Sortguide: Sommarhallon

trollet

Sommarhallon och hösthallon

Traditionellt brukar sommarhallon definieras som hallon som ger skörd på sommaren och då bär sin frukt på tvåårsskotten, medan hösthallon är hallon som ger skörd i slutet av sommaren/början av hösten och då bär sin frukt på årsskotten, fast den moderna förädlingen har nu nått så pass långt att gränsen mellan sommar- och hösthallon delvis börjar suddas ut… Det finns numera hallon som ger skörd på både ettårs och tvåårsskott och jag har valt att inkludera även några sådana i sortguiden.

Störst, bäst och vackrast

Det är inte så enkelt att rakt av svara på vilket hallon som är allra bäst av dem alla, för olika sorter har olika egenskaper. Vissa är jättegoda och stora, men tål inte så mycket kyla. Andra är både goda och härdiga, men får lätt trista sjukdomar… Bäst är att välja en sort som har de egenskaper som är viktigast för dig.

Om du inte alls vet vilket hallon du ska välja så börja med att ta reda på vilken växtzon du bor i, och välj sedan flera olika, kompletterande hallonsorter som klarar den zonen. Gärna i flera olika färger; lila, röda och gula, för vi äter ju med ögonen också. 🙂

Dåligt vattnad Glen Ample. Bären brukar bli större när plantan får mer vatten.
Det läckert lila, taggfria hallonet Glencoe Purple.

Godast då?

Vissa sorter är sötare än andra, så om sötma är viktigt för dig så välj en söt sort. Men, smaken kan du själv delvis påverka genom att välja en supersolig plats till hallonplantorna och att vattna sparsamt före skörd, annars blir smaken liksom lite utspädd. Solvarma hallon som skördas i torrt väder blir också sötare än hallon som skördas en regnig kall dag, och hallon som förvaras i kylskåpet tappar snabbt sin sötma så ät dem så fort som möjligt eller styckfrys in dina hallon med liiite lite socker.

Rent smakmässigt är det sorterna Schönemann, Splont Explorer, Risarps Dessert, Mormorshallon och Lloyd George som utmärker sig allra mest, men även de tappar i smak om du planterar dem för skuggigt eller förvarar skörden kallt.

Lucky Berry Raspberry. Trots att just den här plantan dessvärre fått utstå rätt brysk behandling så blev hallonet gott ändå.

Sortguide sommarhallon

De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil. Sorter som är vanliga i trädgårdsbutikerna och brukar vara lätta att få tag på är markerade med ***.

Några sorter som sticker ut lite extra i listan är det lila hallonet Glencoe Purple, det gula remonterande hallonet Allgold Risarp och ”krukhallonen” Lloyd George, Lucky Berry Raspberry, Ruby Beauty/Raspberry Shortcake och Twotimer Sugana Red/Yellow.

Smakmässigt är det sorterna Schönemann, Splont Explorer, Risarps Dessert, Mormorshallon och Lloyd George som lovordats mest (därmed inte sagt att de alltid är de mest lättodlade eller enkla sorterna att få tag på). Storleksmässigt verkar Superlative vinna över Julia med sina nästan bisarrt stora bär, men skönhetstävlingen vinns av vackra Maria.

  • Algonquin*** – Zon  I-IV (V). Beskrivs ofta som härdig, hållbar, taggfri och tålig. Kanske det allra tidigaste hallonet att ge skörd på säsongen, ger skörd tidigt i juli och fortsätter att ge ganska länge, ibland ända till augusti. Sorten är därför vanlig i kommersiella odlingar. Ger sötsyrliga hallon med röda, nästan rödorange färg. En ganska gammal sort från Vancouver i Kanada som släpptes 1972. Algonquin ger skörd på tvåårsskotten, grenarna beskrivs som taggfria av vissa återförsäljare, andra menar att den är nästan taggfri. Blir ca 1-2 m  hög enligt vissa återförsäljare, enligt andra är det en ganska kort, kompakt sort. Algonquin får väldigt mycket sidoskott (en enda hallonbuske kan få så många som 30-45 st!) som behöver gallras ganska hårt. Behöver mycket regelbunden vattning (t ex i form av droppbevattning) för att hallonen ska bli stora. Klarar att odlas även på lite tyngre lerjord om den är väldränerad. Sorten är hyfsat motståndskraftig mot hallonskottsjuka och mycket motståndskraftig mot rotröta och stor hallonbladlus enligt Kirsten Jensens rapport Ekologisk odling av hallon 2013:87. Ger stor skörd, en av de bästa sorterna för västra delen av Sverige.
  • Allgold Risarp – Zon I-III. Definieras av vissa som ett sommarhallon, andra menar att det är ett hösthallon, jag tolkar informationen om Allgold Risarp som att det är både och. Gul, mycket produktiv hallonsort som remonterar, vilket innebär att den ger skörd under en längre tid, först på sommaren och sedan på hösten från slutet av augusti. När bären fått en guldgul färg är de mogna. Skördas enklast genom att plantan skakas så att bären lossnar. Trivs på lätt jord, dvs inte tung lerjord. Förädlades fram av Herbert och Ingeborg Arvidsson i byn Risarp, Harplinge. 35 års urval av det gula hösthallonet Allgold resulterade i Allgold Risarp, som ger stora, söta bär både sommar och höst. Såvitt jag vet var det bara Herbert och Ingeborg som sålde sorten kommersiellt, den är numera mycket svår att få tag på, en riktig raritet.
  • Anlis – Zon I-VI. En härdig hallonsort som passar extra bra att odla i Norrland. Mer information finns att läsa i tidningen Natur och trädgård 12(1): 16-17.
  • Asker*** – Zon I-V(VI) En pålitlig hallonsort som tål mycket kyla. Ger ganska små röda bär som mognar i juli. Har ett kraftigt, upprätt växtsätt och sätter mycket nya skott. Blir ungefär 1-1,2 m hög. Hyfsat motståndskraftig mot hallonsjuka och ger ganska små goda bär som påminner om vildhallon i smaken, men bären är ganska lösa i fruktköttet.
  • Cascade Delight – Zon I-IV. Ger röda, stora lite avlånga hallon med sötsyrlig smak som mognar i juli-september. Sorten är motståndskraftig mot rotröta och tål att odlas på lite fuktigare jordar.
  • F27 Canby/ F27 – Zon I-IV. Produktiv röd hallonsort med mildare smak av vilda skogshallon. Sorten har ett kraftigt växtsätt men sätter få skott. Enligt Herberts Hallon är sorten samma som F 27, sorten företaget Findus använde i sin industri tidigare.
  • Glen Ample E*** – Zon I-IV. En hyfsat produktiv, taggfri sort från Skottland som ger skörd i juli (och ca tre veckor framåt) på tvåårsskotten. Bären är fasta och fina, röda med god smak, kanske den sötaste av alla Glen-sorter. Skotten är kraftiga och sorten skickar ut mycket sidoskott. En skotsk sort med ett upprätt växtsätt vilket gör att bären är lätta att komma åt och plocka. Hyfsat motståndskraftig mot hallonskottsjuka. Sorten är ganska ny på svenska marknaden, den kom i början av 2000 och finns som E-planta. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Glen Ample är PBR märkt vilket är en förkortning för Plant Breeders Right, det innebär att sorten innehar växtförädlarrätt och är royaltybelagd och därför inte får förökas av vem som helst hur som helst utan det behövs tillstånd av sortägaren. Glen Ample tog den svenska, kommersiella hallonodlingen med storm när den lanserades och är den allra vanligaste sorten som odlas kommersiellt i nordeuropa idag. Det är framförallt kombinationen av smak, och stora fasta bär som gör den så överlägset populär hos kommersiella odlare eftersom det innebär att bären klarar transport och lagring bra utan att bli mosiga och förstörda. De upprättväxande skotten gör skörden enklare och snabbare.
  • Glencoe Purple – Zon I-IV (V) Riktigt snygg blålila sort från Skottland som är en korsning av svarthallon och det röda hallonet Glen Prosen.Togs fram 1989 av D.L Jennings och R.J McNicol och introducerades av Scottish Crop Research Institute. Ger normalstora hallon som skiftar från rött till lila när de är mogna. Blir ca 1,2-2 m hög och beskrivs som mycket motståndskraftig mot vissnesjuka. Den tål omväxlande vårväder bra och är taggfri. Eftersom grenarna blir så långa så behöver de verkligen bindas upp eller stöttas. Sprider sig inte lika aggressivt som andra hallonsorter kan göra. Du kan läsa mer om Glencoe Purple här.
  • Glen Dee / 0447C-5 – Mycket produktiv, sen sort som ger ljusröda bär med lite oregelbunden form. Hallonen har mycket bra hållbarhet, och bibehåller både form och smak. Sorten beskrivs som lättplockad och starkväxande. Verkar inte ha nått den svenska marknaden än.
  • Glen Lyon – Zon okänd, men tycks klara ca minus 23 grader (så inte särskilt härdig). Ny, mycket tidig sort från Skottland som börjar ge skörd redan i juni. Beskrivs som taggfri, mycket produktiv och ger stora, röda, runda hallon med god smak som har bra hållbarhet och funkar lika bra att äta färska som att frysa. Blir ca 1-1,5 m hög som fullvuxen. Ovanlig sort i Sverige, vanlig i Europa men har visat sig ge bäst skörd i Spanien.
  • Glen Moy – Zon I-II. Tidig sort från Skottland som ger skörd i slutet av juni/början av juli. En högväxande, frisk sort utan taggar.
  • Glen Prosen – Zon I-III. Skotsk sort som ger rejält stora, röda bär med fast fruktkött som lossnar lätt från taggfria grenar. Sorten är ganska kraftigväxande och bli 1-1,5 m hög. Sorten har bra motståndskraft mot gråmögel.
  • Golden Queen E*** – Zon I-IV Ger gula hallon och kan bli ganska hög, hela 2-2,5 m långa grenar så ge den ordentligt med plats. Trivs i lerjord och sprider sig med rotskott. Inte så produktiv, ger små bär men de är mycket söta, goda och påminner lite om vildhallon i smaken. Gammal sort från 1882.
  • Gul Antwerpen – Osäkert vilken zon sorten klarar, men har odlats framgångsrikt i Skåne. Mycket gammal, produktiv sort som har odlats i över 200 år men som numera är mycket svår att få tag på. Ger gula, medelstora söta hallon. Sorten är omskriven i Handbok i svenska trädgårdsskötseln, som gavs ut 1872 på Erik Lindgrens förlag (författarens eget förlag).
  • Haida*** – Zon I-VI. Hyfsat frisk sort som är motståndskraftig mot hallonskottsjuka, dvärgsjuka och bladlöss. Ger runda, röda bär med fast fruktkött och syrlig smak. Haida är ganska kompaktväxande och behöver sällan bindas upp, väldigt populär sort i norrland. Funkar att odla på tung lerjord om den är väldränerad. Skjuter upp väldigt mycket sidoskott som behöver hållas efter och gallras (annars blir de tunna och eländiga). Sorten används inte särskilt mycket av kommersiella odlare eftersom bären mognar så sent, nästan samtidigt som riktigt tidiga hösthallon. En del återförsäljare definierar därför Haida som ett hösthallon, men mer tillförlitliga källor är sorten ett sent sommarhallon. Ger klarröda hallon med hyfsat bra hållbarhet och kraftigt syrlig smak. Bären är stora och vackra men det är en törstig sort som ger bäst skörd med droppbevattning. Ger låga, men väldigt många skott torra säsonger, men skotten kan bli rejält långa om det blir en blöt vår. Enligt vissa källor är Haida en taggfri sort.
  • Jatsi – Zon okänd. Ger stora, goda röda bär som sitter fast hårt på sitt skaft. Skotten beskrivs som stadiga och styva. Finsk sort som ännu inte riktigt nått den svenska marknaden.
  • Jenkka – Zon okänd. Bären beskrivs som runda, glansiga och goda med söt smak. Får långa, tunna och ganska böjliga skott. Finsj sort som ännu inte riktigt nått den svenska marknaden.
  • Jeppo Gulhallon – Zon okänd. Sannolikt mycket härdig. Nygammal sort; ny för att den inte funnits att köpa kommersiellt särskilt länge men gammal för att den odlats i ca 100 år i Jeppo, Österbotten. Gul hallonsort som ger ganska små bär med mildsöt smak. Hallonen är goda att äta färska, direkt från busken men funkar också fint att frysa och göra sylt och saft på. Sorten beskrivs som både frisk och lättodlad.
  • Julia – Zon okänd, trivs sannolikt bara i södra delarna av Sverige. Ger riktigt stora, vackra bär på ca 5g styck med fast fruktkött som passar fint som garnering på tårtor och bakverk. En engelsk sort som beskrivs som lättplockad med höga skott.
  • Krukhallon – se Ruby Beauy, Lloyd George, Lucky Berry Raspberry och Twotimer Sugana Red och Yellow.
  • Krusenbergs Hornet – Zon okänd. Mycket gammal sort som ger mörkröda, smakrika och goda bär med plattrund form. Extremt svår att få tag på.
  • Laszka E– Zon I-V. En mycket tidig och produktiv sort som ger röda bär i början av juli. Bären är riktigt stora men lossnar lätt från grenen så det gäller att skörda i tid. Klipp bprt de grenar som gett skörd och gallra på våren bland skotten så att plantan inte blir för tät. Finns som E-planta, bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.
  • Lloyd George – Zon I-III (IV). ”Hallonets Rolls Royce” enligt Herbert Arvidsson. Sorten dök upp 1919, där den hittades i en skog i Cant, England. En mycket tidig, remonterande och lågväxande sort som funkar fint att odla i kruka. Tänk på att om du odlar den i kruka så behöver du se till att krukan har hål i botten och är gjord av ett isolerande material (helst frigolitkruka) eller så får du själv isolera krukan med bubbelplast, trasmattor eller frigolit för att plantan ska ha en chans att överleva. Ställ gärna krukan på en tjock bit frigolit i skyddat läge.
  • Lucky Berry Raspberry – Mycket produktiv sort som ger saftiga, röda hallon med sötsyrlig smak. Enligt tillverkare och återförsäljare ger sorten skörd under ovanligt lång tid för att vara hallon, ända från juli till oktober. Passar bra att odla i kruka eftersom den har ett kompakt växtsätt och bara blir 0,8-1 m hög. Hur pass mycket kyla sorten tål vet jag inte, har kontaktat både tillverkaren och återförsäljare utan att få svar. Hoppas kunna uppdatera med den informationen så småningom. Namnet är ett registrerat varumärke som säljs och marknadsförs av tyska Baumschule Christoph Marken. Det är en ganska ny sort inom serien Lucky Berry (som kanske tidigare mest är känt för blåbäret Lucky Berry) som dök upp på svenska marknaden våren 2020. Tänk på att om du odlar den i kruka så behöver du se till att krukan har hål i botten och är gjord av ett isolerande material (helst frigolitkruka) eller så får du själv isolera krukan med bubbelplast, trasmattor eller frigolit för att plantan ska ha en chans att överleva. Ställ gärna krukan på en tjock bit frigolit i skyddat läge.
  • Malling Exploit – Zon I-IV.  Engelsk sort som ger stora, kägelformade röda bär som mognar i juli. Beskrivs ofta som ett mycket gott dessertbär. Skjuter många skott, behöver gallras. Tyvärr är sorten känslig för den stora hallonbladlusen som sprider många tråkiga virus. Systersort till Malling Jewel.
  • Malling Jewel -Zon I-IV. Ger stora, röda och fasta bär i juli-augusti. Produktiv sort som gärna vill ha lite lägre ph i jorden. Blir ca 125 cm hög.
  • Malling Orient – Finns inte mycket att läsa om den här sorten, men den lär ge stora bär.
  • Malling Promise – Zon I-IV. Mycket tidig och produktiv sort som ger röda bär.
  • Maria – Zon I-VI. Beskrivs som en ovanligt vacker hallonplanta med rödtonade blad och rödbruna skott med vackert lysande röda bär som lär smaka som vildhallon. Sorten är enligt Herberts Hallon en vegetativ avkomling av sorten Asker som togs fram på 1950-talet av Ernst Wiklund. Hittas sällan i fysiska trädgårdsbutiker men brukar gå att beställa hem via nätet.
  • Maurin Makea – Zon I-VI Namnet betyder nåt i stil med Moriska Söta/Ljuva/Härliga på finska. Röd hallonsort som lossnar lätt från skaftet och skjuter ganska mycket skott. Bären är lätt avlånga och påminner om vildhallon i smaken, är en spontankorsning mellan odlade och vilda hallon.
  • Meeker – Zon I-II enligt vissa källor, men enligt Herberts Hallon tål sorten betydligt mer kyla, zon I-IV. Ger hyfsat stora och ganska söta bär med fast kött som är lätta att plocka. Behöver stöttas upp. Namnet är ett registrerat varumärke.
  • Miranda – En svensk förädling som togs fram på Alnarp på 40-talet, finns idag inte att köpa. Ett fåtal virusinfekterade exemplar finns kvar och har förhoppningsvis nu hunnit bli virusrensade och bevarade av POM (Programmet för Odlad Mångfald).
  • Mitra – En svensk förädling som togs fram på Alnarp på 40-talet, finns idag inte att köpa. Ett fåtal virusinfekterade exemplar finns kvar och har förhoppningsvis nu hunnit bli virusrensade och bevarade av POM (Programmet för Odlad Mångfald).
  • Mormorshallon – Zon I-VI. Ger runda små röda bär med härlig smak som mognar i slutet av juli/början av augusti. Tyvärr fungerar den inget vidare att odla kommersiellt eftersom den inte klarar lagring och transport så bra, enda sättet att få njuta av smaken av Mormorshallon är att odla dem själv. Smaken brukar beskrivas som klassisk, eller gammeldags hallon, som hallon smakade förr. Vissa källor beskriver mormorshallon som en taggfri sort. Sorten var mycket vanlig i trädgårdsbutikerna i början av 2000-talet, har blivit lite svårare att hitta på senare år.
  • Muskoka – Zon I-VI. En produktiv och härdig sort som är vanlig i Finland. Får många och stadiga skott och ger fasta, små klart mörkröda bär med syrlig smak. Sorten svarar fint på gödning och ger då ännu fler och ännu större bär så det lönar sig att gödsla. En annan trevlig egenskap är att sorten klarar att odlas på lerjord. Muskoka har taggar, men ganska få. Tyvärr är sorten känslig för den stora hallonbladlusen som sprider många tråkiga virus.
  • Norna – Zon I-V En produktiv sort som ger stora, goda röda bär. Norna är en korsning mellan Asker och Lloyd George som funkar bra på grusjord enligt Herbert Arvidsson.
  • Octavia – Zon okänd. Sen sort som har trist färg och svag smak. Används ibland som jämförelse-sort inom odlingsförsök av hallon eftersom sorten är frisk och kraftigväxande.
  • Ottawa – Zon I-V. Ett rött sommarhallon som tyvärr är mottaglig för allt möjligt elände… Kan drabbas av både hallonskottsjuka (fast enligt vissa källor är den motståndskraftig mot skottsjuka) och mjöldagg, och att bärens fluga är skålformade gör att de lätt samlar på sig vatten vilket gör att hallonen ofta får gråmögel. Tyvärr är sorten känslig för den stora hallonbladlusen som sprider många tråkiga virus. Men om den klarar sig ifrån sjukdomar så ger Ottawa ganska stor skörd. Ger mörkt röda hallon med syrlig smak och kort hållbarhet. Bären lossnar lätt från grenen, vilket är bra när den skördas med hjälp av maskin, mindre bra om du vill plocka för hand. En tidig sort, nästan lite för tidig för ”Sorten blommar så tidigt, att de första blommarna ofta sönderpollineras av bin som blir alldeles för ivriga över dessa första hallonblommorna för säsongen. Det gör att de första bären ofta blir ”smulbär”, som lätt går sönder.” enligt Kirsten Jensens rapport Ekologisk odling av hallon 2013:87 på sid 16. Ottawa kan få ganska långa, gängliga grenar med mycket taggar som behöver bindas upp. Och var inte rädd för att gallra tidigt på säsongen, den ger många sidoskott (ibland så många som 25-35 skott per buske) som behöver hållas efter om du vill slippa svampsjukdomarna. Vanligare i norrländska odlingar, söderut finns fler lättskötta sorter att välja bland.
  • Ottoson Preusen – Zon I-V. Ger stora, söta röda bär som håller formen bra och släpper lätt från grenen. Tål att odlas i lättlera, svår att få tag på numera efter Herbert Arvidssons bortgång.
  • Preussen E*** – Zon I-V. Tysk sort från 1919 som ofta beskrivs som idealisk för hemträdgården eftersom den är lättodlad, inte sätter så många rotskott och är nästan taggfri. Ger ljusröda, mellanstora goda hallon med ganska rund form som är goda att äta direkt från busken. Bären mosas lätt sönder, perfekt för sylt och saft men svårare att transportera, lagra och frysa. Mognar i juli-augusti. En av de allra vanligaste sorterna i svenska trädgårdar. Säljs av de allra flesta trädgårdsbutiker. Tyvärr är sorten känslig för den stora hallonbladlusen som sprider många tråkiga virus så det lönar sig att köpa den som E-planta. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.
  • Risarp Dessert – Zon I – IV. Lite förvirrande uppgifter kring sortens ursprung… Kallades ett tag för Risarps Veten, men ändrade senare namn till Risarp Dessert enligt Herberts Hallon, men enligt Kirsten Jensens Rapport 2013:87 s 19 är Veten och Risarp Dessert nästan en och samma, ”Risarp är en svenskselekterat klon av veten, med sötare bär.” Togs fram 1977 och är resultatet av en korsning av Veten och Preussen enligt Herberts Hallon. Risarp Dessert påminner mycket om sorten Veten men är mycket godare och friskare med mer stabila skott. Beskrivs som en extremt produktiv sort som ger massvis av vackert djupröda, stora, mycket goda och hållbara bär (smaken sägs vara väldigt lik Schönemann). Hallonen är goda att äta direkt från busken men passar också fint till sylt och saft. Plantan mår bäst odlad på lätt jord (dvs undvik tung lerjord) och gillar inte konstgödsel enligt Herbert Arvidsson. Blir ca 120 cm hög och är fortfarande hyfsat lätt att få tag på, flera av de stora trädgårdskedjorna säljer den fortfarande.
  • Ruby Beauty /NR7/Raspberry Shortcake / Brazelberry Raspberry Shortcake Zon I-IV (kanske tillochmed zon V enligt vissa återförsäljare). Ny sort som släpptes kommersiellt 2019. Kallas ibland för terrasshallon eftersom det är en kompaktväxande, taggfri sort som blir ca 0,9-1 m hög och därför passar bra att odla i kruka. Tänk på att om du odlar den i kruka så behöver du se till att krukan har hål i botten och är gjord av ett isolerande material (helst frigolitkruka) eller så får du själv isolera krukan med bubbelplast, trasmattor eller frigolit för att plantan ska ha en chans att överleva. Ställ gärna krukan på en tjock bit frigolit i skyddat läge.En mycket produktiv sort med bulligt, fylligt växtsätt som inte behöver bindas upp och ger mängder med söta, röda bär juli – september. Klipp bort de grenar som gett skörd och gallra sedan bland skotten på våren. Gödsla på våren. Enligt tillverkaren föredrar plantan jord med ett ph-värde mellan 6,5 och 7,5. Namnet är ett registrerat varumärke och ingår i serien Brazelberry som marknadsförs hårt i USA. Sorten har olika namn beroende på var i världen den marknadsförs men det är egentligen en och samma sort. I USA och Canada marknadsförs NR7 som Raspberry Shortcake och i Storbrittanien och Europa marknadsförs den som Ruby Beauty, båda namnen är registrerade varumärken. Sorten ägs av Pacific Berries LLC och togs fram i ett gemensamt förädlingsprogram av The New Zealand Institute for Plant & Food Research Limited (PFR) och Northwest Plant Company (NWP). NR7 är resultatet av en korsning av bl a sorterna Willamette och HR101.
  • Schönemann – Zon I-IV En korsning av Lloyd George och Preussen som togs fram i Stuttgardt på 1950-talet. En produktiv sort som ger vackra, stora goda röda bär på stabila skott. Trivs på lätt jord, dvs inte tung lerjord. Sorten var vanligare förr i tiden, kan vara svår att få tag på nuförtiden.
  • Splont Explorer – Zon I-III En gammal engelsk sort som togs till Sverige på 1920-talet av trädgårdsmästare Nyberg. Sorten ger riktigt stora, goda röda bär. En av de sorterna Herbert Arvidsson gärna brukade rekommendera.
  • Stiora – Zon I-IV. Norsk röd hallonsort med lätt taggiga grenar som ger stora, fasta bär med bra hållbarhet. Beskrivs som produktiv och svagväxande, men skjuter ganska många skott. Har provodlats ett tag i västra delen av Sverige och på Åland. Det verkar som om barken på Stiora inte spricker så lätt, vilket sannolikt innebär att den inte är särskilt mottaglig för varken hallonskottsjuka eller hallonbarkgallmygga. Eftersom den kan drabbas av rotröta så är det klokt att enbart köpa E-planta. Finns så vitt jag vet ännnu inte på den svenska marknaden.
  • Stor Gul – En mutation av den röda hallonsorten Risarp Dessert som får stora, gula hallon.
  • Superlative – Zon okänd, men har historiskt odlats i södra delen av Sverige. Mycket gammal sort som togs fram 1881 av trädgårdsmästaren Merryfield på Waldershane Park. Produktiv sort som ger rejäla, ovanligt stora röda bär med god smak. Ett bär är ca 2 cm i diameter och 2, 5 cm i höjd. Buskens blad beskrivs som krusiga med invikta kanter, och skotten som långa och raka i behov av stöd med taggar upp till 30 cm på grenen. Herbert Arvidsson hittade plantor i närheten av Sofieros Slottsträdgård i Helsingborg, osäkert om sorten fortfarande säljs kommersiellt efter hans bortgång.
  • Tibethallon – Zon I-IV. Kallas också för Spökbjörnbär, dess vetenskapliga namn på latin är Rubus thibetanus ’Silver Fern’ vilket ganska väl beskriver växtens utseende: den får silvergröna blad med ljusa grenar som till formen påminner mycket om klassiska ormbunkar. Blir ca 1, 5 m hög och får svarta, ätbara bär (som mer liknar björnbär än hallon om du frågar mig). Hur bären smakar vete sjutton, men jag har ännu inte hittat någon återförsäljare som beskriver dem som jätegoda så sannolikt är de väl ätbara, men inte delikata… Egentligen är den inte ett sommarhallon men ibland dyker den upp i plantskolornas hallonsortiment så därför vill jag ändå inkludera den här i sortguiden.
  • Tulameen*** – Zon ??? Olika återförsäljare anger väldigt olika härdighet på den här sorten… Enligt vissa lämpar sig sorten för zon II, enligt andra klarar den zon IV eller zon VI. Kanadensisk sort som enligt Bärfrämjandets hemsida inte verkar trivas så bra i svenskt klimat: ”Den kommer från Kanada där vinterkylan är stabil. Här börjar skotten ofta vegetera för tidigt och klarar sedan inte av våra ibland skarpa köldknäppar på vårvintern.” Vanlig i kommersiella odlingar, men då odlas den oftast i tunnel, inte på friland. Höjd ca 1,8 m, plantans sidoskott beskrivs som långa. Ger stora, avlånga röda bär med god smak som mognar i juli. Riktigt vackra, rejäla bär som är jättefina som dekoration på tårtor och bakverk. Bärens funkar fint att frysa in eftersom de håller formen bra och hallonens glans och färg finns kvar.
  • Twotimer Sugana Red – Zon I-V. Ny röd hallonsort som beskrivs som rikbärande eftersom den ger på både ettårs-skott och tvåårsskott. Bären beskrivs som stora och söta, och plantan lär fungera fint att odla i kruka. Bären går bra att frysa, sylta och safta men är också goda att ätas färska direkt från busken.
  • Twotimer Sugana Yellow – Zon I-V. Ny gul hallonsort som beskrivs som rikbärande eftersom den ger på både ettårs-skott och tvåårsskott. Bären beskrivs som stora och söta, och plantan lär fungera fint att odla i kruka. Bären går bra att frysa, sylta och safta men är också goda att ätas färska direkt från busken.
  • Varnes – Zon I-II (III) Norsk sort som ännu inte nått svenska marknaden. Ger aprikosfärgade, varmguldiga bär med fin storlek men med dålig hållbarhet eftersom fruktköttet är mjukt. Bäst att ätas färsk, inte så kul att använda i köket eftersom sylt på Varnes blir grå. Ganska svagväxande sort med taggiga skott. Eftersom sorten ibland kan drabbas av rotröta så är det klokt att enbart använda sig av E-planta.
  • Veten E***– Zon I-IV En röd, sort som hängt med länge. Veten är resultatet av en korsning av hallonsorterna Lloyd George och Asker, togs fram 1964 i Kise, Norge. Ger stora, syrliga, kägelformade bär som är lätta att plocka och passar bra till sylt och saft men är inte så goda att äta direkt från busken. Bären går bra att lagra. Sätter många skott och ger helt ok skörd, hallonen börjar mogna i slutet av juli. Veten beskrivs av vissa källor som taggfri, av andra källor som nästan helt utan taggar eller med få taggar. Tyvärr är sorten känslig för den stora hallonbladlusen som sprider många tråkiga virus, därför lönar det sig att köpa den som som E-planta. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, frisk sort som är anpassad för svenskt klimat.
  • Yertz/Yerts/Gert – Härdig sort som klarar zon VI. Ovanligt rödbladigt hallon från Bjursås, Falun. Endast en ynka (svag) källa nämner den här hallonsorten vid namn, vet du mer om den? Finns den verkligen på riktigt? Kontakta mig gärna och berätta. 🙂
  • Älandsbro Asker/ Asker Älandsbro (dyker ibland upp som felstavat med Å istället för Ä) – Zon III-VII. Väääldigt köldtålig sort som rekommenderas för knepiga odlingslägen och norra Sverige. Klarar lerjord och ger goda, röda bär som är ganska små, även om plantorna droppbevattnas. Skjuter inte så jättemånga skott enligt sydliga källor, men i norrland verkar den skjuta väldigt många skott som behöver gallras. Ger sämre skörd i södra Sverige, lite bättre skörd i mellersta delen av landet och mycket bra skörd i norra Sverige. Herbert Arvidssons växtmaterial av sorten kom från Luleå där den ska ha klarat 42 minusgrader. Tyvärr är sorten lite känslig för den stora hallonbladlusen som sprider många tråkiga virus, kan också få viss hallonskottsjuka. Enligt Kirsten Jensens Rapport 2013:87 sid 17 så har ”sorten /…/närmast kultstatus i Norge, och många norrmän är faktiskt villiga att betala extra för bären.”. Smaken beskrivs som mycket god men bären har dålig hållbarhet och ska helst ätas upp så fort som möjligt.
Lätt övermogna Golden Queen.
Boken Hallon av Ingar Nilsson rekommenderas varmt om du vill lära dig mer om hallonets historia och användning. Det står inte så mycket om enskilda sorter.

Och så ännu fler…

Jag har hittat långt fler sortnamn än de i listan ovan… Ofta får ju gamla kulturarvssorter namn efter platsen de odlats länge på, efter en känd person eller efter en person som odlat den, men det har varit svårt att hitta mer information än bara namnet på dessa: Amber, Augusta, Belle de Fontenay, Cuthbert, Eva/Zeva, Fajstrup, Herberts Mormor, Marlboro/Marlborough, Mespi, Miranda, Myrböck, Möja, Nybyn, Öbergs Schönemann och mååånga många fler…

Vet du mer om dessa sorter? Zon, färgen på bären, höjd eller hur bären smakar? Kontakta mig gärna och berätta. Jag uppdaterar listan allteftersom jag får tag på ny information. 🙂

Okänd sommarsort som växer halvvilt i skogsbrynet hemma på gården hos oss i zon 4.

Källor i urval

Bärfrämjandet

Ekologisk odling av hallon Rapport 2013:87 av Kirsten Jensen på Länsstyrelsen i Västra Götalands Län

Herberts Hallon Harplinge

Hushållningssällskapets bärbrev 28 nov 2016

Elitplanta.com

Läs också: Fem fantastiska jordgubbar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.