Hållbarheten på Fiaschetto

trollet

 

Upphängd eller liggandes i skål

I tidigare blogginlägg har jag kallat Fiaschetto för vintertomat, helt enkelt för att det är ett uttryck som många känner till. Men strikt definitionsmässigt så kommer piennolotomater från Neapel och Kampanien och vintertomater från Apulien så jaja, strikt definitionsmässigt så är väl Fiaschetto snarare en piennolotomat…

Men, piennolotomater brukar ju traditionellt hängas upp al piennolo, dvs i en klase, och min erfarenhet av att förvara Fiaschetto är att de tomater som legat på bricka eller fat har klarat sig bättre och längre än de som hängts upp i traditionell piennoloklase.

Fiaschetto, en härligt köttig busksort.
Fiaschetto i slutet av november.

Några månader

Hållbarheten på Fiaschetto har varierat mellan 1-3 månader. Sämst hållbarhet hade de tomaterna som lagrades hängandes i vanlig rumstemperatur i köket. Halvbra gick det för de tomaterna som hängdes upp svalt, och de som låg i skål i rumstemperatur. Allra bäst hållbarhet hade de som lagrades liggande i skål och på brickor i ett svalare utrymme (en kattvind som har ca 12-15 plusgrader).

Hur pass bra och länge långlagringstomater i allmänhet klarar att förvaras beror på flera saker:

  • SORT – Vissa sorter har helt enkelt längre lagringsduglighet än andra. En del klarar bara ett par månader, andra över ett år. Välj sort efter behov.
  • TEMPERATUR – Oavsett sort så brukar långlagringstomater hålla bäst i svalare temperatur, ca 15-18 plusgrader. Sämst hållbarhet brukar vara i fönstret, i direkt solljus rakt ovanför ett varmt element.
  • GÖDSEL – Många av långlagringstomatsorterna kommer från länder med naturligt hög mineralhalt i jorden, t ex Vesuvius sluttningar i Italien. Försök att imitera de odlingsförhållandena så gott det går genom att tillsätta extra mineralgödsel, gärna kalium som gödslar smak och kalcium som hindrar skalsprickor. Överdriven kvävegödsling ger sämre smak och sämre hållbarhet.
  • VATTNING – Vattna jämnt och regelbundet, men inte överdrivet mycket för annars riskerar tomaterna att spricka (antingen i skalet eller vid skalfästet) och då blir hållbarheten sämre.
  • SKÖRDA – Skörda i tid, när ca 70% av klasen är röd och resten är grön. Om hela klasen är grön vid skörd så blir smaken sämre, om hela klasen är röd vid skörd blir hållbarheten sämre. Låt en bit av kvisten vara kvar, men avblada så att det inte blir skräpigt.
När tomaterna sakta börjar mörkna från rött till brunt så är det bråttom, koka sås på dem bums innan de blir förstörda.
Lagrade i rumstemperatur, i fönstrets solsken ovanför ett element är sämsta stället… Tomaterna på bilden höll bara nån månad innan de började bli dåliga.

Det där med definitioner

Piennolo är i folkmun ett samlingsnamn för italienska långlagringstomater men de förekommer även i andra länder, ofta har de fått sitt namn efter orten de kommer ifrån. Traditionellt så kommer just piennolo från Kampanien och Neapel, och vintertomater från Apulien, men tomater som går att långlagra odlas även i andra länder än Italien.

Jag har valt att kalla Fiaschetto för en vintertomat eftersom tomaterna är så pass stora och tunga att jag undrar om den egentligen klarar att hängas upp som piennolo… Vintertomater är ofta av modell större och brukar därför ofta lagras liggande, på brickor eller fat, men egentligen strikt definitionsmässigt så är alltså Fiaschetto snarare en piennolotomat eftersom den kommer från Neapel (Napoli på italienska). Eller långlagringstomat, för jag har ju inte odlat mina i Italien, utan här hemma på gården. 😉

Mellanstora Fiaschetto och äppelstora Reverend Morrows Longkeeper.
Fiaschetto, jättegod men med begränsad hållbarhet. Och så Reverend Morrows Longkeeper, ingen smakhöjdare men hållbarheten är fantastisk…
Läs också: En tomatodlares olika faser

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.