Lucka 11: Potatis ’King Edward’

trollet

Gästbloggare: Sara Olsson @trollfrokensgard

Potatis ’King Edward’

Arvet i myllan – Om farfar, röken från en Camel och kungarnas potatis

Min farfar var en kung för mig. Inte av guld och gröna skogar, utan av kunskap. Att värdesätta ett arv handlar ofta om att lyssna till orden från dem som inte längre finns ibland oss. I min barndom mättes tiden inte i klockslag, utan i årstider och sysslor. En av de viktigaste ritualerna ägde rum på våren, då det var dags att pigga potatisen. Farfar tog fram vinterlagret, vi tog bort de spensliga luftskotten som bildats, och sedan fick knölarna stå i ladugårdsfönstret tills jorden redde sig, då hade dom fått ögon och dom kom fortare igång.

Jag har redan som en liten parvel fått vara med och hjälpa till. Jag minns än idag hur mina händer efteråt hade en jordig doft, en doft som blev kvar efter att vi suttit i vårsolen utanför jordkällaren och arbetat. Det var som en form av liv som vaknade till liv efter en lång sömn, och det var farfars kunskap som väckte det. Det är ett minne som sitter djupt rotat i mig. Jag kan fortfarande höra hans andetag när han rätade på ryggen, se det sneda leendet med en cigarett av märket Camel i mungipan och det där speciella glimret i hans ögon. ”Nu hoppas vi på många knölar till hösten så den mättar oss under dom kalla vinterkvällarna” sa han. Orden hängde kvar i den kalla luften lika tydligt som röken från cigaretten. För farfar var potatisen inte bara mat; det var en livförsäkring. En stabil och näringsrik grund. Och det var inte vilken potatis som helst vi drog upp ur jorden. Det var King Edward!

Potatis ’King Edward’. Foto: Sara Olsson
Jag och farfar. Foto: Sara Olsson

Kung på tallriken – Karaktären

Jag fick tidigt lära mig att detta var den bästa potatisen man kunde odla. King Edward är en sort med anor, döpt efter den engelska kungen som kröntes samma år som potatisen lanserades, 1902. Med sitt krämvita skal och de karaktäristiska röda fläckarna – som om den fått nyp i kinderna av frosten – är den vacker att se på.

Den är kungen av potatismos, det vet alla. Men den är också den ultimata kompanjonen till en mustig gryta en kall vinterdag. Då visar King Edward sitt rätta majestät. Med sin fantastiska mjöliga konsistens och nötiga, jordiga smak har den en oslagbar egenskap att fullständigt absorbera såsens alla kryddor. Den lyfter fram smakerna i rätten och är en glänsande topp på tallriken.

Potatismos och stekt strömming. Foto: Sara Olsson

Farfars heliga måltid

Men det fanns en ännu heligare måltid. En tradition som sammanfattade årstiderna och farfars omsorg.

På våren, när vi var klara med att pigga, och sätta potatisen fanns det en sista sak att göra medan vi väntade på dom nya knölarna skulle ta form. Farfar skulle skapa magi med de sista sparade King Edward-knölarna från lagret. Det var ett potatismos som den nötiga smaken lyftes fram av en riklig mängd smör, serverat på ett stycke hårdbröd med stekt strömming på toppen.

Enkla, jordnära ingredienser, men en symfoni av smaker. Den nötiga, smördränkta potatisen mot det salta, från strömmingen, med det knapriga hårdbrödet som bas. Jag äter den rätten än idag.

Potatislandet. Foto: Sara Olsson

Kunskapens pris: Den sköra regenten och arvet

Tyvärr är King Edward – eller Solanum tuberosum ’King Edward’ som är det vetenskapliga namnet på latin – en regent som inte gillar att bli utmanad. I det moderna industriella jordbruket har den sedan länge fått ge vika för tåligare sorter.

Dess största nackdel, och den främsta anledningen till dess kommersiella fall, är dess extrema känslighet för sjukdomar: den saknar nästan helt resistens mot både potatisbladmögel (brunröta) och de skadliga potatiscystnematoderna. Att odla den i stor skala utan tunga bekämpningsmedel är idag en stor risk. Dessutom ger den lägre och mer oregelbundna skördar, och är känslig för skorv, vilket ger fula fläckar på skalet. Den passar helt enkelt inte in i dagens krav på uniformitet, hög avkastning och tålighet i butiksledet.

Därför blir det svårare och svårare att få tag på bra och friskt utsäde. Och samtidigt som vår potatis kämpar, ser vi att även den älskade strömmingen kämpar i dagens samhälle.

Men det är just här den sanna odlingsglädjen kommer in – och hemligheten i att bevara detta kulturarv. Vi måste vårda kungen. Knepet vi använder är att förgro knölarna på brickor och sätta ut dem så fort jorden reder sig. Ett till knep vi tar till är att i slutet på juli mjölkar vi potatisen (att stoppa in/ner handen vid en potatis ruska och ta två potatisar) ser vi att dom är stora som ägg och regn väntas i augusti slår vi potatisblasten första veckan i augusti. Det är ett arbete som lönar sig. År 2019 fick vi till exempel ett otroligt bra resultat ca 80kg friska knölar gav skörden genom denna metod. Än idag försöker vi odla Kungen men har genom dom blöta åren tyvärr inte fått dom knölar av friskhet vi önskat. Men vi ger inte upp, det räcker med ett bra år att få tillräckligt att vi kan klara hela cirkeln. Vi odlar den på friland när vi haft mycket utsäde. Men i svåra tider har vi förökat den genom kruka eller en tillfällig pallkrage för utsäde. Vi odlar den i zon 4, utkanten av Gästrikland.

Potatisupptagning. Foto: Sara Olsson

Ett levande minne

Att som vuxen få en vårdag pigga potatisen och fortsätta behålla ett levande minne av min farfar genom Kungen av potatisar. För mig är Farfars heliga måltid redan en nationell rätt, då arvet och historien får leva vidare genom varje tugga. Det är inte bara mat; det är en berättelse om en farfar, en knöl och ett liv i takt med jorden. Det är ett arv värt att värdesätta.

Inför 2026 hör jag redan Farfars ord och hoppet om nästa skörd driver oss: ”Nu hoppas vi på många knölar till hösten så den mättar oss under dom kalla vinterkvällarna.”

Och detta, kära läsare, är kärnan i min passion. King Edward är för mig mer än en potatis. Den är essensen av ett jordnära liv, destillerad i en knöl. Den bär doften av min barndom, ekot av Farfars röst och beviset på att det gamla, det svåra, ofta är det som är mest värt att bevara. Det är en tyst påminnelse om att den sanna magin finns i det enkla. Och det är därför vi aldrig kommer sluta kämpa för kungen!

Fakta King Edward – Kungen bland potatisar

Om Sara Olsson och Trollfrökens Gård

Jag hoppas att min berättelse om King Edward, farfar och det äkta arvet i myllan har berört dig. Jag som delar med mig av dessa minnen och kunskaper är Sara Olsson, även känd som Trollfröken, och ägare till Trollfrökens Gård.

Vi är två månskensbönder som med kärlek och passion återupprättar småbrukets livsstil. Vi odlar aktivt vårt kulturarv och vårdar våra svenska lantraser. Vårt mål är att slå upp dörrarna till denna värld och ge dig möjlighet att ta del av den kunskap och de djupt rotade traditioner vi bär med oss!

Men vi är mer än bara småbruk – vi är magi! I varje träd, varje frö och varje djur finns historiens puls. Vi bjuder in dig att utforska fäbodarnas arv, skogens djupa skönhet och livets förtrollande kraft tillsammans med oss. Följ med på vår resa, där det gamla möter det nya och det som är dolt får glimma. Upptäck småbrukets sanna livskraft!

Följ vårt arbete och vårt kulturarv här:

Foto: Sara Olsson
Läs också Lucka 10: Tomaten ’Black Krim’
Lång säsong med egen potatis
Potatisen Papageno (och andra sorter resistenta mot bladmögel)

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.