
Visste du att det finns landskapspelargoner? Jodå. Härjedalens landskapspelargon heter Pelargonium gibbosum på latin och har ett egensinnigt utseende med gula blommor som doftar skumbanan nattetid. Läckert annorlunda! 😀
Den vinner knappast några skönhetstävlingar men är ändå, sitt speciella utseende till trots, ganska populär hos pelargonentusiaster. Å ena sidan är det här en av de fulaste pelargoner jag sett, å andra sidan är den ändå ganska läcker. Fulsnygg, liksom. Det svenska namnet för P. gibbosum är Knutpelargon, Giktpelargon eller Puckelryggspelargon vilket kan låta elakt men är faktiskt ett bra, beskrivande namn. Gibbosum från latinets gibus=knöl, puckel. Och nog har den ett knotigt, knöligt utseende minsann! Den har suckulenta stammar och ganska köttiga, lite grågröna blad. Särskilt äldre plantor har ett speciellt växtsätt och får uppsvällda stammar i bladvecken, därav dess namn. Bestämd beskärning kan ge ett lite mer upprätt växtsätt. Blommorna är limegröngula med ännu gulare mitt och doftar skumbanan på kvällen och natten. Jag har försökt sniffa på den dagtid men då inte känt något särskilt, men det kan kanske bero på min pollenallergi… Andra som provat tycker ibland att den doftar svagare dagtid, starkare nattetid. Prova själv och se vad du känner. 🙂
Jag gillar den här vildarten men den brukar tyvärr inte finnas att få tag på hos de stora trädgårdskedjorna eftersom den har ett lite charmigt ”fulsnyggt” och annorlunda utseende med ganska små blommor… Den är liksom ingen storsäljare rent visuellt. Men helt klart odlingsvärd ändå! Lite kul just att den har gula blommor, vilket är rätt ovanligt hos pelargoner. Och med tanke på växtsättet så placera den gärna i lite högre kruka eller i ampel. Det finns också en P. gibbosum ’Maroon’ med mörkare blommor, om du inte får nog av den här egensinniga rackaren. 😉


Tack Svenska Pelargonsällskapet för landskapspelargonerna
Landskapspelargonerna har utsetts av Svenska Pelargonsällskapet, som beskriver P. gibbosum såhär på sin hemsida: ”Pelargonen kom till Europa, Holland på 1680-talet. /…/ Linné döpte den 1753 till Geranium gibbosum (efter Linnés död skildes geranierna (nävorna) och pelargonerna åt och blev två egna släkten.” Även om landskapspelargoner är ett relativt nytt begrepp så är många av sorterna riktigt gamla och har hängt med länge… P. gibbosum nämns t ex redan 1689 i Blomboken vol 2-12 av Rudbeck. Landskapspelargonerna har utsetts av Svenska Pelargonsällskapet som ett sätt att öka intresset för pelargoner. Sorterna valdes ut på Svenska Pelargonsällskapets länsgruppsträffar vid olika tillfällen och korandet har pågått under flera års tid, från 2008-2013 och kanske längre än så (vissa av sorterna är så ovanliga och svåra att få tag på att Svenska Pelargonsällskapet överväger att byta ut dem, och utse någon annan sort istället).
Många av landskapspelargonerna är gamla och har därför ett växtsätt som är lite annorlunda från moderna sorters pelargoner… Moderna pelargoner (särskilt F1-hybrider) är ofta mer kompaktväxande. De äldre sorterna kan vara mer högväxande, gängligare eller som knutpelargonen P. gibbosum ha ett liksom krypslingrande växtsätt. Vissa menar att de gamla sorterna kan vara lite svårare för nybörjare men jag tycker snarare att de är perfekta för nybörjare! Just för att då tvingas odlaren lära sig att beskära och föröka sina plantor. 🙂 Det kan också vara väldigt roligt att testa att stamma upp t ex en Dr. Westerlund för att sedan beskära kronan hårt så att den blir som ett pelargonträd. Våga prova dig fram! Det är roligt med pelargoner. Särskilt de lite udda, annorlunda sorterna har en viss charm och personlighet som moderna F1-hybrider inte ens kommer i närheten av. 😉





Källor i urval:
https://skud-app.blomsterlandet.se/search/name/25-afce8-19c5-4e
Svenska Pelargonsällskapet om landskapspelargoner
Pelargonpassion.se om Pelargonium gibbosum
Nillapillas Pelargoner om P gibbosum Maroon