Vintersådd Sparrissallat

trollet

Sparris eller sallat…?

Är det en sparris som smakar sallat eller en sallat som smakar sparris? Faktiskt varken eller: bara en högväxande sallat på stadig stam.

Sparrissallat är en kulturarvsort från 1870-talet. Namnet sparrissallat syftar förmodligen på stammen, som faktiskt kan ätas och tillagas som en vårprimör när själva bladen plockats av. Rent visuellt påminner den mest om en förvuxen sallat som blir 40-50 cm hög med en stadig stam som blir tjockare och tjockare allteftersom sommaren går.

Stam och blad

Enligt fröpåsens baksida går stammen att äta, men den är inte särskilt god när den blivit förvuxen och träig, eller gått i blom. Den sägs smaka sparris men jag tycker mest att bladens smak påminner om ärtor. Som späd primör är den helt ok men inget att hurra för direkt, däremot är den en utmärkt utfyllare i lasagne och gratänger! Plocka av bladen ett och ett nedifrån och forsätt uppåt så fortsätter det komma nya blad i toppen.

Jag finhackade stammen och använde på samma sätt som jag annars brukar använda sommarsquash och det funkade fint. Den har inte mycket smak så den trivs bra i lite kryddigare sällskap.
Bladen har jag använt som jag brukar använda färsk sallat.

Förvaring

Sparrissallat blir inte bra i frysen men håller sig fint i flera dagar i kylen i en hopknuten plastpåse med en liten skvätt vatten. Eller i en bunke med lock och en liten skvätt vatten. Håller i ca 5-6 dagar och är fortfarande krispig och fin.

Vintersådden har börjat gro 2018.

Bra budgetodling

Det fina med sparrissallat är egentligen inte smaken; den är ganska intetsägande för att vara bladgrönsak. Rent smakmässigt är den ingen primadonna men är en fin bas att kombinera andra bladgrönsaker med i en sallad; som rödbetsblast, persilja eller dill.

Det bästa är att den ger såna enorma mängder och den växer så snabbt! Den går att skörda litegrann av regelbundet under lång tid och är tåligare än t ex sallat och spenat mot både uttorkning och övervattning. Den tål tillochmed enstaka minusgrader! Detta är verkligen en grönsak som passar självhushållare bra: lätt att ta eget frö av, kan sås både sommar och vinter, högavkastande och torktålig (för att vara sallat).

Klassiskt nybörjarmisstag 2018

Lite lätt överentusiastisk vintersådde jag hela påsen på en gång förra året… Vilket ju visade sig vara fullständigt onödigt, eftersom det är en gröda som inte blir nåt vidare i frysen utan är bäst för färskkonsumtion. Klassiskt nybörjarmisstag. För sparrissallat har hög grobarhet och det blev på tok för mycket. Jag gjorde en vintersådd som gick toppenbra.
Lite för bra… 😉

Sparrissallat går utmärkt att vinterså. Den gror sen i vår när första värmen kommer.

I pallkrage

När det äntligen blev frostfritt fick småplantorna flytta från sin skyddade lilla låda med lock till en pallkrage. Jag satte en ring av sparrissallat längs med kanten av en pallkrage (120 x 80) och det blev långt mer än vad vi behövde… Nu vet jag i fortsättningen att det räcker gott med en enda rad av sparrissallat i en pallkrage. De blir dessutom rejält höga så sätt dem hellre i mitten än i framkant.

Jag hade tänkt mig en squashplanta i mitten av pallkragen, omgiven av ätbara blommor (småblommiga penséer) och en ram av sparrissallat. Vi äter ju så mycket sallat så den lär väl knappast hinna ta över tänkte jag. Ack så fel jag hade…

Det blev så mycket sparrissallat att squashplantan inte hade en chans. Efter fyra veckor syntes nåt enstaka squashblad titta fram, efter fem veckor hade den nästan helt försvunnit… Vid det laget började vi tröttna på att äta så mycket sparrissallat att jag gladeligen skänkte bort till grannar, släkt och vänner. Till alla som ville ha, och kanske till några som helst hade velat slippa…  😉

Det ser inte mycket ut i början. men det var på tok för mycket… En rad hade räckt.
Efter en månad såg pallkragen med sparrissallat ut såhär!
Squashplantan i mitten hade knappt en chans…
Jag skänkte bort sparrissallat åt höger och vänster…

Vintersådd 2019

Eftersom vintersådden av sparrissallat blev så bra förra året så fortsätter jag med det i år också. Jag sår på samma sätt nu som då: i plastlådor med hål och lock enligt Ulla Hasselmarks metod. Lådorna är max fyllda till hälften med jord så att plantorna har utrymme att växa. Jorden lägger jag några nävar snö på, den smälter och väcker fröna när värmen väl kommer. Ett perfekt sätt att spara tid på; den gror ju först i vår men då är jobbet redan gjort. Att hålla på och så ett helt grönsaksland när jorden reder sig som heltidsarbetande småbarnsförälder med husdjur blir helt enkelt på tok för stressigt, det passar mig bättre att så lite hela tiden, året runt.

Jämn kyla ger bäst resultat

Vintersådd/kallsådd brukar bli bäst när kylan verkligen kommit för att stanna; här i zon 4 brukar det vara i slutet av januari eller början av februari. Sämst resultat blir det när temperaturen pendlar mellan plusgrader och minusgrader men sparrissallat är tålig så vill du testa dig fram är den tacksam att öva på om du ska testa vintersådd/kallsådd för första gången.

Jag ska för skojs skull prova att så den inomhus i köksfönstret också, men med tanke på höjden så tycker jag att den helt klart lämpar sig bättre för friland och pallkragar som slutdestination.

Vintersådd/kallsådd sparrissallat 2019.

 

Läs också: Testar vintersådd!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.