Som budgetodlare är jag enormt förtjust i vallört eftersom den kan användas till så mycket i trädgården! Ofta sjunger jag vallörtens lov på kurser och workshops och då är det vissa som rynkar på näsan… Är inte vallört ett ogräs, undrar många. Det är skillnad på vallört och vallört, svarar jag.
Visst, ”den vanliga” vallörten finns absolut skäl att bli galen på eftersom den sprider sig aggressivt och är jättejobbig att bli av med… Men det är skillnad på vallört och vallört! Den vallört jag älskar är namnsorten Bocking 14 som alltså inte sprider sig som en galning i trädgården eftersom den får så pass få vitala frön.
Den är ett så himla bra och tacksamt täckmaterial att täckodla med, den är utmärkt att göra gödselvatten till tomaterna med, bra att få fart på komposten med och dessutom kan den enligt vissa källor användas som kantväxt/spärrväxt mot aggressiva rotogräs som kirskål… Helt otroligt bra om det stämmer! Jag tänker iallafall prova! 😃
Vad är ett ogräs då?
Själva definitionen av ett ogräs är en växt som växer på fel plats. Det är alltså DU som avgör vad som är ett ogräs i DIN trädgård; världens vackraste ros är alltså ett potentiellt ogräs om den råkar växa i ditt jordgubbsland och du inte vill ha den där. Och en jättefin höstanemon som råkar växa mitt på grusgången är också ett ogräs om du inte vill ha den där. Men vallört som avsiktligt planterats i en trädgård med ett syfte är det alltså inte. Du avgör i din trädgård.
Men visst, traditionellt är det ju många växer som sprider sig hejdlöst som därmed blir ogräs. Och den ”vanliga” uppländska vallörten Symphytum × uplandicum är ju just sådan: den sprider sig lätt med frö och rotbitar och är svår att blir av med och kan tillochmed betraktats som invasiv (men vad som definieras som en invasiv art varierar över tid). Även mindre spridningsbenägna namnsorter av vallört som Bocking 14 kan förstås också vara svåra att bli av med när de väl etablerat sig så välj odlingsplats med omsorg.
Skillnad på vallört och vallört
Vallörtssläktet är stort! Det finns både kaukasisk vallört, bergvallört, gul vallört, turkisk vallört och en himla massa fler… Vissa hatar den, andra älskar den. Den vallört som vanligen hatas är den som sprider sig och beter sig invasivt och därmed hamnar på platser där man inte vill ha den medan den som uppskattas av många är sådana som håller sig på sin plats. Några av de olika ”vallörtar” som cirkulerar är dessa, de jag bedömer som odlingsvärda är markerade i fetstil:
- Fodervallört Symphytum asperum – Användes förr som prydnadsväxt och foderväxt, ungefär i början av 1900-talet.
- Uppländsk vallört Symphytum × uplandicum – En hybrid mellan Symphytum officinale och Symphytum asperum. Mycket invasiv och spridningsbenägen, sprider sig (verkligen jättemycket!) med frö och rötter. Har väldigt kraftigt och kompakt rotsystem och uppvisar heteros, dvs den växer mycket kraftigare än båda sina föräldrar. Kan bli mellan 1-2 m hög. Växer ofta vilt som ogräs, bör inte inplanteras i hemträdgården. På Riksförbundet Svensk Trädgårds hemsida om bekämpning av invasiva växter skriver Tomas Lagerström att ”Även om en besvärlig ogräsart inte är uppsatt på EU-listan eller den svenska listan är det viktigt att bekämpa dem.” och han räknar in den uppländska vallörten där. Jag instämmer. Mer utförlig beskrivning och hur du ser skillnad på Uppländsk vallört och andra vallörter hittar du här hos NatureGate.
- Symphytum × uplandicum ’Bocking 4’ – Steril namnsort av Symphytum × uplandicum som inte sprider sig med frön eller utlöpare. Bildar kraftiga tuvor och ogillar torka. ”/…/ sägs vara en foderväxt för höns, tack vare en bättre näringssammansättning i bladen.” (Skogsträdgården: odla ätbart överallt av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg 2018:379). Förökas kommersiellt via rotsticklingar. OBS! Ta ej frö av den, eftersom det ju då blir en ny sort som kanske inte är frösteril längre. Föröka endast via rotsticklingar. Bocking 14 och Bocking 4 verkar i stort sett vara likvärdiga förutom att 14 verkar vara lite kraftigare i sitt växtsätt och kommer igång tidigare. Framselekterad i England på 1950-talet av Lawrence D Hills på den lilla egendomen Bocking i Essex nordost om London.
- Symphytum × uplandicum ’Bocking 14’ – Steril namnsort av Symphytum × uplandicum som inte sprider sig med frön eller utlöpare. Bildar kraftiga tuvor och ogillar torka. ”/…/har selekterats som den mest produktiva, med högst avkastning och kaliuminnehåll. Den är mycket tidig och resistent mot rost. Bocking 14 har slankare blomstjälkar och än den äkta vallörten och saknar vingkanter. /…/Till skillnad från den vilda vallörten producerar Bocking 14 dessutom mycket få vitala frön.” skriver Anna Brusling i sitt examensarbete (Brusling, 2007:2). Förökas kommersiellt via rotsticklingar. OBS! Ta ej frö av den, eftersom det ju då blir en ny sort som kanske inte är frösteril längre. Föröka endast via rotsticklingar. Bocking 14 och Bocking 4 verkar i stort sett vara likvärdiga förutom att 14 verkar vara lite kraftigare i sitt växtsätt och kommer igång tidigare. Framselekterad i England på 1950-talet av Lawrence D Hills på den lilla egendomen Bocking i Essex nordost om London.
- Äkta vallört Symphytum officinale – Härdighet A* (eller ca zon 1-6). Blir ca meterhög och får klockformade, violetta blommor med lite vita inslag, blomformen är trattlik och hängande. Blommar i juni-augusti. Stjälkar och blad är lite håriga, bladen är långa. Gammal medicinalväxt sen forntiden. Sprider sig med frö och rötter, säljs fortfarande som frö av enstaka fröfirmor. Förekommer vildväxande men är inte alls lika vanlig som den aggressiva uppländska vallörten. Rek plantavstånd 80-100 cm.
Vallört som kantväxt/spärrväxt…?
På en fröodlingskurs i Arbrå, Hälsingland stötte jag på en superfin vallörtshäck av Bocking 14 hemma hos Olle och Sareidah så nu planerar jag att göra en likadan här hemma i min egen trädgård. Jag har köpt Bocking 14 som jag krukat om i större kruka som jag planerar att föröka upp med rotbitar och sedan plantera på rad med ca 50-60 cm plantavstånd som en skyddande spärr gentemot ”ingenmansland”, dvs det skogsparti som kantar vår trädgård där kirskålen härjar. Enligt Philipp Weiss funkar det bra; ”Planterar man uppländsk vallört på rad som en kantväxt/…/blir det efter ett par säsonger som att köra ner en grov planka i jorden, som är nästan ogenomtränglig för revande rotogräs. Dessutom skuggar den marken effektivt med sina stora , mörkgröna blad och hindrar på så vis ogräsfrön från att kunna gro.” (Skogsträdgården: odla ätbart överallt av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg 2018:379).
Planen är att jag sen ska kunna klippa ner vallörtshäcken 3-4 ggr per säsong och använda bladmassan till näringsvatten och som täckodlingsmaterial i grönsakslandet och runt frukt- och bärplantor. För det går verkligen åt gödselvatten här hemma! Särskilt till tomaterna är ju väldigt kaliumkrävande, och för att få fram den optimala smaken så jag behöver alltid mer vallört… 😆
Fördelar 😀 😀 😀
- Har en djupgående rot som kan ta upp mineraler från jordlager långt nere.
- Högt näringsinnehåll, särskilt av kalium och fosfor. Vallört är dock inte ett fullvärdigt gödsel, eftersom det innehåller för lite kväve (i förhållande till fosfor och kalium). Vallörtsvatten kan du därför använda som ett bra kompletteringsgödsel till dina tomatplantor i ett senare stadie, när de fått sina första blomknoppar.
- Ger mycket bladmassa, kan användas som bas för näringsvatten eller som täckodlingsmaterial. Den har också lågt fiberinnehåll vilket gör att den bryts ner snabbt när det ska göras näringsvatten.
- Bra dynamisk ackumulator i kompost, dvs den snabbar på komposteringen om den torkats och hackats och sedan blandas i annan kompost. Bör dock inte komposteras ensam, blir bäst som iblandad annat material i traditionell kompost.
- Kan användas för att förhindra näringsläckage från gödselstackar; plantera vallört runt gödselstacken.
- Producerar väldigt mycket nektar, ca 400 g per hektar.
Nackdelar 🙁 🙁 🙁
- Det är inte helt lätt att få tag på plantor av Bocking 14 och Bocking 4, men de är väl värda jakten. Välj INTE vild uppländsk vallört av ren lathet istället, det är inte värt det… Den blir tokjobbig att bli av med sen.
- Vallört är inte ett fullvärdigt gödselmedel (du behöver tillsätta kväve).
- Även Bocking 14 och Bocking 4 är jobbiga och svåra att ta bort om du tröttnar på din vallört. De sprider sig inte invasivt, men även de har en tjock, djup rot. Fullvuxna plantor kan ha rötter på 2 m eller mer, så tänk till och placera dem på rätt ställe från början. Inte så kul att försöka ta bort eller flytta dem senare (och inte att rekommendera för en kolonilott).
Källor i urval:
https://skogsträdgården.stjärnsund.nu/vallort-en-dundervaxt/
https://skogsträdgården.stjärnsund.nu/skotselrad-bocking-14/
Brusling, A. Vallört som växtnäringskälla. Alnarp, 2007.
https://www.impecta.se/froer/nyttovaxter/medicinalvaxt/vallort
https://www.runabergsfroer.se/?p=968
http://www.peak-oil.se/2017/06/bocking-14-en-magisk-vaxt-alla-bor-ha-i.html
https://blogg.land.se/bondjantan/odlar/godsla-med-vallort-3/
https://www.grönabladet.se/vallort/
https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/invasiva-frammande-arter/Arter/
https://svensktradgard.se/tradgardsrad/invasiva-arter/bekampa-invasiva-vaxter/
https://luontoportti.com/sv/t/1766/upplandsk-vallort
https://www.bokus.com/bok/9780571280919/comfrey/
Köpa vallört:
https://bondenochbananen.qbutik.se/online/rotbitar-bocking-14
http://www.grontliv.se/?p=plantskola-f-r-skogstr-dg-rdsv-xter&sp=k-p-plantor-och-l-kar-fr-n-skogstr-dg-rden