Sortguide: Björnbär

trollet

En snårig historia…

Visste du att det finns vita björnbär, spökbjörnbär, ampelbjörnbär och björnbärshallon? Det här med björnbär är verkligen en snårig historia, både till växtsättet och genetiskt. Massvis av Rubus-korsningar har gjorts åt både höger och vänster så att göra urvalet till den här sortguiden har sannerligen inte varit lätt.

Från början hade jag tänkt att främst skriva om Rubus fruticosus (Björnbärs-gruppen) men i plantskolornas björnbärssortiment trängs långt mer än bara klassiska björnbär så jag har valt att inkludera några av de vanligaste (och roligaste) avvikarna här också, dessa har sitt vetenskapliga namn på latin angivet inom parentes.

 

Sortguide: Björnbär

De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil.
De som är lätta att få tag på i vanliga trädgårdsbutiker är markerade med ***.

Adrienne – Zon okänd, sannolikt zon I. Taggfri sort som blir ca 2,5 m hög och lika bred. Ger svarta, koniska bär som beskrivs som söta och goda. Sorten är vanlig i England och kringliggande länder.

Agawam – Gammal kulturarvssort från USA som letat sig in på den brittiska marknaden. Sorten tros komma från den amerikanska urbefolkningen och är döpt efter stammen Agawam i Massachusetts. Har allmänt ansetts vara det godaste björnbäret i USA sen 1865. Björnbären beskrivs som mycket goda dessertbär som helst ska ätas färska. Bären mognar tidigt men plantan har taggiga grenar och drabbas ibland av svampsjukdomar. Sorten lär tåla kyla bättre än hetta, sannolikt tål den iallafall 20 minusgrader.

Ampelbjörnbär – se Black Cascade

Arapaho – Zon okänd, men verkar klara mycket kyla, kallare än 30 minusgrader. En tidig, taggfri sort som blir ca 120-180 cm hög och 90-120 cm bred. Lär vara motståndskraftig mot sjukdomar och tåla hetta bra. Vanlig sort som är lätt att få tag på i USA, men än har jag inte sett den på den europeiska marknaden.

Asterina /Sockerbjörnbär – Zon okänd. Spännande, mycket söt sort från Schweiz framtagen av Peter Hauerstein. Ger väldigt stora, söta bär på ca 8-11 g på taggfria grenar. Smaken på bären beskrivs som så pass bra att de till och med sägs vara goda regniga somrar och som omogna. Ger skörd under lång tid, från juli till oktober. Plantan är mycket produktiv och kan bli ca 3 m hög och 125 cm bred. De som gillar Asterina brukar lovorda sorten för dess goda bärs skull, de som inte gillar den ogillar det starkväxande växtsättet… Kräver en hel del beskärning. Namnet är ett registrerat varumärke och vanligt i tysktalande länder.

Baby Cakes/ Brazelberry Baby Cakes*** – Zon I-II (III). Baby Cakes är ett registrerat varumärke och marknadsförs som ett buskbjörnbär lämplig för krukodling. Produktiv sort som får stora, söta bär i juli-september på meterhög planta. Taggfri med kompakt växtsätt som inte behöver stöd eller bindas upp, passar därför bra på balkong eller för dig med liten trädgård. Det registrerade varumärket Brazelberry rymmer en hel serie med frukt och bär som marknadsförs som både vackra, kompaktväxande och anpassade för att odlas i kruka. Namnet Brazelberry kommer från familjen Brazelton, från plantskolan Fall Creek i Oregon, USA. Tänk på att om du odlar den i kruka så behöver du se till att krukan har hål i botten och är gjord av ett isolerande material (helst frigolitkruka) eller så får du själv isolera krukan med bubbelplast, trasmattor eller frigolit för att plantan ska ha en chans att överleva svensk vinter. Ställ gärna krukan på en tjock bit frigolit i skyddat läge.

Bedford Giant – Zon I-III (enligt vissa källor bör den klara svensk vinter tillochmed uppland). Tidig och produktiv sort som ger runda svarta bär som mognar i slutet av juli-början av augusti. Plantan beskrivs som kraftigväxande och blir över 2 m hög och ca 1, 2 m bred, får kraftiga grenar med röda taggar. Sorten är vanlig i England och kringliggande länder.

Björnhallon/ Björnbärshallon/ Boysenbär – se separat lista nedan

Black Butte – Sen sort som ger skörd i slutet av sensommaren på långa taggiga grenar. Björnbären är nästan knasigt stora och nästan lite korvigt avlånga… Här snackar vi rejäla bär: ett björnbär kan bli hela 5 cm långt och väga 12 g enligt återförsäljare. Zon okänd. Sorten är vanlig och mycket uppskattad i England.

Black Cascade / Dart’s Black Cascade – (Rubus ulmifolius) Zon I-III. Ampelsort med hängande växtsätt som sägs passa bra att odla i ampel eftersom den bara blir 30 cm hög. Ganska ny sort på svenska marknaden. De stora svarta bären mognar i augusti – oktober och sorten lär vara taggfri. Namnet verkar vara ett registrerat varumärke.

Black Satin /Thornless*** – Zon I-IV. Blir 2-3 m hög och mognar i september-oktober. Björnbären beskrivs som svarta, söta, stora och grenarna taggfria.

Brom-do-lo – (Rubus laciniatus) Zon I-II. En taggfri sort som mognar sent på säsongen. Bären beskrivs som goda.

Brzezina – En mycket tidig, produktiv och starkväxande sort med få taggar som är vanlig i Polen. Blir ca 2 m hög. Ger bär redan i juli ända till september, zon okänd. Namnet betyder björk på polska, och är ett registrerat varumärke.

Chester – Zon I-II (III). Sägs klara 29 minusgrader. Taggfri, nästan upprättväxande halvbusksort som mognar i juli i USA men betydligt senare i Sverige, snarare aug-sept. Blir ca 1,5 m hög och 90-150 cm bred. Får vackert ljusrosa blommor men gillar inte att växa på tunga, blöta jordar och drabbas tyvärr lätt av av många olika sjukdomar (även om den är motståndskraftig på ett fåtal). Mycket produktiv sort som ger ganska stora, svarta runda bär med god smak. Vanlig sort i USA som nu börjat leta sig in på svenska marknaden.

Dirksen – Zon I-II. Ganska ny sort på svenska marknaden som beskrivs som ganska sen, ger skörd i augusti och september. Beskrivs som en taggfri och frisk sort med goda bär.

Björnbär kan bli rejält stora plantor, så snåla inte med utrymmet och beskär regelbundet.

Douglas – Zon I(II). Taggfri sort som mognar i september. Bären beskrivs som svarta och ganska stora med fast kött och syrlig smak. Grenarna blir ca 2 m långa och anges vara taggfria av vissa källor. Licensbelagd sort.

Eclipse /ORUS 2816-4 – Zon okänd. Väldigt ny sort av taggfritt björnbär vars ena förälder är välkända Triple Crown. Sorten beskrivs mogna i mitten av björnbärssäsongen och hoppas kunna fylla det glapp som annars uppstår där i produktiviteten för kommersiella odlare. Björnbären beskrivs smakmässigt som kryddig med toner av Root Beer (amerikansk läskedryck) och bären beskrivs som fasta och tåliga för transport. Förädlingen har tagits fram av Agricultural Research Service Horticultural Crops Research Laboratory i Corvallis, Oregon i samarbarbete med Oregon State University Agricultural Experiment Station i USA. Det dröjer nog innan denna sort når marknaden för hobbyodlare.

Galaxy /ORUS 2711-1- Väldigt ny sort av taggfritt björnbär vars ena förälder är välkända Triple Crown. Beskrivs som ett mycket fast bär som lämpar sig väl för transport, smakmässigt sägs den ha toner av blåbär, mint och vindruva. Ger skörd några dagar tidigare än Eclipse, och ger snäppet större bär med mörkare färg. Förädlingen har tagits fram av Agricultural Research Service Horticultural Crops Research Laboratory i Corvallis, Oregon i samarbarbete med Oregon State University Agricultural Experiment Station i USA. Det dröjer nog innan denna sort når marknaden för hobbyodlare.

Helen – En ganska ny sort som är vanlig i England och Italien. Blir ca 2, 5 m hög och lär ha ett ganska kompakt växtsätt som gör att den går att odla i stor kruka. Sorten beskrivs som produktiv och björnbären som både stora och goda. Jag har inte hittat några uppgifter om hur många minus celsius Helen tål, men sorten är sannolikt inte härdig på friland i vårt svenska klimat. Om den odlas i kruka som vinterförvaras på skyddad plats så går den ju fint att odla i vårt svenska klimat ändå.

Himalayan Giant*** – Zon I-III. (enligt vissa, äldre plantskolekataloger klarar den zon IV, kanske tillochmed zon V, tveksamt om det verkligen stämmer) Rejält kraftigväxande sort som kan få 3-5 m långa grenar. Bra val om du vill täcka stora ytor, mindre bra för dig med liten trädgård. Ger stora, svarta bär med syrlig smak i september.

Iceberg White Blackberry – se Snowbank White Blackberry

John Innes – Mystisk hybridsort som lär vara en korsning av två vilda björnbärssorter (Rubus ulmifolius inermis och R. thyrsinger) som gjordes 1923 vid John Innes Institute.

Jumbo*** – Zon I-II (kanske III). Känd för att ge väldigt stora bär, därav namnet… En taggfri högväxande sort som får svarta, goda bär i september.

Karaka Black – Intressant sort från Nya Zealand som letat sig in på den brittiska marknaden som ger väldigt stora, avlånga bär på ca 10 g som beskrivs som extremt goda. Ger dessutom skörd under lång tid. Kan bli ca 2 m hög och väldigt bred, ca 2,5 m. Zon okänd, men sannolikt härdig i södra delarna av Sverige.

Krukbjörnbär – finns flera sorter som kan odlas i kruka och ibland lite slarvigt kallas för krukbjörnbär, se bl a Baby Cakes och Lowberry Little Black Prince.

Sammetsbjörnbär (Rubus allegenhiensis) i blom.

Lawton /New Rochelle /Seacor’s Mammoth – Zon okänd. Mycket gammal amerikansk sort från 1834 från New Rochelle i New York som upptäcktes av Lewis Seacor som vildväxande på ett fält hos grannen. Seacor grävde upp några plantor och flyttade dem till sin trädgård och med tiden förökade han upp sorten och spred den bland sina grannar. 1848 hamnade sorten i plantskola och började förökas upp i större skala. Kanske den allra första kommersiellt odlade sorten av björnbär i USA.

Little Black Prince – se Lowberry Litte Black Prince

Loch Maree – Beskrivs som en kompaktväxande sort som funkar fint att odla i kruka. Sorten är taggfri och blommar oerhört vackert med utsökt dubbla, rosa blommor på våren (som nästan påminner lite om klematisblommor). Bären kommer ganska sent på säsongen, men beskrivs som saftiga och goda. Bären beskrivs som godare och tidigare än Loch Ness.

Loch Ness / Nessy – Zon I-II. Ganska kraftigväxande sort från Skottland som ger skörd i september-oktober på taggfria grenar. Blir ca 2 -3,5 m hög och ungefär lika bred. Att skörda Loch Ness kan vara lite lurigt eftersom bären skiftar färg till svart långt innan de är mogna rent smakmässigt, så ha tålamod och provsmaka dig fram till rätt skördetid. Loch Ness är den ena föräldern till välkända Loch Tay. Namnet är ett registrerat varumärke.

Loch Tay E *** – Zon I-II. Tidig och produktiv sort som ger bär redan i juli-augusti på taggfria grenar. Känd som en frisk och lättodlad sort. Bären lär vara ovanligt söta för att komma så pass tidigt på björnbärssäsongen och sitter på ganska korta sidoskott. Sorten blir dessutom bara 1,5 m hög så den beskrivs som lätthanterlig, nästan mer som halvbuske än klängväxt. Loch Tay är resultatet av en korsning av Loch Ness och SCRI 82417D som gjordes 1986 av Derek Jennings och R.J.McNicol i Skottland på Scottish Crop Research Institute. Sorten släpptes kommersiellt 2003. Loch Tay är PBR märkt vilket är en förkortning för Plant Breeders Right, det innebär att sorten innehar växtförädlarrätt och är royaltybelagd och därför inte får förökas av vem som helst hur som helst utan det behövs tillstånd av sortägaren. Finns som E planta. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.

Lowberry Little Black Prince*** – Ny kompaktväxande sort från schweiziska företaget Lubera. Framtagen för krukodling eftersom den bara blir ca 80-100 cm hög och 40-60 cm bred. Ger dessutom skörd under ovanligt lång tid, från augusti till september. Bären beskrivs som svarta, medelstora och sötsyrliga. Plantan är lättodlad eftersom den inte behöver stöttas upp, och sorten bär frukt redan på årsskotten. Eftersom sorten är så pass produktiv behöver den mer gödsel än andra björnbärssorter för att orka med sina stora skördar. Namnen Lowberry och Little Black Prince är registrerade varumärken, framtaget av Markus Kobelt på det scweiziska företaget Lubera. Zon okänd, jag har inte hittat någon som helst information om hur pass många minus celsius som den här sorten klarar, men Lubera har sina provodlingar i Buchs, Schweiz och i Bad Zwischenahn, Tyskland. I Buchs verkar den kallaste snittemperaturen vintertid ligga på ca 3 minusgrader, och i Bad Zwischenahn har de ännu varmare vintrar, ca -1 så osäkert om den här sorten är härdig i svenskt klimat men eftersom den går att odla i kruka så rekommenderar jag att den odlas i en frigolitkruka som kan lyftas in och förvaras i t ex ett kallgarage under vintern.

Navaho /Navajo*** – Zon I-II. Ganska ny, produktiv sort som tyvärr är lite känslig för långdragen vårfrost och därför kan behöva vintertäckas eller odlas i skyddat läge. Har ett upprätt, buskigt växtsätt och blir ca 1,5 m hög. Taggfri och ger svarta goda bär redan i slutet av juli.

Bladen på sammetsbjörnbär (Rubus allegheniensis).

Polar Berry – Zon I-II (kanske möjligtvis klarar den zon III).  Dundersnyggt vitt björnbär med ganska få, glest sittande taggar. Rätt lågväxande, blir ca 1-1,5 meter och bären mognar hyfsat tidigt i juli – september. Björnbären beskrivs som medelstora med vitgul färg. Anges av vissa återförsäljare klara upp till zon fyra, vilket jag inte bedömer som sannolikt (första bästa snöfria vinter är det kört för plantan). Namnet syftar alltså på bärens färg, inte på någon sensationell härdighet mot kyla.

Sammetsbjörnbär/ Sibiriskt Björnbär*** (Rubus allegheniensis) – Zon I-VI (VII). Verkligen mycket köldtåligt bär på planta som kan bli 3,5 m högt och har taggiga grenar. Ger skörd hela hösten och får ganska stora sötsyrliga svarta bär på 2, 5 cm som lossnar snällt från grenen. Klarar vintrarna ända upp i Norra Finland. Finns som namnsort ’Sonja’.

Snowbank White Blackberry / Iceberg White Blackberry – Zon okänd. Det allra första vita björnbäret som togs fram av Luther Burbank 1916 i USA. Han hittade ett blekt björnbär, Crystal White, som växte i New Jersey och korsade den med den klassiska björnbärssorten Lawton. Med tiden fick han fram Snowbank White Blackberry. Namnet Snowbank är förmodligen ett försök till ordvits som syftar på skaparens namn, Burbank. Sorten odlas fortfarande i USA och är mycket populär.

Sockerbjörnbär – se Asterina

Spökbjörnbär/ Tibethallon – Zon I-IV. Dess vetenskapliga namn på latin är Rubus thibetanus ’Silver Fern’ vilket ganska väl beskriver växtens utseende: den får silvergröna blad med ljusa grenar som till formen påminner mycket om klassiska ormbunkar. Blir ca 1, 5 m hög och får svarta, ätbara bär (som mer liknar björnbär än hallon om du frågar mig). Hur bären smakar vete sjutton, men jag har ännu inte hittat någon återförsäljare som beskriver dem som jättegoda så sannolikt är de väl ätbara, men inte delikata… Egentligen är den inte ett björnbär men ibland dyker den upp i plantskolornas björnbärsortiment så därför vill jag ändå inkludera den här i sortguiden.

Bladen på Thornless Evergreen.

Thornless Evergreen/ Oregon Thornless***- Zon I-III (IV). Taggfri och lättplockad sort som ger skörd i september. Plantan beskrivs som produktiv och bären mycket goda. Ger stora, svarta björnbär.

Thornfree – Zon I-II. (Enligt vissa äldre plantskolekataloger ska den klara zon IV, tveksamt om det verkligen stämmer) Ger stora, svarta och goda bär i oktober på ca 2 m långa taggfria grenar. Känslig för långvarig frost, vintertäck gärna.

Triple Crown – Zon I-II. (Enligt vissa äldre plantskolekataloger ska den klara zon IV, tveksamt om det verkligen stämmer) Ger ganska långa taggfria grenar och kan bli 2-3 m hög, mognar i augusti-september. Bären beskrivs som svarta och extra, ovanligt stora. Sorten sägs ge ganska bra skörd ganska snabbt, redan år två efter plantering. Enstaka källor anger härdighet IV men mer betrodda källor zon II.

Twilight – Taggfri sort som mognar fem dagar efter Eclipse och smaken beskrivs som intressant och komplex med blommiga toner av honung (men den är mindre söt än Eclipse). Ena föräldern är Ouachita, den andra ORUS 2867-4. Förädlingen har tagits fram av Agricultural Research Service Horticultural Crops Research Laboratory i Corvallis, Oregon i samarbarbete med Oregon State University Agricultural Experiment Station i USA. Det dröjer nog innan denna sort når marknaden för hobbyodlare.

Waldo – Zon okänd, men lär klara ca 29 minusgrader. Produktiv sort som ger mycket goda bär. Plantan blir ca 2 m hög och har ett kompakt växtsätt. Sorten är vanlig i England.

Finns din favoritsort inte med i listan? Den är långt ifrån komplett…
Tipsa mig gärna så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Och så några bubblare: Björnbärshallon…

Boysenbär, björnhallon, eller björnbärshallon som de också kallas, har börjat dyka upp mer och mer i plantskolornas sortiment. Det är många som älskar smaken, och då brukar kalla dem för underbart söta och aromatiska, de som inte gillar smaken brukar tycka att den är lite för ”parfymig”… Jag upplever att björnbärshallon är lite som björnbärsvärldens svar på koriander: antingen älskar man den, eller inte.  Än har jag inte smakat själv… 😉

Boysenberry /Thornless Boysenberry – Zon okänd, finns väldigt varierande uppgifter om zon hos olika återförsäljare. Vissa menar att boysenbär bara går att odla i södra delarna av Sverige, andra källor menar att de funkar att odla i skyddat läge upp till zon IV. Osäkert vad som faktiskt gäller. Ger stora, avlånga rödsvarta bär i augusti-september på grenar som kan bli ca 3 m höga.

Buckingham – Zon I-II. Ganska ny sorts björnhallon/björnbärshallon som ger röda, avlånga bär på taggiga grenar.

Sunberry – Zon I-IV. En korsning mellan hallon och björnbär som ger avlånga, rödsvarta bär i juli-augusti. Blir ca 120-150 cm hög och bären beskrivs som stora.

Tayberry – Zon I-II (III). En korsning mellan hallon och björnbär som ger väldigt avlånga, mörkröda bär i juli-augusti. Sorten kan bli rejält hög, 2-4 m enligt återförsäljare.

Björnbär Navaho i blom.

”Taggfri”

Det kan vara värt att komma ihåg att bara för att en sort anges som taggfri så innebär det inte att den förblir taggfri för evig framtid. Ofta skjuter plantorna grenar från basen med taggar på med tiden, ta bort dessa omedelbart så håller du din planta taggfri längre.

Generellt kan man säga att björnbär med taggar oftast tål mer kyla och är lite godare än de taggfria sorterna, men taggiga björnbärsgrenar är något av en mardröm att beskära och hantera så de taggfria sorterna är ändå klart odlingsvärda. 🙂

Björnbär kan bli rejält stora plantor, så snåla inte med utrymmet och beskär regelbundet.
Läs också Sortguide: Sommarhallon

2 Comments

  1. Hej!

    Jag har sökt efter Sibirisk björnbär i Stockholmstrakten och online, men det verkar väldigt svårt att få tag i den…Har du något tips, vart man kan vända sig…

    1. Hej Carina!

      Sibiriskt björnbär säljs ofta som Sammetsbjörnbär. Googla namnet på latin Rubus allegheniensis + köpa så hittar du flera återförsäjare. De två största trädgårdskedjorna brukar båda ha den i sitt sortiment, men just i år med coronan så tog det mesta slut i trädgårdsbutikerna med rekordfart… Stora kedjor bokar sina volymer ofta över ett år i förväg, och då visste ingen om pandemin, och eftersom de flesta stannat hemma och fixat i sina trädgårdar istället för att resa utomlands så har mycket sålt slut ovanligt snabbt just iår. Nästa år dyker de sannolikt upp hos trädgårdskedjorna igen.

      Lycka till i jakten! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.