Tomaterna Brandywine

trollet
Vi är många som älskar tomaten Brandywine,
men inte så många vet om att det finns flera olika Brandywine att välja mellan…

Högväxande

Gemensamt för Brandywine-tomaterna är att de är högväxande, indeterminata tomater som ska tjuvas. Annars är variationen stor; de finns i många olika färger och storlekar, allt från en liten röd körsbärstomat till aprikosfärgade 700 grams bjässar.
Ju större tomatfrukten blir desto längre brukar det ta för den att mogna. Brandywine är en klassisk växthustomat men kan gå att odla på friland i gynnsamma lägen om det blir en lång, varm sommar. Jag brukar ofta odla Brandywine Cherry och nån till Brandywine-sort i stor kruka på friland vid en varm ladugårdsvägg. Just den största biffsorten Apricot Brandywine undviker jag eftersom den sällan hinner mogna här hos mig i zon 4.

Köttig och smakrik

Brandywine har vunnit många smaktester och smaken brukar beskrivas som fyllig med en perfekt balans mellan syra och sötma. Det är en kulturarvssort med potatisliknande blad som odlats länge av bl a amishfolket (men sorten verkar komma från Ohio). Typiskt för kulturarvssorter är att storleken på tomatfrukterna kan variera ganska mycket på en och samma planta och det blir väldigt tydligt på Brandywine.

Det är en ganska köttig tomat som inte har så många kärnor vilket gör att tomatfrö av Brandywine ofta kan vara lite dyrare att köpa än andra sorter. Formen kan också variera på en och samma planta, mindre frukter är ofta slätare medan större blir vackert veckade och ser ut som en blomma när de skivas. Snygg i skivor på pizza eller på toppen av en sallad eller paj.

Orange Brandywine på senhösten.

Tunnskalig

Moderna, nyare tomatsorter är ofta hårt avlade för att få fram en jämn skörd med tomater som är lika stora, mognar samtidigt och har tjockare skal som är lätta att hantera, lagra och transportera utan att skadas. Ofta är det egenskaper som växtförädlarna tar fram på bekostnad av smak.

Att Brandywine är en gammal kulturarvssort märks tydligt eftersom den är väääldigt god och ganska tunnskalig vilket gör den svår att sälja kommersiellt eftersom den spricker lätt och inte kan transporteras utan att gå sönder. Den som fastnar för smaken av Brandywine måste helt enkelt odla den själv eftersom den inte går att hitta i vanlig matbutik.

Brandywine i sorter:

Mina personliga favoriter so far är Black Brandywine och Cherry Brandywine, men alla versioner av Brandywine är odlingsvärda…

Brandywine Cherry, en liten fast och god körsbärstomat.
  • Apricot Brandywine – Vackert mildorange bifftomat som kan bli rejält stor under rätt förutsättningar, ibland på 300-700 g! Plantan med potatisliknande blad kan också bli väldigt hög med långa grenar. Smakmässigt är den mycket lik gul Brandywine, men färgen är annorlunda. Beskrivs som medeltidig sort av vissa fröfirmor, som sen av andra. Hyfsat lätt att få tag på frö, säljs av flera fröfirmor (men inte av de stora trädgårdskedjorna).
  • Black Brandywine – Rödsvart veckad bifftomat med mörkare skuldror som jag tycker är toppengod! Den var så god att jag inte ens hann med att fota den i somras, den åkte bara rätt in i gapet…  Saftig och söt smak, tålig högavkastande sort som inte spricker så lätt. Enligt Runåbergs hemsida vann  den svarta varianten av Brandywine överlägset i smaktest som den absolut godaste av alla Brandywine-varianter.
    Sannolikt inte samma sort som True Black Brandywine (men det debatteras fortfarande flitigt i tomatkretsar)… En något instabil rödsvart högväxande sort som ibland får potatisblad, ibland inte. Tomaterna beskrivs som något mindre i storlek än den klassiska röda Brandywine. Enligt Tatianas TomatoBase upptäcktes den i ett fält av Brandywineplantor som odlades av Seeds by Design i Kalifornien, USA. Sorten tros vara en korsning mellan den klassiska röda Brandywine och en okänd svart tomatsort. Säljs av flera svenska fröfirmor, mycket lätt att hitta frö.
  • Brandywine Brandyberry’s Pink – En rosa röd, slät version av Brandywine som odlats i hela fyra generationer av Bill Brandyberrys familj i Massillon, Ohio i USA. Sorten beskrivs som mycket mer produktiv än den klassiska Brandywine, men med samma delikata smak. Plantan har potatisblad och tomaterna är slätare och mindre än den klassiska Brandywine. Ger skörd sent på säsongen.
  • Brandywine och Brandywine Red – Klarröd veckad tomat, 200-400 g som mäter mellan 7 ½- 9 i brix. Den klassiska kulturarvsorten med väääldigt god smak. Inte särskilt jätteproduktiv, många nyare versioner av Brandywine ger betydligt mer. Sägs ha fått sitt namn efter floden Brandywine River i östra Pennsylvania i USA. Enligt vissa källor dök Brandywine upp 1885, enligt andra källor är det 1889 som gäller.
    En del menar att Brandywine är släkt med tomaten Mikado och introducerades av Burpee’s men Amy Goldman tillbakavisar det påståendet bestämt i boken The Heirloom Tomato. Hon skriver att fröfirman Johnson & Stokes fick några frön skickade till sig med posten från en ”customer in Ohio” som bad dem testodla den eftersom den var så väldigt god. Det gjorde de, och på den vägen är det. (The Herloom Tomato, s 106). På Tatianas TomatoBase står det såhär: ”A tomato named ”Brandywine” was introduced by Johnson and Stokes in 1889; woodcuts of the variety in catalogs indicate that their release was regular leaf, and it has been seen listed as a ”red” tomato. It is a possibility that Johnson and Stokes’ ”Brandywine” is actually the tomato known as ”Red Brandywine”. More research is needed on this.” Jotack, jag instämmer. Om Brandywine och Brandywine Red egentligen är en och samma tomat vete sjutton, kunniga tomatentusiaster verkar inte kunna enas om den saken riktigt… Huruvida den ursprungliga, originalBrandywine-sorten hade potatislikande blad eller inte debatteras också flitigt. Att smaken är sagolikt god med en perfekt balans mellan både sötma och syra verkar dock alla vara överens om. 😉
  • Brandywine Cherry – Röd, oval 25 g, god, långa klasar, fast och medeltidig. En sort som jag odlar lite då och då. Jag upplever den som väldigt produktiv, nästan som en multiflora. Den dök upp 1998 tack vare Tim Diermann i Seed Savers Exchange, USA. Enligt honom är Brandywine Cherry resultatet av en ”genetic fluke” (mutation) av Brandywine.
  • Brandywine Gul/ Brandywine Yellow – Gul bifftomat, ca 350 g, liknar nästan en klassisk pumpa i utseendet med smak av ananas, persika och melon. Mäter 7 i brix. Kanske samma som Brandywine Orange. Beskrivs av många hobbyodlare som den minst produktiva sorten av alla Brandywines, men andra har bättre erfarenheter. De gånger jag odlat den så har smaken varit fantastisk men produktiviteten låg. Återförsäljare beskriver den ofta som en medeltidig sort men jag håller inte alls med om det, jag upplever att den ger skörd sist av alla Brandywines jag provat hittills. En fördel är däremot att den inte spricker så lätt, de tomater man får är väldigt fina. Kräver sannolikt växthus för att bli riktigt bra. Något instabil sort som ibland får potatisblad, ibland inte. Säljs av flera svenska fröfirmor, mycket lätt att få tag på frö.
  • Brandywine Gul/ Brandywine Yellow Platfoot Strain – Rejält stor gul bifftomat som är lik den klassiska gula Brandywine förutom att den är mycket mer produktiv och ger mer och fler felfria tomater. Tomaterna är lätt veckade och plantan har vanligen potatisliknande blad. Sen sort som kräver växthus för att bli riktigt bra. Om du odlar i kruka så är det dunderstor kruka som gäller. Sorten togs fram av Gary Platfoot i Ohio, USA.
  • Brandywine Noir – Kanske samma som True Black Brandywine?
  • Brandywine Orange – Orangegul tomat, plattrund, 200-400g, beskrivs som medelsen. Kanske samma som Brandywine Yellow.
  • Brandywine OTV – En röd version av Brandywine med potatisliknande blad som är resultatet av en spontan, naturlig korsning av gul Brandywine och en annan okänd tomatsort. Sägs vara mer produktiv än klassisk Brandywine och sätter frukt även under väldigt varma förhållanden. OTV är en förkortning för Off The Vine, så hette ett nyhetsbrev av Carolyn Male och Craig LeHoullier som fanns förut, det handlade om kulturarvssorter av tomat.
  • Brandywine Pink Improved – Plattrund, rödrosa tomat med potatisliknande blad, 300 g-500 g (enligt vissa odlare kan de bli upp till 700 g). Har vunnit många smaktester. Jag gillar den skarpt! Verkar vara en förbättrad version av den klassiska Brandywine som lär vara liiite mer produktiv och mer motståndskraftig mot sjukdomar. Har gett helt ok här hos mig i zon 4 utan växthus.
  • Brandywine Sherry – En röd cocktail-tomatversion som jag först trodde var samma som Brandywine Cherry (felstavning?) men de har lite annorlunda form så det tror jag inte längre. Mörkrosa små tomater på ca 10 g som inte spricker så lätt och går att lagra hyfsat länge (men det är inte en vintertomat). Planta med potatisblad. Har inte hittat frö till den hos svenska fröfirmor än men det är nog bara en tidsfråga, den är mycket populär i Europa (särskilt i tysk- och fransktalande länder).
  • Cowlick’s Brandywine – Beskrivs som lika god som Sudduth Strain, fast ger slätare och lite mindre tomater. Produktiv sort som vissa menar är en av de allra bästa Brandywines eftersom den är produktiv och ger tidigast av biffbrandywinesorterna. Selektionen har fått sitt namn efter Cowlick’s Plantskola i Australien.
  • Glick’s Strain /Brandywine Glick’s Strain – Rosaröd biffsort med potatisblad från Glick’s Seed Co i Lancaster, Pennsylvania i USA. Beskrivs som mycket produktiv med utmärkt smak. Dök upp 1996 i Seed Savers Exchanges årsbok (en fröodlarförening, en amerikansk motsvarighet till svenska Sesam ungefär).
  • Joyce’s Strain /Brandywine Joyce’s Strain – En lokal selektion av Brandywine som dök upp 1995. Ger rosa tomater av lite mindre storlek. Plantan har potatisliknande blad och beskrivs som mycket mer produktiv än vad den klassiska röda Brandywine brukar vara.
  • Liam’s Brandywine – Rosa lokal selektion av Brandywine, bladen beskrivs som ”regular leaf” på engelska, har inte potatisblad. Dök upp i samband med att man förädlade fram sorten Lucky Cross.
  • Pawer’s Brandywine – Rosa biffsort med potatisliknande blad som dök upp 1994 i USA. Smaken beskrivs som fantastisk.
  • Sudduth Strain /Brandywine Sudduth Strain/ Quisenberry’s Brandywine – Känd som den allra godaste sorten av röd Brandywines (jag har inte odlat den själv än). En selektion av röd Brandywine som odlats länge av Dorothy Sudduth Hill i Tenessee, USA. Samlades in av Ben Quisenberry på 1980-talet. Mäter 6 i brix.
  • True Black Brandywine – Verkar inte vara samma sort som Black Brandywine (men helt säker är jag inte, det verkar som om återförsäljare blandar ihop dem ibland och huruvida de är samma sort eller ej debatteras fortfarande flitigt i olika tomatkretsar). Började säljas kommersiellt 2008 men togs fram på 1920-talet i Westtown, Pennsylvania i USA av tandläkaren Dr. Harold E Martin. Sannolikt är den resultatet av en korsning mellan Brandywine och den svarta tomaten Fejee Improved (som inte verkar finnas kvar längre).
    Harold E Martin samarbetade inte med någon fröfirma utan fröna till True Black Brandywine spreds tack vare William Woys Weaver som fick frön av sin äldre släkting som i sin tur fått dem av Harold E Martin. Sorten beskrivs som starkväxande och produktiv. Vissa återförsäljare beskriver den som tålig att odla i lite kyligare klimat. Jag har fått tag på frö och ska testa att odla den i år, ska bli spännande att jämföra den med Brandywine Black. 🙂

Känner du till ännu fler sorters Brandywine? Tipsa mig gärna så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Omogen Brandywine Cherry. Ordentligt produktiv, och god!
Brandywine Pink Improved.

Och så en bubblare…

Det har gjorts en del korsningar av Brandywine genom åren, en riktigt lyckad sådan är BrandyFred som togs fram i samband med The Dwarf Tomato Project. BrandyFred är en korsning mellan just klassiska Brandywine och Dwarf Wild Fred som Vince LaVallo lyckades få fram.

Det är en kompakt, produktiv tomatsort som blir ca 1 meter hög. Tomaterna är ganska stora, mörkt röda med lila ton, smaken beskrivs som utmärkt. Bäst blir den om den odlas så att den får flera stammar, och helst inte i kruka. Bättre i en upphöjd bädd eller pallkrage om den ska orka med att producera så pass många och stora tomater, de blir mellan 200-500g. Jag ska testa att odla BrandyFred för första gången i sommar, ska bli så spännande att smaka… 😀 😀 😀

Tomaten Brandywine Red, underbar bild i boken The Heirloom Tomato av Amy Goldman s 107 från 2008.
Läs också: Frågor & Svar om tetra cis-lykopentomater

8 Comments

  1. Jag odlar i år en ganska ny sort, Brandywine OTV. Det är röd tomat, tåligare mot värme, bindas mer tomater även i varmt växthuset.

  2. Jag blir väldigt nyfiken på var man får tag på alla dessa Brandy Wine-sorter! Var hittar man frö från ex Brandy Fred exempelvis??

    1. Hej!

      Väldigt många olika sorters Brandywine finns på den svenska marknaden, men inte alla. Ingen svensk fröfirma brukar sälja fler än kanske 1-3 sorter i taget (och utbudet varierar från år till år) så det gäller att googla det individuella sortnamnet. 🙂 Just BrandyFred tror jag inte att det är någon svensk fröfirma som säljer än, jag köpte den av en svensk privatperson. Våga fråga i köp-och säljgrupper i sociala medier, den är väldigt populär (jag säljer varken frö eller plantor tyvärr). Lycka till i jakten. 🙂

  3. Tack för en superintressant artikel! Vet du om Brandywine Yellow kan ha vanliga blad dvs ej potatis? Om inte har jag nog en intressant korsning att se fram emot 🙂

    1. Hej, tack snälla vad roligt att du gillade att läsa. 🙂

      Brandywine Yellow är en instabil stam som ibland får potatisblad, ibland inte… Vissa återförsäljare listar den därför som med potatisblad, andra inte. (den ”andra” gula Brandywine Platfoot Strain har däremot vanligen potatisblad). Brandywine är lite lurig tycker jag, trots att den odlats i över hundra år så beter den sig fortfarande lite hursomhelst, men smaken är ju fantastisk så att jag förstår att folk gärna velat ta fram egna versioner av den genom åren. Lycka till med din Brandywine. 🙂

  4. Aha! Det kan förklara saken! Jag har haft Brandywine två år och inte en bifftomat har det blivit! Däremot normalstora. Men kan det vara så att en bifftomat inte utvecklar sig till en biff utan stannar i tillväxt och alltså bara blir en normalstor? Fröna ska, enligt försäljaren, vara biff nämligen…

    1. Brandywine är ju känd för att inte vara särskilt stabil… Jag har fått både bifftomater och normalstora tomater på en och samma planta ibland. Men det kan ju också bero på att den kanske blivit öppet pollinerad (hos fröodlaren du köpte av) och korsat sig med en vanlig, normalstor tomat. Svårt att veta. Testa att plantera den i större jordvolym och gödsla som tusan (med både kväve och mineralgödsel) och håll tummarna. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.