid på sig så det gäller att tänka långsiktigt och låta dem etablera sig ordentligt innan du börjar skörda. Så tänk till och välj sorter som ger bra skördemängd och bukfylla men kombinera även med några smakbärare som lök och libbsticka. För du vet väl att du också kan odla din egen buljong? 😀
Ofta när jag pratar om perenna eller fleråriga grönsaker så är det någon som säger att de minsann tycker att ettåriga grönsaker är godare. Det kan man tycka, men du måste ju inte välja. Odla gärna både och! 🙂 De fleråriga grönsakerna är ett fint komplement till de ettåriga. 😀 😀 😀
En riktigt klok beredskapsodlare satsar på både ettåriga, tvååriga och fleråriga grönsaker (och visst kan du också skörda vilda växter i naturen!). De fleråriga är extra pålitliga eftersom de kräver så liten arbetsinsats, de sköter nästan sig själva. Det jobbigaste med de fleråriga grönsakerna brukar vara att få tag på dem (många säljs inte i handeln) och sen gäller det att vattna i början och att odla sitt tålamod; de flesta fleråriga grönsakerna behöver några år på sig innan det är dags för skörd. Och när de väl är dags att skörda så kom ihåg att skörda sparsamt! Både för växtens skull och för din egen mages skull eftersom många av de fleråriga grönsakerna innehåller ämnen som bör intas i mindre mängd, särskilt i början. Så tänk till och välj sorter med omsorg. Den här listan passar mig, du kanske har helt andra smakpreferenser. Tänk till och välj sorter med omsorg som passar just dig, men kom ihåg att det behöver ge nån slags vettig bukfylla i skörd, inte bara sallad/bladväxter… 🙂
Vilka perenna/fleråriga grönsaker kan du odla som är:
- Lättodlade i just din växtzon?
- Näringsrika, gärna över en längre skördeperiod?
- Lätta att fröodla från frö till frö eller föröka via sättor, för att säkra eget utsäde till nästa år eller kunna skänka vidare till grannar?
- Lätta att förvara/lagra?
- Goda? (gärna tillsammans med andra fleråriga grönsaker, eller tillsammans med annat som du redan odlar)
1, Jordärtskocka – ätliga knölar
Helianthus tuberosus – Härdighet A, dvs brukar övervintra pålitligt. Lättodlad, produktiv växt som odlas för sina järn- och kolhydratrika rotknölars skull. Plantan kan bli 2-3 m hög och ca 40 cm bred, kan blomma med gula blommor under gynnsamma förhållanden. Bildar bestånd och sprider sig med underjordiska utlöpare så tänk till och välj en bra odlingsplats från början (inte för nära tomtgränsen!). Knölarna brukar vanligen kokas som potatis, det är också gott att blanda in jordärtskocka med andra rotsaker. Måttlig konsumtion rekommenderas i början pga inulinet som kan uppröra ovana magar, detta är dock en vanesak, med tiden kan man äta mer. Jordärtskocka smakar ganska sött och nötigt, används som potatis eller blandas med potatis i gratäng eller mos. Kan också mjölksyras mm. En del tycker att jordärtskocka är jobbig att skala, då kan du testa strävsolros istället, en släkting med lite slätare knölar (men man måste inte välja, visst kan du odla både jordärtskocka och strävsolros, det är klokt att sprida sina risker).
Jordärtskockan är en toppenväxt ur preppingperspektiv eftersom den ger stora mängder och nästan sköter sig själv… Att kalla den lättodlad är en underdrift, vanligen blir det mer än man orkar äta upp. En pålitlig, lättodlad självhushållarklassiker, helt enkelt. Går att skörda så länge det inte är tjäle i backen. Däremot har den inte så bra hållbarhet som skördad men håller sig längre i kylskåp än på bänken i köket. Jordärtskocka går inte att lagra över lika lång tid som t ex potatis utan försök att att konsumera dina skördade knölar inom några dagar-en vecka. Finns namnsorter i handeln, bl a vitskaliga Bianca som ofta odlas för sina blommors skull, rödskaliga Fransk Röd. Waldspindel, Sugarball, Henriette, Dwarf Sunray mfl.
2, Sparris – vårprimör
Asparagus officinalis – Härdighet B-C, dvs övervintrar vanligtvis eller ibland. Härdigheten varierar från sort till sort, själv odlar jag Gijnlim i zon 4 med gott resultat. Sparris är en riktig vårprimörklassiker! En av de tidigaste grönsakerna som tittar fram på våren, det är skotten man skördar och tillagar hastigt. Eftersom sparris har en pålrot så trivs den inte i kruka, bättre på friland eller i pallkragar utan botten. Plantan blir ca 100-200 cm hög och ca 80 cm bred och trivs bäst i soligt, väldränerat läge (gärna i upphöjd bädd). Ibland kan de behöva stöttas. De fjäderlika, mjuka fluffiga bladen är fina som utfyllnad i snittblomsbuketter. Sparris säljs både som frö och planta i handeln, själv har jag fått bäst resultat när jag köpt och planterat barrotade sparrisplantor på våren.
Nackdelen med sparris ur ett beredskapsodlingsperspektiv är att den har en väldigt begränsad, kort säsong på våren. Även om du kombinerar olika sorter så förblir sparris en vårprimör. En rejäl bädd med sparris kan man unna sig, men se till att även göra plats för andra perenna grönsaker i din odling som ger skörd över en längre tidsperiod än vad sparris gör. Det finns ju många andra växter som kan ätas som sparris; späda skott av funkia, späda humleskott, stammen på sparrissallat mm. Genom att kombinera tidiga, mittisommaren- och sena grödor så kan du få en längre säsong. (Om du tycker att sparris är för jobbigt att odla så testa att äta späda skott av funkia istället, inte lika gott men betydligt mer lättodlat.) Det finns en salig blandning av sorter (och finns även med lila färg!), se Sortguide: Sparris om du är nyfiken. 🙂
3, Strävsolros – ätliga släta knölar
Helianthus strumosus – Sannolikt härdighet B, verkar trivas i stora delar av landet. Kallas också för rotsolros och det är just för rötterna/knölarnas skull man odlar den, blommorna är rätt små. Plantan påminner om jordärtskocka men brukar sällan hinna blomma och knölarna smakar ungefär som jordärtskocka men är slätare så många tycker den är lättare att rensa från jord. Innehåller inulin så ät i mindre mängder. Strävsolros är en rätt snäll och lättodlad växt men har en tendens att sprida sig så tänk till och sätt den på rätt plats från början (inte för nära tomtgränsen). Vissa odlare tycker att det är onödigt att både odla jordärtskocka och strävsolros eftersom de är så pass lika varandra men jag tycker det är klokt att sprida sina risker, det ena utesluter inte det andra.
Nackdelen med strävsolros är att det inte går att lagra skördade knölar nån längre tid (inte på samma sätt som potatis t ex) utan det gäller att konsumera sina skördade knölar inom några dagar- en vecka ungefär. Går att skörda så länge det inte är tjäle i backen. Och även om strävsolros är lättodlad så är det inte alltid så lätt att få tag på plantor eller knölar i handeln, ofta är det beställning över nätet som gäller. Det finns sortnamn (Aurora, Chinese, Gunnilse, Herman, Lusthof) men vanligen är det den namnlösa klassikern som är lättast, eller kanske snarare minst svår, att få tag på. Du kan läsa mer om strävsolros här och här. 🙂
4, Luftlök – ät hela växten
Allium x proliferum – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt (enstaka källor anger härdighet B). En av mina stora favoriter, jag odlar den både i pallkrage och på friland här i zon 4. Är resultatet av en korsning av gul lök och piplök. En lättodlad trotjänare som är en av de allra tidigaste att titta upp ur snön på våren i mina odlingar. Plantan blir ca 50-100 cm hög och trivs bäst i sol till halvskugga, blir imponerande stor och maffig i grönsakslandet. I början är stråna små och nätta men under sommarens gång blir de köttiga och stora. I toppen tronar ett kluster av små lökar som sitter ihop, när de utvecklats klart och blivit tunga så lossnar de eller så lägger sig bladen ner så att klustret av lökar får jordkontakt och börjar utveckla rötter så att växten kan sprida sig. Om du sätter den själv så sätt den inte för djupt, rätt ytligt ska det vara. Luftlök är lätt att föröka och topplökarna är tacksamma att dela med sig av till odlarvänner. Luftlök brukar inte gå att få tag på i handeln men brukar ofta skänkas/bytas bort inom trädgårdsföreningar.
Det finns många fler perenna lökar som är tacksamma att satsa på om du vill och man måste inte välja (piplök, bredbladig kantlök, kinesisk gräslök mm) men just luftlöken tycker jag är överlägsen just för att jag kan äta hela löken, för att den ger så stor mängd, och dessutom över så lång tid! 😀 De späda stråna är goda att äta i början på säsongen, i mitten av säsongen gräver jag upp och äter löken i basen (stjälken är då så hård och trist att den åker i komposten när jag skördar baslöken) och i slutet av säsongen kommer topplökarna. Om du tycker att topplökarna är jobbiga att skala så dela dem och kör dem i en vitlökspress. Skördade topplökar håller hyfsat länge. Du kan läsa mer om luftlök här och här. 🙂
5, Lungrot – ät förvällda blad, späda blomställningar och frön
Blitum bonus-henricus (tidigare Chenopodium bonus-henricus) – Lungrot (kallas även för Gode Henriks Målla, henriksmålla, kung Henriks målla, lungmålla, vild spenat, tofsmäll, henriksmäll men håll dig gärna till namnet lungrot för att undvika onödig begreppsförvirring). En perenn bladväxt med härdighet A till B* (dvs övervintrar vanligtvis i väldränerat läge) enligt vissa källor, enligt andra källor kan man förvänta sig ännu sämre härdighet C, dvs övervintrar ibland. Lungrot blir ca 70-100 cm hög och blommar i juni-augusti med ganska täta, gröngula plymer. Fröna behöver stratifieras för att kunna gro. OBS! Bladen bör tillagas eller förvällas, eftersom de innehåller saponiner så ska de inte ätas råa. Späda blomstjälkar kan tillagas och ätas som sparris. Planeras i väldränerat läge för att underlätta övervintring. Mycket odlingsvärd växt men detta är alltså INTE en trädgårdsmålla (trädgårdsmålla = Atriplex hortensis).
Lungrot kan verkligen sprida sig och bli ett jobbigt ogräs i trädgården så tänk till och placera den klokt från början. Gärna inom ett väl avgränsat område där du lätt kan hålla efter eventuella självsådda plantor. När plantorna etablerat sig så ger de bra mängd mat eftersom du både kan äta blad, stjälkar, blomställningar och frön. Tillagade frön tillagas och äts som quinoa. Lungrot har ätits och spridits ända sen romartiden och är en riktigt pålitlig perenn grönsak som bara ger och ger… Skörda blad, förväll och stoppa i frysen så har du att äta även vintertid.
6, Rankspenat – klättrande vårprimör fram till midsommar
Hablitzia tamnoides – Härdighet B, dvs övervintrar vanligtvis. Tuvbildande klängväxt som kan bli upp till 3 m hög (ibland ännu högre!) och håller sig fast genom att vrida sina bladfästen runt stödet, som bör vara av tunnare modell, för annars får rankspenaten det svårt att hålla sig fast. Trivs bäst i fuktigt men väldränerat läge och odlas för sina ätliga blads skull. Bladen kan ätas färska eller tillagas som spenat. Med tiden får den ett kraftigt rotsystem och kan då förökas genom delning. Brukar gå att köpa både som planta och frö (även om den inte brukar finnas i sortimentet hos de stora trädgårdskedjorna).
Det kan vara lite pilligt att lyckas med sådd av rankspenat eftersom den är både ljusgroende och behöver stratifieras så det enklaste sättet att lyckas med frösådd verkar vara att imitera naturen, dvs höstsådd utomhus. Eller så i en bytta som får åka in i frysen en vända. Rankspenat är en av de tidigaste vårprimörerna som brukar gå fint att skörda fram till midsommar ungefär, smaken kan bli sämre och beskare vid torka så det gäller att hålla efter med vattningen. Den blommar i augusti-september med grönvita blommor. En produktiv och tacksam växt som verkligen kan ge stora mängder mat. Den kom till Sverige redan på 1800-talet och används än idag ofta som prydnadsväxt men den går alldeles utmärkt att äta även om den är godast från april till slutet av juni ungefär. Om du regelbundet skär ner skotten går det att fortsätta skörda goda blad under ännu längre tid. Du kan läsa mer om rankspenat här. 🙂
7, Libbsticka – odla egen buljong
Levisticum officinale – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt (enligt enstaka källor är den känsligare men går ändå att odla långt upp i norr). Klassisk gammeldags kryddväxt som odlas för bladens kraftiga buljongsmak, bara liiitegranna räcker för att smaksätta en hel gryta. Plantan blir ungefär meterhög eller ännu mer (kan bli ännu högre i blom, typ manshög) och blommar i juli-augusti med gulvita, ganska intetsägande blommor. Det är vanligen bladen man använder som krydda men det går också att äta fröna och riva roten. En del brukar bleka tidiga vårskott och äta som grönsak, som blekta får de lite mildare smak sägs det. Trivs i både sol och halvskugga, en lättodlad växt som vanligen ger mer än vad man behöver. 🙂
Libbsticka kan vara lite trög i starten men när den väl etablerat sig kan den bli riktigt rejäl. Rötterna kan bli riktigt köttiga och breda (som en knippe kraftiga morötter ungefär) och plantan kan bli ca 80 cm bred med tiden. Det är verkligen svinjobbigt att flytta en etablerad planta, så tänk till och placera den på rätt plats från början. Förökas via frö eller delning. Libbsticka brukar vara lätt att få tag på och säljs vanligen som både frö och planta även hos de stora trädgårdskedjorna. Jag brukar skära ner halva plantan i juli ungefär för att få tillgång till nya, fräscha blad. Frys gärna in några kvistar till vinterns alla grytkok (ett fåtal kvistar brukar räcka hela vintern eftersom den är så dryg).
8, Kärleksört – späda skott
Hylotelephium telephium – Härdighet A -C. Det finns en himla massa olika sorter att välja bland och vilken sort som är godast finns det många olika åsikter om… Klassikern har gröna blad och mörkrosa blommor. Dock verkar det som att de rödbladiga sorterna är något mindre goda (dvs beskare/bittrare) och att det framförallt är de unga, späda skotten som rekommenderas att lägga på tallriken… Skär ner plantorna regelbundet om du vill ha en jämn tillgång på ätliga blad. Mycket lättodlad, trivs bäst i soligt, väldränerat läge, älskad av fjärilar och bin. Om du tycker att kärleksört är helt ok, men inte tillräckligt gott så testa istället löparfetblad, Sedum sarmentosum (smakar som ärtskott ungefär men den är inte lika härdig, inte lika ”matig” och ger inte lika stor mängd). Eller gör som jag och blanda späda hackade skott av kärleksört med annat bladgrönt, som kirskål, lungrot, trädgårdsmålla mm så blir det gott. 😉
Det finns en salig blandning av olika sorters kärleksört med olika blom- och bladfärg, kika gärna i Sortguide: Kärleksört om du är nyfiken.
9, Gräslök – skörda regelbundet
Allium schoenoprasum – Härdighet A, dvs övervintrar pålitligt. Blir ca 25 cm hög och får ganska tunna gröna gräslika strån med ljuslila blommor i juni-augusti. Pålitlig klassiker i svenska trädgårdar som de flesta odlare känner till och lyckas med. Både blommor, knoppar och blad kan du äta, det t ex är väldigt fint att dekorera smörgåstårta med gräslöksblommor. Den trivs i sol till halvskugga och funkar bra på de flesta jordar men föredrar väldränerat. Gräslök är fin som kantväxt och rätt lätt att fröså själv om du vill ha en lång, prisvärd inramning i din odling. Finns även med vita blommor om du föredrar det. Rek planteringsavstånd 30 cm med vid sådd kan du bara strössla ut fröna tätare än så. Ofta självsår den sig med tiden.
Nackdelen med gräslök är att den inte är särskilt matig, det här är ingen växt man odlar för att bli mätt. Fördelen är att den är välkänd, lättodlad både på friland och i kruka och om du skördar regelbundet så fortsätter den att ge mängder av späda, goda lökstrån att skörda över lång tid. Skörda och stoppa i frysen, eller torka så har du gräslök till matlagningen även vintertid.
Fler kandidater…
Håller du med om listan, hade du valt helt andra växter…? Det finns förstås jättemånga fler trevliga kandidater; ullungloka, fjällsyra, löparfetblad, strandkål och perenn broccoli men jag har försökt att fokusera på LÄTTODLADE fleråriga växter med hyfsat bra härdighet som de flesta odlare kan lyckas med, i större delen av landet. Och visst finns det kirskål och annat som också kan ätas men den odlar ju liksom sig själv så den behöver jag liksom inte tipsa om. 😉
Och visst finns det ett jättestort härligt utbud av fleråriga lökar man också gärna kan satsa på (piplök, norrlandslök, kinesisk gräslök mm), den som har tillräckligt med odlingsyta behöver ju inte välja. Men mer om dem en annan gång. De flesta odlare behöver ju inte begränsa sig till en såhär pass kort lista, men det är ett nyttigt tankeexperiment att tvingas begränsa sig mentalt. För då tvingas du verkligen analysera växtens egenskaper och dina egna behov och preferenser. Sen blir det ju ofta ännu fler växter än de här i slutänden ändå men vad gör det… Odla på! Det är bra beredskap. 😀 😀 😀
