Tomatplan 2024: Tåligt (mot bladmögel)

Nä, det var inget vidare kul att vara tomatodlare förra året. Efter stormen Hans framfart i början av augusti så slutade det ju aldrig regna…! Och då kom bladmöglet. Därför storsatsar jag på tomatsorter som är resistenta mot bladmögel iår.🙂

Visst hann jag få skörd iallafall eftersom de tidiga sorterna hann leverera i tid innan bladmögelsmockan kom… Men ändå. Det är trist iallafall. För det innebär att jag inte kan odla vilka sorter jag vill iår utan istället gäller det att vara strategisk och satsa mest på såna som är resistenta mot bladmögel.

Och det finns faktiskt en hel del såna sorter! Kika i Sortguide: Tomater resistenta mot bladmögel så får du se. Men de flesta såna sorter är ganska tråkvanliga; de ger röda, runda och mellanstora tomater. Hur kul är det? Nja. Men det är roligare än att inte få nån skörd alls förstås. Och visst finns det enstaka, roligare, undantag. 😀

7 kategorier

Genom åren har jag finslipat fram en strategisk tomatplan som passar familjens behov och odlingsförutsättningar toppenbra: Jag försöker applicera samma grundläggande tänk på tomatodlingen som man brukar göra med äppelodling med tidiga sorter, senare sorter, och vintersorter. På så vis har vi färska tomater året runt. 😀 😀 😀

Även om antalet sorter och antalet plantor kan variera från år till år så utgår jag alltid från samma 7 kategorier, för att få en så lång tomat-ätarsäsong som möjligt: Jag vill ha tidiga sorter, kvantitetssorter, för-säkerhets-skull-sorter, söta sorter, gourmetsorter, nya sorter (dvs unna mig att prova helt nya sorter) och så lagringssorter. Så gör jag iår också, men med abslout mest namnsorter och flest plantor i för-säkerhets-skull-kategorin. Men visst blir det några chansningar på icke-resistenta sorter också.

Tidiga sorter (Dvärgbusk + ampel)

Jag älskar dvärgbusktomater, inte för att de är godast (för det är de inte) utan för att de förlänger säsongen så bra. De tidiga, nätta små sorterna som inte tar så mycket plats brukar jag så redan i januari. Inte alla samtidigt, utan några varje söndag för att sprida ut både arbete och skörd.

Eftersom de flesta höga vanliga plantorna får lov att bli resistenta, röda runda sorter just iår så får jag busa till det med de små (icke-resistenta) plantorna istället: Borghese Vase Roman (snyggsort ampel), Firecracker (randig ampel, ingen smaksensation men ger snygga frukter), Birdie Rouge (söt och god dvärgbusk), Nebolshoy Limon (god dvärgbusk med citrontoner), Rejina Red (tidig och god dvärgbusk), Tartufo (snygg dvärgbusk), Mongolian Dwarf Micro Bush (som förvisso är låg men också väldigt BRED, men jag gillar den eftersom den ger lite matigare tomater av mer normal storlek, de är inte sådär pyttiga utan mer rejäla). Förhoppningsvis hinner de ge skörd innan bladmöglet kommer.

Kvantitet (Busk + Multiflora)

I februari brukar jag så busksorter. Några varje söndag. Multiflorasorter finns ju både som busksorter och högväxande sorter och de högväxande sorterna sår jag i mars. Den enda multiflorasorten jag lyckats hitta som är resistent mot bladmögel är Geranium Kiss Multiflora. Så den får det bli. Och så produktiva Koralik om jag har kvar frö i gömmorna till den… De får stå i framkant vid tomatväggen i krukor (där dvärgbusksorterna brukar stå).

För säkerhets-skull sorter

De här sorterna blir det ovanligt många plantor av iår vid tomatväggen: Irishka, Kibits, Kobzar Tarasenko, Rose Crush F1, Sapporo och Yamal. Inte så spännande sorter kanske, men pålitliga eftersom de verkar vara motståndskraftiga mot bladmögel. De riktigt roliga snyggsorterna får jag vänta med tills bladmöglet slutat härja.

Gourmet

De flesta gourmetsorter brukar vara sena sorter, de behöver helt enkelt tanka en hel del soltimmar för att hinna utveckla sin fina smak… Så iår blir det rekordfå såna, eftersom jag inte lyckats hitta så många gourmetsorter som är motståndskraftiga. Men kryddigt goda Black Krim får det bli. Och tyska Märchenengel (tålig även mot bladmögel sent på säsongen, sk late blight) som glädjande nog dessutom är en riktig snyggsort: lite utdragna tomater med vag spets, läckert gulvita med lila nacke. Eftersom de båda verkar tåliga så får de bo vid bästa platsen vid tomatväggen med allra flest soltimmar.

Men storfavoriten Black Opal är inte motståndskraftig mot bladmögel tyvärr så den får bo längre bort tillsammans med sötsorterna. En chansning.

Sött

Eagle Smiley Dwarf (produktiv sockersöt), Honey Drop/ Medovaya Kaplya (produktiv, honungslik söt smak), Koritschnevaja Sliva (ovanligt god småfruktig pastasort) och Orange Sweet Cherry får det bli iår. Alltså ovanligt få supersöta sorter. Av dessa är det enbart Orange Sweet Cherry som är motståndskraftig, så den blir det sannolikt flest plantor av och just den kan också stå vid tomatväggen men resten av supersötingarna hamnar låååångt därifrån. Och sen är det bara att hålla tummarna.

Med tanke på att bladmögelsporer kan förflytta sig väldigt långt så finns det alltså inga som helst garantier för att jag får skörd av de icke-resistenta sorterna, så därför blir det bara en enda planta av varje sådan. En chansning. Men de är ju så goda så det är en chansning jag gärna tar.😉 (Det finns tillochmed mätstationer som kollar hur bladmögel förflyttar sig mellan länder, Lina Laurin berättade om det i första poddavsnittet Om potatis om du vill veta mer. Så såna där tips om att ”rädda” tomater från bladmögel genom att odla vissa i växthuset och andra utanför samma växthus som folk tipsar om i sociala medier, nä, det ger jag inte mycket för…)

Nytt

Det är kul att unna sig nåt nytt också, att få strunta i kategorier och bara testa några som verkar skoj. De här sorterna behöver inte vara nya sorter på marknaden, men de är nya för mig eftersom jag varken odlat eller smakat dem förut och iår ska jag testa Karen Olivier-tomater! Har hört så mycket gott om dem så nu kan jag bara inte hålla mig längre… Ruby Slippers (halvhög, randig cherry med söt smak) och Sweet Baby Jade (produktiv, gröngul cherry med fruktig smak på rätt låg planta) får det bli.

Sannolikt får just de bo hos mina föräldrar och kompisodlare, de är ju inte resistenta.😉

Långlagring

Jag älskar lagringstomater, inte för att de är godast (för det är de inte) utan för att de förlänger ätsäsongen på egna färska tomater så bra. Därför odlar jag alltid ett helt gäng olika. Även om det mig veterligen bara finns en lagringssort som marknadsförs som motståndskraftig mot bladmögel så vill jag ändå ha fler sorter och försöker därför satsa på sorter som åtminstone beskrivs som friska: Fiaschetto (god och produktiv), röda Khokhloma, orange Tjuchloma (goda, håller till nyår ungefär), Lolek (motståndskraftig mot vissnesjuka) och produktiva Pendolino F1 får det bli. De brukar beskrivas som friska, men bladmögel tål de sannolikt inte så därför får de hamna låååångt bort från tomatväggen.

Och så Pantelli! Just Pantellli är resistent mot potatisbladmögel så den får bo vid tomatväggen i lyxläget.

Sprid dina risker: olika kategorier på olika platser

Eftersom vi odlar utan växthus i zon 4 så försöker jag anpassa mina sortval efter odlingsförutsättningarna. Flest plantor odlas i svart hög kruka (snittblomshinkar med hål) i soligt skyddat läge vid en ladugårdsvägg, den så kallade tomatväggen. Där hamnar framförallt de högväxande sorterna. Iår blir det ENBART sorter som är resistenta mot bladmögel där.

Odlingen vid tomatväggen fick ju bladmögel 2023 och även om jag försökt plocka bort alla blad osv så finns det med största sannolikhet massvis av sporer kvar på marken… Så även om de tidiga dvärgbusksorterna BRUKAR hamna i framkant vid tomatväggen så blir det inte så iår. Det vågar jag inte riskera eftersom de inte är resistenta, så de får vackert hamna nån annanstans. Sannolikt i krukor uppe på soliga kullen. Eller kanske i lä, vid pallkragsodlingen. Vi får se.

Om du vill läsa mer om just de specifika sorterna som är resistenta/motståndskraftiga mot bladmögel så kika här. Och håll tummarna för mig nu! Och för hela tomatsäsongen, hoppas verkligen att det blir en bättre tomatsommar 2024! 😀 😀 😀

Läs också: 17 Sortguider om tomater

Tidigare tomatplaner

Annons