Svedjerovans återkomst

trollet

Snabb, lättodlad, och riktigt riktigt snygg…

Svedjerova Enon Kanta.

Enon Kanta och Diana

Svedjerovan är plattrund och växer liksom liggandes ovanpå jorden.
De är gulvita på insidan men utsidan skiftar i lila, rött och gult. Ovanligt vacker för att vara rova! Jag har bara provat att odla sorten Enon Kanta, men det finns fler bl a den gula sorten Diana. De som provat att odla båda verkar inte känna någon större skillnad i smak.

Det fina med rovor i allmänhet och svedjerova i synnerhet, är att det går så pass snabbt att odla. Att den använts som basföda till både djur och människor förr i tiden är lätt att förstå.

Trivs i mager jord

Jag testade först med en tidig vårsådd som inte alls blev bra. Kanske berodde det på att jorden var för välgödslad, för efter några vändor spenat och lite dill så provade jag igen i juli och då gick det mycket bättre. Jag har fått lite motstridiga uppgifter om huruvida svedjerova vill ha mycket gödsel eller ej, en del förordar gödsling andra inte. Mycket vatten verkar däremot vara viktigt oavsett om du gödslar eller låter bli.

Svedjerova skiftar i färg, skalet kan vara gult, rosa, rött eller lila.

Äldre rova

Svedjerova såddes i askan efter svedjebruket (eldning och avverkning) i skogen av de finska skogsarbetarna, sk svedjefinnar. Den följde med migranterna från finland till de svenska skogarna. Det är en äldre slags oförädlad rova som man åt förr i Finland och i vissa delar av Sverige istället för potatis. Att man fortsatte äta den även efter att potatisen erövrat norden beror på att potatisen lätt frös sönder medan svedjerovan var mycket tåligare. Små primörer åts direkt (ofta råa), större exemplar vinterförvarades i stukor täckt med halm för att inte frysa sönder. Den ska klara kyla upp till zon 7, är lättodlad men inte så stor.

Arbetarmat

I Svedjefinnarnas matkultur redogör Ingegerd Nyström för klassiska rätter från 1600-talet och framåt som svedjefinnarna tog med sig till Sverige. Förutom klassisk arbetarmat som motti (nävgröt), kolbulle, sluring och surmört så finns även svedjerovan med som basvara. Den kunde ätas både rå och tillagad. Finsk husmanskost när den är som bäst: rejäl, enkel och mättande.

Ny bok om gamla grödor

Svedjerovan har fört en tynande tillvaro sedan skogsbruket förändrades och svedjefinnarnas skogar avfolkades. Några exakta recept finns inte bevarade, så de som jag hittat är nytolkningar.
Runt nyår kommer Agneta Magnussons bok Gråärter, rovor – och den älskade kålroten. Den tar lyckligtvis upp även svedjerova och bjuder också på recept, så den boken ser jag mycket fram emot. 😀

Kolla vilket vackert mönster skalet har, vilken skönhet!

Fett + svedjerova = sant

När jag finkammat internet på jakt efter recept på svedjerova är det tydligt att den verkar bli allra godast i sällskap med fett. Smaken beskrivs som kryddig och stark, lite som en mer koncentrerad klassisk rovsmak. Utan fett blir den lätt lite bitter, de mest populära recepten innefattar smör, olja eller grädde.

Att äta den istället för (eller med) potatis i mos eller gratäng verkar enklast, eller buljongkokt enligt Paul Svenssons recept. Andra sätt är soppa, ugnsbakad med andra rotsaker eller rå, tunt tunt strimlad på mandolin tillsammans med lättvispad grädde. Just den där råa varianten känns inte riktigt som min grej, men man ska aldrig säga aldrig. Det gäller att prova sig fram med nya råvaror, och det är kul att experimentera.

Insidan är gul, skalet rött, rosa eller violett. Här har nån hunnit provsmaka för mig…
Svedjerova i pallkrage. På tok för tätt,. nästa gång ska jag gallra mycket hårdare…

Lätt att skörda

Svedjerovan är nästan löjligt enkel att skörda eftersom i princip hela rovan ligger ovan jord, det är bara en liten rot som sticker ner i jorden som ett sugrör. Kolla så får du se. 😀

I köket

Jag valde att skala svedjerovan och lät mig inspireras av Paul Svenssons Strömsö-recept på buljongkokt svedjerova. Men att hitta hel råg som han använder i sitt recept blev för komplicerat så jag körde på timjankryddad risotto med stekta champinjoner och grönkål istället. Rovan fick först puttra i buljong i ca 25 min, sen snabbfräste jag den på hög värme i stekpanna.

Höstskörd: besk som cikoriasallat

Jag tänkte att med såhär många godsaker så kan det väl knappast gå fel… Men oj vad beskt! Smaken påminner om cikoriasallat, eller om felaktigt tillagad brysselkål. Den som gillar cikoriasallat gillar nog svedjerova tror jag.

Jag har blivit tipsad om att det går att väga upp beskan litegrann genom att woka i sötsur sås eller genom att balansera upp den med andra söta ingredienser, som päron eller söta dressingar… Värt att testa. Men går det att ”tillaga bort” eller neutralisera beska på nåt vis? Nån med kockutbildning som vet? Hör gärna av dig i såfall och berätta. 😀

Sommarskörd: söt och god?

Tack vare Instagram och Facebook har jag lyckligtvis fått reda på att svedjerova inte alls behöver bli sådär besk och skarp i smaken; det verkar som att vårsådd är att föredra för den som gillar mild smak på sin rova. Kanske beror det också på var någonstans i vårt avlånga land som du odlar; att odla svedjerova i norra delen av Sverige verkar helt klart lättare för den som vill ha en rova med mild, frisk och söt smak. Ju längre och ljusare nätter desto bättre. Och det gäller att både så och skörda lite och ofta, med 1-2 veckors mellanrum.

Vårsådd i kombination med att skörda dem när de är små primörer och regelbunden vattning verkar göra susen. Kanske blir rovan också mindre besk om den odlas i halvskugga på våren? Då riskerar den ju inte att torka ut och bli sådär besk. Det verkar på nåt sätt logiskt… Att smaken blir mindre koncentrerad på det sättet. Då ska de tillochmed vara goda att äta råa, som äpplen! Vete sjutton om det är nåt för mig, men det får jag ju aldrig veta om jag inte testar en gång till… 😉

Tack

Tack AnnJessica Eriksson på Forsnäs Hemman för dina tips om svedjerova på Facebook.
Tack @possegarden123sladene, @hakansson.jeanette, @hampustradgarden och alla ni andra som tipsat och lärt mig en massa om svedjerova på Instagram. 😀

Om du vill lära dig mer om skogsfinnarna och deras historia så kan jag varmt rekommendera dig att följa @finnskogs_linna på Instagram. Ett fantastiskt fint konto med underbara bilder och berättelser från förr.
(Instagram- pch Facebooknamnen ovan är publicerade med godkännande från respektive konto.)

Och tack Maziar Farzin och och UR för det fascinerande programmet Lagom mycket finsk som startade mitt intresse för skogsfinnarna och deras matkultur.

Marmoreringen är som ett konstverk…

Inuti kan svedjerovan vara gul eller vit.

Läs också: Sockerärter som syns

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.