Sortguide: Mangold

trollet

Produktiv och lättodlad

Jag älskar mangold för att den är så sagolikt lättodlad och det blir mycket mat med liten arbetsinsats. Det är inte för inte som den historiskt kallats för ”fattigmans-spenat” för visst blir det väldiga mängder… Den har odlats i minst 4000 år, både hos greker och romare. Egentligen är mangold inte en slags sallat som många tycks tro, utan mangold tillhör familjen mållväxter och härstammar från betorna,  den är en slags bladbeta. Om du tittar noga på fröna så ser du att de ser ungefär likadana ut som frön till vitbeta, rödbeta osv och det är ingen tillfällighet. 😉

Mangold har en ganska kraftig, jordig smak tycker jag och bladen är godast när de är ganska späda. Stjälkarna är rätt träiga och mer intressanta som kompostmaterial än som mat tycker jag men det finns andra som inte alls håller med och har utvecklat recept även för dessa. Mangold är en stående stapelgrönsak i vårt hushåll, tillsammans med röd målla, kirskål, kruspersilja, rumex, vitlöksblast och spenat utgör den stommen i vår vardagssallad. Särskilt kombinationen mangold och rumex är bra tycker jag, för mangolden är ju lite jordig i smaken och rumex är mer syrlig så de kompletterar och balanserar varandra bra. 🙂

Mangold White Silver 2, Bright Yellow och Rhubarb Chard.
Mangold odlad utomhus i pallkrage plockad i mitten på oktober, zon 4.

Håller stilen länge

Bladgrönt är tacksamt att vinterså. Vintersådd mangold går lättare i blom så skörda regelbundet.

Mangold är tacksam att vinterså men den går lättare snabbt i blom då så det gäller verkligen att skörda lite hela tiden… En del menar att smaken försämras av vintersådd, eftersom plantan då tror att det varit vinter och snabbare ”går i stock”, dvs sätter fröställningar så att en del av sprödheten i bladen går förlorad… Jag skördar ju lite hela tiden, så jag brukar inte märka av det (men man kan ju vinterså bara några plantor, för att ha tidigare skörd, och sen så majoriteten av plantorna senare i varm jord). Jag brukar sprida ut lite frön i en låda med jord, strössla över lite mer jord och sen på med några nävar snö och ett lock med hål i. Sen får lådan stå vid ladugårdsväggen i väntan på våren, då gror fröna när temperaturen och ljuset är rätt. Det går också fint att strössla ut lite frö i en frusen pallkrage i grönsakslandet, täcka med lite (tinad) jord, några nävar snö och sen på med ett genomskinligt plastlock. Sen är det bara att vänta, fröna gror när det går men det gäller att titta till sådden ibland och ta av locket när det börjar komma grönt.

Det fina med mangold är att den både är en av de tidiga grönsakerna, men också en av de senaste. Den brukar hålla stilen väldigt länge i landet så länge man skördar av den regelbundet. På hösten när många andra plantor börjar vissna ner och se trista och deppiga ut så är mangolden totalt oberörd och hur fin som helst. Innan snön kommer brukar jag luta två armeringsjärnnät över mangolden i pallkragsodlingen och täcka med fiberduk så att det går att fortsätta skörda mangold även efter att snön kommit. Plantorna bäddar jag in med lite halm om jag har. Fantastiskt ju, toppenbra budgetodlarmat! 😀

Det ser lite deppigt ut på utsidan förstås, men inuti lever mangolden än. Fastän det är mitt i vintern.
Mangold Bright Lights på vintern. Ofta håller sig bladen långt in i december om de skyddas mot snötyngden. Ännu längre om du täcker med halm. Krusbladig persilja är också tålig, så de är goda grannar tycker jag.

Sortguide: Mangold

De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil. De sorter som är lätta att få tag på är markerade med ***. Med reservation för eventuella felskrivningar. Några sorter som sticker ut är högväxande Fordhook Giant och Lucullus, och den färgglada blandningen Five Colors/Rainbow Chard. Den godaste sorten jag själv smakat hittills är Lucullus.

  • Agila – Kulturarvssort med vita stjälkar och bladnerver. Ganska svår att få tag på i Sverige, lättare i England.
  • Ampera /Ampera F1 – Säljs både som F1hybrid och som icke-hybrid, oklart om icke-hybriden har odlats längre än 7 säsonger och stabiliserats (dvs ”avhybridiserats) eller om det bara rör sig om slarvig märkning hos återförsäljare. Späd hybridsort som växer snabbt med smala, lilarosa stjälkar. F1 är förkortning för Filial 1 och innebär att sorten är en hybrid med två föräldrar och därför inte är lämplig för traditionell fröodling eftersom fröna inte ger genetiskt identisk avkomma med förutsägbara egenskaper. Att ”avhybridisera” eller stabilisera en F1-hybrid tar vanligen ca 7 odlingssäsonger eller mer.
  • Blonde à Carde Blanche /Blonde à Carde Blanche 2 /Carde de Lyon /Bionda di Lione – Extremt populär sort i många europeiska länder (inte lika vanlig i Sverige, dock) som får kritvita stjälkar.
  • Bright Lights F1 /Bright Lights – Bright Lights är inte ett sortnamn utan ett handelsnamn för en frömix av olika sorters mangold med olika bladstjälksfärger som säljs i samma fröpåse. Säljs ibland som en F1-hybrid, ibland inte… Oklart vilka sorter blandningen egentligen består av.

    Mangold Bright Yellow.
  • Bright Yellow/Yellow Bright*** – Säljs ibland som F1 hybrid, oftast inte. Får klargula bladstjälkar och ganska buckliga, gröna blad. Helt ok smak, smakar som mangold brukar smaka (dvs de späda bladen är godast). Mangold med gula stjälkar beskrivs ofta som ovanligt god men det gäller sannolikt inte alla gulstjälkiga sorter, utan det är vissa specifika gulstjälkiga sorter som kan vara godare: som t ex Golden Chard, Golden Sunrise mfl. Kan bli ganska hög, Bright Yellow är ofta en av de mest högresta sorterna som sticker upp lite högre än de andra i mitt grönsaksland här i zon 4.
  • Charlie F1 – Högproduktiv sort med smala röda stjälkar och bladnerver. Perfekt att använda i sallader, som baby leaf. Växer snabbt. F1 är förkortning för Filial 1 och innebär att sorten är en hybrid med två föräldrar och därför inte är lämplig för traditionell fröodling eftersom fröna inte ger genetiskt identisk avkomma med förutsägbara egenskaper. Att ”avhybridisera” eller stabilisera en F1-hybrid tar vanligen ca 7 odlingssäsonger eller mer.
  • Charlotte – Sannolikt samma sort som Rhubarb Chard. Får klarröda/illrosa, ganska späda och smala bladstjälkar och röda bladnerver. Sorten har belönats med Award of Garden Merit år 2020 av brittiska Royal Horticultural Society, RHS.
  • Erbette – se Perpetual Spinach

    Rumex, röd målla och vitlöksblast är gott att kombinera med mangold i en sallad.
  • Feurio – Får rödorange stjälkar och ljusgröna, buckliga blad. Kan gå i stock, dvs sätta fröställningar (men inte alls lika snabbt som många andra sorter).
  • Five Colors*** /Rainbow Chard*** – Handelsnamn för en blandning av fem olika sorter med buckliga blad och fem olika stjälkfärger: vit, grön, ljusröd, neonröd, gul och violett. Blir ca 60 cm höga. Enligt vissa fröfirmor är Five Colors och Rainbow Chard en och samma blandning, enligt andra är de snarlika. Oklart hur det egentligen ligger till. Trevlig blandning som ger en vacker visuell färgklick i grönsakslandet.
  • Flamingo Pink – se Pink Flamingo
  • Fordhook Giant – Starkväxande sort som gör skäl för sitt namn, plantan blir ca 60-70 cm hög och även bladen blir stora! Stjälkarna är vita, breda och bladen buckliga och mörkgröna. Känd för att ge stor skörd, inte gå i frö så lätt och tål många frostnätter. Också snäppet tidigare än många andra sorter, Fordhook Giant har en utvecklingstid på 50 dagar enligt svensk fröfirma.
  • Golden Chard – Vacker sort med klargula stjälkar och gröna blad som behåller färgen fint vid tillagning. Färgen på stjälkarna blir mer intensiv på äldre blad, yngre spädare blad har ljusare färg. Gammal sort som också kallats chilean beat och har funnits sen 1830-talet. Har en utvecklingstid på ca 60 dagar enligt svensk fröfirma. Blir 20-40 cm hög. Beskrivs som en av de godaste och vackraste sorterna av mangold. Kanske samma sort som Golden Sunrise, men helt säker är jag verkligen inte.
  • Groene Gewone – se Perpetual Spinach
  • Hunsrücker Schnitt – Gammal lantsort från Tyskland som får tunna stjälkar och ljust gröna blad. Delvis härdig i Gävle, sannolikt härdig i Tyskland och södra delarna av Sverige. Schnitt betyder klippa/skära på tyska.
  • Jessica – Vacker, knubbig sort med mörkt gröna, släta blad och kraftiga, breda vita stjälkar. Har en utvecklingstid på ca 55 dagar enligt svensk fröfirma och blir ca 20-40 cm hög. Går lätt i stock, dvs sätter fröställningar om du sår för tidigt. Kan sås i juli för höstskörd, verkar tåla frost bra.
  • Lucullus – Mycket bra, produktiv sort som rent smakmässigt är den absolut godaste mangoldsort som jag har smakat hittills. Bladen är faktiskt goda både som små och späda och som storvuxna. Får buckliga, gröna blad med ljusare stjälkar och bladnerver. Kan bli ganska hög, ca 80 cm och tål viss frost. Har en utvecklingstid på ca 50 dagar enligt svensk fröfirma. Mycket gammal sort som lär vara döpt efter den romerske generalen Lucullus (117-56 f Kr).
  • Peppermint /Peppermint Chard*** – Får vackert rosa stjälkar och gröna blad med ljusrosa/vitare bladnerver. Väldigt dekorativ.
  • Perpetual Spinach*** /stjärnmangold / spenatbeta /Erbette /Groene Gewone – Kulturarvssort från 1869. Helgrön sort med gröna, ganska släta blad och ljusgröna, nästan vita smala stjälkar och bladnerver. Bra sort som kan skördas under lång tid, därav dess engelska namn.Tål både torka, kyla och värme liiite bättre än många andra sorter.
  • Pink Flamingo – Vacker sort med klarrosa stjälkar och mörkgröna blad. Blir ca 20-40 cm hög. Unga blad är släta, blir mer buckliga med tiden. Har en utvecklingstid på ca 55 dagar enligt svensk fröfirma.
  • Pirol – Kraftigväxande sort med klargula stjälkar som kan bli ca 65 cm hög enligt svensk fröfirma. Bladen är buckliga och ca 20 cm breda. Sorten brukar tydligen ingå i mangoldfärgfröblandningen Rainbow.
  • Rhubarb Chard*** /Vulkan /Ruby Red /(sannolikt samma sort som Charlotte)- Får klarröda/illrosa, ganska späda och smala bladstjälkar och röda bladnerver. Unga blad är klargröna. Bladen får senare som vuxna också ett lite mörkare utseende, särskilt senare på hösten och när det börjar närma sig vinter så får de lätt ett dovare, nästan lite smutsigt utseende (men de smakar fortfarande som de ska). Bladen är ganska släta. Är tyvärr ofta snabb att gå i blom.
  • Rubin – Får rödrosa stjälkar och klargröna blad, dök på på svenska marknaden ca 2015. Ganska högväxande sort som blir 40-50 cm hög enligt svensk fröfirma.
  • Ruby Red – se Rhubarb Chard
  • Stjärnmangold – se Perpetual Spinach
  • Walliser – Mycket tidig sort som har en utvecklingstid på ca 45 dagar enligt svensk fröfirma. Kraftigväxande sort med vita stjälkar och ganska släta, stora blad. Kan skördas under lång tid.
  • White Silver /White Silver 2 /White Silver 3*** – Får klarvita, kraftiga bladstjälkar med ganska buckliga blad. Har ett väldigt rent och ”piggt” utseende i grönsakslandet, en återkommande visuell favorit (men inte lika god som Lucullus förstås). Siffrorna efter namnet innebär att det är en vidareförädling med så små minimala förbättringar att privatpersoner inte märker någon större skillnad men kommersiella odlare kan göra det ( t ex kortare utvecklingstid med ett fåtal dagar eller liknande). Sorten är dock fortfarande så pass lik orginalet att ett namnbyte inte är aktuellt, det är ingen korsning som gjorts utan förbättring genom selektion. Kanske är sorten White Silver 3 liiiite mer kritvit i stjälken än White Silver 2.

    Mangold White Silver 2.
  • Verde a Costa Bianca /Verde a Cosina Bianca – Ger vita, mycket breda stjälkar och mörkgröna, buckliga blad. Har ett lite ovanligt utseende för att vara mangold, påminner nästan lite om Pak Choi rent visuellt.
  • Verde de Cortar – Ganska kompaktväxande sort som blir ca 25-30 cm hög och ger ljusgröna blad och stjälkar. Bladen beskrivs som ganska små.
  • Verte ta taglio – Italiensk sort med gröna, ganska smala stjälkar som i mång och mycket liknar spenat. Ganska högväxande, kan bli ca 60 cm hög.
  • Vulkan – se Rhubarb Chard
  • Zilver 2*** – Ger vita stjälkar och vita bladnerver. Kanske samma sort som White Silver.

Och så ännu fler…

Jag har hittat fler sortnamn än de i listan ovan men det har varit svårt att hitta mer information än bara namnet på dessa: Akta, De Nice, Golden Sunrise, Silverado mfl.

Kan du ännu fler sorter eller har jag missat just din favorit?
Tipsa mig gärna så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Mangold håller stilen även på senhösten när mycket annat vissnar ner.

Läs också: Tidiga grönsaker (som inte är F1)
Fler sortguider

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.