Gästbloggare: Agneta Magnusson @agneta_magnusson_kultur
Sollerö gråärt – En gammal god trotjänare
På en föreläsning i Leksands kulturhus 2009 berättade Per Myrström om de lokala kulturväxter han odlade hemma hos sig i Orsa. Per hade nyligen varit på kurs med Pom (Programmet för odlad mångfald) om Fröuppropet och alla de fröer som till stor förvåning kommit in från olika delar av landet. Ett fortfarande levande kulturarv!
Per pratade sig varm för Sollerö gråärt, som han odlade med stor framgång och som han torkade till vintermat och ofta lagade som bruna bönor. Efter föreläsningen fick jag en näve ärtor med orden: Så de här, ge dem något att klättra på och låt dem torka ordentligt på hösten. Till vintern kan du blötlägga spritade ärtor i vatten över natten och sedan koka i nytt vatten tills de är alldeles mjuka. Bara mosa dem med mycket smör och ät. Sedan var jag såld.
Odling och mat
Sedan dess odlar jag Sollerö gråärt (Bevarandesort NGB 17859) varje år. Den är mycket tålig och frisk, kan sås tidigt och klättrar bra på nät eller ris. Höjden är 1,5-2 meter. Högt upp kommer det två rosa-röda blommor på varje nod, det blir således många baljor med ca 5 ärtor i varje. Baljorna kokas ibland till släpärter när de blivit lite runda. De kan också spritas färska och ärtorna går bra att frysa in.
Den största delen blir till torkade ärter, de allra bästa till utsäde och resten till mat. På de torra oätbara baljväggarna syns ofta det blå anlaget (som finns hos alla gråärter) som längsgående rödaktiga ”ålar”. De stora ljusa fröna har ett karaktäristiskt mörkt fröärr (hilum).
Smaken är mycket mild. Det finns ingen antydan till beska tanniner. Det är således en utmärkt ärt för många maträtter, inte minst för hummus- varianter, röror och grytor.
Ursprung?
Enligt ärtens donator till Pom och Nordgen är detta en kapucinerärt, som han i början av 1990-talet fått från en bondmora på Sollerön, ”en bygd känd för att väl vårda allt gammalt av värde”. Det är allt vi vet. Jag har under åren frågat odlare, hembygdsförening och kulturpersoner, fått hjälp med efterlysningar av lokalpress och lokalradio. Ingen vet någonting. Kulturförvaltningen i Mora hänvisar till Mora folkhögskolas arkiv. I början av 1900-talet anordnades här odlingskurser i samarbete med Hushållningssällskapet. Arkivet har nyligen flyttats till en mindre lokal och det mesta har slängts. Om ärtens ursprung och om den kom hit vid någon odlingskurs är svårt att veta. Rimligtvis borde den i så fall odlas eller ha odlats på flera ställen men under annat namn.
Tankar om Sollerö gråärt
Att odla och följa denna tåliga och rikgivande ärt här i Dalarna i zon 5 ger en känsla av att den odlats här och kommit att anpassa sig väl under lång tid. En gammal lokalsort som uppför sig som de gamla lantsorterna, som gärna ger en andra skörd i mindre skala ända fram tills den rejäla frosten slår till framåt november. En gammal trotjänare som vi ännu inte vet varifrån den kommer.
Om Agneta Magnusson
Natur- och kulturvetare med ett långt yrkesliv på Skansen i Stockholm
Fröodlare i Leksand med nära band till föreningen Sesam
Författare till en handfull böcker om äldre kulturväxter: Gråärter, rovor – och den älskade kålroten (2019) Följ det gröna spåret! Bara fortsätt att ta hand om gamla nyttoväxter (2020) Ett evigt odlande – ett årsvarv om vårt gröna arv (2021) Från nävgröt till gråärt – om människor, mat och livet på Skansen (2023) I gråärtans spår – en matnyttig resa (2024)
Facebook: Gråärtans Vänner
Instagram: @agneta_magnusson_kultur
E-post: amkultur@gmail.com
