-innehåller reklam för Meraki Seeds-
-innehåller reklam för den ideella Föreningen Sesam-
Jag blev så glad när jag fick tag på sockerärten Tant Erika på en lokal Sesamträff… En god och trevlig sort som odlades i Södra Sunderbyn, Norrbotten och fått sitt namn efter pigan Anna Erika Eriksson.
Det är spännande med gamla kultursorter som har en historia tycker jag, det ger ett mervärde som är svårt att sätta ord på. Att veta att det är så många människor som odlat den före mig ger en slags vördnad, och en slags tacksamhet för deras slit och omsorg. Människor som förr slet på ett helt annat sätt än vad vi gör idag. Enligt NordGens webshop fick sorten sitt namn efter ”/…/Anna Erika Eriksson, som föddes 1858 och arbetade som piga på olika gårdar i trakten. På ålderns höst fick hon till sist ett eget hem där hon odlade ärten i sitt lilla trädgårdsland. I början av 1900-talet delade hon med sig av utsäde till sin vän Emma Karlsson. Emmas barn och barnbarn höll sedan traditionen att odla ärten och berättelsen om Tant Erika vid liv. Barnbarnet Tore Lundin donerade sedan ärten till Fröuppropet och NordGen 2003.”
i boken Nordiska ärter 50 traditionella sorter utgiven av NordGen kan man läsa att Anna Erika Eriksson odlade ärterna i trädgårdslandet vid ena husgaveln, när hon till slut fått sitt egna trädgårdsland. I boken kan man se att ärterna odlats hos NordGen mot ett metallliknande nät som stöd. Jag har odlat Tant Erika i soligt läge i dubbel pallkrage i zon 4 med en portal av armeringsjärn som stöd. Ärtplantorna klättrade halvbra, jag band upp dem mot portalen för säkerhets skull så att de inte skulle knäckas av vinden. Plantorna blev ca 170 cm höga så de räckte inte ända upp till spaljéns topp men strunt samma, det var den enda platsen som fanns kvar och ärterna behövde verkligen komma i jorden nu innan de blev för gamla. Visst kan ärter hålla i många år (över 20 år!) men just den här fröpåsen hade blivit kvarglömd i handskfacket på bilen och utsatts för väldigt skiftande temperaturer så jag vågade liksom inte chansa. 😉
Söta och spröda baljor
Plantorna fick ganska stora vita blommor och gav gröna, söta spröda baljor som var ca 8 cm långa (längden varierade lite). Den gav skörd tidigt, före flera av de andra sorterna även om jag inte hann med att fota den riktigt i början… Och vilken rysare årets odling blev. Jag var ju risig pga cellgifter och grävlingen hann härja några vändor i odlingen innan vi kom på en bra lösning; att återkommande spraya med parfym (så fort det regnade fick vi spraya igen) och spela pratradio i grönsakslandet om nätterna. P1 och P4 fungerade bäst. Om det regnade litegrann fick radion ligga i en plastpåse, när det regnade mer åkte tältet upp så fick radion övernatta där. Även om ärter inte är motståndskraftiga mot just grävling så beskrivs Tant Erika i boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna som en frisk sort som tål kalla somrar bra, men den gillar inte torka. Varifrån sorten kommer från början vet man inte men barnbarnet Tore ”/…/tyckte sorten var mycket sötare och godare i jämförelse med andra sorter. /…/ Han berättade att i Sunderbyn sås ärtorna i juni och efter 4 veckor ger de skörd som fortsätter tills frosten kommer i månadsskiftet augusti-september.” (Wiking Leino, Nygårds & Börjeson 2023:139)
Med tanke på alla motgångar odlingssommaren 2026 (bara att orka ut i odlingen överhuvudtaget och att komma ihåg att vattna var en utmaning) så kändes det extra högtidligt att få smaka några goda, gröna baljor. Och goda var de! 😀 😀 😀
Få tag på frö
Varken jag eller Föreningen Sesam säljer frö så det är ingen idé att du frågar. Men det finns det andra som gör, den grekiska fröfirman Meraki Seeds t ex. Tant Erika har genbanksnummer 17855 och säljs ibland i Nordgens webshop men den har öppet en begränsad tid på året (oftast med start i början av mars) och mycket säljer slut rekordsnabbt… Så vill du köpa därifrån så gäller det verkligen att du är på hugget. Det finns odlare som sitter uppe på natten och snabbt klickar hem det de vill ha så fort de bara kan, på minuten när webshopen öppnar. 😉
Jag brukar ha med mig lite av mitt överskott av frö till kurser, träffar och föreläsningar där jag skänker bort det till några pigga odlare som verkar lite extra intresserade av att börja fröodla i bevarandesyfte. Sorterna varierar, beroende på vad jag fröodlat just den säsongen. Allra helst hoppas jag att Tant Erika kan få bli vanlig i Norrbotten igen, men under tiden så är det förstås tur att envisa fröodlare fortsätter att odla den även om de bor i andra delar av landet. Så att den kan få fortsätta finnas även i framtiden. Det förtjänar den, det är en så bra sort. 🙂 Tant Erika är del av vårt svenska odlade kulturarv, en del av vår historia och förhoppningsvis också av vår framtid… Vi behöver ju de gamla värdefulla sorterna som har en bred genetisk bas för att kunna ta fram nya sorter. För vår framtida matresliliens, men också för att hålla igång fröodling som hantverk. Och den kunskapen är ovärderlig. 😀
Källor i urval:
boken Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna (2023) – Matti Wiking Leino, Lena Nygårds och Agneta Börjeson ISBN: 978-91-8046-890-9
boken Nordiska ärter pohjoismaisia herneitä 50 traditionella sorter (2022) – Nordgen, Karolina Härnström Aloisi, Ulrika Carlsson-Nilsson, Matti Wiking Leino ISBN: 978-91-986029-0-6
