Trädgårdsbloggande & kändisskap

trollet

Jag har funderat mycket på det här med kändisskap på sistone. På fördelar och nackdelar, på om det liksom är värt det.

Själva ordet kändis är mest negativt laddat för mig, jag associerar det med kvällspressens avskräckande löpsedlar och Magnus Ugglas träffsäkra låttext i klassikern Jag mår illa. Att ha jobbat många år i ett bageri i SOFO (på Södermalm i Stockholm, det då på den tiden übersuperdupertrendiga området South Of FOlkungagatan) har inte heller hjälpt direkt.

Bageriet var ett familjeföretag, dörren hade vackra sniderier i trä och finns inte kvar längre men mina erfarenheter av kändisar bär jag med mig. Om du har sett dem på TV, så har jag träffat dem i verkligheten. När de är trötta, när de är stressade, när de är mitt i vardagen. Många är fantastiskt trevliga, eller bara som folk är mest. Många är det inte.

Omöjlig balans?

Jag är inte övertygad om att kändisskap gör folk till gladare, lyckligare och trevligare människor… Jag vet att det förändrar, och inte alltid till det bättre. Därför är jag inte så sugen på att stå i strålkastarljuset själv. Jag trivs bättre bakom kameran än framför. Å andra sidan verkar det som om jag kommit till en gräns, till ett slags vägskäl i bloggandet. För att kunna nå ut med den information och kunskap jag har, så behövs ett ansikte. Som akademiker i grunden så fattar jag ju att det egentligen handlar om grundläggande källkritik: vem säger vad och varför. Och då funkar det inte att enbart stå bakom kameran längre.

Det svåra är balansen, hur håller jag det på en lagom nivå?
Kan man överhuvudtaget bli lagom känd? Och vad är lagom?

Blåbärstårtan av pallkragar med bl a rosa blåbär och Lucky Berry.
Kryddkompassen i vila under sitt snötäcke.

Fördelar och nackdelar

Bloggen är på många sätt fantastisk; jag har tack vare den lärt känna väldigt många underbara och intressanta människor som jag sannolikt inte haft kontakt med annars… Och det tack vare spridningen i sociala medier. Men det som jag tycker verkar vara allra svårast (och viktigast) är att värna sin personliga sfär, och då är sociala medier ett tveeggat svärd. Jag vill inte få ovälkomna besökare (som Sara Bäckmo fick, och Therese Lindgren, och massa fler…), bli hånfullt skämtad om i svamlig riksTV (som Gustav Mandelmann) eller bli överväldigad, less och utmattad av kommentarsdrev (som alla kända bloggare periodvis verkar bli). Jag vill ju kunna göra som Fantomen: gå på gatorna som en vanlig man (ni fattar), och jag vill kunna boka en läkartid och slippa prata om växter och trädgård när jag träffar läkaren…

Samtidigt så finns det ju så mycket jag vill göra! 😀 Podcast, föreläsningar och skriva böcker, men majoriteten av de förlag jag kontaktat menar att jag är för okänd för att de ska vilja satsa. Å ena sidan blir man känd av att ge ut en bok på stort förlag, å andra sidan ska du redan vara känd för att få bli utgiven av de stora förlagen. Frustrerande. Kanske ger jag ut böckerna själv istället, vi får se.

Det är dubbla pallkragar, men med all snö ser de ut som enkla.

Person, inte produkt

Jag är inte så sugen på att bli en produkt heller. Jag vill gärna att många ska läsa det jag skriver, bli peppade att testa nåt nytt och det är roligt att hjälpa odlare upptäcka nya sorter, men jag är inte så sugen på att förvandlas till en produkt själv. Bloggen och podden handlar ju om växter, inte om mig.

Men, över 10 års erfarenhet i butik har lärt mig att att paketering är allt. Egentligen säljer vi inte produkter, utan känslor. Omslaget räknas, ofta mer än själva innehållet. Kändisskap känns just ytligt. Och där vill jag ju inte hamna, sån vill jag ju inte bli som person… Samtidigt så inser jag ju att en viss dos av ansikte och personlighet krävs som krydda för att nå ut och synas i det här myllriga mediala smörgåsbordet som marknaden förvandlats till. Så det kanske är på tiden att jag ställer mig på andra sidan av kameran mer. Om inte annat för att jag börjar bli trött på att folk tipsar mig om min egen blogg… 😉

Nackdelen med att ha en så pass ”proffsig” blogg till utseendet är att den lätt misstas för att vara en tidning, men jag är ju inte en redaktion, jag är en person. Så det är väl dags att börja visa det nu. 🙂

Är lagom kändisskap en paradox? Vad tror du?
Kommentera gärna och berätta. 🙂

Läs också: En tomatodlares olika faser

Annons

7 Comments

  1. Jag älskar att läsa din proffsigt skrivna blogg. Jag blev så glad när jag hittade den och tycker verkligen du ska satsa mera och inte vara rädd för kändisskapet som kommer bli. Du kommer lära dig att hantera det med. De andra trädgårds- och odlingsbloggar jag följer känns inte lika fakta baserade som din gör och det märkts att du har utbildning inom området så paketera in bloggen och ge den ett personligt omslag!

    1. Hej Emma!

      Vad glad jag blir att du gillar bloggen, jag hoppas kunna paketera den ”lite lagom” och ändå bibehålla ett bra innehåll. Och tack snälla för alla komplimanger, jag hoppas att du har rätt och att jag lär mig hantera det. Vi får väl se hur det blir, det är inte alltid så enkelt det där med gränsdragning mellan personligt och privat. Håller tummarna för att det blir en bra upplevelse. 🙂

  2. Hej! jag är glad att jag upptäckte din blogg så sent som förra året. Den ger mej mer och relevant kunskap som jag kan använda i min lilla tomatodling i zon 3/4;ett 4kvm växthus som är för litet…men stort nog för att rymma vinterns behov. Fortsätt som du gör och strunta i de dom gillar omslaget, innehållet är det viktigaste här i livet. Jag odlar och äter ekologiska mycket goda tomater och försöker som du sprida relevant kunskap till mina medodlare/kolonister. Ge inte upp din lust att dela med dej av din nyfikenhet och ditt kunnande!

    1. Hej Inger!

      Tack snälla för dina fina ord, vad roligt att du gillar att läsa! Även om det är roligt att sprida kunskap så är det förstås ännu roligare att veta att du som läsare har nytta av den. Jag skriver vidare och försöker utveckla kanalen i långsam takt, fina omslag ska det inte bli på bekostnad av kvalitet iallafall. Jag håller verkligen med dig om att innehållet är det viktigaste här i livet! 🙂

      Och än har jag inte träffat någon enda odlare som tyckt att egna växthuset varit lagom stort (oavsett storleken på det de haft) så du är i gott sällskap. 😉 Hoppas du får en fin sommar 2021!

      1. Hej igen! I dag lagade jag flundra med gul/orange tomatsås, vansinnigt gott, tack vare din informativa artikel om olika tomatsorter. Ha en bra odlingssäsong!

  3. Hej! Hittade din blogg precis nu och detta är första texten jag läser. Känns så bra på en gång. Ska nu titta vidare och leta upp något du skrivit/sagt om potatis. Fick ett bra tips på FB. Ha så gott!

    1. Hej Anette, vad roligt att du hittat hit! 🙂

      Jag har knappt skrivit nåt alls om potatis, men podden försöker jag använda som en slags möjlighet till vidareutbildning (så där försöker jag välja ämnen som jag själv vill lära mig mer om) och det första poddavsnittet handlade just om potatis. Lyssna på den om du vill veta mer. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.