För några år sen började jag intressera mig för finnmarksväxter. Det finns inte så mycket skrivet om såna sorter men några enstaka raringar har jag lyckats snoka upp genom åren. Sockerärten Finnmarksärt är en av dem.😃
Jag odlar på många olika sätt; i kruka, i pallkrage och på friland i soligt men blåsigt läge i zon 4. Eftersom den uppländska leran är tung och marken här där jag bor är full av mer eller mindre stora stenar (allt från storleken av en tennisboll till storleken av ett badkar!😅) så är det svårt att gräva nedåt, det är betydligt lättare att bygga uppåt. Så det har jag gjort.
I pallkragsodlingen har jag mest dubbla pallkragar utan botten, så att rötterna har fri lejd att söka sig nedåt och maskarna kan söka sig uppåt för att hjälpa till att gratisgödsla. Eftersom sockerärter vill ha nåt att klänga på så är det mest praktiskt för mig att odla dem i pallkrage snarare än på friland, eftersom jag då kan skruva fast spaljén i pallkragarna (det är svårare att få ner och förankra spaljén i backen på friland pga all sten). Problemet är att det ofta blåser och blir rätt kallt nere pallkragsodlingen. Soligt, javisst. Men också kallt. Särskilt på våren.
Tål frost
Visst finns det många sockerärter som beskrivs som hyfsat tåliga, men om det nu finns en som är lite extra tålig så varför inte testa den? Så det gjorde jag.😉
Enligt den ideella fröodlarföreningen Sesams årsbok 2020 är Finnmarksärten en medelhög sorts sockerärt som klättrar bra och som, fascinerande nog, tål frost! Sorten beskrivs som ”Mycket bra i kärva skogstrakter. /…/ Arvesort från Finnmarken” (s 25) vilket bara gjorde mig ännu mer nyfiken… 2021 snokade jag rätt på frö och odlade upp i pallkragsodlingen här hemma. Och det gick jättebra! Sockerärten DeGrace såddes samtidigt på våren och även om båda sorterna klarade vårfrosten så klarade sig Finnmarksärten bättre. Så den har jag fortsatt att odla.😃
Tåligast är sällan godast
Jag gillar tidiga, tåliga sorter jättemycket. Inte för att de är godast (för det är de inte) utan just för att de är så tidiga och tåliga, för det innebär att jag kan få en lång säsong. Ofta får jag frågan vilka sorter som är godast. Ibland får jag frågan varför jag inte BARA odlar de godaste gourmetsorterna och svaret är enkelt: om jag bara odlade gourmetsorter så skulle jag få en kort säsong. Och det vill jag inte. Ju längre säsong med egenodlat desto bättre!😃😃😃
Ingen enda sort är bäst på allt samtidigt och därför gäller det att kombinera olika sorter som kompletterar varandra. Är Finnmarksärten gourmetsöt? Nej. Är den bra ändå? Ja! 😃 Finnmarksärten är inte godast, men den är tidig och tålig så den funkar bra tidig på säsongen. Men vill jag BARA odla den? Nej, verkligen inte! Jag kombinerar den med senare, godare gourmetsorter för att få en lång säsong. Men det beror ju på vilket syfte du har med din odling. Mitt syfte är att kunna äta egenodlat så länge som möjligt. Ditt syfte kanske bara är odling för skojs skull? Eller du kanske bara har plats för en enda sort? Då är det kanske bättre att du väljer nån helt annan, sötare sort. Olika sorter passar ju olika syften. 🙂🙂🙂
Historia
Enligt bloggen på barlingshult.se så fick Lena Israelsson ett brev från en kvinna i Västerbotten, som fått ärten av en granne vars fru hade kopplingar till finnmarkerna som därför hade odlat den länge av historiska skäl. Så småningom har sorten spridits, vilket jag är väldigt glad för. Vissa menar att riktigt gamla, urtida ärtsorter snarare har mörka blommor än vita (Finnmarksärten har ju vita blommor) och att Finnmarksärten därför sannolikt är en mer modern sort än man kanske tror. Så kan det säkert vara.
Jag är ändå väldigt förtjust i den här sorten och kommer att fortsätta odla den oavsett. Jag fröodlar den då och då och erbjuder i Sesams Årsbok till andra medlemmar, men nej jag säljer inget frö (och det gör inte Sesam heller). 🙂🙂🙂
Källor i urval:
https://barlingshult.se/inl%C3%A4gg/2022-01-15/
Hur svedjefinnarnas matkultur påverkar oss än idag
Så intressant att läsa! Glad att du skriver!