Gästbloggare: Elin Starck @blandmullochmikrober och @etcsolpark
Tomat
I mitt jobb i växthusen på ETC solpark så odlar vi en fasligt massa olika tomatsorter till vårt självplock, en sisådär 40-50 olika sorter närmare bestämt. Hos oss är F1 hybriderna bannlysta, inte för att de nödvändigtvis är dåliga, speciellt inte om du frågar en tomatodlare, utan för att vi vill passa på att värna om de öppenpollinerade sorterna och sprida kunskapen om hur viktigt det är även med den genetiska mångfalden.
Och sen finns det ju en sådan fantastisk variation och smak i alla de fantastiskt fina öppenpollinerade sorterna, sånt som man aldrig kan få i matbutikernas utbud.
Mitt första år på solparken
Mitt första år på solparken var jag dock lite naiv, jag skulle odla alla mina favoritsorter; ’Black Brandywine’, ’Aunt Ruby’s German Green’, ’White Cherry’ för att nämna några. Men oj vilken miss det var, för även om våra tomater inte skeppas särskilt långt så kan en del ha fasoner som att de spricker lite i fästet när man plockar dem eller som ’Brandywine’ som får blåmärken bara man håller i den, och sånt försämrar ju hållbarheten rejält. Och det är inte särskilt schysst mot våra självplockare.
Så efter det har jag jagat de där öppenpollinerade sorterna som är både rikgivande, tåliga, friska, sprickfria men framförallt GODA! Och det där är viktigt, de kan vara hur rikgivande eller friska de vill, är de inte goda så åker de ut. Efter fem år så börjar sortimentet klarna mer och mer och en av de sorter som numera har sin stadiga plats är kultursorten ’Canestrino di Lucca’. Den är riktigt riktigt bra för att vara en bifftomat, den prickar i all boxar och får till och med pluspoäng för sin snygghet! Canestrino får stora röda pösiga och veckade frukter som hänger i stora klasar på plantan, den är otroligt rikgivande för att vara en bifftomat.
Fast pastasort, nästan lite som melonkött
Frukterna är inte så där saftiga som många andra bifftomater, utan de är fasta i köttet, nästan lite som melonkött. Och det är ju lite så när man är en italiensk tomat; man är framodlad för att kunna laga en riktigt god tomatsås på, och ja, då vill man inte ha det där onödigt saftiga frukterna.
Det är inte alltid de där fasta tomatsorterna är särskilt goda att äta färska, men även där skiljer sig Canestrino från de övriga så kallade pastatomaterna, den har mycket smak och passar lika bra i salladen som i grytan. Skrönor ska man kanske inte ta så hårt på men ett rykte säger att den var extra populär på den svarta marknaden under andra världskriget, då den koncentrerade smaken gjorde att man fick goda tomatsåser med minimala mängder salt och olja.
Namnet betyder ungefär ”Liten korg från Lucca”
Precis som många av våra kultursorter så är det omöjligt att säga hur gamla det är, det är först som tomaten anges med ett namn i text som man kan kan säga ett säkert årtal, och då kan sorten vara väldigt mycket äldre än så.
Namnet ’Canestrino di Lucca’, betyder ungefär ”Liten korg från Lucca”, och antingen så tyckte man att de veckade frukterna såg ut som små korgar eller så var de så de salufördes, i korgar på marknaden. Det är alltså en tomatsort från Lucca i Toscana, och precis som många andra grönsakssorter i Italien så är man otroligt stolt över sin lokala sort. Invånarna i Lucca anser kaxigt att ”Det är ingen tomatsås om det inte är Canestrino”, och den här stoltheten är nog nyckeln till att deras italienarnas sorter har överlevt genom alla år, för Canestrino är inte den enda.
Men även Canestrino har varit på väg att falla i glömska, men en kombination av emigrerande italienare med frön i bagaget och en och annan nyfiken turist lyckades säkra att Canestrino fick leva vidare. Senare har den till och med blivit lite av en symbol i ”Slow food” rörelsen för hur småskaliga, hotade sorter har överlevt med hjälp av slump, envishet och lokal stolthet. Det där kan man ha i åtanke som odlare, det kan kännas fjuttigt att spara sin egna frön men tänk om det är just DU som sitter på det sista fröna av en hotad sort en vacker dag. Vilken hjälte!
Pssst! Om du råkar ha en tomatsort som prickar in alla mina boxar så maila gärna tipset till odla@etc.se (speciellt om det råkar vara en gul eller svart sort.)
Om Elin Starck och ETC Solpark
Elin arbetar som trädgårdsmästare på ETC Solpark i Katrineholm, där hon ansvarar för odlingarna och produktionen av fermenterad näring och biokol. ETC Solpark är en plats som visar hur vi kan leva mer hållbart – genom smart energianvändning, genomtänkt byggande och klimatsmarta odlingsmetoder. I odlingarna värms växthusen upp med hjälp av restvärmen från biokolspannan, all el kommer från solen och odlingarna gödslas med resterna från den fermenterade näringen. Cirkulärt som bara den!
Instagram: @etcsolpark och Elins egna konto @blandmullochmikrober