Fransk lepagehäck på finska Del 1: Sortval

trollet

Därför äppelhäck

Äppelhäckar kan göras och se ut på många olika sätt, de kan vara friväxande eller spaljérade i olika former. Förr i tiden var det nog mest ett skrytbygge, man ville visa att man kunde eller hade råd att anställa nån som kunde hantverket.

Jag vill väldigt gärna ha en äppelhäck här hemma i trädgården eftersom jag är helt tokig i äpplen och då får jag plats med fler äppelsorter än om jag hade haft dem som friväxande träd. Och så är det lättare att plocka frukten förstås, jag behöver inte stå på stege eller veva runt med en äppelplockare i luften. Just formen lepage med sina böljande bågar är ju dessutom extra snygg och passar bättre på odlingsplatsen som lutar litegrann än en traditionell staketformad spaljé. Den ser mer organiskt ut, annars hade det nog häcken sett lite sned ut.

Sortvalet och kvalet

Från början såg listan helt annorlunda ut, med helt andra önskesorter. Problemet var att jag hade svårt att få tag på det växtmaterial jag behövde men klimatförändringarna spelade också in. Eftersom platsen jag odlar på har tung lerjord och ligger i zon 4 så verkade det klokt att ha en eller flera buffertzoner tillgodo. Och de intressantaste, härdigare sorterna var plötsligt inte svenska, utan finska. Så fick det bli.

Nån egentlig tanke på pollinering har jag inte haft (och uppgifter om det har jag heller inte kunnat hitta till många av sorterna), men eftersom det finns en hel del äppelträd i omgivningarna där jag bor så hoppas jag att det blir äpplen ändå.
Vi får se hur det går, håll tummarna! 😀

Ympris köpte jag på trädgårdsmässan i våras, ympningen gjorde jag i mars.

Äppelsorterna i lepagehäcken

Esters Päronäpple – (Esterin päärynäomena) Zon V (IV) Ett rikbärande sent sommaräpple från Kyyjärvi, sorten är identiskt med Lång-sjöns päronäpple. Frukten är ganska liten, har varmt gul botten med röd färg, lätt strimmigt. Smaken beskrivs som god med en tydlig angenäm söt päronsmak.

Gult Kaneläpple/ Gulkanel – (Keltakaneli) Zon III-V (VI) Ett rikbärande sensommar-höstäpple som beskrivs som en av de godaste kanelsorterna som funkar fint både som ätäpple och köksäpple. Sorten kommer ursprungligen från Ryssland och kom till Finland 1881. Sorten är vanlig i Finland numera, mer ovanlig i Sverige.  Frukten är saftig och svagt syrlig med toner av kanel. Ljusgul botten med svaga röda stänkstrimmor. Frukten är medelstor med vitt fruktkött men trädet är kraftigväxande med långa grenar. Växer tydligen extra bra i sandjordar, så jag får vackert jordförbättra min lerjord efter bästa förmåga med barkmull och kompost… Skörden verkar dröja, 5-8 år verkar jag få vänta på att få smaka. Den som väntar på nåt gott… Jag har inte hittat några som helst uppgifter om pollinatörer.

Konfetnoje – Zon IV (V) Sött sommaräpple som kommer från de baltiska länderna. Frukten är medelstor med en god sötma som har en lätt vinsyrlighet. Gul botten med enstaka röda strimmor som sitter glest. En frisk sort som ger skörd snabbt, kanske blir det här den allra första sorten jag får smaka från äppelhäcken om några år. 🙂

Lepas Melon – (Lepaan meloni) – Zon V (VI) Sött sommaräpple från 1830-talet. Saftig, söt frukt med smak av melon utan vinsyrlighet som har högt C-vitaminvärde. Färgen är ljust gul med röd, gles täckfärg. Det ser nästan ut som om den har målats med röd sprayfärg på stort avstånd. Beskrivs som en utmärkt pollinerare. Frukten glasar ibland riktigt vackert.

Rödluvan – Zon V-VI Klarrött höstäpple som går att lagra fram till jul men som är godast att äta direkt från trädet. Äpplena mognar i skftet mellan september och oktober. Smaken beskrivs som sötsyrlig och god. Frukten är medelstor (ibland ännu större), saftig med daggigt skal och fast vitt fruktkött. Rödluvan har en mörkbrun stam och medelstarkt växtsätt med en kraftig mittstam men kan ha svårt att bilda krona. Sorten kan drabbas av skorv. Rödluvan är en ganska ny sort som släpptes på marknaden 1994 och är resultatet av en korsning av den ryska äppelsorten Barhatnoe och kanadensiska äpplet Lobo. Det fina med Rödluvan är att det är en äppelsort som ger frukt snabbt och dessutom ger ganska jämna skördar. Pollineras bl a av Alexander, Alice, Charlamovsky, Guldborg, Gyllenkroks Astrakan, Julyred, Kavlås, Silva, Snövit, Suislepp, Sylvia och Transparente Blanche.

Rött Kaneläpple /Röd Kanel/ Rött Höstäpple – (Punakaneli på finska, Koritschnevoje på ryska) Zon I-V (VI). Ett rödgult höstäpple som blir nästan helrött när det mognat. Frukten beskrivs som saftig och lite syrlig med tydlig kanelarom. Funkar fint både att äta färsk och som tillagad i köket. En rikbärande sort med ryskt ursprung. Bra pollinerare men det verkar som om jag får ha tålamod och vänta länge på första skörden, kanske får jag vänta i 4-8 år…! Hoppas att den är värd väntan. 🙂

Smultronäpple – Zon I-V. Rödbrunt äpple från småland som beskrivs som ett gott bordsäpple. Sägs ha kommit till Sverige med karolinerna till Haghults socken. Trädet växer medelstarkt och ger frukt sen höst/tidig vinter. Frukten är medelstor och avlångt äggformad med gul bottenfärg och rödbrun täckfärg. Saftigt och sött med en fin balans mellan sötma och syra med en väldigt speciell smak. Fruktköttet är grönvitt eller vitt och frukten mognar i oktober, håller i en månad ungefär enligt vissa källor, enligt andra källor har det god hållbarhet… Hm. Vi får väl se. Pollineras bl a av Gyllenkroks Astrakan, Sävstaholm och Transparente Blanche.

Vissa källor menar att sorterna Röd sommarkalvill och Smultronäpple är en och samma sort men jag känner mig inte övertygad om den saken eftersom varken zon eller mognadstid verkar överensstämma… Sorten Höstparmän och Smultronäpple sägs också vara en och samma. Det finns också en röd variation av Smultronäpple som är mer färgad och går under namnet Rött Smultronäpple.

Sockermiron – (Sokerimiron) Zon V Ett sommaräpple med gulgrön botten och röda strimmor. Sockermiron är en gammal rysk sort som odlats i Karelen från början av 1800-talet. Frukten är medelstor, söt och saftig men eftersom den saknar vinsyrlighet så brukar vuxna beskriva smaken som för söt. Barn brukar tydligen älska den, vi får se vad lillgrabben i hushållet tycker om några år när den hunnit sätta frukt. Sorten beskrivs som kraftigväxande och en bra pollinerare.

Särsö / Cloetta / Mignon – Zon IV-V Ett höstäpple med gul botten och röda strimmor. Frukten är stor och saftig med sötsyrlig smak och är verkligen jättegod! Det här är en av få sorter i äppelhäcken som jag faktiskt har smakat och jag gillade den skarpt! En väldigt frisk sort som ger skörd fort. Trädet beskrivs som starkväxande, anspråkslöst och lättodlat så det verkar ju lovande det här. 🙂
Särsö är döpt efter ön med samma namn i stockholmstrakten, och efter trädet som kallades Mignon och växte vid Cloettafabriken i Östergötland. 1936 vid en äppelutställning framkom det att de var en och samma sort.

Vuokko – Zon III-VI Sötvinsyrligt sommaräpple från Pikis i Finland som är resultatet av en korsning av Melba och Huvitus. Frukten är saftig och äggformad med gul täckfärg med orange prickar på solsidan. Sorten beskrivs som en bra pollinerare och pollineras bl a av Dolgo, Heta, Melba, Jättemelba, Petteri, Pirja, Samo och Jaspi. Växtsättet är öppet och Vuokko lär ha bra grenvinklar. Namnet betyder anemon.

Den här informationen hittade jag i montern hos Svergies Pomologiska Sällskap på trädgårdsmässan i Älvsjö i våras.

Välja grundstam

Olika grundstammar har olika egenskaper, därför är det bra att tänka igenom sitt val av grundstam ordentligt. Jag vet att många kunniga väljer A2, men det är inget självklart val för mig eftersom jag vill ha en ganska låg lepagehäck.

Först funderade jag på att använda mig av grundstammen A2 (förkortning för Alnarp 2) för att på så vis får en starkväxande, självbärande häck som inte behövde stöd men till sist bestämde jag mig ändå för grundstam B9 (förkortning för Budakowski 9). Det är en svagväxande grundstam som blir lägre, tål mycket kyla och framförallt ger frukt snabbare. (EDIT: i efterhand har det visat sig att A2 hade varit ett bättre val!)

Eftersom det inte gick att få tag på de sorterna jag ville ha som ettåriga spön i handeln så fick jag köpa grundstam och ympris separat och göra mina egna äppelspön. Det kallas för att ympa. Mer om det en annan gång.

Grundstammar kan du beställa från välsorterade plantskolor eller köpa på trädgårdsmässor som hålls på våren.

Bra egenskaper

I teorin går det nog att spaljéra de allra flesta äppelsorter men i praktiken blir häcken mer lättskött om du är kräsen med ditt sortval eftersom olika äppelsorter har olika egenskaper. Många tänker nog mest på smaken när de väljer äppelsort men om du ska spaljéra så är det bra om du vet litegrann om växtsättet och mottaglighet för sjukdomar också.  Vissa äppelsorter är kraftigväxande och har ganska långa och slängiga grenar, som t ex Åkerö. De är inte optimala för äppelhäckar eftersom det ofta blir glest med frukt. Åkerö brukar ofast drabbas av kräfta och har dessutom ett ganska ojämnt växtsätt med trög start som sen kan dra iväg ordentlig i tillväxt efter några år och de är inte heller jättebra när den ska samsas i en spaljérad häck med andra sorter. Det går såklart att använda Åkerö ändå, men det kan generera ett visst merarbete och en ojämn form på häcken.

Det är också klokt att undvika sorter som är kända för att ha mycket problem med just kräfta. Det finns förstås inga garantier att något växtmaterial förblir friskt för all evig framtid, men det är bra att gardera sig så gott man kan. Bättre att ha oddsen på sin sida än tvärtom. 🙂

Och zon såklart! Härdighet är alltid viktigt att veta men extra viktigt när du gör en spaljérad häck där äppelsorterna sitter ihop med varandra. Inte så kul om delar av häcken fryser bort nån vargavinter, det blir nog svårt att reparera.

Nygjorda äppelspön på tillväxt.

Lång säsong med äppelhäck

Mina drömmars optimala äppelhäck bestod av både sommaräpplen, höstäpplen och vinteräpplen för att få en så lång säsong som möjligt. Men det blev alltså 5 olika sorters sommaräpplen och 5 höstäpplen i den här häcken. Jag hade gärna haft med vinteräpplen också men lyckades inte få tag på de sorterna jag ville ha… Som tur är finns det ju redan två stora gamla äppelträd på tomten, jag får ta och ympa in vinteräpplen på dem istället. 🙂

De har hunnit växa till sig sen i våras, men de har vuxit ganska ojämnt trots samma jord och läge.

 

Philipp Weiss har skrivit mycket matnyttigt om grundstammar på Skogsträdgårdsbloggen. Läs gärna hans fina inlägg Grundstammar del 5 – var får jag tag på dem?

Läs också
Fransk lepagehäck på finska Del 2: Ändarna
Fransk lepagehäck på finska Del 3: Plantering
Fler inlägg om äpplen

Annons

3 Comments

  1. Vilken bra artikel, tack! Vi är på gång att köpa ett äppelträd Gul Kanel och precis som du kunde vi inte hitta någon information om pollinering gällande just denna sorten :-/ Det står bara att den är en god pollinerare, men till vilka sorter då? Fick du inte tag i detta fortfarande?

    1. Hej Marina!

      Jag har också sökt och sökt efter sådan information utan att lyckas hitta vilka sorter som pollinerar Gul Kanel… I bokbibelklassikern Svenska Äpplen av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg står bara ”uppgift saknas” om pollinatörer til GK. Ska snoka vidare.
      Om jag hittar pollinatörer ska jag uppdatera det här inlägget med den informationen. 🙂
      Precis som du skriver så är det flera olika källor som anger att Gul Kanel är en god pollengivare, men sen är det svårt att hitta mer information. Det är ju ofta så med gamla äppelsorter med anor… Gul Kanel finns beskrivet i Ryssland redan på 1850-talet, så nog är det en gammal sort alltid. Men det görs ju fortfarande moderna gentester på gamla sorter, så kanske kan man iallafall få reda på vilken pollineringsgrupp den tillhör så att man kan göra lite bättre, kvalificerade gissningar på bra pollinatörer. Vi får se.

    2. Hej igen Marina!

      Jag har frågat runt lite och fått reda på att sorterna Sävstaholm och Åkerö beskrivs som bra pollengivare till kaneläpplen.
      Kör lite google translate på texten i länken (om du inte kan finska, men det är framförallt pollineringstabellbilden som är intressant). https://vapaavuoro.uusisuomi.fi/arialsio/227689-omenapuu-ja-polytys/?fbclid=IwAR1a0ZmbvHR3kvuYNAwHRNZILYKCQfLH2wpVZGKwHypdUr2psZaaro9ufoE

      Men Gul Kanel är tydligen inte känd för att vara svårpollinerad heller, så om du har 3-5 olika äppelsorter i närheten så brukar det gå bra. Det är värre om du bor isolerat ute på en skärgårdsö, eller har mycket långt till andra äppelsorter förstås. Jag odlar Gul Kanel här hemma på gården men det är ett väldigt ungt spö som inte hunnit sätta frukt än (men jag har Sävstaholm i närheten iaf, så jag blev glad när jag hittade den informationen). Annars kan du ju ympa in några grenar av Sävstaholm eller Åkerö i trädet för att vara på den säkra sidan. Lycka till med äppelodlandet! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.