Äpplet Gravensteiner

trollet
Röd Gravensteiner. Att äpplet saknar kärnor är vanligt eftersom den är triploid.

Ful men god

Gravensteiner är ett sånt där gammeldags äpple som har många av de kvaliteter som inte funkar så bra i modern kommersiell odling: det kan ta många år innan träden ger skörd, det blommar tidigt och är frostkänsligt plus att Gravensteiner lätt drabbas av skorv, kräfta och allt möjligt annat elände… Dessutom är äpplena ganska fula. De är liksom bumliga och grova, med nästan lite flammigt skal men ack så goda! Också musten blir sagolikt god!

Trots att man kanske skulle kunna tänka sig att alla de negativa egenskaperna skulle trumfa de positiva så är smaken och saftigheten hos den här gamla sorten så fenomenal att den ändå finns kvar till viss del i storskalig kommersiell produktion. Och det är är jag väldigt glad för, för det är få äpplen som liksom smakar så intensivt mycket äpple som just Gravensteiner. 🙂

Ursprung

Eftersom Gravensteiner är en mycket gammal sort som hängt med sen 1600-1700 talet så är ursprunget milt sagt oklart. ”Kanske har det uppstått genom en kärnsådd vid slottet Graasten på Syd-Jylland, Danmark.” skriver Görel Kristina Näslund i boken Svenska Äpplen. Enligt Anton Nilsson i boken Våra Äppelsorter  så är sorten resultatet av att ”/…/ympkvistar skulle ha hemförts till slottet Graasten i Slesvig från Italien av en sort, som kallades Ville Blanc. Detta skulle ha skett något av de sista åren på 1600-talet. Enligt en annan berättelse skulle ympkvistar ha kommit från Holland. Det första träd, som ympades med dessa ympkvistar, kallades först för Grevens äpple och fick sedan namn efter slottet. Sorten spreds sedan till norra Tyskland och i Danmark samt till Sverige och Norge.”

Klassisk (gul) Gravensteiner på Äppeldagarna i Kivik, 25 september.

Gravensteiner – gul och röd

Namnet Gravensteiner sägs betyda typ ”gråsten”, och den finns i flera versioner. Röd Gravensteiner har ett rödare utseende, och Gul Gravensteiner har ett gulare utseende. Min erfarenhet är att det gula äpplet av Gravensteiner ofta har ett lite vildare, mer varierande opålitligt utseende. Gul Gravensteiner kan mer se ut lite hur som helst, medan den Röda Gravensteiner ofta är lite lättare att sortbestämma rent visuellt. Annars är Gravensteiner en av få äppelsorter som faktiskt går att känna igen just på doften!

Gravensteiner (även röd) finns med i sortimentet Grönt kulturarv som samlats in genom Programmet för odlad mångfald (POM) och är därför fortfarande lätta att få tag på om du vill köpa ett träd. Men då ska du helst ha gott om plats för Gravensteiner brukar ge stora träd. 😉

Trädet Gravensteiner

Gravensteiner är i sig en ganska starkväxande sort med bred krona och trubbiga grenvinklar som börjar ge skörd ganska sent (en del privapersoner har berättat att de fått vänta över 10 år på sina äpplen). Det blommar ganska tidigt på säsongen och är därför frostkänsligt, och ger gärna skörd vartannat år (kartgallra så slipper du det problemet). Själva trädet är stort, lite knöligt i barken och får stor stam och stora blad. Har ett ganska ”grovt” utseende, ungefär som själva frukten.

Tyvärr är härdigheten inte så bra på Gravensteiner, bara zon I-II (många träd dog under de kalla vintrarna på 1940-talet) och helst ska träden inte placeras blåsigt. Dels pga den bristande härdigheten men också eftersom frukten tyvärr lätt blåser av trädet innan den är fullmogen. Det är lite lurigt att odla Gravensteiner för å ena sidan ska frukten helst inte plockas för tidigt (för att smaken ska hinna utvecklas optimalt), å andra sidan lossnar den lätt och kan drabbas av alla möjliga trista, förfulande sjukdomar: skorv, mjöldagg, kräfta och fruktmögel… Just för att den blommar så tidigt så kan frukten ofta få så kallade ”frost-slipsar”, men det är ett rent kosmetiskt fel och ingen sjukdom.

Gravensteiner-träd i visningsträdgården vid Kiviks Musteri (sannolikt ympat på svagväxande grundstam).

Typiska kännetecken för frukten Gravensteiner

Gravensteiner är ett ganska fult, bumligt äpple som inte vinner några skönhetstävlingar direkt… Frukten kan bli ganska stor och kantig med gul grundfärg och rödflammig täckfärg. Ofta är ena sidan högre än den andra, så att äpplet kan se lite snett ut när du ställer det på ett bord. Skaftet är kort och kraftigt. Fodret är oordnat (ofta omgärdat av lite rost i foderhålan)och skalet är tunt, lite ojämnt. Kärnhuset kan se väldigt olika ut men är oftast väldigt öppet med ritsade väggar och få eller inga kärnor. Eftersom Gravensteiner är triploid så kan kärnorna se väldigt olika ut, i olika storlek men ofta finns där inga kärnor alls. Ofta är de dåligt pollinerade.

Fruktköttet på Gravensteiner är vitgult och saftigt. Äpplet både doftar gott och smakar gott! Sötsyrligt med stark arom, det smakar mycket. Ett typiskt klassiskt kännetecken är att snittytan svettas nästan direkt när du delar på äpplet med kniv, ofta stänker det litegrann när du skär itu det och kniven blir väldigt blöt. Börjar mogna i mitten av september ungefär, men är godast i oktober. Brukar ofta definieras som höstfrukt (ibland även som vinterfrukt).

Klassiska visuella förväxlingsäpplen: Bergianäpple (men Gravensteiner doftar mer och har ofta rost vid foderhålan) och Gubbäpple (men Gubbäpple har lite vitrosa kött, och Gravensteiner har mer vitgult/gräddvitt och mer doft).

Röd Gravensteiner: ett kantigt, bumligt stort äpple med kort och kraftigt skaft och rödflammig täckfärg.
Röd Gravensteiner: med typiskt oordnat foder och lite rost i foderhålan.

Pollinatörer

Gravenstein är inte så kinkig och blir pollinerad av många vanliga sorter: Aroma, Cox Orange, Discovery, Filippa, Gyllenkroks Astrakan, Katja, Mio, Oranie, Transparente Blanche, Åkerö och många många fler. Att Gravensteiner är triploid betyder att sorten har fler kromosomer än vanligt; de flesta äppelsorter är diploida och har 34 kromosomer men triploida sorter (som t ex Gravensteiner, Mutsu, Belle de Boskoop mfl) har istället 51 kromosomer. Triploida sorter brukar ofta ge stora träd, med stora blad, stora blommor och stora äpplen. Trevligt, tycker många. En nackdel med triploida sorter är dock att de är dåliga pollengivare till andra sorter.

Röd Gravensteiner har ett koniskt foderrör, öppet kärnhus, ritsade väggar och få eller inga kärnor.
Röd Gravensteiner. Doftar underbart i papperspåse.

Fördelar med Gravensteiner

  • Jättegott!
  • Mycket saftigt!
  • Utmärkt mustäpple
En must gjord på ren Gravensteiner (eller en kombination av Gravensteiner och James Grieve) är underbart god.

Nackdelar med Gravensteiner

  • Ganska fult, bumligt äpple (ofta med frostslips)
  • Klarar bara zon I-II, inte så härdigt.
  • Kan drabbas av många sjukdomar: skorv, mjöldagg, kräfta, fruktmögel.
  • Äpplena lossnar lätt från träden vid blåst.
  • Blommar tidigt = frostkänslig blomning
  • Dålig pollinator till andra sorter (triploid)

Källor i urval:

bok: Svenska äpplen av Görel Kristina Näslund och Ingrid af Sandeberg (2010)

bok: Våra äpplesorter av Anton Nilsson (1986)

http://www.karnhuset.com/Pomologi/triploida.htm

https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-pom/gront-kulturarv/gront-kulturarv-sortiment/lista/

Röd Gravensteiner: få kärnor i olika storlek (dåligt pollinerade) och vitgult, gräddvitt kött. Snittytan svettas snabbt.
Läs också Sortguide: Pelaräpplen
Fler inlägg om äpplen

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.