Triss i salvia

trollet

Visst finns det en triljard olika salvior… Ettårig daggsalvia till sommarblomskrukan, flerårig stäppsalvia till perennrabatten, blåsalvian Salvia patens osv men nu är jag mer intresserad av de där ätliga sorterna.

Det roligaste med att jobba i den här branschen är att man aldrig blir fullärd; det dyker alltid upp nya sorter varje år som man inte sett förr. En av de nya bekantskaperna för mig iår var honungsmelonsalvia med sina röda, smala små blommor. 🙂

Tre sorter i krukan

Eftersom mina vanliga salviaplantor gick och dog torkdöden i våras så fick jag köpa nytt även av dessa:

Salvia officinalis – kryddsalvia. Klassikern i matlagning, mest smakrik och godast av alla sorter jag smakat hittills. Får vackert blålila/violetta blommor. Härdighet C, dvs kan övervintra i väldränerat läge. Hos mig i zon 4 brukar den klara vintern om den täcks av snö, vintrar utan snö med barmark brukar den inte orka.

Salvia officinalis, klassikern i matlagning.
Kryddsalvian får blåvioletta blommor.

Salvia officinalis ’Purpurea’ – Klassiker i lite mer lilatonat bladverk. Oerhört fin att samplantera med lila blommor, också god men inte lika smakrik som vanlig klassisk kryddsalvia. Har inget erkänt namn på svenska enligt SKUD. Mindre härdig än den vanliga, övervintrar oftast inte. Kan absolut odlas bara som prydnad, fin ihop med sommarblommor i en potager.

Salvia officinalis ’Purpurea’, nåt vedertaget svenskt namn har jag inte hittat.

Salvia elegans ’Honey Melon’ – Ser nästan mer ut som en mynta i bladverket än en salvia. Får vackert röda, spretigt tunna blommor och är lite högre än den klassiska, kan bli upp till ca 70 cm hög enligt vissa återförsäljare. Beskrivs som half-hardy perennial på utländska sidor, på svenska sidor brukar den anges som ettårig eller med härdighet D, dvs övervintrar inte. Jag tänker prova att odla den i kruka för att den ska bli lättare att ta in före frost. Ska testa att vinterförvara den i jordkällaren/aka spindelhuset i höst (när spindlarna förhoppningsvis gått och lagt sig. Brrr!).

Salvia elegans ’Honey Melon’. Har egentligen grönare bladverk, den här stackarn har kvävebrist.
Nu mår den betydligt bättre, efter några kannor guldvatten.

Smaken då?

Den klassiska kryddsalvian är godast, den lila kanske mer snygg än god men honungsmelonsalvian är ny för mig. Den har en ganska söt doft men vete sjutton om jag verkligen tycker att den smakar just melon… Men visst är den sötare och mildare i smaken. Och lite honungsmelon toner känner jag, särskilt på utandningen men sen kommer en beskare salvia-eftersmak. Passar nog bäst som dekoration på tårtor, sen när bladen på min planta hämtat sig från kvävebristen. Och fina röda små blommor får den också!

De andra två klassikerna är mer för matlagning: smörfriterad till pasta eller potatisrätter och grillat. 🙂

Salviakrukan: triss i (ätlig) salvia.
Förra året hade jag den brokbladiga salvian Tricolor i kruka (men den klarade inte vintern).

Bubblare

Och nu har jag dessutom blivit tipsad om fruktsalvia; Salvia dorisiana, som lär ha en mycket godare, sötare smak än honungsmelonsalvian och lär passa bra i desserter. Fasiken också, villhöver! Men det får nog bli till nästa år…

Läs också Sortguide: Sommarhallon
Trädgårdsprofilernas tomatfavoriter (gourmet edition)

Annons

One Comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.