-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cramers Blommor-
Både vanlig och ovanlig
Åkerbär växer vilt men det går också att odla det förädlade allåkerbäret hemma i trädgården. Det vetenskapliga namnet för allåkerbär är enligt SKUD Rubus arcticus subsp. x stellarcticus (med härstamning Rubus arcticus subsp. arcticus x subsp. stellatus, som ibland används synonymt av vissa källor, men allåkerbär verkar numera mest definieras som en arthybrid, och inte som en underart) och det är en liten, lågväxande ört som med tiden kan bre ut sig ordentligt och bilda frodiga mattor. Blommorna är vackert rosa och bären röda.
Enligt vissa källor de trivs i jord med lågt ph, enligt andra källor är det inte så noga däremot verkar alla vara överens om att allåkerbär inte gillar uttorkning eller konkurrens av ogräs. Jag har planterat tre olika sorter (Anna, Linda och Beata) i blåbärstårtan av pallkragar som undervegetation till amerikanska blåbärsbuskar, och det har funkat fint hittills! De planterades sent i höstas, i vild panik inför att första kylan skulle komma. De har redan blivit större och en handfull bär börjar sakta mogna.
Svenskt hybridbär
Allåkerbäret är resultatet av en korsning av två vilda bär (alaskahallon och åkerbär) som togs fram vid försöksstationen i Öjebyn av Gunny Larsson 1953-1978. Olika namnsorter av allåkerbär började släppas kommersiellt på 80-talet. Jag tycker att det är väldigt konstigt att inte fler odlar allåkerbär i sin trädgård med tanke på hur lyriskt smaken brukar beskrivas… Adjektivet utsökt verkar liksom inte riktigt räcka till. 😉
Smaken då?
Det är inte så lätt det där med att beskriva smak alla gånger, och det blir väldigt tydligt just vad gäller allåkerbär. Eftersom jag själv aldrig smakat bären (varken vilda eller odlade) så har jag frågat runt och fått väldigt olika svar… Den mest minnesvärda beskrivningen var ”Liksom parfymigt, lite som tvål. Fast gott!” men en lite mer specifik beskrivning jag fick av en god vän var att den liksom hade en tropisk, fruktigt exotisk smak. Så nu längtar jag verkligen efter att bären ska mogna, är så nyfiken på hur jag själv skulle försöka formulera en beskrivning på mitt eget smakspråk… 🙂
Pollinering
Eftersom allåkerbär är självsterila så behöver de en kompis för att kunna ge bär, det räcker alltså inte med en ensam planta utan du behöver kombinera flera olika namnsorter. Tyvärr verkar allåkerbäret vara lite kinkigt, det duger liksom inte med vilken polare som helst utan vissa sorter är mer kompatibla än andra. Anna funkar t ex både med Beata och Sofia, och Astra är en bra pollinerare till Aura.
Sortguide
De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är Aura och Beata, men det behövs sannolikt fler sorter för pollineringens skull.
Anna – Zon 1-6. Produktiv, frisk sort med kraftigt växtsätt som släpptes kommersiellt 1980. Beskrivs av vissa källor som lite svårplockad eftersom den får så långa skott som liksom lägger sig platt på marken. Får lite större, ljusare bär än andra sorters allåkerbär och mognar liiite senare än andra sorter. Ger syrliga bär med ganska svag arom. Blommar i maj-juni och ger skörd i juli-augusti ungefär. Anna är en bra pollinerare till Sofia och Beata. Köp Anna hos Cramers Blommor
Astra – Hyfsat produktiv sort med kraftigt växtsätt. Astra säljs mest i Finland och då ofta som en pollinerare till Aura. Ger bär som är lite ljusare än Auras men med svag arom.
Aura – Mycket produktiv, högavkastande sort med kraftigt växtsätt. Plantan ger stora ljusröda bär men de kan vara svåra att se under bladverket.
Beata – Zon 1-6. Ger bär som mer liknar det vilda åkerbäret i smaken. Ger god skörd och beskrivs som lättplockad eftersom bären syns bra ovanför bladverket. Sorterna Beata och Sofia är väldigt lika och kan lätt blandas ihop utseendemässigt (men de två sorterna verkar inte vara särskilt kompatibla för pollinering). Beata släpptes kommersiellt 1982, mycket kompatibel med Anna. Får rosa blommor i maj-juni och ger ganska syrliga bär i juli-augusti. Köp Beata hos Cramers Blommor
Linda – Zon 1-6. En tidig sort med upprätt men ganska svagt växtsätt som släpptes kommersiellt 1980. Blommar i rosa i maj-juni och ger bär i juli-augusti. Får ganska små, mörka bär men Linda har enligt flera återförsäljare den allra kraftigaste aromen. Tyvärr är Linda känslig för vissnesjukdom (kanske hallonskottsjuka). Köp Linda hos Cramers Blommor
Sofia – Zon 1-6. Blommar med rosa blommor i maj-juni och ger bär i juli-augusti. Hyfsat produktiv sort som ger bär som liknar det vilda åkerbäret i smaken. Tyvärr är Sofia mottaglig för sjukdomen åkerbärsrost. Sorterna Beata och Sofia är väldigt lika och kan lätt blandas ihop utseendemässigt, de två sorterna är heller inte särskilt kompatibla för pollinering. Sofia släpptes kommersiellt 1982, mycket kompatibel med Anna. Köp Sofia hos Cramers Blommor
Valentina – Zon 1-6. Beskrivs som en återkorsning mellan alaskaåkerbär och allåkerbär som är vanlig som marktäckare. Kraftigt växtsätt men ger ganska liten skörd. har en milt sötsyrlig smak, de röda bären mognar i juli-augusti ungefär. Valentina släpptes kommersiellt 1985. Köp Valentina hos Cramers Blommor
Och så en bubblare…
En läsare tipsade mig om att det även finns åkerbärshallon, alltså en korsning av hallon och åkerbär. Smaken lär påminna om åkerbär men plantan odlas som hallon. Spännande, såna vill jag förstås gärna odla i trädgården här hemma. Tipsa mig gärna via mail om var jag kan få tag på såna plantor (inom Sveriges gränser). 🙂
Mersmak?
Läs boken Åkerbär, europas godaste bär av Martin Ragnar, Paulina Rytkönen och Jan Hedh.
Alternativ.nu har skrivit en del om odling av allåkerbär
Eventuellt finns åkerbärshallon på https://rutvikshandelstradgard.se/sortimentlistor/
I alla fall på 2023-listan. Letade för att köpa, men någon på odla.nu skrev ”Enligt Å Truedssons bok om frukt och bär är smaken inte lika god som den hos vanliga hallon” så letar vidare efter arter att fylla upp bärträdgården med.
Jag har åkerbärshallon! De växer kraftigt i kruka här i zon 3-4. Av de 5 riktiga plantskolor och dussintals butiker jag besökt över landet har jag endast hittat dem en gång. Om intresset ännu är stort bör jag kunna lägga upp några skott på Tradera i år.
Fåglarna är tyvärr galna i bären och de hinner sällan mogna innan de tar dem. De är goda och värda att odla, jag driver upp korsningar men jag söker fortfarande efter äkta,vilda åkerbär!!
Förövrigt mycket god artikel, tacksam för all info
Sök på Rubus x binatus ’Heisa’, ”nectar raspberry” och ”mesivadelma”. (Såvitt jag begriper betyder ”mesimarja” åkerbär och ”vadelma” hallon på finbska.) Jag har för mig att hybriden har finskt ursprung, och den finns på en del finska plantskolor, t ex Blomqvists, Sunds.fi och puutarhatalo.fi.
Sorten är varken den enda eller den första hybriden hallon x åkerbär, och den finns beskriven i litteraturen redan 1981:
https://www.cabidigitallibrary.org/doi/full/10.5555/19821612901
’Heisa’ var mer poppis i svensk planthandel för 15-20 år sedan (ca 2005-2010), och verkar ha försvunnit ur sortimentet sedan dess. Detta kan ju tänkas indikera att den trots allt inte var så odlingsvärd. Jag tycker bara att den smakar som sura hallon, känner ingen åkerbärssarom alls, faktiskt. Jag köpte mina 2010 från numera nedlagda plantfirman Önskebrunnen.se, och har kvar dem ännu (zon 2), mest som en kuriositet. Man måste ju självklart ha alla sorter som över huvud taget existerar, eller hur?
Vad spännande, tack för tips! De du beskriver är inte detsamma som allåkerbär, de förtjänar snarare en egen sortguide… 😉 Ändå helt klart intressanta, ska bli kul att läsa mer om dem. 😀
Enligt SKUD så finns iaf tre namnsorter av Rubus x binatus:
Heija från 1976 med härstamning Rubus x binatus ’Merva’ x idaeus ’Malling Promise’
Heisa som iaf i svensk litteratur verkar ha nämnts 1988 (men visst kan den ändå ha hängt med långt tidigare än så) med härstamning Rubus x binatus ’Merva’ x idaeus ’Malling Promise’
och Merva som nämns 1970, ingen härstamning angiven (kallas bara för genresurs).
Ofta kommer spännande korsningar som hänger med ett tag i handeln, men som sen försvinner av olika skäl… Ibland för att de ersätts av andra, godare eller friskare/mer lättodlade sorter. Eller så försvinner de av andra, byråkratiska skäl… Vad roligt att du har kvar dem, roliga trädgårdskulturhistoriska växter är de ju! 😀 😀 😀
Tack snälla för länken, ska bli kul att läsa denna regniga dag. Tack snälla för att du hjälper till att göra bloggen bättre med din kunskap. 😀