Cox Orange: vinteräpplet som smakar lite päron

trollet

Jättegod men inte så härdig

Det absolut bästa med Cox Orange tycker jag är smaken! Det smakar lite päron, en del brukar beskriva smaken som mest päron + lite banan. Vete sjutton om jag håller med om just banansmakbeskrivningen men päronsmaken känner jag absolut. Frukten har också en väldigt lagomt liten storlek tycker jag, äpplena är precis så pass stora att man glatt orkar äta ett som efterrätt (även om man redan är mätt). Min mammas favoritäpple är det. Hon har bra smak min mamma. 😉

Nackdelen med Cox Orange är härdigheten och kinkigheten, för det är tyvärr inte en sort som skulle stortrivas här hos mig i blåsiga zon 4 med tung lerjord så jag får vackert köpa godingarna i mataffären istället för att odla själv. Rekommenderad växtzon för Cox Orange är zon I-II och även om själva trädet må klara kallare zon så blir inte frukten nåt vidare då, och det är ju ändå den man vill åt. 🙂

Smakrika vinteräpplet Cox Orange har ofta lite rost i skafthålan.

Det där med namn…

Enligt SKUD stavas namnet egentligen Cox’s Orange, men jag har valt att hålla mig till samma stavning som Görel Kristina Näslund använder i pomologin Svenska Äpplen; Cox Orange. Det finns också synonyma namn som Cox’s Orange Pippin eller Cox’ Orangerenett. Jag har sett att enstaka större trädgårdskedjor verkar sälja Queen Cox och Cox Orange som en och samma sort men huruvida det faktiskt stämmer, att de verkligen är en och samma sort, vet jag inte. Vet du? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂

Vinteräpplen plockas inte på vintern, de plockas på hösten men har bra hållbarhet och smaken mognar vid lagring inomhus.

Ursprung

Rent visuellt så ser Cox Orange ut litegranna som ett mini-Ribston och Cox Orange brukar sägas komma från en kärnsådd av just nio stycken Ribstonkärnor som gjordes 1825 av Richard Cox i Colnbrook, England. Den sådden resulterade i moderträden av Cox Orange och Cox Pomona enligt Anton Nilsson (Nilsson 1986:399). Äppelsorten Cox Orange har med tiden blivit enormt populär, ett av världens mest populära äppelsorter men det dröjde ända till ca 1865 innan det kom till Sverige. Genom åren har det dykt upp mutanter av Cox Orange som ger större frukter: Large Cox Orange eller Storfruktig Cox Orange. Träden verkar bete sig likadant, men själva frukten blir större. Det verkar också finnas en rödare version, Röd Cox Orange.

Man har länge trott att föräldrarna till Cox Orange är just Ribston och nån till sort, men modern DNA-analys har visat att Cox Orange och Ribston snarare är halvsyskon. I bloggen Svenska Äpplen hänvisar Görel Kristina Näslund till en artikel i medlemstidningen Pomologen där Hilde Nybom bland annat skriver att ”/../Cox Orange inte är ättling till Ribston (som man förut antagit). De två är istället halvsyskon. Båda sorterna har det kryddiga och aromrika äpplet Margil (även kallat Reinette Musquée eller Muscadet) som den ena föräldern, en urgammal renett från Normandie /…/”.

Goda släktingar

Trots sin lite småröriga stamtavla så är Cox Orange hursomhelst en riktigt god sort som också har många goda, trevliga släktingar. Sötsyrligt svulstiga Cox Pomona (sannolikt ett syskon) är också jättegott men ger större frukt och är betydligt härdigare och klarar zon I-IV. Ännu syrligare Ribston är lika härdigt och betydligt mer lättodlat än Cox Orange.

Holsteiner Cox som är en kärnsådd av Cox Orange tycker jag också förtjänar att lyftas fram. Den klarar förvisso bara zon I-II men smakmässigt är den lite mer lik Cox Orange än de andra släktingarna; smaken brukar beskrivas som en kombination av ananas och päron.

Holsteiner Cox till salu på äppeldagarna hos Kiviks Musteri.

Trädet Cox Orange

Trädet brukar beskrivas som medelstarkväxande och ger skörd rätt snabbt men ger ofta stor skörd bara vartannat år och behöver kartgallras. Blomningen beskrivs som medeltidig-sen och pågår länge. Den är också kinkig med växtplatsen; varm växtplats ska det vara men inte FÖR varmt med stillastående luft, för att spaljéras vid en varm vägg rekommenderas inte… Helst ska våren vara tidig och hösten mild, jorden ska vara näringsrik och lite extra kaliumgödsel är också bra.

Trots all denna omsorg så är trädet känt för att kunna åka på allt möjligt elände, särskilt i fuktigt klimat: kräfta, skorv, mjöldagg, monilia och äppelvecklare. Lagrad frukt kan få gloeosporiumröta. Det är verkligen tur att äpplena är så goda, för den här sorten kräver en hel del arbete och omsorg. Lättodlat skulle jag inte kalla det, även om det snällt brukar ge skörd regelbundet.

Cox Orange-träd i visningsträdgården på äppeldagarna på Kiviks Musteri.

Typiska kännetecken för frukten Cox Orange

Enligt Görel Kristna Näslunds bok Svenska Äpplen så plockas Cox Orange i mitten av oktober ungefär och mognar i slutet av oktober, enligt Anton Nilsson mognar frukten i november-december. Båda är överens om att den går att lagra i några månader, till januari eller längre. Själva frukten är ganska liten (särskilt på äldre träd) med plattrund form och matt skal med gröngul grundfärg och brunröd eller orangeröd täckfärg med rödare strimmor på solsidan. Ofta finns lite rost fläckvis eller i skafthålan.

Skaftet är ofta rätt tjockt och lite snett, sitter ibland vid en svulst och foderröret är litet och koniskt. Kärnhuset är rätt stort och kärnorna är kastanjebruna, rätt stora och plattbreda. Fruktköttet doftar svagt, är blekgult, fast och saftigt med härlig sötsyrlig smak och pärontoner. Näslund beskriver smaken som ”Rik, komplex arom som påminner om honung, nötter, päron och banan.” (Näslund & af Sandeberg 2010:90). Anton Nilsson kallar Cox Orange för ”/…/en bordsfrukt av förnämsta klass.” och jag kan inte annat än att hålla med. (Nilsson 1986:400). Cox Orange odlas fortfarande kommersiellt i stor skala och det är inte svårt att förstå varför… Trots kinkigheten så är smaken värd besväret. Jag brukar tänka på frukten som liten, men smaken är stor. Det ryktas dock att Muskatrenett är ÄNNU godare, men den har jag inte smakat på ännu. 😉

Klassiska förväxlingsäpplen: Holsteiner Cox (men det äpplet är större och har stark doft av citrus), Ellisons Orange (men det har vitare fruktkött och både doftar och smakar mer banan), Guldparmän (har klargröna foderblad, CO’s är svagt ludna) och Laxton Superb (som ger större frukt med mer grå skalfärg), och så förstås Ribston men det har en annan, lite åsigare form.

Skånskodlad Cox Orange på Kiviks Musteri.
Om du kisar lite när du tittar på frukten på håll så ser den lite vagt orange ut i färgen.

Pollinatörer

Cox Orange pollineras av bl a Aroma, Arreskov, Boiken, Filippa,Cox Pomona, Discovery, Gloster och Golden Noble.

Fördelar med Cox Orange

  • Verkligen jättegott smakrikt äpple med fina pärontoner och specifik smak!
  • Går att lagra länge, ända till januari-februari.
  • Pollineras av rätt vanliga sorter.

Nackdelar med Cox Orange

  • Inte så härdigt, blir bäst i växtzon I-II.
  • Skötselkrävande: kartgallring, kaliumgödsling och beskärning.
  • Kräver lyxig växtplats (men inte stillastående luft om du vill spaljéra det).
  • Drar ofta på sig både sjukdomar och skadedjur.

Källor i urval:

bok: Svenska äpplen av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg (2010)

bok: Våra äpplesorter av Anton Nilsson (1986)

http://svenskaapplen.blogspot.com/2020/12/vad-ar-det-for-fel-pa-ribston.html

http://svenskaapplen.blogspot.com/2021/06/cox-orange-ett-apple-i-sarklass.html

http://svenskaapplen.blogspot.com/2019/02/muskatrenett-godare-cox-orange.html

https://skud.slu.se/nav/taxa?q=malus%20cox%20orange&sort=leftcolumn&limit=1000

Läs också Sortguide: Pelaräpplen
Fler inlägg om äpplen

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.