-innehåller reklam för den ideella Föreningen Sesam-
Ja hur delar man egentligen bäst på en jättestor kålrot? Yxa? Machete? Såg? Eller kanske rentav motorsåg…? Jag har ju sett hur folk tagit sig an enorma pumpor på mer eller mindre fantasifulla sätt men hur gör man med kålrötter?
Jag blev jätteglad när jag upptäckte att volontärerna odlade kålroten Bjursås i odlingarna vid Orangeriet i Österbybruk. Ännu gladare blev jag när jag fick två stycken att blogga om, en normalstor och en, tja, bjässe. 😉 Stor som en barnfotboll. Jättefin! Men hur i hela friden delar man på en sån… Den var ju både stor och tung med hårt skal.
Som vanligt när jag behöver veta nåt om kålrötter så frågar jag åldermannen för kål, kålrot och rova i Föreningen Sesam, Olle Johansson. Han föreslog en fintandad såg. Lagom tills att vi rotat fram en sådan (som försvunnit i renoverandet) så bestämde sig sambon för att iallafall testa med storkniven först. Och det gick som en dans! 😀 😀 😀
Krispig och god
Jag förväntade mig att kålroten skulle vara mycket hårdare och svårare att dela, med tanke på tyngden och storleken. Men det gick fint, kniven gled mjukt genom köttet och den var ändå väldigt god och krispig må du tro. På Föreningen Sesams hemsida skriver Agneta Magnusson att ”Flera äldre odlare i Leksand/Bjursås anser att denna kålrot är den allra godaste. Söt, mild, len smak, nästan som blomkål. Den är mycket lämplig som råkost.” Fast i sin bok Underbara kålrötter så sorterar Kålrotsakademien in den under smakprofil II (såna som passar att tillaga), men det tycker jag personligen är lite snålt graderat… Jag tycker att den är god att ätas rå, precis som den är, så i mitt tycke passar den snarare i deras smakprofil III (såna som passar att ätas färska). 😉
Bjursås från Dalarna
Sorten Bjursås kommer från Dalarna och är godkänd som bevarandesort i Sverige, tack vare att den donerades till Föreningen Sesam som registrerade den hos jordbruksverket så finns den faktiskt fortfarande att köpa som frö i handeln. Kålroten Bjursås har genbanksnummer NGB13474 och är en lantsort med stor variation i utseendet; den beskrivs både som grön, eller som grön med violetta inslag med gulare undersida men alltid med vitt kött, mild smak och fast konsistens. Den växer grunt och har en lång hals (jämf med andra kålrötter).
Samma sort, skillnad i smak
Eftersom Bjursås är en lantsort och dessutom verkar ha lämnats in av flera olika givare så finns stor variation, så samma sort kan dessutom smaka olika och uppvisa viss variation i utseende. Och kålrötters smak kan överhuvudtaget påverkas väldigt mycket av både hur den odlas och var den odlas… Med tanke på hur pass torrt och hett det varit iår så är jag imponerad av smaken på de här kålrötterna, som odlats i Uppland på tung lerjord, periodvis i torka. Jag trodde att den skulle vara skarp i smaken på grund av vädret men icke, jättegod. 🙂
Just i Bjursås i Dalarna så verkar orten ha varit något av en kålrotsmetropol enligt boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna. Där fröodlas fortfarande kålrötter, fler än just sorten Bjursås, och en himla massa andra grönsaker också… Jag som skrivit flera inlägg om lokalsorter i olika landskap har hittills faktiskt med flit hoppat över Dalarna, dels för att jag saknar bilder men framförallt för att listan över sorter är så pass lång. 😉
Men så småningom ska jag blogga mer utförligt om sorter även från Dalarna, kanske i vinter när jag har mer tid. Det kommer, så småningom! 😀
Källor i urval:
bok: Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna av Matti Wiking Leino, Lena Nygårds och Agneta Börjeson.
bok: Underbara kålrötter – kålrotsakademien