Jodå, det finns faktiskt lila hallon.
Jag odlar en skotsk sort utan taggar som får vackert lila bär.
Lättodlad. God. Och grymt snygg…
Glencoe Purple är en korsning av svarthallon och det röda hallonet Glen Prosen. Egentligen är det ingen nyhet med lila hallon, den här skönheten togs fram redan 1989 av D.L. Jennings och R.J. McNicol och introducerades av Scottish Crop Research Institute. Att det tagit så lång tid för den här sorten att hitta hela vägen till Sverige är för mig en gåta men bättre sent än aldrig.
Smak och zon
Hallonen är normalstora och goda, jag tycker att de är lite sötare än vanliga röda hallon i smaken. Som omogna är de först gröna, sen röda och skiftar till lila när de mognat helt. Glencoe Purple blir 1,2-2 m hög och klarar zon 5 (6) i Sverige.
Fördelar
En stor fördel med Glencoe Purple är att den inte är mottaglig för vissnesjuka. Den tål också omväxlande vårväder bra och är självfertil vilket gör den betydligt mer lättodlad än många andra hallonsorter. Och tänk vad läckert att kunna göra en riktig sommartårta toppad med hallon i olika färger! Eller bara med lila hallon och vita vinbär? Nästan för snyggt för att ätas, men ännu är buskarna för små för att kunna ge de mängderna som behövs till det så jag får vackert vänta några år till på den önsketårtan. 😉
Det fina med den här sorten (förutom att bären är toksnygga förstås) är annars att grenarna helt saknar taggar. Barnvänligt, med andra ord. Lillgrabben kan vara med och plocka hallon utan att göra illa sig. Den sprider sig inte sådär aggressivt heller med massa jobbiga rotskott så jag odlar den faktiskt på friland.
Nackdelar
Hållbarheten på bären är tyvärr kort, och den blir övermogen fort och då blir smaken trist. Och Glencoe Purple sprider sig som sagt inte med rotskott. Praktiskt om man vill slippa hålla efter sånt, mindre praktiskt om man gärna vill ha massor av plantor… Grenarna blir också väääldigt långa och slängiga. Två meter är långa grenar! Hallongrenar står ju liksom inte i givakt nån längre tid heller, utan de lägger sig bekvämt ner om du inte stöttar upp dem i tid.
Jag har planterat tre plantor längs med ett staket på friland och det är jag glad för nu eftersom jag då har något att binda upp grenarna mot. Det är väl ingen större katastrof att låta grenarna slingra sig längs med marken heller men jag vill helst inte behöva dela med mig av hallonen till sniglarna mer än nödvändigt. Och gräsklippningen skulle bli en mardröm…
Läs också: Jakten på smulgubben