Gästbloggare: Anette Brunsell @atligatradgarden.se
Tomaten Sub-Arctic Plenty
Tomater är min passion! Så användbara, lättodlade och sån variation i smak och utseende. Jag har samlat på mig ca 150 sorter som jag håller igång genom att rotera odlingen på tre år, fast tomatfröer brukar hålla längre än så. De som är märkta F1 på fröpåsen kan man inte samla eget utsäde av, men alla andra. Ibland säger man öppet pollinerade dvs motsatsen till F1. En del av dem har blivit så omtyckta att de gått i arv i många generationer. De har blivit kulturarv.
Precis en sån är Sub-Arctic Plenty som ger mängder av halvstora röda tomater under lång period. Vad som utmärker allra mest är den korta utvecklingstiden från frö till tomat på 42-58 dagar lite beroende på odlingsförhållanden. Den benämns till och med som världens snabbaste. När en tomat är så snabb brukar man få betala med en blekare smak, men inte i det här fallet. Sub-Arctic Plenty är söt och välsmakande. Busken blir ca 60 cm hög på friland, lite högre i växthus och kan behöva stöttning när klasarna börjar bli tunga. Jag odlar den utomhus och de flesta brukar hinna mogna fast jag bor i odlingszon 4. Det är en allroundtomat användbar både som godis och i matlagning.
Tuff och tålig
Tuffa och tåliga sorter kommer ofta från öststaterna eller som i detta fallet Kanada, framtagen på 1970-talet och till och med odlad på Grönland för att fögylla måltiderna de amerikanska flygsoldaterna som var stationerade där under kalla kriget. Man kan ju ändå undra hur de lyckades med odlingarna? Tunnlar av plast var knappt uppfunna. Kanske hade man varmbäddar i glasväxthus?
Jag förställer mig att den myndige chefskocken höll sig väl uppdaterad med dagliga turer i odlingen. Privata guldstunder där han kunde andas klorofyll och förhöra sig med trädgårdsmästaren hur odlingen utvecklades. Räckte köksavfallet till komposterna? Säkert satte man sig en stund och provade de allra första tomaterna, njöt och blev förtroliga. Har det hörts nåt från kärestan? Kanske tummade små foton plockades fram ur innerfickan. För så är det med tomater. De knyter samman och väcker känslor.
Man kan undra om de räckte till alla eller bara befälen fick smaka de rara juvelerna? Det måste i vilket fall ha varit högtidligt och en enorm kontrast till all burkmat, torkade bönor och fisk. Fantasin far lätt iväg med mig och jag skulle ge bra mycket för att få veta hur det verkligen gick till.
Om Anette Brunsell
Jag heter Anette Brunsell och finns på landet utanför Alvesta i Småland, har en villatomat på 1400 kvm till mitt förfogande och det kommer jag ganska långt på. Här bor också silkeshönsen som både hjälper och stjälper. Det som inte får plats kan man byta sig till, men framförallt känner jag mig som en del av naturen och behöver en daglig dos odling för att må bra. Jag tror det ligger i släkten. De senaste åren har jag jobbar som trädgårdsfotograf, föreläsare och kursledare.
Under mottot ”Det finns en tomat för varje läge och varje tillfälle” fyller jag nästan varje vrå med plantor, även fönstren på vintern, men jag odlar förstås alla möjliga grönsaker och gärna kulturarvssorter och lokala sorter. Desto mer på tallriken som jag fixat själv, ju bättre känns det och smaklökarna jublar! En del mat kommer från de perenna grönsakerna som jag odlar med naturen som förebild i lunden och skogsbrynet, annat från pallkragar och lite större bäddar. Som självhushållare odlar jag också en hel del frö av t.ex. ärter, bönor, kålrötter och tomater förstås, samlar in från perenna grönsaker, ängsblommor och en del läkeväxter. Jag tycker att så lite som möjligt ska lämna tomten och så lite som möjligt köpas in. Det är roligt att skapa stora och små kretslopp som att göra egen jord, gödsel, papperskrukor, samla vatten, fläta sly och återanvända skräp.
På min hemsida Ätliga trädgården finns en hel del artiklar om odling, tomater och frölista.
Du hittar också atligatradarden.se på instagram, facebook och youtube.
Glad odling!
