Sortguide: Bärhäggmispel /Saskatoon

trollet
Thiessen

Bärhäggmispel och saskatoon

I Sverige säljs och marknadsförs Amelanchier alnifolia oftast under namnet bärhäggmispel men det finns många synonyma namn; bl a kallas den för sen häggmispel, saskatoon, saskatoonbär eller västamerikansk saskatoon. (Hos utländska, europeiska återförsäljare så används ibland namnen juneberry, pacific serviceberry, chuckley pear och alder-leaf… ) Om man ska vara petig så är det man förr bara rakt av kallade för bärhäggmispel fröförökat vilt växtmaterial som traditionellt använts som prydnadsbuskar/häck medan saskatoonbär klonförökas av moderplanta som korsats fram och förädlats just för bärproduktion (men visst kan man sätta häck även av dessa namnsorter). De förädlade namnsorterna ger alltså större och godare bär, men båda heter Amelanchier alnifolia och går att äta. Även den mer klassiska ”häckhäggmispeln” Amelanchier spicata är ätlig (men rekommenderas inte som just bärbuske av mig).

Bärhäggmispeln må vara lättodlad men den är känd för att ha tre fina egenskaper: skira, vita små blommor, ätbara bär och vacker höstfärg. Den blommar väldigt tidigt på säsongen i maj, ungefär samtidigt som häggen.

För bärens skull – lång säsong

Ofta beskrivs bärhäggmispel i allmänhet som självfertil men du får större skörd om du planterar iallafall två olika namnsorter. Många har bärhäggmispel som häckväxt men om du odlar den för bärproduktion så sätt minst två olika sorter för pollineringens skull, du kan t ex ha flera plantor av Smokey plus några få av Martin, du uppnår ändå bra pollinering (du behöver alltså inte ha lika många av varje). Välj soligt läge med mullrik jord med normalt ph och vattna ordentligt. Fåglar brukar älska bären så skydda med nät när de börjar mogna.

Vill du kunna skörda av bärhäggmispel så länge som möjligt så kombinera flera sorter, t ex tidiga Thiessen, Martin, senare Smokey och ännu senare Forestburg. Om du vill ha produktiva sorter som ger rejäl mängd bär så är Honeywood, Pearson II och Smokey intressanta (men Martin och Thiessen ger bär av större storlek medan Bluff, Parkhill och Success verkar ge rätt små bär enligt Zatylny, St-Pierre och Tulloch).

Bärhäggmispel Martin i blom, blommarna har pollinerats och börjar sakta bilda bär.

Som häck

Om du hellre vill ha bärhäggmispel som häck så är 2-3 plantor per löpmeter bra om du vill ha en tät häck. Vill du hellre ha ett lite mer luftigt, vågigt utseende på häcken så är ca 1-1,2 m avstånd bättre. Eftersom unga plantor av bärhäggmispel inte sätter så mycket rotskott (de kommer senare när busken blivit äldre) så är det bättre att köpa lite större, uppvuxna plantor om du vill ha en luftig häck (köper du pyttesmå plantor och sätter glest så tar det eviga tider innan häcken ser ut just som en häck).

Som uppstammat litet träd

Ofta finns bärhäggmispel att köpa som litet stamträd, tänk på att det behöver stöd för att inte hänga ner och bli snett när de många, tunga bären mognar.

Bärhäggmispel Thiessen.

Sortguide: Bärhäggmispel/Saskatoon

De som är hyfsat vanliga och lättare att få tag på är markerade med***. De sorter som jag bedömer som lite extra odlingsvärda är markerade i fetstil. Sortguiden avser namnsorter av Amelanchier alnifolia. Med reservation för eventuella felskrivningar.

Altaglow – Zon okänd. Högväxande sort som blir 6-9 m, beskrivs som flerstammig med pelarform eller smalt koniskt växtsätt. Togs fram 1958 som en prydnadsbuske, bären är vita (blir bruna efter plockning) och bladen skiftar vackert till hösten från gulorange till rödlila. Bären beskrivs som söta men den ger ingen större skörd, om du vill odla bärhäggmispel för bärens skull så finns andra bättre sorter, inte lämplig för kommersiell bärproduktion. Trevlig prydnadsväxt!

Bluemoon /Blue Moon /Blue Moon Igra /Голубая луна ирга – Zon okänd. Intressant, produktiv sort från Ukraina. Ger mörkblå, saftiga bär som beskrivs som goda och stora, bären lär i genomsnitt kunna bli 1,2 cm stora. Blir ca 2,5 m hög och har ett upprätt växtsätt. Inte helt lätt att få reda på info om den här sorten… Att det finns ett amerikanskt blåregn och ett blåbärstry (och en restaurang!) med samma namn hjälper inte heller direkt. Verkar ibland säljas ympade på rönn om du köper från Ukraina.

Bluff – Blommar tidigare på säsongen än många andra bärhäggmisplar. Ger inte så stora bär jämf med andra sorter, ca 10-13 mm men smaken beskrivs som bra och välbalanserad. Verkar skjuta en del rotskott men inte galet mycket.

fk Alvdal E*** – Zon 1-6. Klassisk häckväxt med kanadensiskt ursprung och ätliga bär som vanligen hittas i just trädgårdsbutikernas häcksortiment, inte i bärsortimentet. Visst kan man äta bären (smaken är helt ok!) men de är ganska små jämfört med många andra sorter av bärhäggmispel, vill du odla bärhäggmispel för just bärens skull så finns det andra sorter som är bättre att satsa på, exempelvis Martin. Plantan blir ca 2,5-3 m hög och 1,5 m bred och har ett upprätt, liksom lite rundat växtsätt. Får vita blommor i maj-juni och blåsvarta bär i juli-augusti, bladen får senare gul höstfärg. Utmärkt som häckväxt eftersom den är så pass mångsidig, funkar både som klippt, solitär, vind- och insynsskydd. Utprovad av Norges lantbrukshögskola. Beskrivs vara motståndskraftig mot mjöldagg. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat, fk betyder frökälla (i det här fallet är frökällan Alvdal).

Forestburg – Zon okänd. Blir ca 3-4 m hög och lika bred (enligt tysk och engelsk återförsäljare) och bären mognar hyfsat jämnt. Bären sitter ca 10 st i en klase och ett bär har en diameter på ungefär 1,2 cm (eller 16 mm). Beskrivs som saftiga med sötmild smak, mognar senare än Smokey.

Honeywood – Zon okänd men odlas i Österbotten, så sannolikt zon 1-5. Togs fram 1973 i Saskatchewan, Kanada. Senblommande sort som också ger sen skörd och stora bär med kort stjälk, ger skörd under längre tid. Beskrivs som stabil och pålitlig, eftersom den blommar sent så brukar blommorna också klara sig från att bli förstörda av vårfrost. Plantan har ett svagväxande, glest och vagt hängande växtsätt och blir ca 3-5 m hög och ca 4 m bred, verkar skicka nästan inga rotskott alls (eller väldigt få rotskott, olika källor säger olika). Bären blir stora (ännu större än Bluemoon) på ca 13-16 mm och de mognar lite i taget så man får gå och plocka regelbundet. Sitter i täta klasar, ca 9-15 bär i en klase. Verkar vara motståndskraftig mot bladfläcksjuka. Bra sort för dig som vill få så lång skördetid av bärhäggmispel som möjligt, kombinera gärna sena Honeywood med en tidigare sort.

JB30 – Zon okänd. Kanadensisk sort som beskrivs som produktiv och storfruktig. Plantan blir 2-3 m hög och 1,5 m bred enligt vissa källor, enligt boken Skogsträdgården av Weiss och Sjöberg blir plantan 5 m hög och 6 m bred, skickar upp få rotskott. Blommar rätt sent jämf med andra bärhäggmisplar och bären beskrivs som stora på ca 1,7 cm och goda med kraftig smak och låg sötma.

Krasnojarskaja – Zon 1-5. Blir 4-5 m hög och får äggformade bär.

Lee #3 – Zon okänd men beskrivs som härdig. Upprättväxande, tidig och kompaktväxande sort som ger smakrika bär med få frön i sig. Ett bär är 16 mm, smaken beskrivs som mycket bra. Plantan blir ca 175 cm hög och 150 cm bred. Namnet är ett registrerat varumärke.

Lee #8 – Zon okänd men beskrivs som härdig. Produktiv sort som är resultatet av en korsning av Thiessen och Northline. Ger bär på 16 mm, smaken beskrivs som mycket bra. Plantan blir ca 2 m hög och lika bred. Namnet är ett registrerat varumärke.

Bärhäggmispel Martin.

Mandam – Zon 1-7. Ganska sen sort från Ryssland. Blir ca 2,5-3 m hög och lika bred, har ett öppet växtsätt och bären beskrivs som söta och goda. En av de svårare sorterna att få tag på.

Martin*** – Zon 1-6 (7). Kanske den allra vanligaste sorten av bärhäggmisplar i handeln, som odlas och marknadsförs just som bärbuske för bärens skull (men visst kan du sätta häck även av denna om du vill). Produktiv kanadensisk sort som är framkorsad ur Thiessen 1990 i Saskatchewan, Kanada och selekterad av Dieter Martin. Ger mycket och ganska stora blåsvarta bär (med ännu mörkare bär än t ex Smokey). Känd för sin goda smak, bären har jämn mognad under kort period så det gäller att vara alert och hinna skörda innan fåglarna hinner före. Rätt produktiv, i Österbotten har 4-åriga buskar kunnat ge ca 10 l bär per buske. Blommar i vitt tidigt, faktiskt lite tidigare än många andra bärhäggmisplar och senare får bladen gul höstfärg. Höjden varierar hos olika återförsäljare, från 2,5-4 m hög, bredd ca 1,5-2 m. Vanlig sort som är lätt att få tag på hos många olika återförsäljare, finns ofta både som buske eller som litet uppstammat träd. Kan ge en del rotskott, behöver uppbyggnadsbeskärning.

Moon Lake – Zon okänd. Medelproduktiv sort som blir ca 2 m hög och ger goda bär på ca 1,6 cm. Blommorna har en söt doft som lockar extra många pollinerare.

Nelson – Zon okänd men sannolikt mycket härdig. Plantan blir ca 4 m hög och ungefär lika bred enligt vissa källor, enligt andra är den kompaktväxande och stannar på ca 1,5 m (oklart vad som gäller, en del källor kallar tillochmed Nelson för dwarf serviceberry). Intressant sort som blommar lite senare än många andra sorter. Ger goda men lite syrligare bär, ett bär blir ca 1,3 cm stora och har få frön i sig.

Northline – Zon 1-6(7). Gammal, lite senare sort från 1960, togs fram i Alberta, Kanada. Blommar rätt sent jämf med andra bärhäggmisplar och ger stora äggformade-runda mörkblå aromatiska bär på 16 mm, bladen får fin gulorange höstfärg. Bären sitter 7-13 bär i en klase, smaken beskrivs som söt och god men sorten har aldrig blivit jättepoppis på svenska marknaden, kanske beroende på sitt lite glesa, vagt hängande växtsätt och många rotskott (men väldigt populär sort i Kanada). Blir ca 1,8-2,5 m hög och ca 150 cm bred. Sorten rekommenderas av Hushållningssällskapet till självplock eftersom bären mognar lite i taget och sorten är rätt produktiv. I Finland kan vuxna buskar ge 10-13 l bär per buske.

Obelisk*** – Zon 1-5. Blir 5-6 m hög, ca 1-1,5 m bred och har ett smalt, upprättväxande pelarformat utseende. Blommar i maj-juni och får senare mörka bär och bladen får gulorange höstfärg. Odlas främst för sin forms skull, som prydnadsbuske. Bären är ätliga men vill du odla bärhäggmispel för bärens skull så finns det andra sorter som ger både större och godare bär. Namnet är ett registrerat varumärke.

Paleface – Zon okänd. Ger stora vita bär med mild smak. Tyvärr skiftar de vita bären snabbt till bruna efter plockning. Inte lämplig för kommersiell odling enligt Laughlin, Askew och Smith.

PAR90 – Storfruktig sort med ett bredväxande växtsätt, verkar kunna skicka en del rotskott.

Parkhill – Blommar tidigt jämf med andra bärhäggmisplar, ger bär av rätt liten storlek jämf med andra sorter. Smaken beskrivs som ointressant, inte tillräckligt produktiv enligt Laughlin, Askew och Smith.

Pearson II – Zon okänd. Beskrivs som en av de mer produktiva sorterna.

Pelarhäggmispel – se Obelisk

Pembina – Zon okänd. Ger stora, köttiga bär med oval form och kraftig smak. (Men oklart hur pass god den smaken är… ) Produktiv sort som ger stora klasar enligt Laughlin, Askew och Smith. Blommar rätt sent jämf med andra bärhäggmisplar. Bären beskrivs mogna 6-13 dagar senare än bl a Northline och Martin.

Pink Fruit – Snygg sort som ger rosa bär, blir 3-4 m hög och 1-2 m bred enligt polsk återförsäljare, enligt tysk återförsäljare blir den däremot ca 2,5-3 m hög och lika bred, oklart vad som gäller. (Handelsnamn/registrerat varumärke?)

Regent – Zon okänd. Verkar bli ca 180 cm hög och lika bred enligt vissa källor, enligt andra källor blir den bredare, ca 2,5 m bred. Smaken beskrivs som ointressant, inte tillräckligt produktiv enligt Laughlin, Askew och Smith.

Sleyt – Zon 1-5. Tidig sort som blir 2-2,5 m hög och ca 1,5-2 m bred, ger ganska stora äggformade, blåsvarta bär som beskrivs som söta och saftiga. De flesta andra bärhäggmisplar får gul höstfärg men Sleyt sticker ut lite eftersom den får rödare höstfärg.

Smokey*** /Smoky – Zon 1-6(7). Gammal sort (en av de första förädlingarna) från 1952 med ursprung i Alberta, Kanada. Smokey får vita blommor under våren och senare stora blåsvarta bär som mognar ojämnt, dvs lite i taget. Till hösten blir bladen gulorange. Plantan blir ca 2-3 m hög och har ett upprätt, buskigt och kompakt, ganska tätt växtsätt med böjliga grenar. Sätter en del rotskott men de kommer nära plantans bas så den verkar rätt lätt att hålla efter. Efter 15 år blir buskens diameter ca 120 cm och höjden ca 3-4 m. Klonförökad Smokey ger 14 mm stora, runda bär med en fin smak som påminner om blåbär. Smaken är rätt söt med nästan ingen syra (Smokeys bär beskrivs ofta som sötare än Thiessen, de som gillar Smokey brukar gilla den för just sötman). Bären har rätt många och stora frön i sig och busken ger ibland skörd bara vartannat år men de kan bli väldigt gamla, ca 70 år och ändå ge bär. Gammal sort som länge varit populär i Kanada.

Thiessen börjar mogna.

Success – Zon okänd men förekommer en del i England och USA. Blommar rätt sent jämf med andra bärhäggmisplar. Produktiv men ger inte så stora bär, ca 10 mm, och bären mognar långsamt. Smaken beskrivs som ointressant enligt Laughlin, Askew och Smith.

Thiessen*** – Zon 1-7. Gammal sort, brukar ibland beskrivas som den högsta av bärhäggmisplarna, blir 2,5-5 m hög med upprätt växtsätt. Blommar tidigt, lite tidigare än många andra sorter av bärhäggmispel, och får vita blommor och blåsvarta sötsyrliga, saftiga bär på ca 10 mm (bären är mindre söta än t ex Smokey). Bären sitter i öppna klasar, ca 6-12 bär per klase. Enligt Hushållningssällskapet mognar bären lite i taget och ger skörd under lång tid, passar bra för självplock (men jag undrar om den verkligen är så bra för självplock med tanke på hur pass hög den blir! Når folk att plocka?). Behöver hållas efter och beskäras en hel del för att man ska nå bären, dessutom sätter den rätt mycket rotskott. Beskrivs som produktiv och storfruktig. Kanske inte en sort man sätter jättemånga av men kan vara kul med några enstaka buskar eller om du vill ha en ätbar, lite högre häck.

Och så ännu fler…

Som vanligt så har jag hittat ännu fler sortnamn men inte tillräckligt mycket information om dem för att inkludera dem i sortguiden: Beaverlodge, Buffalo, PNI0421, RJ Hilton, Robin Hill, Shannon, Shanty Rapids, Strata, Sturgeon, Timm,

Vet du mer om dessa namnsorter?
Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂

Thiessen i olika mognadsstadie.

Källor i urval:

boken Skogsträdgården, odla ätbart överallt – Philipp Weiss och Annevi Sjöberg (2018)

https://wickmansplantskola.blogspot.com/2018/08/saskatoonbar.html

https://docs.google.com/document/d/17kHRuOqyAA7ZEMVVu_lkvg_ilAk5g0-lwoghbJuUIIU/edit

https://skud.slu.se/nav/taxa/6229293

https://hushallningssallskapet.se/wp-content/uploads/2022/01/odlingsbeskrivning-udda-bar-2021.pdf

https://giftinformation.se/vaxtregister/haggmispel/

Juneberry for commercial and home use on the northern great plains – Kevin M. Laughlin, Robert G. Askew och Ronald C. Smith

https://eplanta.com/show_vaxt.php?ID=11

https://eplanta.com//uploaded/Vaxtbeskrivningar2020/Amelanchier_alnifolia_fk_Alvdal_E.pdf

Om JB30

https://cdnsciencepub.com/doi/10.4141/P04-066

Agriforestbiotech.com

https://plantago.nl/plantindex/plant/BO/A/1/Amelanchier.html

https://www.researchgate.net/publication/293589846_Comparative_agronomic_performance_of_15_Saskatoon_Amelanchier_alnifolia_Nutt_cultivars_during_their_first_seven_years_of_growth  av Zatylny, St-Pierre och Tulloch

https://vanstonenurseries.com/plants/lee-3-saskatoon/

https://vanstonenurseries.com/plants/lee-8-saskatoon/

https://vanstonenurseries.com/product-category/fruits/

Läs också: Provsmakning av blåbärstry
Fler inlägg om frukt och bär
Alla sortguider

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.