Sortguide: Surkörsbär (moreller & amareller)

– Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cramers Blommor –

Jag tycker att det är väldigt roligt att skriva sortguider. Dels för att jag älskar mångfald och det är väldigt roligt att jämföra likheter och skillnader, men också för att det är fascinerande att se förändringar över tid. Förr fanns det enormt många fler sorter av surkörsbär i handeln än vad det finns idag. Tänk vad de allmänna smakpreferenserna ändrats…

Det är inte en tillfällighet att sortguiden om sötkörsbär blev klar först; den var det väldigt många läsare som längtade efter. En snabb googling visar också att det vanligen finns betydligt fler sorter av sötkörsbär än surkörsbär hos trädgårdsbutikerna idag. Den moderna människan vill helt enkelt ha sött. Sött sött sött. Oavsett om vi pratar ärter, äpplen eller körsbär. Ju sötare desto bättre. Dessertbär ska det vara, rätt in i gapet. 🙂

Inget fel med det. Jag gillar också sött. Men förr fanns en större variation av smaker till vardags, vi åt mer av både surt och beskt. Och vi använde skörden på fler sätt. Mycket var hushållsbär, dvs de togs om hand i köket. Man använde olika sorter till sylt och saft, gjorde fyllningar till praliner och kakor. Man lade in, torkade, gjorde likör och godis. Idag har vi inte pigor, hushållerskor eller hemmafruar som gör detta, så de flesta av oss har varken tid eller ork att sylta och safta lika mycket längre. Men många surkörsbär är ju snarare sötsyrliga än sura så de är ju goda att äta ändå. Iallafall om man som jag gillar surt godis. 😉

Moreller (weichsel) & amareller (klarbär)

Båda är Prunus cerasus, men kort förenklat är moreller mörkare surkörsbär med färgad fruktsaft och amareller/klarbär är lysande /ljusare surkörsbär med genomskinlig/klar fruktsaft. Mer utförligt kan man beskriva dem såhär (men visst finns det förvirrande korsningar också som är svårare att klassificera):

Moreller = Har mörkröd, färgad fruktsaft, mörka brunröda bär och ger jämn, pålitlig skörd. Ofta (men inte alltid) är moreller självfertila, moreller brukar också generellt vara bra pollinerare till amareller.

Amareller/klarbär /glaskörsbär = Har genomskinlig, färglös eller NÄSTAN färglös fruktsaft och har ofta ljusrött eller lysande klart rött skal. Ger mer oregelbunden och opålitlig skörd (än moreller), behöver ofta hjälp av en morell för att ge ordentlig skörd. Ibland (men inte alltid) är de ovanligt söta för att vara surkörsbär.

För- och nackdelar

De vanligaste sorterna av surkörsbär i trädgårdsbutikerna numera är sorgligt få; klassikern Skuggmorell, Fanal E och Ostheimer. Tillochmed många av de stora svenska trädgårdskedjorna har tyvärr bara en eller två sorter av surkörsbär i hela sitt sortiment. I Finland, Polen och Tyskland är surkörsbär fortfarande mer uppskattat och där finns betydligt fler sorter att välja bland. Begrepp som moreller och amareller används knappt i svensk handel längre och de flesta sorters surkörsbär som säljs i Sverige är just moreller, dvs mörka bär med mörkt kött och mörk saft.

På senare år har det också glädjande nog kommit både körsbärsbuskar och dvärgsorter, dvs du behöver inte få plats med ett helt träd i din trädgård. Körsbärsbuskarna är dessutom lättare att både sköta och skörda för både pensionärer och barnfamiljer. Om du vill skydda din skörd med nät från fåglar så är det mycket lättare att lyckas med på en buske än ett kronträd. De flesta surkörsbärsträd och vissa körsbärsbuskar säljs ympade på grundstam, andra säljs som rotäkta, vilket innebär att skotten som kommer från roten är samma sort som busken/kronan. En del menar att de rotäkta är bättre för att de tål kyla bättre (eftersom de kan ”frysa ner” men ändå komma upp igen med rotskott), andra menar att de är sämre eftersom de tar längre tid att dra upp som planta och kan ge ett mer ojämnt resultat i produktion (medan ympade sorter på grundstammar ger ett mer förutsägbart resultat). Det beror lite på vilket perspektiv man har, jag ser både för- och nackdelar med båda.

Sortguide: Surkörsbär

De sorter som är självfertila är markerade i fetstil. Sorter som brukar beskrivas som ”sannolikt självfertil” är markerade i fetstil kursivt. De sorter som är vanliga i handeln och hyfsat lätta att få tag på är markerade med ***. Sortguiden avser i huvudsak Prunus cerasus, med vissa undantag. Med reservation för eventuella felskrivningar.
OBS! Ibland hävdas av återförsäljare att alla surkörsbär är självfertila och det stämmer väl delvis… Men även många surkörsbär får betydligt större skörd om de får pollen av andra sorter. I Nilssons bok Våra päron-plommon- och körsbärssorter anges majoriteten av surkörsbär som självfertila men ofta anges också hjälpande pollenlämnare som är bra att känna till. Utebliven fruksättning beror oftast snarare på eventuellt frostskadad blomning än dålig pollinering vad gäller surkörsbär. Vanligen brukar man inte behöva bry sig om det där med pollinering av surkörsbär, det blir bär ändå (sötkörsbär är betydligt kinkigare).

Allmänt Brunkörsbär /Brysselska Bruna /Bruna Brysselska /Brunbär – Zon 1-5. Självfertil sort från Belgien eller kanske Holland som ger skörd i slutet av juli-augusti. Hushållsfrukt. Ger mörkt brunröda, saftiga körsbär med liten kärna och syrlig, kraftig smak. Körsbäret är alltid lite platt vid stjälken. Brukar inte trivas i tung lerjord. Gammal sort, nämns redan 1958 i svensk trädgårdslitteratur.

Allmänt Klarbär /Allmänna Små Klarbär – Zon 1-5 (6). Gammal sort från 1860, populär och vanlig sort förr i både Sverige och Finland (numera är den svårare att få tag på i plantskolorna). En av de vinterhärdigaste sorterna som hängt med länge i svenska trädgårdar. Odlas ofta även i buskform, historiskt har plantorna spridits från gård till gård med rotskott eller med hjälp av fåglar. Trädet beskrivs som starkväxande och produktivt, ett enda träd kan ge ca 40 liter bär vid god pollinering. Ger mellanstora bär med milt sötsyrlig smak. Eftersom det är en amarell så är fruktsaften nästan färglös. Ger röda bär med 40 mm långt skaft. Ett särskilt kännetecken är att fruktskaftet sitter hårt fast i kärnan, så hårt att kärnan ofta dras loss tillsammans med skaftet. I boken Våra fruktsorter skriver Leif Blomqvist att sorten infördes ”/…/till Strömsö gård utanför Vasa av fru M. Grönberg f. Wasastjerna. Olika kloner förekommer, med med likartade egenskaper.” (Blomqvist 2010: 218) Sorten är bara delvis självfertil, så plantera gärna fler surkörsbär i närheten som blommar samtidigt.

Arttula – Zon Funkar upp till zon 4 (5, kanske tillochmed 6) Lokalsort från Lapinlahti i norra Finland (härstammar från Idensalmi-trakten) som mognar hyfsat tidigt i augusti. Som fullmogna blir bären mörkt rödbruna, smaken beskrivs som milt sötsyrlig. Vissa menar att det är ett delikatessbär, men det beror på vad man jämför med. Ger fin färg till sylt och saft. Sorten är bara delvis självfertil, så plantera gärna fler surkörsbär i närheten. Exakta pollinatörer oklart men Sikkola nämns ibland.

Balaton – Zon okänd. Amerikansk sort, namnet är ett registrerat varumärke. Ger röda smakrika, väldigt fasta bär med fin balans mellan sötma och syra.

Berit – Zon 1-5. Självfertil buskssort med upprätt växtsätt som verkar bli ca 2-2,5 m hög (eller högre, på grundstam P. colt kan den bli 4-5 m hög, titta noga på förväntad sluthöjd när du beställer så att du verkligen får det du vill ha och har plats för). Ger stora mörkt röda, saftiga körsbär med sötsyrlig smak i augusti-september. Modern sort med snäppet mildare smak än andra busksurkörsbär jag smakat. Beskrivs som bra pollengivare till andra sorter. Sorten sägs vara uppkallad efter Berit Erlandsson som tillsammans med sin make grundade Sveriges första fruktodling Bergs äppelgård vid Hallstahammar. Ganska ny sort, dök upp runt 2004 ungefär.  Köp Berit hos Cramers Blommor

Brunbär från Gästrikland – Än så länge har jag inte lyckats få reda på särskilt mycket om den här sorten… Men den bevaras i klonarkivet på Alntorps ö. Vet du mer om sorten? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂

Brunkörsbär – Zon 1-5 (6). Gammal sort från 1700-talet, har odlats länge i Sverige, Åboland och södra Finland. Numera finns det många olika kloner med lite varierande egenskaper så ta beskrivningen i sortguiden här med en nypa salt. Ger små, mörka, svartbruna bär med ca 35 mm långt skaft. Fruktköttet är mörkt, löst och har kraftigt färgad fruktsaft. Bären mognar i slutet av augusti-början av september och smaken beskrivs som kryddigt syrlig. Det är viktigt att bären blir riktigt fullmogna för att smaka bra. Bra till saft, sylt och vin. Trädet beskrivs som upprättväxande med rätt smal krona och ger skörd redan i ung ålder. Produktiviteten kan dock variera väldigt från klon till klon, vissa är självfertila andra inte, så plantera gärna en annan, senblommande surkörsbärssort i närheten. (Kloner som sätter mycket rotskott är ofta mindre produktiva, fascinerande nog.) Stora Klarbär och Brysselska Bruna verkar vara bra pollenlämnare.

Chokladkörsbär /Chokladnaja – Zon 1-5. Rysk morellsort som beskrivs som självfertil av Blomqvist i boken Våra fruktsorter. Brukar ofta finnas att köpa både som buske (då ofta rotäkta) eller som uppstammat träd. Ger mörka, söta bär (för att vara surkörsbärssort är de söta, men går ej att jämföra med sötkörsbär/bigarråer) men de behöver verkligen vara fullmogna för att smaken ska komma till sin rätt. Blir ca 2 m hög och lika bred som buske.

Fanal E*** /Heimanns konservenweichsel /Heimanns konserv /Heimanns Nr 23 Konserva – Zon 1-3. Gammal sort som härstammar från Dessau-Dellnau i Tyskalland, nämns redan 1968 i svensk trädgårdslitteratur. Framtagen av Heimann Blankenburg som träd nr 23. Självfertil hushållsfrukt som ger mellanstora, mört violettröda bär med syrlig smak. Stenen är rätt stor och släpper inte helt från köttet. Sen sort som mognar ungefär i slutet av juli-början av augusti. Trädet beskrivs som medelstarkväxande och produktivt. En mycket omtyckt, vanlig sort som brukar vara rätt lätt att få tag på. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Köp Fanal hos Cramers Blommor

Hardanger – Zon okänd. Norsk sort med rundad krona och lite hängande grenar, ger röda körsbär.

Heimanns Rubinweichsel /Heimanns Rubin /Rubin – Zon 1-3. Självfertil tysk sort som har medeltidig, utdragen blomning. Kronan har ett mer pryamidalt växtsätt i början men breddar till sig med tiden och kan behöva gallras för att ge bättre frukt. Körsbären beskrivs som hushållsfrukt, mellanstora-stora rödbruna-mörkbruna bär med rödbrunt mycket saftigt kött med purpurröd fruktsaft. Smaken beskrivs som syrlig och aromatisk.

Groniasta /Groniasta z Ujfehertoj /Ujfehertoj Fürtös – Zon okänd. Gammal sort som ger oregelbundna skördar av stora, fasta körsbär. Beskrivs som en god sort för direktkonsumtion, frukten verkar tåla transport bra och blir inte ful och förstörd i första taget. Populär i Polen och Tyskland där den ibland säljs på grundstammen Prunus mahaleb, en lite mer torktålig grundstam.

Heimanns konserv – se Fanal

Huvimaja – Zon 1-4 (enligt enstaka källor tål den tillochmed zon 6). Tidig, självfertil sort från Myttäälä herrgård i Pälkäne, Finland. Huvimaja är en sort av amarelltyp som ger mörkt röda körsbär i augusti. Ger bra skörd redan i ung ålder. Trädet brukar beskrivas som stort-medelstarkväxande och vackert. Bra pollinerare till andra sorter och brukar ge rätt vackra träd med öppen krona. God sort att äta direkt från trädet, också bra sort att göra saft på. Huvimaja betyder lusthus på finska, sannolikt har det fått sitt namn pga att moderträdet växer nära just ett lusthus. Omtyckt sort som mikroförökats sen slutet av 1980-talet och är väl spridd i Finland men ännu inte lika vanlig i Sverige.  Köp Huvimaja hos Cramers Blommor

Karneol – Zon 1-4. Delvis självfertil sort från Pillnitz, Tyskland. Beskrivs som hyfsat starkväxande med utbredd, lite hängande krona. Kan behöva beskäras in regelbundet för att inte bli för bred. Blommar medeltidigt och kan ge riktigt stora mörkröda-brunröda körsbär med kort skaft, ett körsbär väger ca 6,8 g. Funkar både som ätbär och som hushållsfrukt. Beskrivs som resisistent mot monilia (grentorka). För större skörd så kan den behöva pollineras av Skuggmorell.

Kelleris 14 – Zon okänd. Beskrivs som en självfertil, dansk sort som mognar i juli. Ger runda-hjärtformade medelfasta körsbär med rött kött, röd saft och sötsyrlig smak. Stenen lossar lätt från köttet, även stjälken lossnar lätt. Kan skördas mekaniskt, bra industribär och bra för färskkonsumtion.

Kelleris 16 /Morellenfeuer – Zon 1-3. Självfertil sort med ganska starkt växtsätt och spetsiga grenvinklar, kronan beskrivs som tät och rätt smalrund i formen. Ger mellanstora, hjärtformade violettröda körsbär som nästan är svarta som fullmogna i juli-augusti. Surmild smak, saften är klart röd. Funkar både som ätbär och hushållsfrukt. Gillar inte tung lerjord. Enligt vissa källor har den tyskt ursprung, enligt andra källor danskt. Den verkar iallafall ha sålts av DT Poulsens plantskola i Danmark runt 1940, men om den kom från Tyskland först till Danmark eller tvärtom vet jag inte… Verkar ha varit en populär sort i Sverige på 1950 och 60-talet.  Enligt Anton Nilsson kan sorten troligen ha ”/…/ framkommit från en fri avblomning av Ostheimer x Früheste der Mark.” (Nilsson 1989:353).

Kirsa /Kirsa Exact – Zon 1-4. Självfertil sort från Balsgård som beskrivs som kompakt svagväxande med busklikt växtsätt, verkar kräva ovanligt lite beskärning. Ger små, aromatiska röda körsbär med mycket sur smak i augusti. Används i huvudsak som hushållsfrukt till saft och sylt, för syrligt sur för att ätas direkt. Saften är ljusröd, köttet rätt löst. Skaftet grönt och sitter fäst i en vid håla på bäret. Enligt Blomqvist bok Våra fruktsorter är Kirsa resultatet av en korsning av Brysselska Bruna och Rubin (Blomqvist 2010:224). Sorten började marknadsföras i Sverige 1988.

Klarbär – se Stora Klarbär

Kobold – Zon 1-5. Självfertil busksort från Tyskland som vanligen blir väldigt låg, ca 2 m hög bara (men det beror väl också på grundstam eller om den är rotäkta). Beskrivs ge bra skörd redan i unga år. Ger mellanstora, mörkt brunröda saftiga körsbär med lite syrlig smak. Funkar både som ätbär och hushållsfrukt.

Korund – Zon 1-4. Tysk sort från Pillnitz som är resultatet av en korsning av Skuggmorell och Korös. Kraftigväxande och produktiv som med tiden får en bred, lite hängande krona. Blommar tidigt-medeltidigt och beskrivs som delvis självfertil men bör gärna pollineras av Fanal, Skuggmorell eller sötkörsbärssorter som Lapins och Stella för större skörd. Ger riktigt stora körsbär i mitten av juli ungefär, ett bär kan väga ca 6,5 g. Körsbären är mört röda-mörkbrunröda, stora med fast och mörkt rött kött. Funkar både som ätbär och hushållsfrukt.

Korös – Zon 1-3. Starkväxande sort med högbyggd pelarformad krona med jämn förgrening. Tidig bördighet och medeltidig blomning. Hushållsfrukt, ger stora, rödbruna körsbär med fast kött och sötsyrlig smak med fin arom i augusti. Korös är dessutom resistent mot monilia, sannolikt är det därför den använts så flitigt inom förädlingen. Pollineras bl a av Ostheimer och Skuggmorell.

Lettisk låg*** /Liettuan Matala – Zon 1-5 (6). Tidig sort av morelltyp som ger ganska söta, goda mörka körsbär med rätt liten kärna. Smakar fortfarande som klassisk surkörsbär, men mer sötsyrlig än sursyrlig. Lättodlad och pålitlig. Jag är väldigt förtjust i sorten här hemma i min egen trädgård. Går att äta direkt från busken men också bra saftsort. Busken är inte så spännande rent visuellt, mest grön och lågbred men lättskött, enkel att täcka med nät om man vill skydda bären från fåglar. Brukar ofta finnas att köpa både som lågväxande buske och som uppstammat träd av mindre modell. Titta noga på förväntad sluthöjd när du beställer så att du verkligen får vad du vad du vill ha och har plats för. Som man hör på namnet härstammar sorten från Lettland, den ursprungliga sorten verkar ha tagits fram på Dobele försöksstation på 1950-talet. Mycket omtyckt och älskad sort, beskrivs ofta som en av de bästa sorterna för nordiskt klimat. Köp Lettisk Låg hos Cramers Blommor

Morello – se Skuggmorell E ’Morello’

Morina – Zon 1-5. Delvis självfertil sort som är en tysk korsning mellan Korös och Ostheimer. Ger skörd redan i ung ålder, bra och regelbundna skördar. Ger ganska stora mörkröda-brunröda körsbär med fast, saftigt kött med sötsyrlig smak. Ett körsbär väger ca 5,5 g, funkar både att ätas direkt och som hushållsfrukt. Körsbären mognar i augusti, nån vecka före klassikern Skuggmorell. Delvis självfertil men du får betydligt större skörd om den pollineras av Skuggmorell. Verkar ha viss motståndskraft mot monilia.

Nordia E PBR*** – Zon 1- 4 eller ända upp till zon 6 enligt vissa källor. Självfertil, mycket odlingsvärd svagväxande sort med surt syrlig smak, ger ganska små körsbär i augusti med mörkt röd färg som passar bra till sylt och saft som även den får fint mörk färg. Går också att äta direkt från busken men många använder den nog mest som hushållsfrukt. Stenen lossnar lätt från köttet, fruktköttet är rött och saftigt. Säljs vanligen som busksort och blir då ca 2-3 m hög med glansiga blad och vacker blomning på våren. Beskrivs ha stort prydnadsvärde som vårblommare. Framtagen för att växa på egen rot som buske (dvs är vanligen inte ympad på nån grundstam) och kan även planteras som häck. Nordia är framtagen på Balsgård under 1980-talet genom att man korsat Tchernokorka och Br24179. Används framförallt som hushållsfrukt, bra industrifrukt som ger bra saft och sylt (bl a för att den har liten sten som lätt lossar från köttet). Finns som E-planta och märkt som Grönt Kulturarv. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. En av de bästa sorterna för svenska hobbyodlare. PBR är en förkortning för Plant Breeders Right som innebär att sorten innehar växtförädlarrätt och är royaltybelagd och därför inte får förökas av vem som helst hur som helst utan det behövs tillstånd av sortägaren. Köp Nordia busk hos Cramers Blommor

Oblačinska – Zon okänd, från byn Oblacine i Serbien. Beskrivs som frisk och produktiv. Ger små, röda körsbär med liten kärna (ett körsbär väger bara 2,5 g). Plockade bär har bra hållbarhet på ca 5 dagar men pga ytligt rotsystem så kan den inte skördas mekaniskt med maskin. Annars ett bra industribär.

Ostheimer /Ostheimer Weichsel – Zon 1-5 (6). Har kanske fått sitt namn från byn Ostheim i Franken, Bayern där den odlats i större skala sen 1750-talet. Nilsson skriver att ”Tradtionen berättar att plantor förts till Ostheim av en läkare Klinghammer, som deltagit i det spanska inbördeskriget 1701-1713 och medfört dessa plantor från bergstrakten Sierra Morena i södra Spanien (Nilsson 1989:349). Svagväxande, produktiv sort som ger ganska stora svartröda bär som är mycket saftiga. Passar extra bra att göra saft av men går också att äta direkt från trädet. Används också som hushållsfrukt. Pollineras bl a av Frogmore, Stor Klarbär, Erianne och Skuggmorell. Köp Ostheimer hos Cramers Blommor

Pernilla – Zon 1-3. Svensk självfertil sort framtagen på Balsgård, beskrivs som en syskonsort till Kirsa men Pernilla har grövre grenar och beskrivs som mer uppåtväxande av Nilsson (Nilsson 1989:354). Prövades under beteckning BPr 3528 och började marknadsföras i Sverige 1988. Hushållsfrukt, ger ljusröda, saftiga och rätt sura körsbär med ofärgad saft i början av augusti. Ett körsbär väger ca 4,8 g. Beskrivs som svagväxande busksort med upprättväxande form. Bevaras i klonarkivet på Brunstorps Gård.

Piemont – Zon 1-3, populär, frisk sort i södra Europa. Vissa källor beskriver den som självfertil dvärgsort som bara blir ca 1,5 m hög men det beror nog på vilken grundstam den fått. Ger stora, saftiga mörkt röda körsbär, ett körsbär väger ca 5 g. Dyker upp ibland på den svenska marknaden, annars mer vanlig i Italien och Tyskland.

Pihtipudas – se Rauhala

Porthos -Zon 1-5. Ny, självfertil dessertsort som ger mörkt röda, stora surkörsbär med sötsyrlig smak i augusti. Vita blommor i maj, beskrivs ofta som en körsbärsbuske men oklart på vilken grundstam. Namnet är ett registrerat varumärke.

Rauhala /Pihtipudas – Zon 1-4 (5). Tidig sort som ger mört röda körsbär av morelltyp med sötsyrlig smak. Om du väntar så länge som möjligt med att skörda, gärna till mitten av augusti, så ökar sötman. Namnet rauhala betyder typ lugn, eller lugna på finska. En gammal sort som kommer från Pihtipudas i Finland och började uppförökas 1990 på MTTs trädgårdsforskningsstation i Laukas. Det förekommer en del motstridiga uppgifter hos olika källor om den här sorten, enligt vissa är det en amarell men Blomqvist menar bestämt att den är av morelltyp och jag håller med (Blomqvist 2010:227). Brukar ge rätt vackra träd.

Rubin – se Heimanns Rubinweichsel

Safir – Zon 1-4. Delvis självfertil sort från Pillnitz, Tyskland som är resultatet av en korsning av Skuggmorell och Heinmanns 23. Mellanstarkväxande med rund, tätt förgrenad krona som kan behöva gallringsbeskäras. Blommor medeltidigt och ger riktigt stora mörkt röda, nästan svarta bär i augusti, ett körsbär kan väga 7,5 g. Smaken beskrivs som sötsur och aromatisk, köttet är mörk rött. Funkar både som ätbär och som hushållsfrukt. Safir ger bättre skörd om den pollineras av Skuggmorell, Fanal eller sötkörsbäret Stella. Frisk sort som är resistent mot monilia (grentorka).

Schredraja – Zon 1-5. Rysk busksort som ofta finns att köpa både som buske och som uppstammat litet träd. Ger söta, röta körsbär i augusti.

Sikkola – Zon 1-3 (4) enligt vissa källor, enligt andra klarar den 40 minusgrader och klarar upp till zon 6 i Sverige. Självfertil sort av amarelltyp från Leppävesi, Finland. Förökades 1988 på MTTs forskningsstation i Laukas, mellersta Finland. Sorten ger röda, mellanstora körsbär på ca 10 cm i diameter. Körsbären brukar mogna ungefär i mitten av augusti, smaken beskrivs som sötsyrlig, ett delikatessbär som både kan ätas direkt men  också är en bra saftsort. Fruktsaften är genomskinlig (eftersom det är en amarell/klarbär). Ger ofta skörd vartannat år; stor skörd ena året, men klen skörd året efter. Trädet beskrivs som starkväxande men inte så högt, men med långa årsskott och rätt klena grenar. Ger skörd redan i ung ålder.

Skuggmorell E*** /Morello /Schattenmorelle /Grosse Lange Lotkirsche – Zon 1-3 (4-5). Självfertil mellanstor sort med franskt ursprung (sägs ha planterats redan på 1500-talet hos hertigen av Wurtenberg i Monbeillard, sorten nämns också i greve Bondes anteckningar) som ger saftiga körsbär som inte drösar, dvs bären stannar kvar på trädet länge. Mognar mitten av augusti ungefär. Blommar sent och ger mellanstora-stora bär som är mörkt brunröda som fullmogna i augusti. Hushållsfrukt, bären är saftiga med vinsyrlig smak, köttet är löst och mörkt rött. Trädet är mer kraftigväxande i början och sägs trivas som allra bäst med solbelyst krona men med mer skugga nertill och det är därför den fått just namnet Skuggmorell. Bokstaven E efter namnet står för Elitplanta/ E-planta och är en kvalitetsmärkning som innebär att det är en svenskodlad, certifierad frisk sort som är anpassad för svenskt klimat. Enligt SKUD är Skuggmorell handelsnamnet, Morello det synonyma sortnamnet. Gammal, mycket omtyckt och älskad sort som nämns redan 1901 i Handbok i svensk pomologi av Olof Eneroth (Ny upplaga, omarbetad och tillökad af Alexandra Smirnoff. Del 4. Körsbär och plommon.). Eftersom den odlats i över 400 år så har en hel del synonyma namn hunnit uppstå genom åren

Solleröbär – Än så länge har jag inte lyckats få reda på särskilt mycket om den här sorten… Men den bevaras i klonarkivet på Staberg. Vet du mer om sorten? Kommentera gärna inlägget och berätta. 🙂

Stort Klarbär /Stora Klarbär /Klarbär /Grosse Glaskirsche /Grosse Rote Glaskirsche – Zon 1-4 (5). Tysk självfertil sort av amarelltyp som spreds från Tyskland till de nordiska länderna runt 1862. Beskrivs som svagväxande med bred krona och äggformade, spetsiga mellanstora blad. Ger bra skördar i redan i ung ålder. Bären är bra hushållsfrukt, mognar i augusti och beskrivs som mellanstora, klarröda med gulvitt löst och syrligt kött med färglös saft. Mycket gammal sort, nämns redan 1889.

Šumadinka /Sumadenka – Zon okänd. Sort från Serbien, dök upp nån gång i början av 2000-talet. Beskrivs som ett typ självfertilt, ganska nätt litet träd som blir ca 5-7 m högt, blommar medelsent och ger stora, runda, klarröda saftiga körsbär med syrlig smak i juli-augusti. Ett körsbär väger ca 6,5 g eller mer. Beskrivs som en hyfsat frisk sort med liten kärna. Bären tål inte transport så bra. Skördarna verkar bli större om den pollineras av bl a Hedelfinger.

Tamaris – Zon 1-6. Beskrivs som delvis självfertil, ger betydligt större skörd om den blir pollinerad av annat surkörsbär som blommar samtidigt. Ger mörkröda, mellanstora bär med sötsyröig aromatisk smak.

Triaux – Zon 1-4. Självfertil sort från Frankrike som framförallt används till sylt och saft. Svagväxande sort med sen blomning som ger stora, runda-plattrunda klarröda körsbär i augusti med gulvitt kött som är löst och syrligt i smaken med färglös saft. Används framförallt till att göra sylt och saft. Gammal sort som nämns redan 1958 i svensk trädgårdslitteratur, manet Triaux betyder försök på franska.

Tschernokorka – Zon 1-3. Svagväxande sort med bred, hängande krona som ger mellanstora mörkt röda körsbär i augusti. Hushållsfrukt, bären har mörkt rött, löst och saftigt kött. Ganska gammal sort, nämns 1988 i svensk trädgårdslitteratur.

Ungarische Traubige – Zon 1-5. Blir ca 10-12 m hög och 4-6 m bred, ger skörd i juli-augusti. Ger mörkt röda körsbär med sötsyrlig, aromatisk smak. Namnet betyder typ ungersk druva på tyska.

Wildholdt – Zon 1-4. Dansk mycket tidig självfertil sort som ger mellanstora, mörkröda bär med mörkrött kött med sötsursaftig smak. Funkar både som ätbär och som hushållsfrukt. Beskrivs av enstaka källor som den allra tidigaste surkörsbärs-sorten, mognar redan i juli-augusti. Motståndskraftig mot monilia (grentorka).

Vilken är din favorit?

Tipsa gärna andra läsare om just din surkörsbärsfavorit, och vad du brukar göra av bären, i kommentarerna. 🙂
Har jag missat nån sort? Tipsa gärna om den också.
I SKUD finns som vanligt ännu fler sortnamn men jag har valt att bara inkludera de jag faktiskt hittat nån vettig information om.
Sortguiderna blir ju egentligen aldrig klara, jag fortsätter uppdatera dem allteftersom…
😀 😀 😀

Källor i urval:

boken Våra fruktsorter: äppel, päron, plommon, körsbär  – Leif Blomqvist (2010)

boken Våra päron- plommon- och körsbärssorter – Anton Nilsson (1989)

https://www.ebeplant.se/krsbr-1

https://eplanta.com/kategorier_yrkesanvandare/frukttrad/

http://www.grannaplantskola.se/srkorsbr.htm

https://sprinfo.se/produkt-kategori/vaxtskyltar-med-bild/frukt-bar/korsbar/

https://vaxtia.se/wp-content/uploads/2019/08/polltabell_korsbar.pdf

https://www.wiplant.fi/responsive/korsbar.html

http://krausundkraus.com/portfolio/cherry/

https://www.slu.se/om-slu/organisation/fakulteter/fakulteten-for-landskapsarkitektur-tradgards–och-vaxtproduktionsvetenskap/resurser/nationella-genbanken/vaxterna/frukt/mandatsortlista-plommon-och-korsbar/

https://skogsträdgården.stjärnsund.nu/grundstammar-del-4-korsbar/

Läs också Sortguide: Sötkörsbär

Fler sortguider

Annons