– inlägget innehåller reklam –
Gästbloggare: André Strömqvist @andrestromqvists
Vicia faba ’Dalaböna’ – En åkerböna
När jag var i femtonårsåldern började det klia i halsen när jag åt en viss typ av müsli. Det visade sig att jag blivit allergisk mot sojabönor och eftersom jag redan var allergisk mot jordnötter fick jag rådet av en dietist att helt utesluta baljväxter ur kosten. I 30 år undvek jag därför att äta ärtväxter, men för ett par år sedan gjorde jag nya allergitester och varken sojabönor eller jordnötter gav längre utslag. Läkaren sa att jag borde kunna prova att äta ärter och bönor igen. En helt ny värld öppnades, både när det gäller odling och mat.
För någon som är så odlings- och matintresserad som jag har det varit en liten sorg att inte kunna äta baljväxter. De är ju bra för både oss människor och jorden vi odlar, bland annat genom sitt samarbete med kvävefixerande bakterier som gödslar jorden. Jag började med att så brytbönor – en gammal fransk sort som heter ‘Autan’ och som blivit en riktig favorit. När de första bönorna mognade provade jag att äta en liten bit, sedan en halv, en hel och inget hände mer än att det smakade väldigt gott!
Tidig med korta baljor
Jag provade med andra baljväxter och det gick också bra. Från trakten kring Falun (zon IV/V), där jag bor, finns flera spännande kulturarvssorter av ärtor och bönor som jag nu har provat, både att odla och att äta. Några exempel är ärter från Rog och Enviken och ‘Dalaböna’.
’Dalaböna’ tillhör de småfröiga bondbönorna som brukar kallas åkerbönor. Den har odlats länge i Dalarna och samlades in av botanisten Lars Kers, som kom från Lima by utanför Leksand och arbetade på Bergianska trädgården i Stockholm i över 40 år. Bönan är ganska tidig med korta baljor med ganska små bönor.
Odlats sedan bronsåldern
Jag tycker att det är fint att så många kulturarvsväxter har en lång historia i olika kulturer och har en central roll i matkulturen i många länder. Bondbönan är ett mycket bra exempel på det. Den har odlats i Norden sedan bronsåldern (1700 f.Kr-500 f.Kr) och var en viktig gröda i Sverige långt fram i tiden. Men idag förknippar nog de flesta, som inte har ett specialintresse för gamla svenska lantsorter, bondbönor med maträtter från Mellanöstern och Nordafrika. Det var också där de odlades först. ‘Dalabönan’ är alltså en mycket lokal sort, men av den nästan globala grödan bondböna.
Fungerar bäst på friland
Jag odlar två sorter samtidigt, dels ‘Dalaböna’, dels någon sort med större bönor som passar lite bättre att äta hela. Jag har odlat dem både på friland och i upphöjd odlingsbädd och kommit fram till att frilandsodling fungerar bäst, framföralllt för att de höga och lite ostadiga plantorna inte kräver fullt lika noggrann uppbindning då. Men jag binder ändå alltid upp dem med en enkel stödpinne och så kallade nejlikringar – små uppbindningringar av järntråd och som jag alltid har i fickan på arbetsbyxorna.
Bondbönor behöver för det mesta skalas två gånger. Först genom att man spritar dem ur baljan, sedan genom att man tar bort det lite bittra skalet kring själva bönan. Det går ganska lätt när bönan är kokt.
Kokt med smör, i soppa, hummus och falafel
Agneta Magnusson skriver i boken ”Följ det gröna spåret” att Dalabönan förmodligen framförallt har använts som djurfoder. Jag är som sagt ny på det här med bönor och har än så länge bara ätit kokta bondbönor med smör. Men jag ska ge mig på både gamla lokala sätt att använda ’Dalabönan’ och rätter från andra delar av världen, till exempel soppa, hummus och kanske falafel.
Om André Strömqvist:
André Strömqvist är trädgårdsantikvarie och trädgårdsmästare och arbetar med kulturhistoriska miljöer från villaträdgårdar till slottsparker och kyrkogårdar. Under många år skrev han ”Handboken” i Allt om Trädgård och har gett ut böckerna Handbok för en gammal trädgård (Årets trädgårdsbok 2022), Odlarens handbok (Årets trädgårdsbok 2012), Trädgårdsmästarens anteckningar och Odlarliv på Kniva trädgård (tillsammans med Andreas Graveleij).
Instagram: @andrestromqvists
