Sortguide: Tomaterna Marmande

trollet
Marmande Verte.

Knepig klassiker

Jag tycker att klanen Marmande är knepig… Så extremt kinkig med väder och det är också väldigt viktigt med timing när den ska skördas. Jag HAR ätit jättegoda Marmande-tomater, men jag har banne mig ätit en miljon fler som varit mjöliga och trista eller bara varit övermogna och ointressanta… 😂😂😂

Som de flesta sydeuropeiska tomatklassiker (San Marzano mfl) så kräver de helt enkelt växthusodling eller en ovanligt lång, varm sommar för att bli riktigt bra. De är optimala att odla på sydligare breddgrader, med en klassisk ”svensk” sommar blir resultatet oftast bara halvdant. Det fåtal, riktigt goda klassiska Marmande-tomater jag smakat har oftast varit goda om de odlats i varmväxthus eller i zon I-II i Sverige. Som frilandsodlad (eller krukodlad) här i zon 4 är den smakmässigt sällan mycket att hurra över.

Alternativa nästanbusk-biffar

Men visst, om tomatsorten vore totalt genomusel så hade den ju knappast bevarats så länge och förädlats fram i så himla många versioner: Gult, grönt, ”randigt” osv och uttrycket ’tomat av Marmande-typ’ florerar fortfarande flitigt i kommersiella förädlingskretsar. Den är en klassiker, nästan som en facit-tomat som moderna sorter får finna sig i att bli jämförda med. Och buskbiff är praktiskt, men i mina ögon är den egentligen lite för hög för att definieras som busk, och inget för hobbyodlare på friland. Även om olika återförsäljare ibland definierar Marmande som busk och ibland som högväxande, så verkar de flesta fröfirmor iallafall vara överens om att den blir bäst i växthus eller odlad under växthuslika förhållanden.

Marmande Verte, ganska köttig faktiskt.

Blir bäst i växthus

Enligt min erfarenhet så blir Marmande-tomater bäst i växthus, så om du (som jag) odlar utan växthus så finns det många andra, roligare och godare, biffsorter att välja mellan (och tåligare ryska, tjeckiska eller kanadensiska sorter som Mongolian Dwarf Micro Bush mfl). Jag ser den som en inspirations-föregångare till Dwarf-sorterna som kommit på senare år. Personligen så tycker jag att de är mycket bättre (iaf de ”tidiga” Dwarf-sorterna, som t ex Dwarf Arctic Rose, Dwarf Alenka, Dwarf Large Barred Boar, Dwarf Bundaberg Rumball mfl). Men om du ändå vill orientera dig lite i djungeln av Marmande-tomater så är det förstås alltid trevligt med en sortguide.🙂

Historia och ursprung

I boken The Heirloom Tomato skriver Amy Goldman att Marmande är en gammal traditionell sort från södra Frankrike (och jodå, det finns en region i sydvästra Frankrike som heter så) men men mer än så vet man inte. Inte ens fransmännen själva verkar ha riktigt bra koll på Marmandes historia, men den var vanlig på 1950-talet i Frankrike. Numera odlas den mest av hobbyodlare (i kommersiell storskalig odling är det F1hybrider som dominerar). Den tidigaste källan som nämner Marmande är Il Baldoni’s Il Pomodoro på 1940-talet enligt Goldman, men mer information än så om den klassiska Marmandes ursprung har jag inte lyckats få fram.

Sortguide: Marmande

De sorter jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil.
De sorter som är lätta att få tag på är markerade med ***.
Med reservation för felskrivningar.

Klassisk Marmande.
  • Bountiful F1 /Madame Marmande F1 – Högväxande biffsort framtagen av tomatförädlaren Simon Crawford. Ger rejäla röda bifftomater som inte spricker med bra smak. Beskrivs som en gourmet-tomat! På den amerikanska marknaden heter tomaten Madame Marmande F1, på den europeiska heter den Bountiful F1. hr en utvecklingstid på ca 72 dagar enligt amerikansk fröfirma.
  • Marbonne F1- Väldigt lik den klassiska Marmande, fast betydligt mer produktiv, starkväxande och mer motståndskraftig mot sjukdomar (särskilt tålig mot tomatmosaikvirus och fusarium). Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman genetiskt likadan. Sorten saluförs av Semenco.
  • Marmande Ancienne – Information saknas. Kontakta mig gärna om du vet något om Marmande Ancienne. 🙂
  • Marmande*** – Den klassiska, franska kulturarvssorten. En mellanstor, mellantidig röd tomat med lätt veckad form (mindre tomater är ganska släta, större blir mer veckade). Tomaterna blir ca 150-170 g. Smaken beskrivs som klassiskt gammeldags, komplex och härligt sötsyrlig. En kompakt, högväxande sort med vanligt bladverk som ändå är ganska låg, på gränsen till en busktomat, jag skulle kalla den för semi-determinate. Sannolikt delvis därför den använts så flitigt i olika förädlingsprogram. Kräver mycket värme och blir bäst odlad i växthus eller under växthuslika förhållanden.
  • Marmande Cuarenteno – Röd, lätt veckad sort som det finns förvånansvärt lite information om. Ordet Curarenteno betyder karantän på spanska.
  • Marmande de Montpellier*** – En korsning av Marmande Garnier och Feuerwerk som Eric Pedebas tagit fram i Nederländerna. Högväxande produktiv biffsort, medelsen. Har Feuerwerks snygga utseende men Marmandes goda, gammeldags tomatsmak.
  • Marmande Extra – Information saknas. Kontakta mig gärna om du vet något om Marmande Extra. 🙂
  • Marmande Garnier Rouge – En klarröd, lätt veckad version av Marmande som upptäcktes av och döptes efter Mrs Garnier i Savigny-sur-Orge, Essone i Frankrike på 1960-talet. Den är rejält mycket större än den klassiska Marmande: Marmande Garnier Rouge kan ge tomater på 300- 600 g och plantan beskrivs som högväxande. Tomaterna mognar i mitten av säsongen och beskrivs som köttiga, goda och spricker inte så lätt. Ska tydligen vara hyfsat motståndskraftig mot sjukdomar också.
  • Marmande Jaune – Gul variant av Marmande som ger riktigt goda tomater på ca 100-180 g som tyvärr spricker ganska lätt. Hyfsat högväxande planta (men inte jättehög). Sannolikt samma sort som Marmande Yellow (jaune betyder gul på franska).
  • Marmande Super – se Super Marmande
  • Marmande Superprecoce*** – Hyfsat lågväxande, nästan en busksort. Ger röda, ganska släta mellanstora tomater som mognar tidigt på säsongen. Ordet superprecoce = superbrådmogen på spanska, dvs den är tidigare än den klassiska ”vanliga” Marmande.
  • Marmande Verte – Verte betyder grön på franska. Sannolikt en grön spontan mutation av den klassiska Marmande som gjorts i USA. Ger väldigt stora, gröna tomater på ca 200-350 g som rodnar lätt i gulorange när de är riktigt mogna. Smaken beskrivs som sådär, inte lika god som röd eller gul marmande. Högväxande, nästan 2 m och ger skörd i mitten av säsongen. Sorten beskrivs som ny och instabil. Ingen delikatess direkt, men väldigt vacker.
  • Marmande VR*** – Fransk sort som ger röda, lätt veckande bifftomater av mindre modell som mognar liiite tidigare än klassiska Marmande. Enligt vissa källor är det här en halvhög sort, enligt andra, mer betrodda källor blir plantan 150-200 cm hög. Ca 80 dagars utvecklingstid.
  • Marmande Yellow – se Marmande Jaune
  • Marmandino One F1*** – Rejält högväxande biffsort som kan bli upp till 2 m hög. Tomaterna är ljust röda med gröna åsar, tydligt veckade i formen. Beskrivs kunna klara utomhusodling. Svindyrt frö med liten mängd frö i påsen. Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman genetiskt likadan.
  • MR16229 – Nyhet från Syngenta som riktar sig till kommersiella odlare. Ger hjärtformade, mörka tomater med grön nacke och god smak. Extremt produktiv sort som ger skörd från juli tillochmed september.
  • Super Marmande /Supermarmande /Marmande Super – Produktiv, röd biffsort som ger tomater av varierande storlek, mellan 50 g- 200 g. Beskrivs som en bra allroundtomat, mäter 4 i brix. Enligt vissa källor är plantan högväxande, enligt andra källor stannar den på 150 cm i höjd. Sannolikt har den getts prefixnamnet Super för att den är mer produktiv än den klassiska ”bara” Marmande. I boken The Heirloom Tomato skriver Amy Goldman att Super Marmande är väldigt lik den klassiska, men verkar vara både tidigare och mer resistent mot sjukdomar (oklart vilka). Hon hintar också att den kan ha sitt ursprung hos en italiensk sort: ”Supermarmande is not as ”groovy” as the old Large Red or Pomodoro Rosso (see Costoluto Genovese, page 48), from which it is evidently descended, but it’s excellent in French cookery.” (The heirloom tomato s 56) Enligt vissa europeiska fröfirmor är Super Marmande väl anpassad till kyligare klimat men jag håller inte alls med om den saken… Men det kan förstås bero på vad man jämför med, vad man definierar som ett kallare klimat. Här i zon 4 har de flesta ryska sorter levererat både bättre och tidigare (men visst ger den skörd snabbare än den klassiska Marmande, det gör den).
  • Sweet Marmande F1 – En matt och mörk grönröd (nästan svartbrun) tomat med lätt veckad form på ca 180 g. Smaken är mycket god och aromatisk, liksom lite salt och mineralaktig. Har tagits fram av av internationella fröfirman HM Clause (ett dotterbolag till fröjätten Limagrain) i samarbete med spanska företag i bl a Almería och Granada. Den lanserades 2017 i Spanien och har sen oktober 2018 äntligen hittat hela vägen till Sverige via matkedjan Lidl. Frö till den här F1hybriden finns inte att köpa för hobbyodlare än, och eftersom Sweet Marmande F1 är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman genetiskt likadan.
  • Tomande F1*** – Röd högväxande modern hybrid som utlovar klassisk gammeldags smak på en lättodlad planta med långa rankor, blir ca 180 cm hög. Säljs av många olika fröfirmor, både i Sverige, Nederländerna och England. Har tilldelats Garden Merit-priset av Royal Cultural Society för sin pålitlighet. Utvecklingstid 70 dagar enligt svensk fröfirma. Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman genetiskt likadan.
Sweet Marmande F1.

Fördelar, nackdelar och alternativ

Fördelen med Marmande är att det är mycket lätt att få tag på frö, nackdelen är att du behöver växthus om den ska bli riktigt bra, iallafall om du bor norr om zon 2. Marmande saluförs ofta som en bra frilandstomat och det är verkligen en sanning med viss modifikation; den funkar säkert superbra att odla på friland på Frankrikes sydliga breddgrader, men Sverige är ett avlångt land. Smaken blir inte lika bra här, om det inte blir en rekordvarm och lång sommar.

En annan klar nackdel är att den klassiska Marmande väääldigt snabbt blir mjölig och övermogen. Ibland är den optimala skördetiden så kort som en enda dag, så det gäller verkligen att hålla sig framme och kontrollera mognaden regelbundet. Jag som egentligen inte är nån större vän av F1-hybrider tycker faktiskt att den moderna förädlingen gjort ett kanonjobb vad gäller just den smakmässiga hållbarheten på Marmande-hybriderna. Tvärr är det ändå växthus som gäller även för dessa.

Marmande Verte (i sällskap av bl a Hurma, Sgt pepper och Yellow Blue.

Länkar i urval:

Boken The Heirloom Tomato av Amy Goldman (från 2008)

https://worldtomatosociety.com/tomato/?search=Marmande&page=1

https://www.seedo.nl/tomate-tomande-solanum-samen-p-4306.html?language=en

https://www.freshplaza.com/article/9246760/syngenta-launching-new-tomato-varieties/

Läs också: Färska tomater året runt
Fler inlägg om tomater

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.